MissourisTopsanna
Trådstartare
Idag när jag lämnade hunden ensam två timmar och for till gymmet hände en olycka inomhus. Jag gav honom en större lammbit än vanligt idag då jag trodde magen börjat vänja sig. Men tydligen inte. Just innan jag for har han varit på 1.5 timmes promenad. Han är alltid lugn när man lämnar honom. Lika lugn som vanligt då jag for denna gång.
När jag kom hem idag och hälsade lika glatt som vanligt märkte jag att han var suuuuperfjäskig och krälig. Han hade vällt skidorna och skorna i hallen, jag funderade varför han gjort det. Kände att det luktade konstigt och kom in i vardagsrummet, där hade han skitit diarée. Gick in i köket, där var allt på köksbordet nedrivet för att han försökt komma till fönstret vid köksbordet.
Han hade alltså gjort allt han kunnat för att ta sig ut stackaren och tillslut skitit ned sig för att han haft så ont i magen
Jag var givetvis inte sur på hunden! Gjorde ont i hela mitt hjärta att han haft så ont när jag inte varit hemma. Jag tog ut honom på en längre promenad innan jag städade, han var fortfarande lös i magen då. När vi kom in kröp han nästan, och när jag städade satt han i soffan och verkligen iakttog mig, direkt jag tittade på honom eller pratade med honom gick svansen 110.
Varför var han så osäker och fjäskig? Han har ju ALDRIG fått skäll om han snott, råkat göra ifrån sig eller liknande när jag varit borta. Har aldrig hänt när jag varit hemma. Man säger ju att hundar inte skäms, men han betedde sig verkligen som att han gjort det.
Bara ren nyfikenhet från mig varför han betedde sig på detta sätt? Jag försökte ju verkligen bete mig som vanligt och inte göra någon sak av det. Hälsade glatt, tog ut honom och myste med honom. Och städade utan ett ord.
När jag kom hem idag och hälsade lika glatt som vanligt märkte jag att han var suuuuperfjäskig och krälig. Han hade vällt skidorna och skorna i hallen, jag funderade varför han gjort det. Kände att det luktade konstigt och kom in i vardagsrummet, där hade han skitit diarée. Gick in i köket, där var allt på köksbordet nedrivet för att han försökt komma till fönstret vid köksbordet.
Han hade alltså gjort allt han kunnat för att ta sig ut stackaren och tillslut skitit ned sig för att han haft så ont i magen
Jag var givetvis inte sur på hunden! Gjorde ont i hela mitt hjärta att han haft så ont när jag inte varit hemma. Jag tog ut honom på en längre promenad innan jag städade, han var fortfarande lös i magen då. När vi kom in kröp han nästan, och när jag städade satt han i soffan och verkligen iakttog mig, direkt jag tittade på honom eller pratade med honom gick svansen 110.
Varför var han så osäker och fjäskig? Han har ju ALDRIG fått skäll om han snott, råkat göra ifrån sig eller liknande när jag varit borta. Har aldrig hänt när jag varit hemma. Man säger ju att hundar inte skäms, men han betedde sig verkligen som att han gjort det.
Bara ren nyfikenhet från mig varför han betedde sig på detta sätt? Jag försökte ju verkligen bete mig som vanligt och inte göra någon sak av det. Hälsade glatt, tog ut honom och myste med honom. Och städade utan ett ord.