Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Du tycker att man får välja var man går då man har funktionshinder. Den med funktionshider ska alltså anpassa sina intressen efter vilken "norm" som personen passar in i?
Min make då, som sitter i rullstol, han ska alltså med andra ord skippa att handla mjölk för att mjölken står högre upp än vad han når i affären? Han får ju välja var han går? eller?
*kl*
Svarar många;
Jag tror förvisso att jag har en ganska hög toleransnivå men hur tyst måste man vara på en föreställning riktad till barn? Jag är medveten om att beteendet inte är passande i alla sammanhang, så det där med "finteater" och dyra restauranger finns inte på kartan. Antalet arrangemang för personer med den här typen av funktionshinder är extremt begränsat! Så det är inte heller något alternativ riktigt. Personen vill inte heller enbart umgås med andra som har funktionsnedsättningar utan vill vara ute och umgås med vanliga människor också.
Sedan tycker jag att det är lite intressant att vissa människor tycker att hen är ganska rolig och bidrar till en god stämning, medan andra blir så fruktansvärt irriterade. Vad är det egentligen människorna stör sig på? Och om de nu inte klarar av att bortse från det som irriterar dem, varför flyttar de inte på sig? Då hade ju problemet varit löst...
Det ligger också i funktionsnedsättningen att när något blir fel, så blir det en jättestor grej. Om jag hade varit tvugen att lämna teatern med min bekanta, så hade jag fått släpa ut personen som hade hamnat i ett upplösningstillstånd och ångesten hade varat i flera dagar. Personen är inte alls ensam om att ha så svårt med att det blir fel, jag har en annan bekant med liknande funktionshinder och denne reagerar liknande. Så om jag får välja på trauma för en person, eller lite irritation hos en annan. Då väljer jag irritationen. Det går oftast över fortare. Men kanske behövs det mer kunskap hos allmänheten om konsekvensen av vissa funktionsnedsättningar? Eller kanske har det inte gått tillräckligt lång tid sedan man lät bli att låsa in folk på institutioner, så folk är helt enkelt ovana? Kanske finns det rent av en önskan hos vissa människor att vi skulle återgå till det gamla systemet. Tänker lite på det där LSS-boendet också, där villaägarna tyckte det var hemskt att deras barn skulle få träffa på "såna" (sagt om ungdomar med Downs syndrom) när de var påväg hem från skolan...
Men det var ju en BARNFÖRESTÄLLNING. Ungar skriker, måste gå på toa mitt i alltihop, kräks av spännningen, avslöjar händelser för dom "läst" boken. Kan inte tänka mig bättre miljö för en glad funktionshindrad att brista ut i glädjeyttringar.
Kvinnan som gnällde hade väl en dålig dag bland många dåliga dagar. Stackars hennes medföljande barn som får skämmas för henne...
Jag förstår absolut problemen.
Jag säger inte heller att varken du eller kvinnan gjort fel för jag var inte där.
Sen handlar ju allt som sagt om toleranser, vissa har mer av den varan än andra.
Problemet blir ju såna gånger när någon upplever att den fått sin föreställning förstörd pga din vän.
Är det rimligt? Varför ska just de flytta på sig när det inte är dem som stör?
Du hade ju lika gärna kunnat sagt till din vän att det var en sur tant, kom så flyttar vi på oss till trevligare människor istället.
Jag tycker det är helt orimligt att någon ska få förstöra för någon annan, oavsett om det är meningen eller ej.
Hade vi tagit ett annat exempel, som att nr 1 blir mobbad av nr 2.
Då är det ju mobbaren nr2 som bör flytta och inte nr 1.
Nr1 har ju inte gjort något fel.
Du tycker att man får välja var man går då man har funktionshinder. Den med funktionshider ska alltså anpassa sina intressen efter vilken "norm" som personen passar in i?
Min make då, som sitter i rullstol, han ska alltså med andra ord skippa att handla mjölk för att mjölken står högre upp än vad han når i affären? Han får ju välja var han går? eller?
Problemet är ju att för personer med vissa diagnoser så förstår man inte förklaringen om den sura tanten - det enda som man förstått är att man på något sätt har gjort fel, men man vet inte hur eller varför och det skapar ju en stor ångest - eftersom de flesta människor vill göra rätt.
Hur kommer mobbningen in i det här? Eller menar du att TS vän är problemet och ska därmed förflytta sig så hen inte stör någon?
Jag tycker faktiskt att vi "utan diagnos (normala, eller vad man vill kalla det)" får acceptera dem med diagnoser, och helt enkelt ha högre toleransnivå - alla borde faktiskt få plats i samhället.
Men alltså, är detta ett vanligt problem?
Jag tror de flesta som gillar att tjoa och så väljer att gå på tillställningar där det borde vara accepterat alltså barnföreställningar, rockkonserter etc istället för fin restaurangen eller den klassiska konserten.
*delvis kl*
Om vi lämnar diskussionen om det är lämpligt eller ej med funktionshindrade i det offentliga rummet därhän så kvarstår ju att denna kvinna sårade TS vän.
Behöver man säga till någon finns det ju olika sätt att göra det och jag har iaf alltid blivit uppfostrad till att vara artig. Det är sällan man får fram sin poäng genom att snäsa. Att släcka ljuset i någons ögon är bland det värsta man kan göra, speciellt om man ser att personen kanske inte har så lätt med allt. I det här sammanhanget verkar det dessutom ha varit helt vansinnigt att fräsa. Undrar vad den kvinnan hade sagt om någon fräst åt hennes barn?!
Vi som är normalbegåvade eller vad man ska kalla det ska kanske vara lite mer ödmjuka och värdera friheten och möjligheterna vi har!
Men vad är din lösning? En skylt på dörren: Endast normala människor är välkomna? Vuxna människor har rätt att bestämma själva vad de ska göra, oavsett om de har ett funktionshinder eller ej. Så teoretiskt hade min bekanta kunnat gå på operan utan att någon haft rätt att hindra hen. Mig veterligen är det bara polisen som faktiskt fysiskt får hindra en människa.
Men vad är din lösning? En skylt på dörren: Endast normala människor är välkomna? Vuxna människor har rätt att bestämma själva vad de ska göra, oavsett om de har ett funktionshinder eller ej. Så teoretiskt hade min bekanta kunnat gå på operan utan att någon haft rätt att hindra hen. Mig veterligen är det bara polisen som faktiskt fysiskt får hindra en människa.
Problemet är ju att för personer med vissa diagnoser så förstår man inte förklaringen om den sura tanten - det enda som man förstått är att man på något sätt har gjort fel, men man vet inte hur eller varför och det skapar ju en stor ångest - eftersom de flesta människor vill göra rätt.
Hur kommer mobbningen in i det här? Eller menar du att TS vän är problemet och ska därmed förflytta sig så hen inte stör någon?
Jag tycker faktiskt att vi "utan diagnos (normala, eller vad man vill kalla det)" får acceptera dem med diagnoser, och helt enkelt ha högre toleransnivå - alla borde faktiskt få plats i samhället.