Angående: "Att dröja med barnafödande"

[Litenvit]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

Ah, då är jag med.




Jag flyttade hemifrån som fjortonåring och hade sedan studielån för att plugga på gymnasiet, samtidigt som jag arbetade extra på några olika jobb. Sedan var jag mammaledig ett år med längstanivån + extrajobben och min sambo stog för resten av fiolerna, efter föräldraledigheten återgick jag till fulltidsstudier med studielån + jobb.

Ja, man orkar ju mycket mer när man är ung. Jag skulle inte pallat den takt jag höll då, idag. Men jag tyckte det var roligt. Det var kul att klara sig, det var kul att visa att det fungerar utmärkt även om man inte går efter "regelboken".

Jag jobabde också extra när jag pluggade men hade mycket mer tid med mitt barn än om jag "bara" haft ett heltidsjobb.
Extrajobbet var ju på helger och kvällar och barnet hade ju en pappa.

 

[Bewelinn]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

*kl*

En tredjedel av alla studenter är föräldrar vill jag minnas enligt statistik från ngn studiesocial utredning. Så det är nog inte så ovanligt.

Det är rätt vanligt i min bekantskapskrets att pappan är sådär 3-8 år äldre så då har han oftast hunnit utbilda sig innan mamman. Så det problemet är kanske inte uppstår så ofta?

Det svåraste tror jag är att hitta det rätta pappamaterialet...

 

[Tokmaja]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

När jag födde barn vid 21, sa min barnmorska på Danderyds bb när hon kollade mej efteråt " Nej men det här ser ju jättefint ut, du behöver inte sys alls ju, till skillnad från alla torra gamla nuckor som kommer in hit vid 35, dom får man sy hela vägen"
Kvinnokroppen är bäst lämpad för barnafödande mellan 19-25, det är en fysisk sanning!

Jag var nyss fyllda 24 med ettan, fick sy pga ett stort barn som kom fort när han väl kom.
Tvåan var jag 28, inte ett stygn.
Så det där är nog tillfälligheter.
KOnstig bm.

 

[Litenvit]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

Det svåraste tror jag är att hitta det rätta pappamaterialet...

Det är nog där som det brister (ursäkta mitt i sprick-diskussionen ) för det mesta.

 

[Speciella_tina]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

Men var lite realistisk... hur enkelt är det? En utbildning pågår ungefär 3-4 år, ibland längre (min man har 7 år bakom sig varav ett antal utomlands). Att vänta med att studera och ta andra jobb i stället är inget smart karriärsdrag, bortsett från att den unga familjen knappast kan ha några pengar alls att röra sig med. Man är som mest intressant på arbetsmarknaden i ung ålder - då man också, ironiskt nog, är som mest fertil. Därför tvingas man att göra ett val. och de allra flesta tror jag inte skulle skaffa barn om de gick på tvåmånadersvik åt gången i en bransch med stor arbetslöshet. Det ger ingen trygghet.

Jag slutar aldrig att förvånas över hur många tar förgivet att det är varje människas dröm att vidareutbilda sig...

Min sambo har bara gymnasieutbildning, men har en lön på ca 19 000 innan skatt, min mamma har inte ens det och har en lön på en bit över 20 000 innan skatt. Alla drömmer inte om fina utbildningar och karriärmöjligheter.

 

[Stollan]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

Precis, speciellt om man råkar vara av fertil släkt.
Mamma fick barn när hon var 18, 22, 28, 34, 41 och 43 år gammal.
Den yngsta är nästan 1 år yngre än min dotter.
Av delvis den anledningen så står jag på kö för steriliering

 

[Stollan]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

Min mamma sprack inte en mm med dom två sista barnen och det av en ålder som passerat 40 sträcket.
Jag åt min sida sprack på 3 ställen i en ålder av 24.
Jag skulle ta "spricka hela vägen" med en näve salt minst.
Om man spricker har snarare med faktorer som hur barnet kommer ut (dvs hur huvudet ligger bla), hur stor omkrets huvudet har och hur snabbt det går.
Går det snabbt så hinner inte alltid huden att töja sig utan man får då en spricka. I vissa lägen beroende på hur huvudet ligger så blir omfånget olika stort eftersom diametern runt om blir olika beroende på var man mäter på huvudet.
Min dotter låg med pannan först vilket då kunnat bidra till att jag sprack förutom att hon då inte var det minsta barnet precis.
4330 g ungoch 55 cm lång är ingen liten baby precis.
Jag har svårt att tro att huden har blivit så oflexibel från det man är 25 tills det man är 35-40 att den spricker mycket lättare. Jag tror att den skillnaden är ytterst marginell.

Kontentan är att jag tar den kommentaren från barnmorskan med en hel hink salt.

 

[Cocos]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

Ett par tankar och tillägg till ditt exellenta inlägg.

Om BM håller emot mellangården (med sin hand) under utdrivningsskedet så spricker man mindre/inte alls. Ett tag gjorde alla BM så, sen föll det i glömska och sprickandet ökade! Finns att läsa om i Gudrun Abascals "Att Föda". En superb bok! Jag skrev i min förlossningsplan att jag ville att BM skulle hålla emot mellangården när jag födde, vet inte om det skedde, men jag sprack ytterst lite i alla fall. Jag var 36 ½ vid min första förlossning och även om det gick ganska fort (bara några timmar!) så fick jag två ganska ytliga stygn enbart.

Många tror att det är barnets vikt som avgör hur mycket man spricker! Men det är barnets huvudomfång som är den viktigaste faktorn. Inte några hekto hit eller dit. Det finns lite mindre bebisar som har lite större huvuden tex.

 

[Sara-Ida]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

Jag slutar aldrig att förvånas över hur många tar förgivet att det är varje människas dröm att vidareutbilda sig...

Min sambo har bara gymnasieutbildning, men har en lön på ca 19 000 innan skatt, min mamma har inte ens det och har en lön på en bit över 20 000 innan skatt. Alla drömmer inte om fina utbildningar och karriärmöjligheter.

Nej, det behöver man inte alls vilja. Men i fallet som du citerar talar vi om människor som har valt det.

 

[Poetry_princess]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

*Knapplån*

Har följt tråden nu och tycker att det sannerligen är intressant, och lite sorgligt, hur dåliga vi kvinnor är på att stötta varandra. Jag tror inte att män skulle smutskasta varandra lika mycket.

Unga mammor känner att de måste försvara sig gentemot "äldre" och kommer med sina "fertilitet-ägg-ork-klimakterie"-argument, medan de som är 35+ kommer med sina "utbildning-mognad-hög lön"-argument.

Vad är det för fel på att hjälpa varandra och acceptera att alla inte följer det statistiska mönstret med 2,3 barn vid 28,5 års ålder (eller hur det nu ser ut). Det finns nackdelar och fördelar med alla åldrar. Och är man i perfekt ålder så kanske man precis har börjat sin karriär. Har man redan en karriär så vill man avancera vidare. Bostadsmarknaden är inget bra. Man måste köpa hus. Byta bil. Resa jorden runt.

Det kommer ALLTID finnas hinder för barn, bara man letar. Ett barn vänder ALLTID upp och ned på ens tillvaro, oavsett hur planerat och välkommet det är, oavsett om man har hög utbildning, fast jobb etc etc.

¨20-åringen säger
- Ha, men jag är iallafall pigg och ung och min kropp återställs snabbare. Det är faktiskt NATURLIGT att föda barn tidigt.
40-åringen säger:
- Ja, men jag är rik och kan skämma bort mina barn och ditt liv är förstört för att du skaffade barn tidigt. Ha!

Seriöst :smirk:

 

[Sjalen]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

Det beror helt på vad man valt för pappa till barnet.
Precis som män har sina kvinnor till groundservice medan de klättrar i karriären som kan du som kvinna ha en man som tar hand om (-minst) sin del av ansvaret för barnet och då kan man faktiskt plugga rätt krävande utbildningar.

Indeed! Min karriär fortsatte efter dotterns ankomst med att min man inledde sin karriär som hemmapappa.

 

[valborg]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

Bra att de tar upp det ifall någon missat. Men är det verkligen så många som skjuter upp barnafödandet för att de tror att de kan skaffa barn senare? Och kan det vara någon som inte hört att fertiliteten minskar efter 30 och ännu mer efter 35?

Själv trodde jag när jag var 30 att efter 35 var det så stora risker att det inte ens var någon idé att försöka.

Jag läste i en annan undersökning att största orsaken till att barnafödandet skjuts upp är att kvinnorna inte hittar lämpliga män.
Är männen sämre eller vi kräsnare?

Nu är jag 40 år och gravid för första gången. Det gick ganska snabbt men mycket kan ju hända än...

 

[tyra1]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

När jag födde barn vid 21, sa min barnmorska på Danderyds bb när hon kollade mej efteråt " Nej men det här ser ju jättefint ut, du behöver inte sys alls ju, till skillnad från alla torra gamla nuckor som kommer in hit vid 35, dom får man sy hela vägen"
Kvinnokroppen är bäst lämpad för barnafödande mellan 19-25, det är en fysisk sanning!

Jag tycker det är hemskt att personal får säga precis vad som helst till patienter. Jag har gudskelov knappt behövt uppsöka sjukvård men under min förlossning träffade jag på en barnmorska som retade upp sig på mitt efternamn. Jag har ett ovanligt efternamn. T.o.m min sambo som är väldigt lugn och tolerant av sig reagerade på det. En annan barnmorska började klappa mig på kinden och då vart jag vansinnig (jag är väl ingen kattunge?). Hon förstod efter första klappen att hon skulle hålla fingrarna i styr och behandla mig på ett respektfullt sätt. Att ovanstående inlägg är sant hyser jag som helst inga tvivel om

 

[No1]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

Jag läste i en annan undersökning att största orsaken till att barnafödandet skjuts upp är att kvinnorna inte hittar lämpliga män.
Är männen sämre eller vi kräsnare?

I mitt fall är det iaf kräsnare.
Vissa egenskaper får mig bokstavligt talat att se rött och är inte kompatibla med mig.
Tyvärr upplever jag att de egenskaper som gör mig vansinnig är vanligt förekommande hos just män.

 

[Sara-Ida]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

I mitt fall är det iaf kräsnare.
Vissa egenskaper får mig bokstavligt talat att se rött och är inte kompatibla med mig.
Tyvärr upplever jag att de egenskaper som gör mig vansinnig är vanligt förekommande hos just män.

Vilka är det ? Bara nyfiken!

 

[No1]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

Ok!
Velande (oförmåga att fatta beslut)
Feghet
Oärlighet.

Min erfarenhet är att de egenskaperna är jättevanliga i mer eller mindre utsträckning, oftast förekommer de tillsammans.
Notera att pytteliten dos räcker för mig.
Jag vet inte varför jag reagerar så skarpt på dessa, för det gör jag verkligen, kanske för att mina mest framträdande egenskaper är raka motsattsen?

En annan egenskap som går tokbort, men som lika gärna kan finnas hos kvinnor, är tillståndet: konstant sur.

 

[Fnyfniken]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

Jag läste i en annan undersökning att största orsaken till att barnafödandet skjuts upp är att kvinnorna inte hittar lämpliga män.
Är männen sämre eller vi kräsnare?

Läste i DN idag om TCO:s vd som skriver om medlemmarnas bekymmer att få livspusslet att gå ihop. Det är skälet till att man måste vara kräsen.

Efter kriget kunde en man försörja hela familjen, och mamman vara hemmafru. Det var ganska förväntat och många kvinnor var nöjda med det. Nästa generation, so i och för sig är lite mer jämställda, innehåller en massa dubbelarbetande kvinnor som nu ser pensionsåldern krypa närmare och läser i glassiga Amelia om allt de borde hinna, kunna och ha lust till. Inte konstigt att många av dem är bittra, frånskilda kedjerökare. Konstigt att inte fler är det.
Sen vår generation, som VET att kraven är jättehöga, både från arbetsgivare, samhället och oss själva. Vi vet att det inte går att dubbelarbeta (serva en av dessa otaliga lata män som finns tillgängliga som barnafäder) och klara sitt liv nöjaktigt. Inte konstigt att kvinnor letar barnafäder långt in i 40-årsåldern.

Fny

 

[Sara-Ida]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

Ok!
Velande (oförmåga att fatta beslut)
Feghet
Oärlighet.

Det finns ju olika grader av detta. Oärlighet - är det samma som att dra en vit lögn om du frågar om du har gått upp i vikt?
Velighet - är det när han vill att ni ska fatta besluten tillsammans eller tänka över dem?

Jag har aldrig träffat en frisk varken kvinna eller man som ALLTID är ärlig, modig och beslutsam. En sådan människa hade förmodligen varit chef hemma och pekat med hela handen.

 

[Björk]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

Läste i DN idag om TCO:s vd som skriver om medlemmarnas bekymmer att få livspusslet att gå ihop. Det är skälet till att man måste vara kräsen.

Efter kriget kunde en man försörja hela familjen, och mamman vara hemmafru. Det var ganska förväntat och många kvinnor var nöjda med det. Nästa generation, so i och för sig är lite mer jämställda, innehåller en massa dubbelarbetande kvinnor som nu ser pensionsåldern krypa närmare och läser i glassiga Amelia om allt de borde hinna, kunna och ha lust till. Inte konstigt att många av dem är bittra, frånskilda kedjerökare. Konstigt att inte fler är det.
Sen vår generation, som VET att kraven är jättehöga, både från arbetsgivare, samhället och oss själva. Vi vet att det inte går att dubbelarbeta (serva en av dessa otaliga lata män som finns tillgängliga som barnafäder) och klara sitt liv nöjaktigt. Inte konstigt att kvinnor letar barnafäder långt in i 40-årsåldern.

Fny

Väl skrivet! Låter som en vettig tolkning.
Det konstiga i kråksången är att att männen som grupp inte "kommit längre".... att kvinnorna i den "bittra, frånskilda gruppen" uppfostrat flickor som som är självständiga, vet att dubbelarbete inte funkar och pojkar som är lata slackers som tror de ska få en hemmafru och yrkeskvinna i samma paket..? Ja, jag skyller på kvinnorna främst; det är trots allt kvinnorna i den generationen som dragit det största lasset vad gäller föräldraskapet (både på grund av eget val och "monopol" samt delvis beroende på männens ovilja). Varför lärde de sina tjejer att ta för sig, göra karriär, utbilda sig och hitta en BRA, jämställd man, men misslyckades med att lära sönerna att bli en bra partner och pappa?
Troligen helt omedvetet, men ändå...

 

[Bewelinn]

Sv: Angående: "Att dröja med barnafödande"

Jag tycker också det är intressant. En av min mammas väninnor är ett exempel på det fenomenet. Hon är själv en mkt stark kvinna med tämligen feministiska ideal och har fostrat sina döttrar därefter.

Men när det gäller sonen (som dessutom är yngst) har hon definitivt en blind fläck.