Milosari
Trådstartare
Jag hamnade i en situation idag som gjorde mig så himla arg, och eftersom detta händer lite då och då så hade det kanske varit bra om jag hittade något sätt att hantera detta på. Så hjälp!
Jag har en relation till en lite annorlunda människa. Den här människan har en del psykiska funktionshinder som gör att hen inte riktigt förstår sociala koder och inte heller vissa direkta tillsägelser. Att säga till hen att vara stilla och knäpptyst går inte. Men personen har ett aktivt liv och tycker om att gå på olika tillställningar, som musikteater. Och där var vi idag. Den aktuella föreställningen var riktad till barn. Min bekanta uppskattade verkligen föreställningen och gjorde detta något högljutt. Då fräser en kvinna åt oss att vi ska gå därifrån för vi stör för mycket. Min bekanta blev naturligtvis ledsen och orolig för att hen varit "dum" och jag försökte efter förmåga förklara att så inte var fallet. Vi stannade kvar och allt fick ett lyckligt slut.
Men alltså, vad är det som får folk att bete sig på det här sättet? Det är så himla uppenbart att personen har funktionsnedsättningar så det kan inte bero på oförstånd. Så varför vill man exkludera människor som sticker ut lite från arrangemang riktade till allmänheten? Tillhör annorlunda människor inte allmänheten? Kvinnan skyllde ifrån sig på sina barn och sa att de blev störda (jag har aldrig sett ett barn bli irriterat alls, de blir väldigt nyfikna men inte arga) och barnen såg alltså sin mamma visa ett sådant förakt mot denna annorlunda människa. Vilket också gör mig både ledsen och förbannad.
Helst ville jag ställa mig upp och be henne fara och flyga åt helvete med sin taskiga människosyn, och vill hon bestämma vem som får gå på de olika föreställningarna så får hon boka hela salongen. Men det gjorde jag inte, för även om jag tänker dumma saker om en människa så säger jag inte dem på det sättet. Särskilt inte inför dennes barn. Men vad säger man istället?
Jag har en relation till en lite annorlunda människa. Den här människan har en del psykiska funktionshinder som gör att hen inte riktigt förstår sociala koder och inte heller vissa direkta tillsägelser. Att säga till hen att vara stilla och knäpptyst går inte. Men personen har ett aktivt liv och tycker om att gå på olika tillställningar, som musikteater. Och där var vi idag. Den aktuella föreställningen var riktad till barn. Min bekanta uppskattade verkligen föreställningen och gjorde detta något högljutt. Då fräser en kvinna åt oss att vi ska gå därifrån för vi stör för mycket. Min bekanta blev naturligtvis ledsen och orolig för att hen varit "dum" och jag försökte efter förmåga förklara att så inte var fallet. Vi stannade kvar och allt fick ett lyckligt slut.
Men alltså, vad är det som får folk att bete sig på det här sättet? Det är så himla uppenbart att personen har funktionsnedsättningar så det kan inte bero på oförstånd. Så varför vill man exkludera människor som sticker ut lite från arrangemang riktade till allmänheten? Tillhör annorlunda människor inte allmänheten? Kvinnan skyllde ifrån sig på sina barn och sa att de blev störda (jag har aldrig sett ett barn bli irriterat alls, de blir väldigt nyfikna men inte arga) och barnen såg alltså sin mamma visa ett sådant förakt mot denna annorlunda människa. Vilket också gör mig både ledsen och förbannad.
Helst ville jag ställa mig upp och be henne fara och flyga åt helvete med sin taskiga människosyn, och vill hon bestämma vem som får gå på de olika föreställningarna så får hon boka hela salongen. Men det gjorde jag inte, för även om jag tänker dumma saker om en människa så säger jag inte dem på det sättet. Särskilt inte inför dennes barn. Men vad säger man istället?