Angående: "Att dröja med barnafödande"

[Edgar]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

Självklart ! Ibland så saknas ju pappa-materialet och det kan man ju inet göra så mycket åt. Men om det är alltför mycket runtomkring som styr så kan det helt enkelt bli försent.

En kompis till mig väntade och väntade(perfekt pappamaterial fanns), hon skulle bara göra det ena och det andra. Sen när hon väl bestämde sig var hon 40, hon blev gravid direkt men tyvärr så dog barnet i magen en vecka innan förlossning (proppar i moderkakan tror jag) det hade ju kunnat hända oavsett ålder, men tiden gick liksom.....hursomhelst så blev hon gravid mer eller mindre direkt de började försöka och hon blev förstagångsmamma vid 42 - sen tänkte de att de skulle försöka med ett syskon och minsann, frögurkorna gjorde en lillebror på första försöket som föddes när hon var 44. Så det är en solskenshistoria på sätt och vis.

Sånt är rologt att höra, även om det hela började så tragiskt

 

[No1]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

Lånar min egen knapp..

Jag måste ju också säga att det är förvånande att de äldre känner sig oinformerade om att fertiliteten går ner med åldern, har de inte hört talas om klimakteriet ?

De flesta räknar väl inte med att hamna i klimakteriet i 35års åldern

 

[Piggelurven]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

nej, så klart inte! Men jag såg ingen anledning till att inte skaffa barn när jag ville det, bara för att jag var 21. Jag menar, vill båda och man har allt ordnat (egen lägenhet, bil, båda har fast jobb mm.) så ser jag ingen anledning att vänta bara för att man är ung.

 

[Litenvit]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

Det enda man faktiskt vet i det fallet, är att man just ingenting vet.

Precis.
Allt beror på omständigheterna. Åldern betyder långt ifrån allt vare sig man väljer att ha barn tidig, sent eller helt enligt riksgenomsnittsåldern!

 

[cirkus]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

Såklart inte ! Men jag trodde att det var vedertaget att fertiliteten faktiskt går ner, först långsamt och sedan snabbare för att helt vara borta vid klimakteriet.

 

[chrysler]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

Tror du att din mage växer ihop bättre än ditt underliv, att din mage skulle vara mindre åldrad :smirk:

Det var en sarkastisk kommentar menad till bm som & ena sidan vill få alla att föda vaginalt(eftersom de flesta bm har det som uppgift verkar det som) men & andra sidan häver ur sig såna saker som knappast får en att bli mindre sugen på ett snitt istället.

 

[Sara-Ida]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

Tror det här är den vanligaste missuppfattningen om unga föräldrar faktiskt. Inte är det de unga som tror att livet tar slut när man får barn enligt min erfarenhet, nej det är de som tror att man måste ha allt klart innan som har den inställningen. Jag har både skaffat mig utbildning och jobb efter att jag blev mamma vid 17 års ålder.

Det beror på vad du ska utbilda dig till. Att som jag, vara journalist, är mycket tufft ändå. Ingenting man gör med småbarn (resor, sena kvällar, övertid, ständiga vik, etc etc). Alla jag känner i branschen har skaffat jobb innan barn.

 

[Litenvit]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

Det beror på vad du ska utbilda dig till. Att som jag, vara journalist, är mycket tufft ändå. Ingenting man gör med småbarn (resor, sena kvällar, övertid, ständiga vik, etc etc).

Det beror helt på vad man valt för pappa till barnet.
Precis som män har sina kvinnor till groundservice medan de klättrar i karriären som kan du som kvinna ha en man som tar hand om (-minst) sin del av ansvaret för barnet och då kan man faktiskt plugga rätt krävande utbildningar.

 

[Sara-Ida]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

Jag har både skaffat mig utbildning och jobb efter att jag blev mamma vid 17 års ålder.

Och förresten, vem försörjde dig och ditt barn innan du fick jobb och utbildning? Jag skulle aldrig kunna skaffa barn utan att ha en säker försörjning som INTE kom från mina föräldrar.

 

[Sara-Ida]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

Det beror helt på vad man valt för pappa till barnet.
Precis som män har sina kvinnor till groundservice medan de klättrar i karriären som kan du som kvinna ha en man som tar hand om (-minst) sin del av ansvaret för barnet och då kan man faktiskt plugga rätt krävande utbildningar.

Är man i ungefär samma ålder är det liksom ingen större hjälp vem som är pappa. Han ska ju också utbilda sig.

 

[Inte_Ung]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

Men man får väl turas om då.

 

[Sara-Ida]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

Men man får väl turas om då.

Men var lite realistisk... hur enkelt är det? En utbildning pågår ungefär 3-4 år, ibland längre (min man har 7 år bakom sig varav ett antal utomlands). Att vänta med att studera och ta andra jobb i stället är inget smart karriärsdrag, bortsett från att den unga familjen knappast kan ha några pengar alls att röra sig med. Man är som mest intressant på arbetsmarknaden i ung ålder - då man också, ironiskt nog, är som mest fertil. Därför tvingas man att göra ett val. och de allra flesta tror jag inte skulle skaffa barn om de gick på tvåmånadersvik åt gången i en bransch med stor arbetslöshet. Det ger ingen trygghet.

 

[Pallas]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

Det beror på vad du ska utbilda dig till. Att som jag, vara journalist, är mycket tufft ändå. Ingenting man gör med småbarn (resor, sena kvällar, övertid, ständiga vik, etc etc). Alla jag känner i branschen har skaffat jobb innan barn.

Och det blir plötsligt bättre för barnen att vara journalist om man utbildat sig till det innan man får dem? Förstår inte logiken faktiskt.

Och förresten, vem försörjde dig och ditt barn innan du fick jobb och utbildning? Jag skulle aldrig kunna skaffa barn utan att ha en säker försörjning som INTE kom från mina föräldrar.

Det gjorde jag själv, tack.

 

[Inte_Ung]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

Men var lite realistisk... hur enkelt är det?

Litet jobbigt är det väl.
Men ganska vanligt runt mig.
2 exempel kan jag ge, de blir inte sura.

En kusin som fick barn under sin utbildning till sjuksköterka.
Pappan stannade hemma och hon gjorde färdigt sin utbildning.
När hon var klar så utbildade sig pappan till psykolog och under den tiden skaffade de ytterligare ett barn.
När han var klar så vidareutbildade sig hon till BarnMorska.

Grannen.
Utbildade sig till högstadielärare efter att alla barn börjat i skolan.
Hon fick första barnet som 19-åring.

Så det ÄR alldeles realistiskt.
Massor av människor gör det i just realiteten.

 

[Sara-Ida]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

En kusin som fick barn under sin utbildning till sjuksköterka.
Pappan stannade hemma och hon gjorde färdigt sin utbildning.
När hon var klar så utbildade sig pappan till psykolog och under den tiden skaffade de ytterligare ett barn.
När han var klar så vidareutbildade sig hon till BarnMorska.

Det förekommer säkert, men att det är särskilt vanligt - no no, det kan jag inte tänka mig. Så alldeles enkelt är det inte att bli psykolog eller läkare, heller. Bara att komma in på utbildningen är rätt kämpigt - så då lär man läsa om man får chansen och blir antagen. Jag tror inte man kan vara så där värst flexibel. Och är man intresserad av en riktig karriär är barn det värsta som finns.

 

[Sara-Ida]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

Och det blir plötsligt bättre för barnen att vara journalist om man utbildat sig till det innan man får dem? Förstår inte logiken faktiskt.
Det gjorde jag själv, tack.

Du får inget fast jobb som ung mamma i journalistbranschen. That simple. Kraven på flexibilitet är för stora. De flesta mammor vill kunna åka hem till sina barn tidigt på eftermiddagen - försök med det om du är nyhetsreporter! Men om du redan har ett fast jobb kan du jobba deltid.
Det sista tyckte JAG lät väldigt ologiskt. Så du var 17 år, arbetade och var mammaledig samtidigt? Och jobbade, pluggade och var mamma på en och samma gång?

 

[Pallas]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

Du får inget fast jobb som ung mamma i journalistbranschen. That simple. Kraven på flexibilitet är för stora. De flesta mammor vill kunna åka hem till sina barn tidigt på eftermiddagen - försök med det om du är nyhetsreporter! Men om du redan har ett fast jobb kan du jobba deltid.

Ah, då är jag med.

Det sista tyckte JAG lät väldigt ologiskt. Så du var 17 år, arbetade och var mammaledig samtidigt? Och jobbade, pluggade och var mamma på en och samma gång?

Jag flyttade hemifrån som fjortonåring och hade sedan studielån för att plugga på gymnasiet, samtidigt som jag arbetade extra på några olika jobb. Sedan var jag mammaledig ett år med längstanivån + extrajobben och min sambo stog för resten av fiolerna, efter föräldraledigheten återgick jag till fulltidsstudier med studielån + jobb.

 

[Sara-Ida]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

Ah, då är jag med.
Jag flyttade hemifrån som fjortonåring och hade sedan studielån för att plugga på gymnasiet, samtidigt som jag arbetade extra på några olika jobb. Sedan var jag mammaledig ett år med längstanivån + extrajobben och min sambo stog för resten av fiolerna, efter föräldraledigheten återgick jag till fulltidsstudier med studielån + jobb.

Oj, det där lät svettigt... Men allvarligt, hade det inte varit roligare att bara ha ett jobb (eller deltidsjobb) och spendera mer tid med dina barn? När jag har pluggat + jobbat har jag inte haft många minuter över.

 

[Silverkedjan]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

Det förekommer säkert, men att det är särskilt vanligt - no no, det kan jag inte tänka mig. Så alldeles enkelt är det inte att bli psykolog eller läkare, heller. Bara att komma in på utbildningen är rätt kämpigt - så då lär man läsa om man får chansen och blir antagen. Jag tror inte man kan vara så där värst flexibel. Och är man intresserad av en riktig karriär är barn det värsta som finns.

Jag hade mååååånga på min utbildning som inte kom in förrän de var så gamla att de faktiskt var "tvungna" att skaffa barn under utbildningen. Det var inga problem med studierna för de par som studerade bägge, det svåra är alltid att komma in på just läkarlinjen. Det intressanta är att kvinnliga läkare ofta väljer jämställda män - jag minns mest pappor som var barnlediga eller slog av på studietempot och kom in med bebisar för tankpauser hela tiden

De yngre som vi anställer (dvs i 30-årsåldern) ploppar oftast ur sig barn efter mindre än ett år och delar lika på ledigheten.

Själv gjorde färdigt hela min utbildning innan första barnet så jag var 38.

 

[Litenvit]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

Är man i ungefär samma ålder är det liksom ingen större hjälp vem som är pappa. Han ska ju också utbilda sig.

Vi gjorde som I-U föreslog: vi turades om.
Hans utbildning var inte lika lång som min, dock. Barn nr 2 fick jag ett halvår innan jag blev klar med min utbildning.

Man blir inte rik på det här sättet, men det funkar. Med tanke på att man inte läser så långa dagar så hade jag mer tid med mitt första barn än med nr 2 som växte upp när jag började jobba.

Att bli ung förälder kräver helt enkelt ett annat sätt att se på livet. Vad är det som är viktigt? Är det roligt att kämpa tillsammans eller är lädersoffor och villa viktigare?
Idag bor vi mycket bra, har lagom bra med pengar och om vi vill kan vi ut och resa. Något som jag för övrigt faktiskt inte saknat - jag har haft spänning i livet ändå...