Sv: Ändrade krav på nästa hund (rastråd)
Då kanske jag kan vara behjälplig med lite information om "de små röda"
Vi har uppfödning av tollare och har varit ägare till rasen sedan 1993, då vi köpte vår första tollare i tron att vi köpte en sällskapshund. Hunden ifråga var dock av en annan åsikt och tillbringade sina första år med att vara missförstådd, tills dess att vi faktiskt började träna och tävla mycket aktivt. Då blev hon en lugn och harmonisk individ.
Jag anser att en bra tollare är mycket mer aktiv än någon av de andra retrieverraserna. Jag tävlar bland annat agility och har valt bort de övriga retrieverraserna för att de inte har samma fart som tollaren har.
Ingen av våra hundar hade fungerat som sällskapshund, samtliga våra uppfödningar har kommit till aktiva hem där de antingen jagar och/eller tränar och tävlar i andra grenar.
Tre av våra uppfödningar har fått omplaceras då de inte fungerade i sina första hem på grund av otillräcklig aktivering.
I rasen finns även en del problem med rädslor och aggressivitet. Det är naturligtvis inte önskvärt men man skall inte förneka att det finns och förekommer alldeles för ofta.
Det finns en väldigt stor spridning i rasen. En del kennlar avlar mest för sällskap och utställning. Dessa hundar är naturligtvis lite lugnare.
Finns även kennlar som avlar mer på prestation och aktiva hundar. Vår kennel är en sådan. Dessa hundar bör komma till folk som vill arbeta med sina hundar.
Jag är mycket nöjd med våra hundar och kan inte tänka mig någon av de andra retrieverraserna då dessa inte har tillräckligt mycket fart enligt mig. Det har tollaren.
Tror mycket väl att du skulle kunna ha en tollare men var i så fall noga med vilken kennel du väljer så att du vet vad du får. Rasen är inte speciellt homogen, varken i utseende eller mentalitet.
En bra tollare är dock en mycket trevlig hund och den kan ta det lugnt någon dag då och då under förutsättning att den får ta igen det någon annan dag. De har dessutom en stor portion humor och är otroligt lättlärda, på gott och ont.
Och så är de ju så fruktansvärt söta
/
Susanne