- Status
Sv: Amningsohysteri?
Jag undrar över alla de som säger att amningen kom som en chock för det talas så mycket om allt problem med detta nuförtiden tycker jag.
För mig fungerade det ganska snabbt och jag har aldrig fått sår eller smärtor. Skattar mig lycklig!
Jag hade lite samma upplevelse. Jag har också hört mycket om hur det inte fungerar, alla hemska sår och smärtor etc. Min skolsköterska är även bm på BB och sa att nuförtiden oroar sig mammor så för hur det ska gå för amningen så det bara låser sig för många. Förr tog alla för givet att det skulle fungera och det gjorde det ofta. Vet inte om hon har rätt i det...havreflinga skrev:
Jag undrar över alla de som säger att amningen kom som en chock för det talas så mycket om allt problem med detta nuförtiden tycker jag.
För mig fungerade det ganska snabbt och jag har aldrig fått sår eller smärtor. Skattar mig lycklig!
Sv: Amningsohysteri?
Jag har också funderat på om det inte är så... En mamma i min grupp sov borta en natt för kanske 1-2 månader sen, ensam utan barn och hon påpekade hur SKÖNT det var och alla bara suckade av avund. Jag kände mig så gammalmodig som inte ens har LÄNGTAT efter att sova ensam utan barn... Oberoendet tycks hägra men jag känner inte så...Sóley skrev:
Sv: Amningsohysteri?
Och här är jättebra siffror att "köra upp i fejset" på svärmor när hon har lite för mycket åsikter (om inte annat så sätt dem i händerna på maken så han kan "försvara" sig mot morsan sin)
http://www.amningshjalpen.se/radgivning/naringsbehov.htm
Och man kan poängtera att det är siffror från Världshälsoorganisationen minsann... lite sådär lagom vördnadsfullt.. brukar funka..
mvh Eva
Och här är jättebra siffror att "köra upp i fejset" på svärmor när hon har lite för mycket åsikter (om inte annat så sätt dem i händerna på maken så han kan "försvara" sig mot morsan sin)
http://www.amningshjalpen.se/radgivning/naringsbehov.htm
Och man kan poängtera att det är siffror från Världshälsoorganisationen minsann... lite sådär lagom vördnadsfullt.. brukar funka..
mvh Eva
Sv: Amningsohysteri?
Det var doktor som tyckte amning ska undvikas nattetid för en 6-månaders bebis.
Svärmors andra barnbarn blev inte ammad alls för mamman (amerikanska, bodde då i Sverige) ville inte. Det var hårt för svärmor att acceptera.
Fast svärmor är själaglad över att jag ammar, att jag vill amma länge och att det funkar så bra. Hon tycker däremot att sonen ska sova hela natten i egen säng och att vår "största utmaning är att nu lära honom somna i egen säng". Varför?_Eva_ skrev:
Det var doktor som tyckte amning ska undvikas nattetid för en 6-månaders bebis. Svärmors andra barnbarn blev inte ammad alls för mamman (amerikanska, bodde då i Sverige) ville inte. Det var hårt för svärmor att acceptera.
Sv: Amningsohysteri?
Jag tyckte inte att det var lite amning i er föräldragrupp. I en grupp med lite amning skulle du kanske varit ensam om att överhuvudtaget amma.
Alla sex har ju försökt, en fick sluta efter två mån, en tvillingmamma gav även ersättning (högst förståeligt), en har delammat hela tiden, en slutade amma för en månad sedan, en ammar mindre nu och du har fortsatt. Det är ju inte helt ovanligt att bebisar börjar rata bröstet när de kommit på att det är gott med riktig mat, de allra flesta jag känner har fått en naturlig avtrappning eller slutat amma kring 6 månader. Det är ju för övrigt då som WHO:s rekommendationerna säger att man inte längre ska helamma (men det är ju lätt att säga till de som haft en liten matvägrare) Å andra sidan är ju hunger den bästa kryddan, ett barn som hela tiden är halvfull efter att ha snuttat mjölk varje timme tror jag inte har/får samma incitament att prova på annan mat. Men man kan ju inte gärna svälta sitt barn heller! Det blir en avvägning som med allt annat.
När det gäller nattamning så är det upp till varje familj att bestämma hur de vill göra. Personligen tycker jag att även bebisen har rätt till en sammanhängande nattsömn utan att behöva vakna av hunger så vi gav/ger gröt innan läggdags. Men självklart skulle jag aldrig neka ett hungrigt barn mat (bröst/ersättning) om det vaknar på natten.
När det gäller att lära sig somna själv så fick mina små amma sig till sömns när de var riktigt pyttesmå men sedan la vi ner dem i sängen just innan de skulle till att somna.
Det är en stor trygghet för barnet att våga somna själv men det kräver att barnet är ordentligt mätt för att lyckas ( i alla fall för oss). Jag skulle dock aldrig använda någon sorts skrikmetod för att åstadkomma att barnet kan somna själv men vänjer man in barnet att amma till sömns så kommer man förr eller senare att måsta göra en ändring på detta och då blir det barnet som får ta konsekvenserna. Smartare att då att förebygga och det ger också pappan möjlighet att vara delaktig i nattandet.
Jag tyckte inte att det var lite amning i er föräldragrupp. I en grupp med lite amning skulle du kanske varit ensam om att överhuvudtaget amma.
Alla sex har ju försökt, en fick sluta efter två mån, en tvillingmamma gav även ersättning (högst förståeligt), en har delammat hela tiden, en slutade amma för en månad sedan, en ammar mindre nu och du har fortsatt. Det är ju inte helt ovanligt att bebisar börjar rata bröstet när de kommit på att det är gott med riktig mat, de allra flesta jag känner har fått en naturlig avtrappning eller slutat amma kring 6 månader. Det är ju för övrigt då som WHO:s rekommendationerna säger att man inte längre ska helamma (men det är ju lätt att säga till de som haft en liten matvägrare) Å andra sidan är ju hunger den bästa kryddan, ett barn som hela tiden är halvfull efter att ha snuttat mjölk varje timme tror jag inte har/får samma incitament att prova på annan mat. Men man kan ju inte gärna svälta sitt barn heller! Det blir en avvägning som med allt annat.
När det gäller nattamning så är det upp till varje familj att bestämma hur de vill göra. Personligen tycker jag att även bebisen har rätt till en sammanhängande nattsömn utan att behöva vakna av hunger så vi gav/ger gröt innan läggdags. Men självklart skulle jag aldrig neka ett hungrigt barn mat (bröst/ersättning) om det vaknar på natten.
När det gäller att lära sig somna själv så fick mina små amma sig till sömns när de var riktigt pyttesmå men sedan la vi ner dem i sängen just innan de skulle till att somna.
Det är en stor trygghet för barnet att våga somna själv men det kräver att barnet är ordentligt mätt för att lyckas ( i alla fall för oss). Jag skulle dock aldrig använda någon sorts skrikmetod för att åstadkomma att barnet kan somna själv men vänjer man in barnet att amma till sömns så kommer man förr eller senare att måsta göra en ändring på detta och då blir det barnet som får ta konsekvenserna. Smartare att då att förebygga och det ger också pappan möjlighet att vara delaktig i nattandet.
Senast ändrad:
Sv: Amningsohysteri?
Tack för tips om nattning, värt fundera på. Nu somnar han bredvid mig oftast efter att ha ammat sig mätt. Vi har börjat ge gröt på kvällen just för att förlänga mättnaden nattetid hoppas vi. Kanske på rätt spår?
Kan tillägga att oftast är pappa bästa sövaren, min famn somnas det inte i längre men säkert varje dag i pappas (speciellt nu när han har semester) men just nattsömnen duger inte pappa till. Några gånger har sonen somnat själv i egen säng till natten.
Himla mycket att tänka på inser jag!
Kanske inte egentligen men jag tycker att många slutade väl så tidigt, OK en fungerade det aldrig bra för men i de andra fallen har inte barnen slutat vilja amma utan mammorna och då före 6 månader. Men som du skriver så är det ju inte en grupp med katastrofdåligt amningsmönster eller vad man nu ska kalla det och visst förstår jag också att tvillingar kan behöva tillägg!Sar skrev:
Tack för tips om nattning, värt fundera på. Nu somnar han bredvid mig oftast efter att ha ammat sig mätt. Vi har börjat ge gröt på kvällen just för att förlänga mättnaden nattetid hoppas vi. Kanske på rätt spår?
Kan tillägga att oftast är pappa bästa sövaren, min famn somnas det inte i längre men säkert varje dag i pappas (speciellt nu när han har semester) men just nattsömnen duger inte pappa till. Några gånger har sonen somnat själv i egen säng till natten.
Himla mycket att tänka på inser jag!
Sv: Amningsohysteri?
Jo det gäller att vara smart så att man sparar sina strider. Har man vant barnet med något så kostar det oftast på att ändra så det bästa är ju att göra "rätt" från början men det är inte alltid barnen håller med . Men självklart blir det avvägningar; har man t.ex. inte börjat med napp behöver man aldrig avvänja men har man ett barn med enormt sugbehov så behöver den en napp och då är man där igen... Det man kan ta fasta på är väl att inte skapa "konstgjorda" behov. Ha det bra, nu går jag och lägger mig!
Jo det gäller att vara smart så att man sparar sina strider. Har man vant barnet med något så kostar det oftast på att ändra så det bästa är ju att göra "rätt" från början men det är inte alltid barnen håller med
. Men självklart blir det avvägningar; har man t.ex. inte börjat med napp behöver man aldrig avvänja men har man ett barn med enormt sugbehov så behöver den en napp och då är man där igen... Det man kan ta fasta på är väl att inte skapa "konstgjorda" behov. Ha det bra, nu går jag och lägger mig!
L
Lambi
Sv: Amningsohysteri?
Inser eller anser?
Har fått 4 barn, har 3. Alla har olika amningshistoria. Med första testade jag smakportioner tidigt enligt vad man borde då. Var mest jobbigt och allmänt kletigt. Jag var ung när jag fick honom och lyssnade på de äldre vilket gjorde att jag trodde att jag inte hade mjölk till honom eftersom han var onöjd, (visade sig sen att det var inte alls orsaken först men eftersom jag blev osäker så ville det inne rinna till) De andra har jag ammat helt tills dom en dag har tittat upp på mig, när jag erbjudit bröstet, som om jag var sinnesförvirrad. Det har skett mellan 8 och 14 månaders ålder.
Från den dagen har de slutat. Tvärt nej. Men det är ju
oz_joj skrev:
Inser eller anser?
Har fått 4 barn, har 3. Alla har olika amningshistoria. Med första testade jag smakportioner tidigt enligt vad man borde då. Var mest jobbigt och allmänt kletigt. Jag var ung när jag fick honom och lyssnade på de äldre vilket gjorde att jag trodde att jag inte hade mjölk till honom eftersom han var onöjd, (visade sig sen att det var inte alls orsaken först men eftersom jag blev osäker så ville det inne rinna till) De andra har jag ammat helt tills dom en dag har tittat upp på mig, när jag erbjudit bröstet, som om jag var sinnesförvirrad. Det har skett mellan 8 och 14 månaders ålder.
Från den dagen har de slutat. Tvärt nej. Men det är ju
Snurrfian
Moderator
Sv: Amningsohysteri?
Ang nattning så har vi oxå sett till att Fredrik somnar utan bröstet, vi ha sjung och "buffat" lite eller strykt över ryggen, ibland har det tagit lite tid men oftast så har han somnat på ett par minuter. Men ibörjan var det en del skrik och gråt, det ska ärligt erkännas, men det gäller och skilja på "var f*n är min mat" och "hjälp"... Vid minsta lilla "hjälp" lyfter jag upp, och bär eller ammar för att lugna och trösta och sedan när han är lugn så lägger jag ner igen och sjunger och stryker osv.
Vi gjorde likadant med Elin och det har fungerat bra, vart efter hon blev större så var vi längre och längre ifrån när vi sjöng och numera sitter vi bara i hallen utanför, vid datorn.
Ang nattning så har vi oxå sett till att Fredrik somnar utan bröstet, vi ha sjung och "buffat" lite eller strykt över ryggen, ibland har det tagit lite tid men oftast så har han somnat på ett par minuter. Men ibörjan var det en del skrik och gråt, det ska ärligt erkännas, men det gäller och skilja på "var f*n är min mat" och "hjälp"... Vid minsta lilla "hjälp" lyfter jag upp, och bär eller ammar för att lugna och trösta och sedan när han är lugn så lägger jag ner igen och sjunger och stryker osv.
Vi gjorde likadant med Elin och det har fungerat bra, vart efter hon blev större så var vi längre och längre ifrån när vi sjöng och numera sitter vi bara i hallen utanför, vid datorn.
Sv: Amningsohysteri?
*kl*
Jag har aldrig varit med i nån sån där föräldragrupp, kanske det gör att jag "sluppit" en massa jämförelser på det sättet? De jag umgåtts med som har barn har varit likasinnade när det gäller amning. Inte medvetet, men kanske det blir så att man dras till de med samma inställning?
*kl*
Jag har aldrig varit med i nån sån där föräldragrupp, kanske det gör att jag "sluppit" en massa jämförelser på det sättet? De jag umgåtts med som har barn har varit likasinnade när det gäller amning. Inte medvetet, men kanske det blir så att man dras till de med samma inställning?
Sv: Amningsohysteri?
Mycket bra fråga! Trots att jag tycker att jag verkligen gett amningen en chans, men slutat pga att mjölken sinade och att det blev för mycket att amma, pumpa och ge ersättning varje mål, så känner jag lite, vad ska jag kalla det.....skam?? kanske lite tufft ord, men jag känner mig lite dum när jag köper ersättning.
När jag var gravid så var jag mycket fast i min övertygelse att jag skulle amma, MEN inte till vilket pris som helst. Både jag och barnen skulle vara nöjda. Så varför jag känner dessa skamkänslor när jag innerst inne tycker att jag gjort rätt, det vet jag inte. Jag har blivit extra självkritisk sedan jag blev mamma, det kanske har med det att göra. Jag har aldrig fått negativa kommentarer. Snarare så blir jag lite arg/besviken på de som förutsätter att det inte ska fungera bara för att man får tvillingar. Jag tycker att min mjölk är lika viktig om jag får två eller om jag får en.
Är mycket glad över att de trots amnings-vägran hos Hugo, faktiskt fått modersmjölk i ca 1.5 månad.
/Timsetim
oz_joj skrev:
Mycket bra fråga! Trots att jag tycker att jag verkligen gett amningen en chans, men slutat pga att mjölken sinade och att det blev för mycket att amma, pumpa och ge ersättning varje mål, så känner jag lite, vad ska jag kalla det.....skam?? kanske lite tufft ord, men jag känner mig lite dum när jag köper ersättning.
När jag var gravid så var jag mycket fast i min övertygelse att jag skulle amma, MEN inte till vilket pris som helst. Både jag och barnen skulle vara nöjda. Så varför jag känner dessa skamkänslor när jag innerst inne tycker att jag gjort rätt, det vet jag inte. Jag har blivit extra självkritisk sedan jag blev mamma, det kanske har med det att göra. Jag har aldrig fått negativa kommentarer. Snarare så blir jag lite arg/besviken på de som förutsätter att det inte ska fungera bara för att man får tvillingar. Jag tycker att min mjölk är lika viktig om jag får två eller om jag får en.
Är mycket glad över att de trots amnings-vägran hos Hugo, faktiskt fått modersmjölk i ca 1.5 månad.
/Timsetim
S
Sóley
Sv: Amningsohysteri?
Stackars barn! Det är en så kort tid av ens liv som ens barn är riktigt små. Varför längtar man bort då?
Vi i vår lilla del av världen vill gärna slå oss för bröstet och tro att vi vet bäst, men ser man på naturfolk som lever mer ursprungligt är det vanligt att man dels ammar i många år, dels att man sover tillsammans med sina små barn. Kolik är okänt hos dessa människor och över huvudtaget gråter barnen väldigt sällan. Att som vi hävda att det är naturligt och rent av nyttigt för barn att skrika lär knappast stämma. Jag har en bok i ämnet och försöker komma på vad den heter, men minns inte. Jag ska leta reda på den.
Jag tror inte att stressen som många mammor känner beror på ett hårt samhällsklimat, inte på barnen eller amningen. Det är en sådan press på att man ska prestera och bli sig själv snabbt, komma i form och hinna med tusen aktiviteter under sin mammaledighet. Inte konstigt då att det tar emot att amma. Amningen tar tid.
Att vara riktigt liten måste få ta tid. Småbarnsåren är ändå förbi så snabbt!
oz_joj skrev:
Stackars barn!
Det är en så kort tid av ens liv som ens barn är riktigt små. Varför längtar man bort då?Vi i vår lilla del av världen vill gärna slå oss för bröstet och tro att vi vet bäst, men ser man på naturfolk som lever mer ursprungligt är det vanligt att man dels ammar i många år, dels att man sover tillsammans med sina små barn. Kolik är okänt hos dessa människor och över huvudtaget gråter barnen väldigt sällan. Att som vi hävda att det är naturligt och rent av nyttigt för barn att skrika lär knappast stämma. Jag har en bok i ämnet och försöker komma på vad den heter, men minns inte. Jag ska leta reda på den.
Jag tror inte att stressen som många mammor känner beror på ett hårt samhällsklimat, inte på barnen eller amningen. Det är en sådan press på att man ska prestera och bli sig själv snabbt, komma i form och hinna med tusen aktiviteter under sin mammaledighet. Inte konstigt då att det tar emot att amma. Amningen tar tid.
Att vara riktigt liten måste få ta tid. Småbarnsåren är ändå förbi så snabbt!
S
Sóley
Sv: Amningsohysteri?
Är det inte så att man måste vara lagom för att accepteras fullt ut? Du får inte sluta amma för tidigt men heller inte amma för länge. Väljer du något av de alternativen betraktas du som suspekt. För att vi bor i Landet Lagom, kanske?
Den första mjölken är ju den näringstätaste!
Timsetim skrev:
Är det inte så att man måste vara lagom för att accepteras fullt ut? Du får inte sluta amma för tidigt men heller inte amma för länge. Väljer du något av de alternativen betraktas du som suspekt. För att vi bor i Landet Lagom, kanske?
Timsetim skrev:Är mycket glad över att de trots amnings-vägran hos Hugo, faktiskt fått modersmjölk i ca 1.5 månad.
Den första mjölken är ju den näringstätaste!
S
Sóley
Sv: Amningsohysteri?
Det tyckte min svärmor också - att våra barn skulle sova i egna sängar, alltså. Det behövde de inte göra förrän de själva valde det och jag kan ju säga att våra barn sovit betydligt bättre än bekantas barn som tvingats sova själva och fått gråta sig till sömns.
Med första barnet var det jobbigt att höra allas kommentarer om att jag borde sluta amma, men med barn nummer två och tre var det riktigt roligt att provocera En gång satt jag i amningsrummet på ett IKEA-varuhus och ammade min nästan treåriga minsting, varpå en annan mamma med liten bebis och ett äldre syskon kommer in. Hon blänger på mig en stund innan hon säger att "jo, det går ju bra att amma så där länge om man bara har ett barn, har man två som jag så går det inte."
"Jaså, inte?" svarar jag, "det här är mitt tredje barn..."
oz_joj skrev:Fast svärmor är själaglad över att jag ammar, att jag vill amma länge och att det funkar så bra. Hon tycker däremot att sonen ska sova hela natten i egen säng och att vår "största utmaning är att nu lära honom somna i egen säng". Varför?
Det tyckte min svärmor också - att våra barn skulle sova i egna sängar, alltså. Det behövde de inte göra förrän de själva valde det och jag kan ju säga att våra barn sovit betydligt bättre än bekantas barn som tvingats sova själva och fått gråta sig till sömns.
Med första barnet var det jobbigt att höra allas kommentarer om att jag borde sluta amma, men med barn nummer två och tre var det riktigt roligt att provocera
En gång satt jag i amningsrummet på ett IKEA-varuhus och ammade min nästan treåriga minsting, varpå en annan mamma med liten bebis och ett äldre syskon kommer in. Hon blänger på mig en stund innan hon säger att "jo, det går ju bra att amma så där länge om man bara har ett barn, har man två som jag så går det inte.""Jaså, inte?" svarar jag, "det här är mitt tredje barn..."
E
Enar
Sv: Amningsohysteri?
När jag fick min första pojke trodde jag i min enfald att amningen var nåt som automatiskt kom igång och att jag skulle amma honom så länge som möjligt...
Det blev en ren chock för mig att inse att jag inte alls kunde amma!
Han hade helt fel sugteknik och jag hade blödande sår på bröstvårtorna redan dag två på BB.
Med ständig "hjälp" av silikon-skydd över bröstvårtorna (som bara läckte in luft hela tiden) och insmörjning efter varje pass tvingade jag mig att fortsätta, trots att jag grät och mådde illa av smärta hela tiden. Det skar som knivar i vårtan.
Han låg vid mitt bröst i en till en och en halv tilmme per mål, sen ville han ha mer redan efter trettio minuter igen... Han var aldrig nöjd, hade alltid en rynka mellan ögonbrynen och sov oroligt. Grät ofta, både före- under och efter amningen.
Sköterskan på BVC hejade på mig och tyckte att jag skulle fortsätta, -för amma ska man ju göra!
Min syster, som har fyra barn och aldrig någonsin haft problem med amning, tyckte att jag skulle försöka ge honom tillägg för att avlasta mina bröstvårtor, men jag vågade helt enkelt inte!
Sen vid tvåmånaders kontrollen sa plötsligt barnsköterskan: "Men snälla, han har ju bara gått upp några få gram! Detta kallas ju 'svält vid bröstet'! Du måste ju ge honom tillägg!!"
Jag satt som förstenad. Jag var den mest bombade och olämpligaste mamma som fanns! Tänk att jag ens fick kalla mig mamma... Jag svalt mitt barn vid bröstet av "egoistiska" skäl, att jag bara måste amma... så oansvarigt!
Jag var så olycklig när jag kom hem att jag bara skrek och grät. Jag sa till min sambo att pojken nog skulle ha det bättre hos någon annan kvinna än mig...
Tänk att där hade jag suttit och beskrivit mina problem med amningen och den grymma smärtan det medförde, sonens oförmåga att suga på bröstet, att han aldrig var riktigt nöjd, all luft han tvingades svälja på grund av att de där förb***ade silikonnapparna bara lossnade på sidorna, för sköterskan på BVC och hon hade lutat sig lite bakåt i stolen och med överseende min förklarat för mig att amning var nåt som alla gjorde. "-Alla kan amma". Punkt slut!
Så denna kalldusch!
Snacka om kovändning.
Jag köpte ersättning och gav honom samma dag. Han fick bara i sig tio ml första dagen. Hans magsäck var så liten... Av all smärta jag kännt kunde jag inte ge ner mjölken när han skulle suga.
Efter envecka åt han femtio ml varje mål och var lugn och trygg. Han sov plötsligt bra och av rynkan mellan ögonen fanns inte ett spår!
Jag ammade honom ändå några gånger per dag i en månad, men sen ratade han mitt bröst. Det gick lättare med flaskan, ju!
Han gick upp i vikt i rasande fart och jag började plötsligt leva!
När jag tänker tillbaka på de två första månaderna med min förste son, minns jag bara smärta och ångest...
När jag så fick son nr två hade jag redan bestämt mig: funkade inte amningen 100% redan första gången jag la honom till bröstet skulle jag avbryta direkt och ge ersättning från dag ett.
Trots att jag verkligen hoppades att amnigen skulle funka den här gången, så insåg jag genast, i samma stund som han sög fast på bröstvårtan i förlossningssalen, att det skulle bli precis som förra gången.
Jag bad ändå personalen om hjälp, men det hjälpte inte. Blåsorna, såren och smärtan uppstod direkt.
Men denna gång kände jag mig stark och tog själv beslutet att avstå från amning helt. Ingen, varken barnmorskor, BVC-personal eller barnläkare, ifrågasatte mitt beslut denna gång.
Jag är stolt över mig själv som mamma!
När jag fick min första pojke trodde jag i min enfald att amningen var nåt som automatiskt kom igång och att jag skulle amma honom så länge som möjligt...
Det blev en ren chock för mig att inse att jag inte alls kunde amma!
Han hade helt fel sugteknik och jag hade blödande sår på bröstvårtorna redan dag två på BB.
Med ständig "hjälp" av silikon-skydd över bröstvårtorna (som bara läckte in luft hela tiden) och insmörjning efter varje pass tvingade jag mig att fortsätta, trots att jag grät och mådde illa av smärta hela tiden. Det skar som knivar i vårtan.
Han låg vid mitt bröst i en till en och en halv tilmme per mål, sen ville han ha mer redan efter trettio minuter igen... Han var aldrig nöjd, hade alltid en rynka mellan ögonbrynen och sov oroligt. Grät ofta, både före- under och efter amningen.
Sköterskan på BVC hejade på mig och tyckte att jag skulle fortsätta, -för amma ska man ju göra!
Min syster, som har fyra barn och aldrig någonsin haft problem med amning, tyckte att jag skulle försöka ge honom tillägg för att avlasta mina bröstvårtor, men jag vågade helt enkelt inte!
Sen vid tvåmånaders kontrollen sa plötsligt barnsköterskan: "Men snälla, han har ju bara gått upp några få gram! Detta kallas ju 'svält vid bröstet'! Du måste ju ge honom tillägg!!"
Jag satt som förstenad. Jag var den mest bombade och olämpligaste mamma som fanns! Tänk att jag ens fick kalla mig mamma... Jag svalt mitt barn vid bröstet av "egoistiska" skäl, att jag bara måste amma... så oansvarigt!
Jag var så olycklig när jag kom hem att jag bara skrek och grät. Jag sa till min sambo att pojken nog skulle ha det bättre hos någon annan kvinna än mig...
Tänk att där hade jag suttit och beskrivit mina problem med amningen och den grymma smärtan det medförde, sonens oförmåga att suga på bröstet, att han aldrig var riktigt nöjd, all luft han tvingades svälja på grund av att de där förb***ade silikonnapparna bara lossnade på sidorna, för sköterskan på BVC och hon hade lutat sig lite bakåt i stolen och med överseende min förklarat för mig att amning var nåt som alla gjorde. "-Alla kan amma". Punkt slut!
Så denna kalldusch!
Snacka om kovändning.
Jag köpte ersättning och gav honom samma dag. Han fick bara i sig tio ml första dagen. Hans magsäck var så liten... Av all smärta jag kännt kunde jag inte ge ner mjölken när han skulle suga.
Efter envecka åt han femtio ml varje mål och var lugn och trygg. Han sov plötsligt bra och av rynkan mellan ögonen fanns inte ett spår!
Jag ammade honom ändå några gånger per dag i en månad, men sen ratade han mitt bröst. Det gick lättare med flaskan, ju!
Han gick upp i vikt i rasande fart och jag började plötsligt leva!
När jag tänker tillbaka på de två första månaderna med min förste son, minns jag bara smärta och ångest...
När jag så fick son nr två hade jag redan bestämt mig: funkade inte amningen 100% redan första gången jag la honom till bröstet skulle jag avbryta direkt och ge ersättning från dag ett.
Trots att jag verkligen hoppades att amnigen skulle funka den här gången, så insåg jag genast, i samma stund som han sög fast på bröstvårtan i förlossningssalen, att det skulle bli precis som förra gången.
Jag bad ändå personalen om hjälp, men det hjälpte inte. Blåsorna, såren och smärtan uppstod direkt.
Men denna gång kände jag mig stark och tog själv beslutet att avstå från amning helt. Ingen, varken barnmorskor, BVC-personal eller barnläkare, ifrågasatte mitt beslut denna gång.
Jag är stolt över mig själv som mamma!
Y
yazmin
Sv: Amningsohysteri?
Har samma erfarenheter som Snurrfian, fast i vårat fall blev det så allvarligt att bebben led av näringsbrist men ändå BVC-häxan talade om intensivamning att få i gång amningen ordentligt. Till slut tog vi beslutet själv jag och sambon, tillägg är bra att ha!!!!
Om man talan vikten om amning varför talas det inte om vikten att må bra som mamma. Aldrig nämndes det än enda ord om post partum depression, vilket är väldigt vanligt och kräver behandling.
Har samma erfarenheter som Snurrfian, fast i vårat fall blev det så allvarligt att bebben led av näringsbrist men ändå BVC-häxan talade om intensivamning att få i gång amningen ordentligt. Till slut tog vi beslutet själv jag och sambon, tillägg är bra att ha!!!!
Om man talan vikten om amning varför talas det inte om vikten att må bra som mamma. Aldrig nämndes det än enda ord om post partum depression, vilket är väldigt vanligt och kräver behandling.
E
Enar
Sv: Amningsohysteri?
Ja, absolut! Håller med yazmin och oz_joj!
Men jag var så grymt övertygad att alla kunde amma, att jag hade svårt att inse att det verkligen inte gick!
Efteråt, när jag slutligen gav upp, led jag av otroliga skamkänslor och ansåg att jag var tvungen att hålla just "försvarstal" om varför jag inte ammade, när någon frågade... (kom då med uttråkande och långa utlägg i hopp om att någon skulle hålla med om att jag verkligen tagit rätt beslut...)
-Är inte den klassiska frågan när någon fått barn just; "...och hur går det med amningen, då?"
När jag så blev gravid igen och skulle skriva in mig med barn nr två, insåg jag att jag fortfarande hade starka skam- och skuldkänslor över det misslyckande jag tyckte mig ha gjort.
Jag fick prata av mig med läkaren (vid gynundersökningen) och då kom tårarna...
Hon förklarade för mig att hon tyckte BVC-sköterskan hade betett sig otroligt klumpigt som pratat till mig på det sättet.
"Svält vid bröstet tar man sällan och aldrig upp med mamman i fråga, utan det är en term som vi använder oss kollegor emellan..."
Mycket lättade efter den pratstunden och jag blev lugn och stark i mig själv.
Det är min kropp och mitt barn. Bara jag kan avgöra om det känns rätt eller ej.
Sen kan ju alla komma med "goda" råd, men beslutet är ju till syvene och sist bara mitt eget.
Ja, absolut! Håller med yazmin och oz_joj!
Men jag var så grymt övertygad att alla kunde amma, att jag hade svårt att inse att det verkligen inte gick!
Efteråt, när jag slutligen gav upp, led jag av otroliga skamkänslor och ansåg att jag var tvungen att hålla just "försvarstal" om varför jag inte ammade, när någon frågade... (kom då med uttråkande och långa utlägg i hopp om att någon skulle hålla med om att jag verkligen tagit rätt beslut...)
-Är inte den klassiska frågan när någon fått barn just; "...och hur går det med amningen, då?"
När jag så blev gravid igen och skulle skriva in mig med barn nr två, insåg jag att jag fortfarande hade starka skam- och skuldkänslor över det misslyckande jag tyckte mig ha gjort.
Jag fick prata av mig med läkaren (vid gynundersökningen) och då kom tårarna...
Hon förklarade för mig att hon tyckte BVC-sköterskan hade betett sig otroligt klumpigt som pratat till mig på det sättet.
"Svält vid bröstet tar man sällan och aldrig upp med mamman i fråga, utan det är en term som vi använder oss kollegor emellan..."
Mycket lättade efter den pratstunden och jag blev lugn och stark i mig själv.
Det är min kropp och mitt barn. Bara jag kan avgöra om det känns rätt eller ej.
Sen kan ju alla komma med "goda" råd, men beslutet är ju till syvene och sist bara mitt eget.
- Status
Liknande trådar
Senast: Anonymisten
·
Senast: Blyger
·
Relationer
Jag fick för ett par månader sedan veta, efter ett par år långt förhållande, att min partner inte vill ha barn. Jag har själv aldrig...
Senast: Roheryn
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
”Dressyren är inte död – den behöver en omstart”- Hästnyheter Sverige måste bryta med gamla mönster och våga förändra, skriver Ridsports webbchef Lina Nydahl – och påpekar att såväl Danmark som...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 24
- Hästnyheter
-
EM i dressyr avgörs i Frankrike 2025 - samtliga arrangörer klara
- Hästnyheter 2025 avgörs en rad Europamästerskap för seniorer. Inget samlat mästerskap hålls och arrangör har utsetts individuellt för respektive...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 17
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Störiga saker vi stör oss på, del 36.- Tjatter Inte så att man blir mer anti-jul utav sånt tjat heller :meh:
- nightcrawler
- Svar: 1 668
- Visningar: 81 083
- Allmänt
Hund, Katt, Andra Djur
-
Border collie?- Hundavel & Ras Och måste tillägga att om min formulering lät spydig så var det absolut inte så jag menade det. Utan en uppriktig undran ifall det finns...
- Breaktown
- Svar: 24
- Visningar: 979
- Hund
Hästrelaterat
-
Hur påverkar fång priset- Gnägg Ja han är testad och det visade negativ så ingen PPID. Övervikt, inte riden på ett tag ihop med att vädret pendlade frå -20 till...
- Användare86
- Svar: 2
- Visningar: 51
- Hästmänniska
