Jo precis, jag har synat min hantering i sömmarna halvt omedvetet under många år nu. Vet att jag brukade vara rejält envis med att borsta på alla delar korrekt och kratsa även med motvilja. Har ändrat till att be snällt även med lite motsträviga hovar och borsta det nödvändigaste på en häst som faktiskt inte gillar det o byta redskap tills det går att borsta utan mer negativa reaktioner. (speciellt efter en artikel på området om att borsta enligt schema eller borsta enligt önskemål. Där borsta enligt önskemål var mycket mer uppskattat.) Sadelgjorden, jätteförsiktig.
Ja det där är jättesvårt när man börjar bli mer medveten om det. Det blir som att en helt ny värld öppnar sig och varenda grejj man gör frågar man sig om det verkligen är ok, om hästen bara "går med på" det eller om den gillar det.
Jag insåg rätt snabbt att det här med att bli borstad var något min förra häst bara "gick med på", och när hon tillfrågades så blev det nej tack. Henne "sålde" jag delvis pga detta - för jag älskar att stå och rykta hästar och kan göra det en timme om dagen. Det är meditativt för mig och otroligt givande. Jag behöver en häst som åtminstone tycker att det är en helt okej aktivitet om den får äta hö undertiden.
Ja sadelgjorden är en sån sak som jag har väldigt blandade känslor inför. Jag läste nyligen en kandidat där 67% av hästarna uppvisade painface när man sadlade - 35 hästar i studien. Så jag ger i regel godis efter varje gång jag har dragit åt. Det känns självklart att det gör ont när man drar åt, i viss mån, och att de ska ha betalt för det. Med det så gick min häst från att säga "absolut inte" till sadel till att säga, ja tack. Vissa dagar sa hon nej tack, och då gjorde vi annat. Självklart sa hon nej tack när en person var där för att titta. Jag hade så dåligt samvete när jag bara tog ut henne ur boxen, ställde henne i stallgången och satte på sadeln. Hon tog det med ro givetvis, men hon var väldigt tydlig i sitt nej tack innan.
Tycker du poängterar problematiken i just filmerna i Operation X här. Att hästarna inte lyssnas in öht utan trycket bara ökar och ökar hela tiden. Ingen hänsyn tas till hästarnas reaktioner på vad som krävs. Detta tycker jag definitivt är en avart i hästträning! Men det finns definitivt BRA dressyrridning där det tas hänsyn till hästarna även om vi rider med tryck (R-).
Ja jag tvivlar inte på att det finns bra ridning trots att man rider med negativ förstärkning. Men jag tror att det ligger lättare till hands att öka trycket med negativ förstärkning. Kör man med positiv förstärkning och lär hästen att säga nej så är det närmare till hands. Hästen sa nej. Visst kan man fråga igen, men i regel så upprepar de sitt nej då, för de vet att det blir ingen konsekvens av att säga nej.
Jobbar man med negativ förstärkning så för det första så tar man ju inte bort trycket förens hästen gör det man vill, ett förlängt tryck är också ett ökat tryck, även om samma kraft ligger bakom det. Jämför med liknelsen att hålla ett vattenglas - hur tungt det är handlar mer om hur länge man ska hålla det än själva tyngden.
I regel har man heller inte lärt hästen säga nej när man jobbar med negativ förstärkning - och därmed heller inte lärt sig själv de små signalerna som kanske är ett nej. Och ofta lyssnar då inte människor förens det kommer en bakutspark, bockning eller liknande - och många inte ens då (men det är en annan historia). Och det är inte nej tack, det är snarare att hästen skriker på människan att det verkligen inte går, att den inte, hur mycket den än försöker, absolut inte kan. Och oftast har det funnits signaler innan detta som ryttaren har missat, eller så har hästen upplevt att ingen lyssnar iaf så den säger absolut ingenting för att den vet att ingen lyssnar förens den skriker.
Min egen personliga åsikt är att många ryttare, de allra flesta, som jobbar med endast negativ förstärkning skulle gynnas otroligt mycket av att prova på positiv förstärkning där det är passande. Att man kombinerar metoderna för absolut bästa effekt. Jag själv tränar absolut inte renodlat med positiv förstärkning, utan jag plockar russinen ur båda kakorna som passar mig och min häst. Och just de här bitarna som gör att hästen vågar uttrycka sig mer, att den kan säga nej tycker jag är väldigt gynnande. Jag behöver inte upptäcka att hästen är pyttelite spänd i ryggen vid galoppfattningen, få ett bocksprång och riskera att bli skadad - hästen säger nej tack redan när jag vill lägga på sadeln. Och där börjar min felsökning. En sån dag blir spadag för hästen istället. Och 99% av gångerna har jag hittat någon pytteliten spänning nånstans, löst det med massage, gått en promenad och nästa dag är hästen på igen och säger ja tack till sadel.
Jag tror att det är viktigt att känna att man inte behöver gå "all in" för en metod. Det är helt okej att bara plocka de bra bitarna som passar en själv, de bitarna som gynnar en själv och ens häst.
Jag håller helt med. Min förra häst var en hingst och det var den tryggaste, snällaste och enklaste häst jag någonsin träffat. Nu har jag kvar hans dotter och hon är som en vulkan med ständigt pågående utbrott.
"Min" hingst nedärver sitt underbara temperament, vilket är härligt. Han är dock lite väl bekväm, så han gör sig bäst på ston med mycket energi. Annars blir det lätt "trött ridskolehäst" av det hela