Andreas Helgstrand (utbruten från Dressyrsnack 16)

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jo hästar i frihetsdressyr på Youtube ser ju ibland extremt förbannade ut. Ibland verkar de även vara förbannade. Som hos kvinnan som får en spark i en film (den är väl ganska känd) Men håller med om att din här skulle kunna focusface. Vore jätteintressant forskning. Jag är på riktigt nyfiken på hur det är med frihetsdressyr och vad som är focusface och vad som verkligen är -peta på mig igen och du är dödens lammunge face. (Även riktigt stora ensembler med frihetsdressyr hästar ser ibland rent omotiverat sura ut.)

På ett sätt tänker jag att mycket lätta hjälper helt utan tyglar osv nog kanske inte är för alla hästar. Men absolut för många. Själv har jag alltid avskytt extremt lätta hjälper när det gäller att tant Agda och faster Fia förväntade sig att jag med ett strålande leende skulle springa och diska om de liksom tittade i en viss riktning och rynkade lätt på näsan (när jag var 12). Föredrog definitivt Faster Mias lugna och tydliga -nu är det barnens tur att diska. Inte lika mycket jobb att försöka tolka signaler och vara väldigt väldigt lydig och uppmärksam mot fastern hela tiden utan man kunde vara avslappnad tills någon sa till utan att riskera att någon blev besviken eller skällde.

Ett avsteg såklart, men jag vet inte om jag är helt hundra på om det måste finnas ett rätt för alla hästar. (däremot känner jag mer och mer att det här med att övertyga häst X eller Y om att ridning är rätt om den faktiskt avskyr hela konceptet och hellre går i hagen.)

(Orsaken till att jag började fundera på det här är att jag tycker att hästarna känns/ger min av att känna rejäl press när man försöker lära sig tömköra. Notera här -försöker lära sig. Alltså inte bara den jag kör såklart. Men ändå inte når upp till riktigt den grad av heligt förolämpad/förbannad som när man ser viss frihetsdressyr på Youtube som sagt, till en grad man sällan ser när någon faktiskt rider med tyglar osv. Ridning är ju ändå -vi tillsammans.)
Tycker du har en väldigt intressant poäng i hur hästar vill bli "vägledda". En del trivs garanterat med att ta ett eget stort ansvar o vad de ska göra och när men jag tänker att höstar i grunden är flockdjur som följer. Dvs att behöva ta eget ansvar för var de ska gå, ska söka föda, vandra osv inte ligger i alla individers natur. De blir tryggare med att någon annan tar besluten och följer hellre än att ta ansvar.
 
Tycker du har en väldigt intressant poäng i hur hästar vill bli "vägledda". En del trivs garanterat med att ta ett eget stort ansvar o vad de ska göra och när men jag tänker att höstar i grunden är flockdjur som följer. Dvs att behöva ta eget ansvar för var de ska gå, ska söka föda, vandra osv inte ligger i alla individers natur. De blir tryggare med att någon annan tar besluten och följer hellre än att ta ansvar.
Jo exakt, tänker att det är lite olika hur lyhörda de vill vara också kanske. Om man jämför med människor är ju en extremt vältränad -tjänare, som ska lyda och se minsta vink kanske jobbigare för vissa än att vara lite mer la di da och helt enkelt ridas med tyglar och sadel.

Det verkar ju som att alla hästar som finns nu är mer eller mindre tama, till och med tamgener i de sista vildflockarna sägs det. Gener för stark rygg och vänlig attityd mot människa har hittats starkt, jämfört med utdöda hästar. De är intresserade och duktiga på att kommunicera med människor och be om hjälp att tex plocka upp en morot de inte når, även om människor inte är lika intresserade och duktiga på att tolka.*

Jmf hundar så verkar hundar söka efter en människa att hänga med i en viss ålder efter valptiden, snarare än att leta efter en hund. Så de måste ju få ut en positiv känsla av att interagera och hänga med människor. Det är kanske detsamma med hästar. Finns ju även forskning som säger att en trygg människa man inte känner/aldrig sett förut fungerar alldeles utmärkt som stöd i en orolig situation, att en häst kan ses söka stöd i just en människa. Att sedan vissa människor utnyttjar det gör ju det hela nästintill värre. Men det verkar ju onekligen som att det är naturligt för hästar att hänga med människor, inte bara naturligt för dem att hänga i hagen. Och om det då å andra sidan finns en hästindivid som inte är lika intresserad kanske det också kan vara så att man kan låta den vara.

*Roligt om man läst de artiklarna och funderar lite på uttryck på hästar. Då kan man tänka att ponnyn jag gett havre, men inte hö, att den uppmanande blicken rakt på mig när jag kommer tillbaka ur stallet bredvid är -hallå där! HÖ, tack så mycket.
 
Tycker du har en väldigt intressant poäng i hur hästar vill bli "vägledda". En del trivs garanterat med att ta ett eget stort ansvar o vad de ska göra och när men jag tänker att höstar i grunden är flockdjur som följer. Dvs att behöva ta eget ansvar för var de ska gå, ska söka föda, vandra osv inte ligger i alla individers natur. De blir tryggare med att någon annan tar besluten och följer hellre än att ta ansvar.
Det där tycker jag är jättetydligt på vissa individer! Vi har tre hästar. På morgnarna vid utsläpp kopplar jag ihop två hagar, så jag kan släppa hästarna i en hage precis vid stallet. I den bortre hagen, där de ska gå, finns deras matlådor med morgonhö. Två av hästarna går gärna dit ner själva, men den tredje vill ha sällskap ner genom gången mellan hagarna till den bortre hagen. Han går helt lös, men vill inte gå ensam. Jag släpper honom sist, så gör vi sällskap ner, för jag ska ju koppla tillbaka staketen, stänga hagen och ta bort "gången" mellan hagarna. Nu på vintern tar jag dessutom med lite varmvatten ner. Han står oftast och väntar på mig medan jag fyller vattenkannorna för att vi ska gå tillsammans. De andra är redan nere och mumsar på höt då.
 
Tycker du har en väldigt intressant poäng i hur hästar vill bli "vägledda". En del trivs garanterat med att ta ett eget stort ansvar o vad de ska göra och när men jag tänker att höstar i grunden är flockdjur som följer. Dvs att behöva ta eget ansvar för var de ska gå, ska söka föda, vandra osv inte ligger i alla individers natur. De blir tryggare med att någon annan tar besluten och följer hellre än att ta ansvar.
Jag tror att det är lite som både folk och hundar i detta. Det finns individer som inte passar att få välja allt själv, som trivs bäst med tydliga ramar och instruktioner. Det knepiga med hästar är att de är lite svårare att läsa än vad hundar (oftast) är. En häst skriker inte om det gör ont, och det ska gå bra långt innan den biter. Dessutom har vi en kultur där det är helt ok att trappa upp trycket om hästen "inte gör som vi vill". Det är viktigt att ha i bakhuvudet. Även jag får jobba på den reflexen fortfarande i viss mån. Framförallt om vi pratar broms. Så det är lätt att fastna i det här "Fast hästar ska följa så jag fortsätter som jag alltid har gjort och tänker inte reflektera över min egen ridning eller hantering". Säger inte att det gäller just dig nu, utan bara som sidenote liksom.

För det är ju skitläskigt att syna hela sin hantering i sömmarna. Tänk om man kommer fram till att man egentligen inte alls är nöjd med det man gör när man får mer kunskap?
 
Orkar inte läsa hela tråden så slänger bara in ett inlägg.
Jag fattar inte ens varför nån rider med sporrar. Det heter att man ska "förfina hjälperna" men hästen kan ju känna om en fluga sätter sig på den så varför ha en metallpinne på stöveln? Vill man förfina hjälperna ska man väl rida utan sånt som förstärker hjälperna.
Samt att i princip alla dressyrryttare man ser på stora tävlingar (på TV) sitter och hackar/nöter med sporrarna. Är det det som är "förfinade hjälper"? :mad:
Samma med kandar, då sas det iaf förut att "det ska vara så lätt kontakt att man kan rida med kräppapper eller sytråd".
Men rid med kräppapperstyglar och utan sporrar på tävling då ... :idea:
 
Jag tror att det är lite som både folk och hundar i detta. Det finns individer som inte passar att få välja allt själv, som trivs bäst med tydliga ramar och instruktioner. Det knepiga med hästar är att de är lite svårare att läsa än vad hundar (oftast) är. En häst skriker inte om det gör ont, och det ska gå bra långt innan den biter. Dessutom har vi en kultur där det är helt ok att trappa upp trycket om hästen "inte gör som vi vill". Det är viktigt att ha i bakhuvudet. Även jag får jobba på den reflexen fortfarande i viss mån. Framförallt om vi pratar broms. Så det är lätt att fastna i det här "Fast hästar ska följa så jag fortsätter som jag alltid har gjort och tänker inte reflektera över min egen ridning eller hantering". Säger inte att det gäller just dig nu, utan bara som sidenote liksom.

För det är ju skitläskigt att syna hela sin hantering i sömmarna. Tänk om man kommer fram till att man egentligen inte alls är nöjd med det man gör när man får mer kunskap?
Tycker du poängterar problematiken i just filmerna i Operation X här. Att hästarna inte lyssnas in öht utan trycket bara ökar och ökar hela tiden. Ingen hänsyn tas till hästarnas reaktioner på vad som krävs. Detta tycker jag definitivt är en avart i hästträning! Men det finns definitivt BRA dressyrridning där det tas hänsyn till hästarna även om vi rider med tryck (R-).
 
Jag tittade på Therese Nilshagens ritt från Shis och tyckte den såg väldigt trevlig ut.
Har sett henne rida på clinic och gillade verkligen hennes mjuka ridning.
Therese är verkligen ett föredöme! Hade möjligheten att träna för henne förra året och hon var lika ödmjuk i träningen som jag upplever hennes ridning. En sak MM kommenterade är hur Therese använder sin skänkel. Hon använder inte sporren utan stryker honom längs sidan med skänkeln. Visst att det blir att hon rör sig mer men det verkar onekligen vara ett vinnande koncept eftersom DW bara blir bättre och bättre. Bara en sån sak att hon antagligen fått experimentera hur hon ska få honom att bli mer bekväm och acceptera skänkeln gör henne ännu bättre flr mig.
 
Therese är verkligen ett föredöme! Hade möjligheten att träna för henne förra året och hon var lika ödmjuk i träningen som jag upplever hennes ridning. En sak MM kommenterade är hur Therese använder sin skänkel. Hon använder inte sporren utan stryker honom längs sidan med skänkeln. Visst att det blir att hon rör sig mer men det verkar onekligen vara ett vinnande koncept eftersom DW bara blir bättre och bättre. Bara en sån sak att hon antagligen fått experimentera hur hon ska få honom att bli mer bekväm och acceptera skänkeln gör henne ännu bättre flr mig.
Ja, det är fascinerande att se hur hon jobbar med Dante för att få honom att vilja vara med. Med en hårdare ryttare hade han nog aldrig ens tävlat, för han hade sagt upp sig långt innan han kommit så långt. Att rida hingst är en konst!
 
Ja, det är fascinerande att se hur hon jobbar med Dante för att få honom att vilja vara med. Med en hårdare ryttare hade han nog aldrig ens tävlat, för han hade sagt upp sig långt innan han kommit så långt. Att rida hingst är en konst!
Hingstar är nog lika olika som ston o valacker är. Jag har haft hingstar som har varit otroligt känsliga, bara viljat vara till lags och hade nog varit rätt lätta att bryta ner om man hade velat.
 
Hingstar är nog lika olika som ston o valacker är. Jag har haft hingstar som har varit otroligt känsliga, bara viljat vara till lags och hade nog varit rätt lätta att bryta ner om man hade velat.
Jag håller helt med. Min förra häst var en hingst och det var den tryggaste, snällaste och enklaste häst jag någonsin träffat. Nu har jag kvar hans dotter och hon är som en vulkan med ständigt pågående utbrott.
 
Jag tror att det är lite som både folk och hundar i detta. Det finns individer som inte passar att få välja allt själv, som trivs bäst med tydliga ramar och instruktioner. Det knepiga med hästar är att de är lite svårare att läsa än vad hundar (oftast) är. En häst skriker inte om det gör ont, och det ska gå bra långt innan den biter. Dessutom har vi en kultur där det är helt ok att trappa upp trycket om hästen "inte gör som vi vill". Det är viktigt att ha i bakhuvudet. Även jag får jobba på den reflexen fortfarande i viss mån. Framförallt om vi pratar broms. Så det är lätt att fastna i det här "Fast hästar ska följa så jag fortsätter som jag alltid har gjort och tänker inte reflektera över min egen ridning eller hantering". Säger inte att det gäller just dig nu, utan bara som sidenote liksom.

För det är ju skitläskigt att syna hela sin hantering i sömmarna. Tänk om man kommer fram till att man egentligen inte alls är nöjd med det man gör när man får mer kunskap?
Jo precis, jag har synat min hantering i sömmarna halvt omedvetet under många år nu. Vet att jag brukade vara rejält envis med att borsta på alla delar korrekt och kratsa även med motvilja. Har ändrat till att be snällt även med lite motsträviga hovar och borsta det nödvändigaste på en häst som faktiskt inte gillar det o byta redskap tills det går att borsta utan mer negativa reaktioner. (speciellt efter en artikel på området om att borsta enligt schema eller borsta enligt önskemål. Där borsta enligt önskemål var mycket mer uppskattat.) Sadelgjorden, jätteförsiktig.
 
Jo precis, jag har synat min hantering i sömmarna halvt omedvetet under många år nu. Vet att jag brukade vara rejält envis med att borsta på alla delar korrekt och kratsa även med motvilja. Har ändrat till att be snällt även med lite motsträviga hovar och borsta det nödvändigaste på en häst som faktiskt inte gillar det o byta redskap tills det går att borsta utan mer negativa reaktioner. (speciellt efter en artikel på området om att borsta enligt schema eller borsta enligt önskemål. Där borsta enligt önskemål var mycket mer uppskattat.) Sadelgjorden, jätteförsiktig.
Jag med, du anar inte hur många som tyckt att jag ska i princip spöa upp min unghäst när hon slog när jag försökte lyfta bakbenen, från att ha varit snäll att lyfta alla benen. Nej, det vill jag inte, då tar jag hellre reda på varför det plötsligt är obehagligt.
 
Orkar inte läsa hela tråden så slänger bara in ett inlägg.
Jag fattar inte ens varför nån rider med sporrar. Det heter att man ska "förfina hjälperna" men hästen kan ju känna om en fluga sätter sig på den så varför ha en metallpinne på stöveln?
Du kan inte jämföra en reflex hästen har för att få bort en insekt med utbildning av hjälper, hästen rycker i huden utan att själv planera det vad gäller insekten, skänkelhjälper är inlärning.
 
Jag med, du anar inte hur många som tyckt att jag ska i princip spöa upp min unghäst när hon slog när jag försökte lyfta bakbenen, från att ha varit snäll att lyfta alla benen. Nej, det vill jag inte, då tar jag hellre reda på varför det plötsligt är obehagligt.
Ja, det är ju idiotiskt att inte ta reda på varför. Jag har också fått höra att ”hästen är dum” när en unghäst hade så dålig balans att den tyckte det var läskigt att hålla upp hoven.
Vad skulle den lära sig av stryk liksom?
Ställa den bredvid en rejäl vägg den kunde luta sig mot funkade fint.
Lite så är det ju i mycket av hästeriet, man kan underlätta för hästen och motverka klinch.
 
Jo precis, jag har synat min hantering i sömmarna halvt omedvetet under många år nu. Vet att jag brukade vara rejält envis med att borsta på alla delar korrekt och kratsa även med motvilja. Har ändrat till att be snällt även med lite motsträviga hovar och borsta det nödvändigaste på en häst som faktiskt inte gillar det o byta redskap tills det går att borsta utan mer negativa reaktioner. (speciellt efter en artikel på området om att borsta enligt schema eller borsta enligt önskemål. Där borsta enligt önskemål var mycket mer uppskattat.) Sadelgjorden, jätteförsiktig.
Ja det där är jättesvårt när man börjar bli mer medveten om det. Det blir som att en helt ny värld öppnar sig och varenda grejj man gör frågar man sig om det verkligen är ok, om hästen bara "går med på" det eller om den gillar det.


Jag insåg rätt snabbt att det här med att bli borstad var något min förra häst bara "gick med på", och när hon tillfrågades så blev det nej tack. Henne "sålde" jag delvis pga detta - för jag älskar att stå och rykta hästar och kan göra det en timme om dagen. Det är meditativt för mig och otroligt givande. Jag behöver en häst som åtminstone tycker att det är en helt okej aktivitet om den får äta hö undertiden.
Ja sadelgjorden är en sån sak som jag har väldigt blandade känslor inför. Jag läste nyligen en kandidat där 67% av hästarna uppvisade painface när man sadlade - 35 hästar i studien. Så jag ger i regel godis efter varje gång jag har dragit åt. Det känns självklart att det gör ont när man drar åt, i viss mån, och att de ska ha betalt för det. Med det så gick min häst från att säga "absolut inte" till sadel till att säga, ja tack. Vissa dagar sa hon nej tack, och då gjorde vi annat. Självklart sa hon nej tack när en person var där för att titta. Jag hade så dåligt samvete när jag bara tog ut henne ur boxen, ställde henne i stallgången och satte på sadeln. Hon tog det med ro givetvis, men hon var väldigt tydlig i sitt nej tack innan.
Tycker du poängterar problematiken i just filmerna i Operation X här. Att hästarna inte lyssnas in öht utan trycket bara ökar och ökar hela tiden. Ingen hänsyn tas till hästarnas reaktioner på vad som krävs. Detta tycker jag definitivt är en avart i hästträning! Men det finns definitivt BRA dressyrridning där det tas hänsyn till hästarna även om vi rider med tryck (R-).
Ja jag tvivlar inte på att det finns bra ridning trots att man rider med negativ förstärkning. Men jag tror att det ligger lättare till hands att öka trycket med negativ förstärkning. Kör man med positiv förstärkning och lär hästen att säga nej så är det närmare till hands. Hästen sa nej. Visst kan man fråga igen, men i regel så upprepar de sitt nej då, för de vet att det blir ingen konsekvens av att säga nej.

Jobbar man med negativ förstärkning så för det första så tar man ju inte bort trycket förens hästen gör det man vill, ett förlängt tryck är också ett ökat tryck, även om samma kraft ligger bakom det. Jämför med liknelsen att hålla ett vattenglas - hur tungt det är handlar mer om hur länge man ska hålla det än själva tyngden.

I regel har man heller inte lärt hästen säga nej när man jobbar med negativ förstärkning - och därmed heller inte lärt sig själv de små signalerna som kanske är ett nej. Och ofta lyssnar då inte människor förens det kommer en bakutspark, bockning eller liknande - och många inte ens då (men det är en annan historia). Och det är inte nej tack, det är snarare att hästen skriker på människan att det verkligen inte går, att den inte, hur mycket den än försöker, absolut inte kan. Och oftast har det funnits signaler innan detta som ryttaren har missat, eller så har hästen upplevt att ingen lyssnar iaf så den säger absolut ingenting för att den vet att ingen lyssnar förens den skriker.

Min egen personliga åsikt är att många ryttare, de allra flesta, som jobbar med endast negativ förstärkning skulle gynnas otroligt mycket av att prova på positiv förstärkning där det är passande. Att man kombinerar metoderna för absolut bästa effekt. Jag själv tränar absolut inte renodlat med positiv förstärkning, utan jag plockar russinen ur båda kakorna som passar mig och min häst. Och just de här bitarna som gör att hästen vågar uttrycka sig mer, att den kan säga nej tycker jag är väldigt gynnande. Jag behöver inte upptäcka att hästen är pyttelite spänd i ryggen vid galoppfattningen, få ett bocksprång och riskera att bli skadad - hästen säger nej tack redan när jag vill lägga på sadeln. Och där börjar min felsökning. En sån dag blir spadag för hästen istället. Och 99% av gångerna har jag hittat någon pytteliten spänning nånstans, löst det med massage, gått en promenad och nästa dag är hästen på igen och säger ja tack till sadel.

Jag tror att det är viktigt att känna att man inte behöver gå "all in" för en metod. Det är helt okej att bara plocka de bra bitarna som passar en själv, de bitarna som gynnar en själv och ens häst.
Jag håller helt med. Min förra häst var en hingst och det var den tryggaste, snällaste och enklaste häst jag någonsin träffat. Nu har jag kvar hans dotter och hon är som en vulkan med ständigt pågående utbrott.
"Min" hingst nedärver sitt underbara temperament, vilket är härligt. Han är dock lite väl bekväm, så han gör sig bäst på ston med mycket energi. Annars blir det lätt "trött ridskolehäst" av det hela :rofl:
 
Jag försöker av principiella skäl undvika Tidningen Ridsport som källhänvisning och denna nyhet är säkerligen tagen från en annan bättre källa men jag orkar inte söka rätt på den just nu :p så här kommer länken till TR:
https://www.tidningenridsport.se/overvakningskameror-fanns-redan-hos-helgstrand/

Tydligen finns redan övervakningskameror i ridhusen,
”– Anledningen till kamerorna är att många hästar blev misshandlade, och de ville gärna ha det på film så att de kunde göra något åt det. Det finns också en ridklubb där som klagade på träningen, berättar medarbetaren som anställdes efter Silje Engesvik Smevik och själv hade tillgång till övervakningsfilmerna:
– Det fanns en bildskärm och utrustning på kontoret som filmade allting. Jag har själv suttit och tittat på filmer.”

Sen följer ännu värre läsning om ordföranden i Dansk Ride-Instruktør Forening Skovrider som inte alls tycker filmerna visar något obehagligt eller tycker att Helgstrand ska straffas.

Vad tror ni?
Är klimatet inom dressyren i Danmark värre än i Sverige? Än i övriga europeiska länder? Internationellt?
 
Ja, det är ju idiotiskt att inte ta reda på varför. Jag har också fått höra att ”hästen är dum” när en unghäst hade så dålig balans att den tyckte det var läskigt att hålla upp hoven.
Vad skulle den lära sig av stryk liksom?
Ställa den bredvid en rejäl vägg den kunde luta sig mot funkade fint.
Lite så är det ju i mycket av hästeriet, man kan underlätta för hästen och motverka klinch.
Ja i det här fallet hade hon rullat fast och var spänd och öm över rumpan så fick inte pilla där alls, kur metacam och behandling så var det ok igen, sen fastnade hon med hoven i hagtråden och blev rädd så då var det en hov som var otäckt att bli petad på men inte den andra.
 
Jag försöker av principiella skäl undvika Tidningen Ridsport som källhänvisning och denna nyhet är säkerligen tagen från en annan bättre källa men jag orkar inte söka rätt på den just nu :p så här kommer länken till TR:
https://www.tidningenridsport.se/overvakningskameror-fanns-redan-hos-helgstrand/

Tydligen finns redan övervakningskameror i ridhusen,
”– Anledningen till kamerorna är att många hästar blev misshandlade, och de ville gärna ha det på film så att de kunde göra något åt det. Det finns också en ridklubb där som klagade på träningen, berättar medarbetaren som anställdes efter Silje Engesvik Smevik och själv hade tillgång till övervakningsfilmerna:
– Det fanns en bildskärm och utrustning på kontoret som filmade allting. Jag har själv suttit och tittat på filmer.”

Sen följer ännu värre läsning om ordföranden i Dansk Ride-Instruktør Forening Skovrider som inte alls tycker filmerna visar något obehagligt eller tycker att Helgstrand ska straffas.

Vad tror ni?
Är klimatet inom dressyren i Danmark värre än i Sverige? Än i övriga europeiska länder? Internationellt?
Oj, jo då tycker man ju nog nästintill att Kristian Skovrider är det större hotet mot dressyren. Men jag tycker nog att Svenska ridsportsförbundet jamsar in och egentligen säger nästintill detsamma? fast med mer mummel? (mummel mummel om en häst inte mådde strålande skulle den inte vinna mummel mummel. o journalisten inte frågar varför Andreas Helgstrand vinner då?) Gissar att det går olika moden i olika länder? Holland var ju helt klart värst med rollkuren tex. Men jag är ganska övertygad om att tangerande definitivt finns i Sverige, vi har ju om inte annat både hästar och ryttare som tränats i Danmark.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp