Amningsohysteri?

[oz_joj]

I alla föräldratidningar tycker jag man läser om mammor som skäms över att de inte kunnat/velat amma och hur insändare vill att man skriver om varför vissa inte kan/vill amma etc. Precis som om alla ammar så duktigt och länge. Men jag börjar tycka att det snarare är tvärtom.

I den föräldragrupp jag var i är våra barn ca 6 månader (mellan 5-7 ungefär) och de jag vet något om ser det ut så här för:
* en mamma fick inte amningen att fungera så länge, hon ammade (försökte) kanske 2 månader och gav sedan upp
* en tvillingmamma har jag inte träffat på länge men då vi sågs för rätt länge sen både ammade och gav hon tillägg men nu vet jag ej
* en mamma tyckte det var svårt med amningen redan från början och skämdes över sina stora bröst, ville därför ej amma offentligt, hon ammar numera en gång/dygn men slutar nog snart, har alltid ammat ganska lite, ca 2 ggr/dygn och gett tillägg resten
* ett barn blev laktosintolerant och mamman försökte vara utan mjölkprodukter men det blev svårt så hon slutade amma helt för ca en månad sen
* ett annat barn blev också laktosintolerant och mamman har länge trott hon har för lite mjölk (trots inte grinigt barn som går upp bra i vikt) och ammar därför mindre och mindre, barnet har dessutom reagerat mycket på olika smakportioner med eksem, mamman slutar nog snart att amma tror hon (har kanske gjort, vi har ej setts på någon vecka)
* för mig har amningen fungerat bra, jag ammar mycket fortfarande men ger även mat varje dag (nästan), tex gröt och puré, ofta 2-3ggr/dag, hoppas på att amma LÄNGE, men fick "skäll" av BVC-doktorn för att jag fortfarande ammar 2 ggr/natt så det försöker vi minska (utan resultat hittills).

Minns att när vi mammor tidigare i vår pratade om att min familj skulle åka bort kring midsommar och jag funderade på hur mycket mat barnet då åt fick reaktionen "men tror du att du verkligen ammar då fortfarande?" av en av mammorna.

Har en kollega som fick barn i januari och ska börja jobba 80% (hon har ej heltid men vill ha) i augusti, jag fick erbjudande att jobba 20% (en dag/vecka) men vet inte om jag kan pga amning (och vet ej om jag har lust). Jag är så rädd att jag ska "förstöra" (avsluta) amningen på det sättet.

Jag vill inte utpeka mig som duktig och präktig men jag har förvånat konstaterat att antingen är vi ovanliga för amningen fungerar än eller så är vi sega som fortfarande ids amma. Vi = jag och sonen. Förstår då inte varför folk i alla föräldratidningar skäms så när det verkar vara så vanligt att amningen inte fungerar eller man lägger av tidigt. Vad ska man skämmas för?

 

[emma74]

Sv: Amningsohysteri?

om du inte talar om för BVC-doktorn att du ammar 2 ggr per natt så slipper du utskällningen det har han/hon liksom inget att göra med eller så skickar du pappan till BVC - skulle vilja se den doktor som fråga om HAN ammar på nätterna

jag ammar min 16 månaders fortfarande dag som natt och struntar fullkomligt i vad omgivningen tycker, sonen ammades (dag och natt) tills han var 2,5 år ungefär...

och jag tror knappast barnen i din grupp var laktosintoleranta - det är MYCKET ovanligt att så små barn i sverige är laktosintoleranta - och om de vore det så skulle de inte tåla modersmjölken oavsett om mamman åt mjölkprodukter eller ej - däremot är ungefär 1/5 av alla barn komjölksproteinallregiker och blir bra om mamman äter mjölkfri kost - låter lite konstigt att det tyckte det var svårt nuförtiden finns det ju så många mjölkfria produkter - det var värre för en 6-7 år sen när sonen var liten och jag höll mjölkfri kost 1:a gången... men det gick det med - var lite tristare bara

 

[Snurrfian]

Sv: Amningsohysteri?

Jag har en känsla av att det beror lite på omgivningen, här har det varit rätt så hysteriskt, att det överhuvudtaget fanns mammor som inte kunde amma av olika andledningar togs inte upp alls under graviditen, på BB var det enbart amningsprat och det jag fick veta med elin var att bara de sög så fick de mjölk, att hon hade fel tag och var för trött för att orka såg ingen.
Samma sak på BVC, hon pratade enbart om hur bra det var med amning och att det alltid fungerade... Att jag ammade dygnet runt och då menar jag verkligen dygnet runt, Elin sov fem till tio minuter och sen ammade hon, karln bar på henne för att jag skulle få gå på toa och hon skrek konstant. Hon stod still i vikt och jag kände mig som en fruktansvärt dålig mamma, för jag fick veta att det bara var att intensiv amma... Och när jag försökte förklara hur våra dagar såg ut så fick jag till svar att jag var tvungen att inse att jag hade blivit mamma och faktiskt inte kunde flänga runt på samma sätt längre... Flänga runt, jag vill ta en dusch!

Sen kom äntligen en ny BVC sköterska och hon insåg väldigt snabbt att här var något fel, med tanke på att dels var min svärfar sjuk och dog tio dagar efter att Elin föddes, dels en jobbigt förlossning och dels för att hon inte gick upp i vikt. Hon rekomendera mig att prova lite ersättning och hallelulja, helt plötsligt fick vi ett barn som log och var glad och nöjd att bara ligga i knät en stund. Hon sov två timmar i sträck och jag började äntligen förstå varför folk överhuvud taget skaffar barn...

Hon slutade sedan att amma helt vid fem månader, flaskan var enklare att dricka ut helt enkelt och dessutom åt hon fast mat två gånger om dagen.

Sen åkte jag på nästa "smäll"... På ettårs kontrollen var det åter igen en ny sköterska på BVC, hon började med att fråga om jag ammade fortfarande, nej svarade jag och förklarade när hon hade slutat, vilket även fanns väl dokumenterat i hennes journal. Och fick mig en rejäl föreläsning om vikten av att amma och att jag inte alls skulle ha slutat amma utan fortsatt kämpa och att jag hade gjort så att hon skulle drabbas av diverse sjukdomar, allergier osv. Jag gick storgråtande därifrån...

Med Fredrik hade jag en helt annan erfarenhet och mera fakta, jag såg till att få mera hjälp, men det behövdes knappt för denna gång fungerade det utmärkt, kanske för bra för nu vid 10 mån hel ammar jag fortfarande och han vägrar att äta något annat i några större mängder...

 

[Enya]

Sv: Amningsohysteri?

Det låter för hemskt det du beskriver!! Tänk att det finns sånt folk!!!

Jag har haft turen att få bra bvc-sköterskor, har ändå haft tre olika och lär få en ny till hösten, då den jag har går i pension. Ingen av de här tre har varit så tjatiga om amningen utan helt och fullt respekterat att jag valt att inte amma efter att i alla fall ha försökt lite grann. Jag hoppas verkligen att nästa också blir bra så jag slipper problem för det vill jag inte ha.

 

[oz_joj]

Sv: Amningsohysteri?

och jag tror knappast barnen i din grupp var laktosintoleranta - det är MYCKET ovanligt att så små barn i sverige är laktosintoleranta - och om de vore det så skulle de inte tåla modersmjölken oavsett om mamman åt mjölkprodukter eller ej - däremot är ungefär 1/5 av alla barn komjölksproteinallregiker och blir bra om mamman äter mjölkfri kost - låter lite konstigt att det tyckte det var svårt nuförtiden finns det ju så många mjölkfria produkter - det var värre för en 6-7 år sen när sonen var liten och jag höll mjölkfri kost 1:a gången... men det gick det med - var lite tristare bara

Du har säkert rätt, jag har nog använt fel benämning. Har också hört folk säga att det är lätt att hitta mjölkfria produkter och att sluta amma är bara lata mammor eller att de använder det som orsak. Vet inte själv....

 

[oz_joj]

Sv: Amningsohysteri?

om du inte talar om för BVC-doktorn att du ammar 2 ggr per natt så slipper du utskällningen det har han/hon liksom inget att göra med eller så skickar du pappan till BVC - skulle vilja se den doktor som fråga om HAN ammar på nätterna

Doktorn frågade hur ofta han äter per natt och jag svarade glatt i hågen 2 ggr (beror på hur man ser det, somnar han vid 21 blir det nog egentligen ibland 3 ggr om man räknar innan jag lagt mig ) och då tyckte hon att vid 6 månader behöver barnet inte äta på natten, det är bara mys och det gör barnet mindre hungrigt på dagen vilket ger att det äter mindre och nu vid denna åldern behöver det mer mat och inte bara mjölk. Jag har väl personligen inget emot nattamningen, vi bara vaknar till och somnar om, ofta blir han kvar i vår säng efter andra målet. Bara mysigt för mamma och pappa också! Kanske ska skita i att försöka sluta nattamning och bara låta det fortsätta.

 

[oz_joj]

Sv: Amningsohysteri?

Jag har en känsla av att det beror lite på omgivningen, här har det varit rätt så hysteriskt, att det överhuvudtaget fanns mammor som inte kunde amma av olika andledningar togs inte upp alls under graviditen, på BB var det enbart amningsprat och det jag fick veta med elin var att bara de sög så fick de mjölk, att hon hade fel tag och var för trött för att orka såg ingen.

Kanske är det så, jag bor i storstad och här kanske BB/BVC ser mer av icke-ammare. Ingen har sagt att de känt sig påhoppade eller så, hon som inte fick amningen att fungera så bra och slutade tidigast tycker själv det var tråkigt att det blev så.

 

[CillaW]

Sv: Amningsohysteri?

och då tyckte hon att vid 6 månader behöver barnet inte äta på natten, det är bara mys

Och barn behöver inte mys....?

Tala om för doktorn att vi lever på 2000-talet, inte 1960-talet. Och amma precis som du vill.

 

[_Eva_]

Sv: Amningsohysteri?

Bläk!
Denna ammningshysteri gör mig galen!
Ena sidan så prosar alla på att det är såååå braaa att amma. Och man skall amma sååå läääänge som möööjligt.

Okej.

Men när man gör det. Då gnälls det för det istället....

Sist när jag var hos läkaren och ville ha hjälp med vettiga mediciner mot mina ledproblem så gnölade läkaren om att "ja, det är väl ändå dax att sluta amma nu, så vi kan medicinera dig" (läs utan att han skulle få behöva arbeta med att fundera ut nått vettigt alternativ för att jag fortfarande ammar...)

Svärmor... Säger högt till sonen med bebisröst "Lilla Axel, ka du inte luta amma, så du kan komma sova famo snart"

på jobbet... ammar du fortfarande? Är det inte dax att sluta? Och när jag säger att han inte vill sluta och gråter efter tutten så kontras det med... "Amen på supernanny där sätter man dom i ett rum tills de slutar att grina/vara dumma..."

Listan kan göras lång...

Som alla i tråden kan förstå så ammar jag fortfarande min son som är 2 år och 6 månader. För närvarande delammar jag, dvs morgnar och em-kvällar och ibland någon gång på natten. Är han sjuk, ,vilket han är ganska ofta så äter han inte alls utan vill bara amma så då blir det dygnet runt.
Sonen helammades till 10 månader (då blev det så ofta som varje timma för att det skulle räcka) sedan har det varit när han vill fram till i februari i år då jag slutade med de 3 nattammningarna. Under dagarna äter han på dagis. Välling och napp är värsta hatgrejjorna från hans sida.

Det är inte lätt att amma, till skillnad vad många vill tro pch påstå. Det är faktiskt ibland både svårt och jobbigt.

Min mamma ammade oss barn länge, typ 1 1/2 år vardera men för övrigt bland familj och bekanta är jag den enda som ammat båda mina barn mer än fyra månader. Kanske det är ett stadsfenomen, vad vet jag.

mvh Eva *utsugen stadsbo*

 

[Zaria]

Sv: Amningsohysteri?

Bläk!
Denna ammningshysteri gör mig galen!
Ena sidan så prosar alla på att det är såååå braaa att amma. Och man skall amma sååå läääänge som möööjligt.

Okej.

Men när man gör det. Då gnälls det för det istället....

Där håller jag med dig sååå mycket,hur man än gör så blir ingen nöjd.

Hade inte tänkt amma alls när jag jag gravid,hade sån total fobi mot att ens försöka och mådde jätteilla av tanken att ens ha ett barn där. Folk var jätteupprörda...

Hur som helst så fick jag hjälp och stöd från bvc att prova amma efter några veckor och sakta men säkert så vågade jag själv,några veckor efter det helammade jag sonen. (pumpade ut och gav flaska innan)

Nu är han 1 år snart,och nu är folk jätteupprörda för att jag inte slutat amma och hintar om att "ett barn som kan äta mat gå och prata ska minsann inte amma"
Är desutom den enda i min umgängeskrets som ammat mer än 3 månader.

Jag tror aldrig man kan göra så alla blir nöjda,huvudsaken är att man själv och bebis är nöjda...

 

[havreflinga]

Sv: Amningsohysteri?

Förstår då inte varför folk i alla föräldratidningar skäms så när det verkar vara så vanligt att amningen inte fungerar eller man lägger av tidigt. Vad ska man skämmas för?

Jag undrar oxå. När jag gravid pratade barnmorskan och många andra om alla möjliga problem som kan uppstå när man ska amma. Jag fick känslan av att man skulle vara väldigt glad ifall amningen fungerade. Att det var sällsynt.

När bebisen kom funkade amningen direkt, och det verkade personalen på BB och BVC nästan förvånade över. Jag får jättemycket beröm för att sonen ökar så mycket i vikt. Känns lite märkligt att få beröm för något som är så enkelt. (Förutom att det är tråkigt att känna sig som en mjölkkossa utan eget liv.:smirk: )

 

[_Eva_]

Sv: Amningsohysteri?

Jag fick känslan av att man skulle vara väldigt glad ifall amningen fungerade. Att det var sällsynt.

(Förutom att det är tråkigt att känna sig som en mjölkkossa utan eget liv.:smirk: )

Jopp, så är det. Det är inte alla förunnat att kunna amma utan problem med det ena eller det andra. Så var glad.... Även om mjölkkosselivet suger fett emmellanåt...

mvh Eva

 

[Snurrfian]

Sv: Amningsohysteri?

Doktorn frågade hur ofta han äter per natt och jag svarade glatt i hågen 2 ggr (beror på hur man ser det, somnar han vid 21 blir det nog egentligen ibland 3 ggr om man räknar innan jag lagt mig ) och då tyckte hon att vid 6 månader behöver barnet inte äta på natten, det är bara mys och det gör barnet mindre hungrigt på dagen vilket ger att det äter mindre och nu vid denna åldern behöver det mer mat och inte bara mjölk. Jag har väl personligen inget emot nattamningen, vi bara vaknar till och somnar om, ofta blir han kvar i vår säng efter andra målet. Bara mysigt för mamma och pappa också! Kanske ska skita i att försöka sluta nattamning och bara låta det fortsätta.

Det där har de oxå sagt åt mig på BVC, efter sex månader behöver de inte äta på nätterna... Men om man äter varannan timmer dygnet runt, hur ska de då helt plötsligt vara "mätta" i flera timmar bara för att det är natt? Jag märker en klar skillnad de kvällar jag har lyckats få i Fredrik välling på kvällen, då kan han sova uppåt fyra timmar innan han vaknar, men om han inte äter välling utan enbart ammas så vaknar han alltid inom två timmar...

 

[Snurrfian]

Sv: Amningsohysteri?

Det låter för hemskt det du beskriver!! Tänk att det finns sånt folk!!!

Jag har haft turen att få bra bvc-sköterskor, har ändå haft tre olika och lär få en ny till hösten, då den jag har går i pension. Ingen av de här tre har varit så tjatiga om amningen utan helt och fullt respekterat att jag valt att inte amma efter att i alla fall ha försökt lite grann. Jag hoppas verkligen att nästa också blir bra så jag slipper problem för det vill jag inte ha.

Den som rekomenderade mig ersättning var suverän, henne hade jag stort förtroende för och vågade även anförtro mig själv åt, tyvärr så jobbade hon bara en kort period innan hon vart mammaledig igen och nu har hon slutat helt.
Den vi har nu, är snäll och rar och tycker att jag ska göra som jag själv känner är bäst... Det är den enda hjälp jag har fått i princip... Inget har varit fel, vare sig när jag ville försöka avveckla amningen relativt tidigt som jag hade tänkt eller nu när jag har "gett upp" och ammar tills Fredrik själv väljer att börja äta annat... Och innan någon börjar tala om hur jag ska gå tillväga så har vi provat, och numera kör jag med metoden, "ge honom allt han sträcker sig efter" som fungera väldigt mycket bättre än mata med puré...

 

[_Eva_]

Sv: Amningsohysteri?

jag har "gett upp" och ammar tills Fredrik själv väljer att börja äta annat... Och innan någon börjar tala om hur jag ska gå tillväga så har vi provat, och numera kör jag med metoden, "ge honom allt han sträcker sig efter" som fungera väldigt mycket bättre än mata med puré...

Har ochså "gett upp" och på vår son så funkar endast "ge honom allt han sträcker sig efter". Glöm att försöka mata med vad det än kan vara....
Helst skall han hälla och ösa upp själv för att vilja äta och dricka det. Det går lite bättre nu när han är 2,5 år.

mvh Eva

 

[_Eva_]

Sv: Amningsohysteri?

Det där har de oxå sagt åt mig på BVC, efter sex månader behöver de inte äta på nätterna... Men om man äter varannan timmer dygnet runt, hur ska de då helt plötsligt vara "mätta" i flera timmar bara för att det är natt? Jag märker en klar skillnad de kvällar jag har lyckats få i Fredrik välling på kvällen, då kan han sova uppåt fyra timmar innan han vaknar, men om han inte äter välling utan enbart ammas så vaknar han alltid inom två timmar...

Och oftare lär det bli. Jag undrade ju som sagt när min böjade äta oftare och oftare för att vid 8 månaders ålder amma varje timma. Men hade en gammal bvc-tant som förklarade att det inte var så konstigt, han blev ju större och den mängd han fick i sig räckte inte längre än så. Blev det för jobbigt kunde jag försöka få i honom lite fast föda eller kanske (om han tog det) lite välling som är mastigare än patt-jos.

Mest för att jag skulle få sova lite... typ..

mvh Eva

 

[mino]

Sv: Amningsohysteri?

Jag tycker att det är de som själva inte är i amningsfasen som har mest jobbiga åsikter om amningen, typ släkt och bekanta. När Majken var 4 dagar hade mjölken inte runnit till ännu och vi gav ersättning för att hon inte skulle gå ner för mycket och det blev världens grej i släkten när jag råkade nämna det. Min mamma ringde runt och kollade hur hennes systrar hade haft det och helt plötsligt var det pannor i djupa veck och "Mino kan inte amma" bakom ryggen på mig både i sambons och min släkt. Det tyckte jag var jobbigt, jag kunde inte förstå hur det kunde vara andras problem hur mycket jag ammade eller gav ersättning, huvudsaken var vad BVC sa och att Majken mådde bra. Folk kom också med en massa analyser och tips som jag inte heller tyckte mig behöva, bland annat var det ett tjat om att det berodde på kejsarsnittet och vissa kunde inte ens ta till sig att BB hade sagt att det inte påverkar hur snabbt mjölken rinner till hur bebisen föds.

Det är inte konstigt att folk förskönar hur bra och lätt allting funkar när det blir sånt stissigt hallabalo och en "sak" av minsta grej.

 

[Madick]

Sv: Amningsohysteri?

*kl*
Jag känner mig så lyckligt lottad som haft en suverän BVC sköterska. Hon höll liksom koll på nåt sätt och visste vilka som ammade och inte, och båda "sorterna" fick uppmuntran till det val man gjort. Hon var verkligen en sån man vågade ta upp problem med, för man kunde vara säker på att man fick ett vettigt svar, att man fick hjälp att resonera sig fram till en lösning som passade just oss liksom.

Nu har hon flyttat till grannstaden tyvärr, och nya BVC har jag inte varit hos med ammande barn (som de vetat om dvs), så där kan jag inte säga något. Ingen som frågade om jag ammade när jag var där med minstingen vid ca 1 års ålder, och inget jag tyckte var nånting jag behövde nämna heller (hade ju inga problem).

 

[Sóley]

Sv: Amningsohysteri?

* för mig har amningen fungerat bra, jag ammar mycket fortfarande men ger även mat varje dag (nästan), tex gröt och puré, ofta 2-3ggr/dag, hoppas på att amma LÄNGE, men fick "skäll" av BVC-doktorn för att jag fortfarande ammar 2 ggr/natt så det försöker vi minska (utan resultat hittills).

Minns att när vi mammor tidigare i vår pratade om att min familj skulle åka bort kring midsommar och jag funderade på hur mycket mat barnet då åt fick reaktionen "men tror du att du verkligen ammar då fortfarande?" av en av mammorna.

Jag vill inte utpeka mig som duktig och präktig men jag har förvånat konstaterat att antingen är vi ovanliga för amningen fungerar än eller så är vi sega som fortfarande ids amma. Vi = jag och sonen. Förstår då inte varför folk i alla föräldratidningar skäms så när det verkar vara så vanligt att amningen inte fungerar eller man lägger av tidigt. Vad ska man skämmas för?

Visst verkar det som om amning är på väg "ut" och det är jättesynd! När amningen fungerar är det mysigt och praktiskt - det är ju oslagbart att alltid ha mat till barnet till hands utan att behöva frakta flaskor, burkar eller vad det nu kan vara. För den som verkligen inte kan eller vill amma är det utmärkt att det finns ersättning, men att det talas så mycket om svårigheter är lite tråkigt.

Var stolt över att du fått det att fungera! Berätta på bvc att du fortsätter amma på nätterna för att du VILL (om du nu vill) och låt dem nöja sig med det. Jag vet inte hur gammal din son är, men jag ammade själv i två, ett och ett halvt respektive tre år och jag saknar amningen så att det svider! Jag önskar att jag hade fortsatt längre med yngsta barnet.

 

[oz_joj]

Sv: Amningsohysteri?

Min son är 6 månader.

Tack ni som stöttat i att fortsätta amma nätter! Jag själv var väl rätt inne på de tankarna, jag blir inte så stressad av vad "experter" säger och tycker, men sambon (oj, vi har ju gift oss nyss, han är ju numera maken ) blir lite mer stressad. När hans mamma (min svärmor) frågade om sonen inte somnade själv än (oftast ammar jag honom till sömns på kvällen men svärmor tyckte han skulle lära sig somna själv) så skulle sonen somna själv från den natten. Vilket inte gick, han grät hysteriskt innan maken insåg att jag ska få göra som vanligt. Efter läkarens ord om nattamning så skulle mat ätas mer, oftare, regelbundnare och det skulle bli gröt/välling på kvällen och inte mat på natten. Jo, jo. Lite mer mat dagtid har det nog blivit men efter första kvällens gråt och inte ville han ha välling (blev ju amning), och pappa försöker vyssja sonen till sömns vid nattvaknandet så insåg han att man inte kan sluta tvärt med nattmålen heller. Nu har maken insett att man inte ska bli så stressad av vad andra tycker och hur de gör och bett mig hindra hans attacker bättre.

Jag kanske låter som en mes som låtit honom stressa och testa men jag tror det har behövts. Jag har liskom legat beredd i sängen och sagt, "nu tar jag över och gör som vi brukar".