Andreas Helgstrand (utbruten från Dressyrsnack 16)

[Amanda_F]

Jag försöker av principiella skäl undvika Tidningen Ridsport som källhänvisning och denna nyhet är säkerligen tagen från en annan bättre källa men jag orkar inte söka rätt på den just nu så här kommer länken till TR:
https://www.tidningenridsport.se/overvakningskameror-fanns-redan-hos-helgstrand/

Tydligen finns redan övervakningskameror i ridhusen,
”– Anledningen till kamerorna är att många hästar blev misshandlade, och de ville gärna ha det på film så att de kunde göra något åt det. Det finns också en ridklubb där som klagade på träningen, berättar medarbetaren som anställdes efter Silje Engesvik Smevik och själv hade tillgång till övervakningsfilmerna:
– Det fanns en bildskärm och utrustning på kontoret som filmade allting. Jag har själv suttit och tittat på filmer.”

Sen följer ännu värre läsning om ordföranden i Dansk Ride-Instruktør Forening Skovrider som inte alls tycker filmerna visar något obehagligt eller tycker att Helgstrand ska straffas.

Vad tror ni?
Är klimatet inom dressyren i Danmark värre än i Sverige? Än i övriga europeiska länder? Internationellt?

Jag tror att det är värre i Danmark än Sverige. Det är (generellt, grovt förenklat) värre i Skåne än norrut i Sverige. Jag tror att det är för att de är ”närmare pengarna”…

 

[tuaphua]

Jag försöker av principiella skäl undvika Tidningen Ridsport som källhänvisning och denna nyhet är säkerligen tagen från en annan bättre källa men jag orkar inte söka rätt på den just nu så här kommer länken till TR:
https://www.tidningenridsport.se/overvakningskameror-fanns-redan-hos-helgstrand/

Tydligen finns redan övervakningskameror i ridhusen,
”– Anledningen till kamerorna är att många hästar blev misshandlade, och de ville gärna ha det på film så att de kunde göra något åt det. Det finns också en ridklubb där som klagade på träningen, berättar medarbetaren som anställdes efter Silje Engesvik Smevik och själv hade tillgång till övervakningsfilmerna:
– Det fanns en bildskärm och utrustning på kontoret som filmade allting. Jag har själv suttit och tittat på filmer.”

Sen följer ännu värre läsning om ordföranden i Dansk Ride-Instruktør Forening Skovrider som inte alls tycker filmerna visar något obehagligt eller tycker att Helgstrand ska straffas.

Vad tror ni?
Är klimatet inom dressyren i Danmark värre än i Sverige? Än i övriga europeiska länder? Internationellt?

Min sambo jobbar mkt i DK sedan över 30 år. Han jobbar främst med proffsryttare på svårklassnivå. Jag vet inte om han/jag upplever det så mkt värre där. De han jobbar med är ju ytterst normala med bra tänk. Men visst har han både sorterat bort och blivit bortsorterad av folk med hemsk hästhållning. Fast det är ju samma här i Sverige.
Jag upplever dock Danskarna som OTROLIGT mkt mindre PK än svenskar och mycket mindre rädda att ha åsikter etc öht. Danskar kan ha rätt mkt åsikter om mycket. Jag upplever att de är öppnare med saker. Jag upplever att det pågår rätt mycket hemskheter även i svenska stall. Många i Sverige som går ut och fördömer AH vet man ju själva inte direkt har trevlig hästhållning etc. Men de vare sig vågar eller vill gå ut med allt de själva gör och tycker.

 

[animalasia]

Ja det där är jättesvårt när man börjar bli mer medveten om det. Det blir som att en helt ny värld öppnar sig och varenda grejj man gör frågar man sig om det verkligen är ok, om hästen bara "går med på" det eller om den gillar det.


Jag insåg rätt snabbt att det här med att bli borstad var något min förra häst bara "gick med på", och när hon tillfrågades så blev det nej tack. Henne "sålde" jag delvis pga detta - för jag älskar att stå och rykta hästar och kan göra det en timme om dagen. Det är meditativt för mig och otroligt givande. Jag behöver en häst som åtminstone tycker att det är en helt okej aktivitet om den får äta hö undertiden.
Ja sadelgjorden är en sån sak som jag har väldigt blandade känslor inför. Jag läste nyligen en kandidat där 67% av hästarna uppvisade painface när man sadlade - 35 hästar i studien. Så jag ger i regel godis efter varje gång jag har dragit åt. Det känns självklart att det gör ont när man drar åt, i viss mån, och att de ska ha betalt för det. Med det så gick min häst från att säga "absolut inte" till sadel till att säga, ja tack. Vissa dagar sa hon nej tack, och då gjorde vi annat. Självklart sa hon nej tack när en person var där för att titta. Jag hade så dåligt samvete när jag bara tog ut henne ur boxen, ställde henne i stallgången och satte på sadeln. Hon tog det med ro givetvis, men hon var väldigt tydlig i sitt nej tack innan.

Ja jag tvivlar inte på att det finns bra ridning trots att man rider med negativ förstärkning. Men jag tror att det ligger lättare till hands att öka trycket med negativ förstärkning. Kör man med positiv förstärkning och lär hästen att säga nej så är det närmare till hands. Hästen sa nej. Visst kan man fråga igen, men i regel så upprepar de sitt nej då, för de vet att det blir ingen konsekvens av att säga nej.

Jobbar man med negativ förstärkning så för det första så tar man ju inte bort trycket förens hästen gör det man vill, ett förlängt tryck är också ett ökat tryck, även om samma kraft ligger bakom det. Jämför med liknelsen att hålla ett vattenglas - hur tungt det är handlar mer om hur länge man ska hålla det än själva tyngden.

I regel har man heller inte lärt hästen säga nej när man jobbar med negativ förstärkning - och därmed heller inte lärt sig själv de små signalerna som kanske är ett nej. Och ofta lyssnar då inte människor förens det kommer en bakutspark, bockning eller liknande - och många inte ens då (men det är en annan historia). Och det är inte nej tack, det är snarare att hästen skriker på människan att det verkligen inte går, att den inte, hur mycket den än försöker, absolut inte kan. Och oftast har det funnits signaler innan detta som ryttaren har missat, eller så har hästen upplevt att ingen lyssnar iaf så den säger absolut ingenting för att den vet att ingen lyssnar förens den skriker.

Min egen personliga åsikt är att många ryttare, de allra flesta, som jobbar med endast negativ förstärkning skulle gynnas otroligt mycket av att prova på positiv förstärkning där det är passande. Att man kombinerar metoderna för absolut bästa effekt. Jag själv tränar absolut inte renodlat med positiv förstärkning, utan jag plockar russinen ur båda kakorna som passar mig och min häst. Och just de här bitarna som gör att hästen vågar uttrycka sig mer, att den kan säga nej tycker jag är väldigt gynnande. Jag behöver inte upptäcka att hästen är pyttelite spänd i ryggen vid galoppfattningen, få ett bocksprång och riskera att bli skadad - hästen säger nej tack redan när jag vill lägga på sadeln. Och där börjar min felsökning. En sån dag blir spadag för hästen istället. Och 99% av gångerna har jag hittat någon pytteliten spänning nånstans, löst det med massage, gått en promenad och nästa dag är hästen på igen och säger ja tack till sadel.

Jag tror att det är viktigt att känna att man inte behöver gå "all in" för en metod. Det är helt okej att bara plocka de bra bitarna som passar en själv, de bitarna som gynnar en själv och ens häst.

"Min" hingst nedärver sitt underbara temperament, vilket är härligt. Han är dock lite väl bekväm, så han gör sig bäst på ston med mycket energi. Annars blir det lätt "trött ridskolehäst" av det hela

Trött ridskolehäst har absolut sina fördelar, känner jag just nu

 

[SiZo]

Trött ridskolehäst har absolut sina fördelar, känner jag just nu

haha, ja absolut! Men många som har avkommor efter honom har velat tävla dressyr och då behöver man ha lite mer naturlig fart. Ute var han alltid hur pigg som helst, men i ridhus Men jag förstår honom, det är inte så himla roligt.

 

[Fiorano]

haha, ja absolut! Men många som har avkommor efter honom har velat tävla dressyr och då behöver man ha lite mer naturlig fart. Ute var han alltid hur pigg som helst, men i ridhus Men jag förstår honom, det är inte så himla roligt.

Något jag tycker är ganska fascinerande med ffa min lilla hästa som är ganska stressad i ridningen, kan gnissla tänder och visa uttryck för missnöje ALLTID själv väljer att gå mot ridhus/ridbana. Han drar bokstavligen dit. Kan inte säga att jag riktigt förstår varför pga ovanstående anledningar, men kanske har alla morötter han får i arbetet gett effekt. Även om jag till störst del rider R- så använder jag mycket R+ med morotsbelöning i arbetet också.

 

[tuaphua]

Något jag tycker är ganska fascinerande med ffa min lilla hästa som är ganska stressad i ridningen, kan gnissla tänder och visa uttryck för missnöje ALLTID själv väljer att gå mot ridhus/ridbana. Han drar bokstavligen dit. Kan inte säga att jag riktigt förstår varför pga ovanstående anledningar, men kanske har alla morötter han får i arbetet gett effekt. Även om jag till störst del rider R- så använder jag mycket R+ med morotsbelöning i arbetet också.

Missförstå mig rätt nu..
Jag upplever att hästar som haft det jobbigt i ridning förut, kan vara våld/stress/etc eller obalans, är så inkörda i att träna SKA man ju. Så när man då hjälper dem att få det rätt mycket bättre i träningen än innan, även om man själv så klart både gör fel och i vissa lägen pressar dem, så är de så jäkla tacksamma över det att de liksom VILL träna.
Om man sedan hjälper dem mycket, gör träningen tydlig/lättförståelig och hjälper dem in i balans ”på riktigt” så har man en kompis in i döden snudd på.
Jag upplever att många hästar som går med lite låsningar, inte är helt i balans etc blir oerhört tacksamma när man hjälper dem hitta balans och förmåga att röra sig sunt, lätt och rörligt både kan bli nästan chockade över hur lätt allt känns och knyta an till en väldigt hårt. För i läget då de blir lösgjorda och inte har ett muskelförsvar och blir lite oskyddade lägger de också ett stort förtroende i ens händer som man inte bör missbruka. Även om man tagit igenom vissa saker med viss press.
Lite som när min sambo kiropraktat vissa hästar som haft mkt jobbigt märker att hästar känner igen honom och vill till honom nästa gång de ses.
Din kille har väl förmodligen inte haft det helt lätt förr, vare sig fysiskt eller i träning. För honom är det nog dubbelt fantastiskt med någon som lyssnar in honom mer och som hjälper honom mer och mer med kroppen.

 

[Blyger]

Såg första delen i morse. Fick verkligen ont i magen när AH blir urblåst på två stora tävlingar med kort mellanrum på samma häst pga blod i munnen

 

[Shaggy]

Såg första delen i morse. Fick verkligen ont i magen när AH blir urblåst på två stora tävlingar med kort mellanrum på samma häst pga blod i munnen

Ännu värre blir det när man hör G på den svenska filmen säga "men så synd, det gick ju så bra". Det visar ju verkligen hur snedvridet idealet är.

 

[Blyger]

Ännu värre blir det när man hör G på den svenska filmen säga "men så synd, det gick ju så bra". Det visar ju verkligen hur snedvridet idealet är.

Ja.. sporten känns verkligen sjuk.
"Han hade blivit placerad på de poängen"
"Hästen är rekord-ung för den här tävlingen"
Som om det är något positivt.

 

[Shaggy]

Ja.. sporten känns verkligen sjuk.
"Han hade blivit placerad på de poängen"
"Hästen är rekord-ung för den här tävlingen"
Som om det är något positivt.

Exakt
Det blir som de där småflickorna som startat VM och OS i gymnastik. Det är väl inget att stå efter utan bara tragiskt.

 

[Fiorano]

Missförstå mig rätt nu..
Jag upplever att hästar som haft det jobbigt i ridning förut, kan vara våld/stress/etc eller obalans, är så inkörda i att träna SKA man ju. Så när man då hjälper dem att få det rätt mycket bättre i träningen än innan, även om man själv så klart både gör fel och i vissa lägen pressar dem, så är de så jäkla tacksamma över det att de liksom VILL träna.
Om man sedan hjälper dem mycket, gör träningen tydlig/lättförståelig och hjälper dem in i balans ”på riktigt” så har man en kompis in i döden snudd på.
Jag upplever att många hästar som går med lite låsningar, inte är helt i balans etc blir oerhört tacksamma när man hjälper dem hitta balans och förmåga att röra sig sunt, lätt och rörligt både kan bli nästan chockade över hur lätt allt känns och knyta an till en väldigt hårt. För i läget då de blir lösgjorda och inte har ett muskelförsvar och blir lite oskyddade lägger de också ett stort förtroende i ens händer som man inte bör missbruka. Även om man tagit igenom vissa saker med viss press.
Lite som när min sambo kiropraktat vissa hästar som haft mkt jobbigt märker att hästar känner igen honom och vill till honom nästa gång de ses.
Din kille har väl förmodligen inte haft det helt lätt förr, vare sig fysiskt eller i träning. För honom är det nog dubbelt fantastiskt med någon som lyssnar in honom mer och som hjälper honom mer och mer med kroppen.

Jo men det måste vara ännu lite bättre när vi rider ut? Han får galoppera på ordentligt, behöver inte "jobba" och det är minimalt med stressbeteenden. Därför förvånar det mig ändå att han ändå hellre vill gå på bana.

 

[Grazing]

Jo men det måste vara ännu lite bättre när vi rider ut? Han får galoppera på ordentligt, behöver inte "jobba" och det är minimalt med stressbeteenden. Därför förvånar det mig ändå att han ändå hellre vill gå på bana.

Kan ju ha med att han kanske känner sig tryggare där helt enkelt, man vill ju oftast det man är trygg med även ifall det finns annat som är roligare. Och det betyder inte att han inte är trygg med dig på det sättet men han vet förmodligen vad som förväntas av honom i ridhuset, det är förutsägbart och tryggt och det händer inte så mycket.

Vissa hästar gillar mer äventyr och uteritter och variation medans vissa trivs med ett förutsägbarare liv utan så mycket eget ansvar.

Har haft två hästar och dom var totalt olika, min sista som älskade uteritter och ville inte gå hem alls och gillar variation med olika miljöer medans den andra inte ville annat än hem och gick super på ridbana alla dagar i veckan om hon fick.

 

[Emiro]

Det är inte det att jag inte hade en aning, självklart har jag förstått att det skett och sker en del bakom kulisserna. Det räcker att notera hur personalen behandlas för att förstå att man nog inte alltid är så snäll mot djur heller.

Men jag läste en rubrik om "elitberidare" på Ridsport och jag fick bara känslan av ... ja, sorg...

Det känns väldigt tungt.

Likaså såg jag ett bett till salu. Ett tredelat med en "åtta" i mitten och någon liten kula. Supermodernt och dyrt som tusan.

Jag tänkte på den häst som skall ha det för i munnen, liksom "vikt" med åttan och kantigt mitt på tungan.

Det gjorde mig sorgsen. Jag kan inte hjälpa att jag känner så här. Mer och mer ifrågasätter jag liksom allt med hästarna.

Du är inte ensam

 

[Hoarfrost]

Missförstå mig rätt nu..
Jag upplever att hästar som haft det jobbigt i ridning förut, kan vara våld/stress/etc eller obalans, är så inkörda i att träna SKA man ju. Så när man då hjälper dem att få det rätt mycket bättre i träningen än innan, även om man själv så klart både gör fel och i vissa lägen pressar dem, så är de så jäkla tacksamma över det att de liksom VILL träna.
Om man sedan hjälper dem mycket, gör träningen tydlig/lättförståelig och hjälper dem in i balans ”på riktigt” så har man en kompis in i döden snudd på.
Jag upplever att många hästar som går med lite låsningar, inte är helt i balans etc blir oerhört tacksamma när man hjälper dem hitta balans och förmåga att röra sig sunt, lätt och rörligt både kan bli nästan chockade över hur lätt allt känns och knyta an till en väldigt hårt. För i läget då de blir lösgjorda och inte har ett muskelförsvar och blir lite oskyddade lägger de också ett stort förtroende i ens händer som man inte bör missbruka. Även om man tagit igenom vissa saker med viss press.
Lite som när min sambo kiropraktat vissa hästar som haft mkt jobbigt märker att hästar känner igen honom och vill till honom nästa gång de ses.
Din kille har väl förmodligen inte haft det helt lätt förr, vare sig fysiskt eller i träning. För honom är det nog dubbelt fantastiskt med någon som lyssnar in honom mer och som hjälper honom mer och mer med kroppen.

Det ligger nog något i det! För en massa år sedan förbarmade sig stallchefen på ridskolan över två ponnyer som farit rätt illa vid. Det som var bekräftat var att ägaren bla hade "miljötränat" genom att piska dem till att gå genom och över pressenningar, kastat grus från läktardelen (så de inte skulle bli rädda för folk från läktaren ) barrering etc.
De räknade med att det skulle ta ett tag att assimilera in dem och rätt lång tid innan de skulle klara av att gå de flesta lektioner.
Det tog en månad, sedan bar båda två nybörjare på nybörjarlektioner. Älskade allt och alla, och blev så där superglada när de skulle få vara med på något (lektion, gå ut i hagen, ryktas, allt). Från att de i princip var superstressade och skyggade så fort människor tittade på dem.

De gick med i verksamheten tills de tog bort av för hög ålder, alltid superälskade av både nybörjare och mer erfarna. De älskade sitt jobb och var ivriga på att få vara med, och jobba, och ta hand om sina piloter. Det enda spåret från det tidigare livet var att de någon gång då och då kunde spänna sig lite just vid läktaren. Men så är stallchefen riktigt bra på att bedöma häst på bara en kort titt.
Jag hoppas de får galoppera runt på gigantiska ängar, äta gräs, och att det finns ett gäng barn där som vill hänga med dem nu i efterlivet.

 

[Badger]

Exakt
Det blir som de där småflickorna som startat VM och OS i gymnastik. Det är väl inget att stå efter utan bara tragiskt.

Men det uttrycks alltid positivt av kommentatorerna med samma tonfall som med hästen här. (och för den äldsta är det lite mer tonen av -vad gör han/hon här, bedagad, ut, speciellt i fotboll, om det inte är Zlatan) Sedan har ju gymnastiken haft en jätteutrensning för bara ett par år sedan. De verkade ta sina problem på allvar.

 

[Mirtai]

Men det uttrycks alltid positivt av kommentatorerna med samma tonfall som med hästen här. Sedan har ju gymnastiken haft en jätteutrensning för bara ett par år sedan. De verkade ta sina problem på allvar.

Nja, min bild var att det inte togs på allvar öht först. Första rapporterna om Nassars övergrepp kom på 90-talet. Men först när det blev offentligt för ca 10 år sedan togs det tag i frågan

 

[Badger]

Nja, min bild var att det inte togs på allvar öht först. Första rapporterna om Nassars övergrepp kom på 90-talet. Men först när det blev offentligt för ca 10 år sedan togs det tag i frågan

Ah, missade nog början helt enkelt.

 

[Fiorano]

Ah, missade nog början helt enkelt.

Tipsar om dokumentären Athlete A på Netflix om det fallet. Det är en riktigt vidrig soppa det det gjordes allt för att tysta de som höjde rösten.

*sorry för trådkap men samtidigt är det verkligen inte bara ridsporten som kantas av skandaler. Isdans/skridsko här i Sverige hade också en praktskandal där unga tjejer uppmanades att svälta sig och de tränades nåt sinnessjukt. Faktiskt inte helt olikt hur dressyrhästarna i Operation X tränats..*

 

[Squie]

Tipsar om dokumentären Athlete A på Netflix om det fallet. Det är en riktigt vidrig soppa det det gjordes allt för att tysta de som höjde rösten.

*sorry för trådkap men samtidigt är det verkligen inte bara ridsporten som kantas av skandaler. Isdans/skridsko här i Sverige hade också en praktskandal där unga tjejer uppmanades att svälta sig och de tränades nåt sinnessjukt. Faktiskt inte helt olikt hur dressyrhästarna i Operation X tränats..*

@Badger

Kan rekommendera den med. Så sjukt!

 

[FiaM]

Kan även rekommendera At the heart of Gold på HBO Max som behandlar samma ämne.