Sv: Amningsohysteri?
Två av mina bekanta har haft stora problem med amningen. I ena fallet blev de inlagda eftersom barnet minskade i vikt, de gav tillägg (efter rekommendation) och kämpade på med amning och pumpning (kom ingenting). När mamman efter 2 månaders mardrömsamningar (pågick länge och gjorde ont trots hur mkt instruktioner som helst) så slutade hon amma men barnet åt ändå samma mängd ersättning. D.v.s. hon hade knappt fått i sig något från bröstet!
I det andra fallet gick mamman på myten att bara man ammar ofta och ihärdigt fungerar det. Barnet (ständigt missnöjt och gnälligt) hade rasat kraftigt i vikt och det visade sig att det faktiskt svultit de två första veckorna. Mamman mår fortfarande dåligt över detta.
Min erfarenhet är att de flesta som talar sig varmt om att "alla kan amma" och "kämpar man på så går det" i de flesta fall själva haft i jämförelsevis rätt problemfria amningar och "naturligt" gott om mjölk. Jag tror inte att man ska vara rädd att prova ersättning om man upplever eller är rädd för att barnet inte får nog. Tar de inte ersättningen vet man att detta inte är orsaken till gnälligheten eller koliken men tar barnet ersättningen med glädje är de högst troligt hungriga och då har man möjlighet att försöka öka sin egen produktion med pumpning och tätare amningar men kan även erbjuda ersättning efter amning under en period.
Jag vill ge en stor kram till alla mammor där ute vare sig de långtidsammar, inte har ammat en droppe eller ammar lite grann; modersrollen sitter inte i brösten, trygghet kan gott ges på annat sätt - ni är världens bästa mammor hur än ni har valt!
Hälsn. Sar
Två av mina bekanta har haft stora problem med amningen. I ena fallet blev de inlagda eftersom barnet minskade i vikt, de gav tillägg (efter rekommendation) och kämpade på med amning och pumpning (kom ingenting). När mamman efter 2 månaders mardrömsamningar (pågick länge och gjorde ont trots hur mkt instruktioner som helst) så slutade hon amma men barnet åt ändå samma mängd ersättning. D.v.s. hon hade knappt fått i sig något från bröstet!
I det andra fallet gick mamman på myten att bara man ammar ofta och ihärdigt fungerar det. Barnet (ständigt missnöjt och gnälligt) hade rasat kraftigt i vikt och det visade sig att det faktiskt svultit de två första veckorna. Mamman mår fortfarande dåligt över detta.
Min erfarenhet är att de flesta som talar sig varmt om att "alla kan amma" och "kämpar man på så går det" i de flesta fall själva haft i jämförelsevis rätt problemfria amningar och "naturligt" gott om mjölk. Jag tror inte att man ska vara rädd att prova ersättning om man upplever eller är rädd för att barnet inte får nog. Tar de inte ersättningen vet man att detta inte är orsaken till gnälligheten eller koliken men tar barnet ersättningen med glädje är de högst troligt hungriga och då har man möjlighet att försöka öka sin egen produktion med pumpning och tätare amningar men kan även erbjuda ersättning efter amning under en period.
Jag vill ge en stor kram till alla mammor där ute vare sig de långtidsammar, inte har ammat en droppe eller ammar lite grann; modersrollen sitter inte i brösten, trygghet kan gott ges på annat sätt - ni är världens bästa mammor hur än ni har valt!
Hälsn. Sar