Amning= ångest??!!

[jerseyko]

Sv: Amning= ångest??!!

Närheten och så kan man få fast man inte ammar

Fast jag kan säga att den närheten man får vid amning går inte att få när man ger flaska. Jag ammar + ger ersättning och visst är det mysigt, men närhen jämfört med att amma är ungefär som att mata ankor vid någon liten damm

 

[bananabambi]

Sv: Amning= ångest??!!

Jag tycker heller inte att närheten blir densamma när jag ger i flaska. Just när jag känner värmen från honom precis intill mig, hans lilla ansikte mot mig, det går inte att jämföra med flaskmatning.

Men. Den kampen vi hade vid de sista amningsstunderna gjorde att jag valde att sluta, närheten till trots. För hellre en mysig stund med flaskan, än en bråkig och orolig stund vid tutten. Oavsett närhet blev det inte så mysigt för någon av oss tyvärr. Jag hade gärna ammat honom längre, men ibland får man inte välja. Han ville inte, och då valde jag at5t sluta bråka med honom, och ge honom flaskan istället.

 

[Mustasukka]

Sv: Amning= ångest??!!

Jag var nog lite otydlig. Men min sista mening menade jag att huvudsyftet är matbehållare, och att de inte sitter där enbart för syns skull.

 

[Angelique]

Sv: Amning= ångest??!!

Du kanske känner det som en främmande tanke att amma idagens läge då du inte har någar barn men , när du blir gravid och hormoner och allt i kroppen påverkas så kanske du ser på det hela på ett annat sett

 

[mylisen]

Sv: Amning= ångest??!!

jag kände samma sak som du när jag fick barn.
tänkte inte så mycket på det innan men det kom sen när hon kom ut.
hehe.... det löste sig helt enkelt med att hon hade för kort tungband så hon kunde inte amma ändå :smirk:
jag pumpade ur och om det inte räckte fick det bli ersättning.
inget märkvärdigt med det, finns så många som är uppfödd på det sättet och klarar sig alldeles utmärkt.
det finns åxå tabl man kan få om man inte vill amma som tar bort mjölken.
allt det där fick jag hjälp med på BB.
det är ditt val och ingen ska kritisera dig för hur du vill göra med din kropp.
det handlar ju om att ni ska må bra allihop och skulle det vara så att du känner olust eller nåt för amning så där är det väl bara så att du får göra det som känns bäst för dig.
mår du bra mår barnet bra!
närhet får man ändå.
lycka till

 

[mylisen]

Sv: Amning= ångest??!!

Fast jag kan säga att den närheten man får vid amning går inte att få när man ger flaska. Jag ammar + ger ersättning och visst är det mysigt, men närhen jämfört med att amma är ungefär som att mata ankor vid någon liten damm

ha ha ha..... det var kul sagt

fast jag antar att alla känner olika.
jag har alltid fått en underbar närhet av att mata mitt barn iaf fast hon inte kunde ammas.

du fick mig att skratta och det behövde jag idag
tack för det

 

[Anonym4]

Sv: Amning= ångest??!!

Ja det kan vara så som någon tidigare skrev här uppe, att detta ändras med hormoner osv..
Just nu får jag ångest för allting och allt blev helt fel!

Sambon och jag har varit ihop i 8 år och vi har det senaste halvåret pratat smått om bebis så vi slutade med skydd. Jag har tidigare berättat för honom om min rädsla för att bli gravid, tänk om jag inte klarar av det, eller tänk om jag inte ens tycker om mitt egna barn, eller att jag ångrar mig att vi skaffade barn Jag har varit förvirrad-MEN det kan bero på en hel del grejer sen jag va yngre.
Jag har klart och tydligt berättat att jag inte vill göra abort igen då jag gjorde en, egentligen för min egen skull för 6 år sen för jag drabbades av fullständig panik! Jag kunde inte tänka klart och omständigheterna gjorde väl att vi inte kunde ta hand om barn då.
Kan även säga att jag gick på P-piller så det va helt oplanerat.

Eftersom jag berättat för sambon hur jag kände så har han alltid tröstat mig med att "klart du kommer gilla ditt egna barn" osv och vi har pratat lite för skojs skull om namn osv och lite om hur man ska göra i huset för att det ska bli bra..Nu däremot när vi pratat lite löst om detta så kom vi fram till att vi skulle sluta använda skydd och lägligt nu som jag fått det uträknat så skulle jag även haft äggl i närheten av våra akter..

Vid ett tillfälle kom inte mensen heller så då verkade han lite glad över att kanske bli förälder och det gjorde ju mig oxå glad så klart.

Igår däremot när vi eller jag rättare sagt pratade om barn så hade han mest ändrat sig han sa att ibland ville han och ibland inte och att han va rädd för ekonomin samt att vi inte alltid kunde hålla ordning hemma och det värsta av allt- tänk om jag som inte gillar andras barn ens kommer gilla mitt egna.. Min känsla just då fick mig att knäckas fullständigt! var tog mitt stöd vägen!!!!???

Han va inte spec intr av barn och han vet inte hur man gör! Nej vem vet det??? Man får väl lära sig menade jag på, och det har vi även pratat om förut för det är en rädsla han har, att han inte har en aning om hur man sköter ett barn. Men det lär man väl sig naturligt samt via föräldrargrupp o liknande..?

Kan tillägga att för övrigt är han precis som vanligt, mysig och glad och inga problem alls så jag kanske överdriver men min panikkänsla just nu kväver mig!
Blev han själv lilka rädd som jag kanske?? eller vad tror ni?
Förut är det han som alltid sagt att vi ska ha två barn i framtiden och jag har sagt att vi ska inte ha några alls!

Till saken hör den att jag ska ha min mens på lördag/söndag men jag tog ett gravtest idag för säkerhetens skull.. skulle inte det visa positivt redan nu om jag va gravid??? Det visade negativt alltså!
Vi hade sex den 13 samt den 19 och någon här räknade ut min äggl till den 18-19..

Jag mår så jävla illa! men mest tror jag det handlar om nervositet, vad tror ni?

Jag tror ju egentligen att om jag skulle bli gravid så tar han ju alla gånger sitt ansvar och blir inte sur för det eller så, men jag vill ju inte ha barn om nu inte han vill!
Kan även tillägga att om jag inte är gravid nu så börjar p-piller igen snarasst! så här vill jag aldrig må igen!


ush, sorry för lång tråd samt att jag skenade iväg på sånt som inte ens hade med tråden att göra

 

[Anonym4]

Sv: Amning= ångest??!!

En liten putt får det nog bli.. ingen som kan bolla tankarna med mig?

 

[bananabambi]

Sv: Amning= ångest??!!

Jag tror det surrar en massa tankar hos er båda just nu. Kanske bör ni vänta med att aktivt bli med barn, tills ni faktiskt vet vad ni vill.

När ni sedan bestämt er, kör på det och vela inte. För då blir ni osäkra igen.

Det är fullt normalt att vara orolig och nervös, så de tankarna är inte ett dugg konstiga. Men eftersom ni har möjligheten att faktiskt välja om ni vill ha barn så måste ni bestämma er innan ni sätter igång. Annars blir det jättejobbigt med alla tankar och funderingar.

Ett grav.test kan visa negativt om du är gravid, men inte tvärt om. Det mäter ett hormon i urinen som du enbart har som gravid.

 

[Zaria]

Sv: Amning= ångest??!!

Hej

Kände ungefär samma sak, men mådde väldigt dåligt av bara tanken att amma,inte gick det över heller. Jag och BM på MVC kom överens om att jag skulle pumpa ut mjölk i början då hon var noga med att man iaf skall försöka att amma innan man ger upp,samt att hon sa att det nog skulle kunna rätta sig när bebisen kom. Helt okej att prova att pumpa tyckte jag, dock blev det väldigt jobbigt att pumpa ur mjölk var 4:e timma dygnet runt så jag provade faktiskt att amma och det gick ganska bra med BVC´s hjälp. Sedan fortsatte jag att försöka amma,inte varje gång men så mycket jag kände var okej samt att det var när jag hade lugn och ro hemma. Peppar peppar efter ett par månader fungerade det kanonbra att helamma bebisen,ammade sedan 1 år lite drygt.

Kände dock inget obehag första gången jag ammade,inget sexuellt pirrande så att säga som jag var så rädd för,det är STOR skillnad på ett barn och när man använder brösten i "sexuella" syften...
Så jag skulle råda dig att prova iaf...oftast är det bara första gången som är jobbigast ur känslosynpunkt,det kändes inte alls jobbigt eller äckligt som jag trott utan ganska okej.

 

[Björk]

Sv: Amning= ångest??!!

Jag kan lova en sak:
till 99,9% säkerhet (det finns ju undantag)så kommer ni att både älska ert barn och att klara av att ta hand om det! Man måste dock också vara inställd på att anknyta till sitt barn; helt enkelt låta sig själv lära sig att älska det!

Känner man sig alldeles för osäker på om det är "rätt" just nu så kanske man ska göra som bananabambi föreslår: skjuta upp det där med barntillverkningen (såvitt ni inte är "för gamla" för det).

Angående amning så har jag egentligen inte mycket att tillföra. För min del så kändes/känns det så självklart att amma. Nu får ju mina bröst utföra den uppgift de faktiskt är gjorda för! Och att kroppen fungerar så fantastiskt! Det är en oerhört härlig känsla att det GÅR att försörja sitt barn med näring (och närhet) på ett så enkelt (och billigt!) sätt!! Vid amning så är tuttarna barnets "egendom", den sexuella delen är bortkopplad. Sambon får "tillbaka" tuttarna sen när amningen är avslutad (förmodligen något hängigare, men än sen!). Jag har svårt att förstå ångetstkänslor för att man är rädd för att amma för att man är oroad för att det ska "förstöra" något sexuellt. Därmed inte sagt att jag är amningsfanatiker! Jag anser att var och en bestämmer över sin kropp och över hur den vill göra. Dock finns/fanns liksom inte alternativet att ens överväga att inte försöka. Hade det inte funkat rent fysiskt så hade jag låtit bli förstås.

 

[Anonym4]

Sv: Amning= ångest??!!

Hej björk!

Jag vill bara förtydliga mig i en sak.. jag är inte rädd för att förstöra det sexuella-absolut inte! Utan snarare tvärt om, alltså känslan av att någon annan suttar på min tutte om vi säger så alltså hur JAG ska känna mig i det. Det faller sig säkert helt naturligt när man väl är där, fast jag själv har alltid haft svårt för att "låta folk komma mig nära in på livet"- det kanske är det jag är rädd för Tänk om jag då i min tur har svårt för att släppa till mitt egna barn? Förstår du mig nu?

 

[miss_kala]

Sv: Amning= ångest??!!

Jag kan säga att jag förstår dig precis. Vet inte alls hur jag ska förhålla mig till amningen nu, fast jag ska ha barn vilken dag som helst. Men jag har bestämt mig för att testa, för innan jag gjort det, kan jag ju inte veta 100% att jag inte vill. Fungerar det så blir jag jätteglad, och känns det fel så låter jag bli! Barnet mår inte bättre av att jag är olycklig och ledsen när det ligger vid bröstet. Sen så kommer jag absolut inte att kunna amma i sällskap av andra, vilket kommer innebära mycket isolering som kanske inte heller är nyttigt i längden.

Jag har alltid varit väldigt rädd om min kropp eller hur man ska säga. Har haft svårt för att vara intim och låta andra röra vid mig och se mig. Därmed inte sagt att jag inte velat eller tyckt om det egentligen, men jag har haft skamkänslor kring det, som förmodligen bottnar i min lite knasiga uppväxt.

Det är något jag nästan räknar med, att dessa känslor kommer finnas med när vårt barn ska vara så intimt med mig. Det är något fint och naturligt egentligen, men det bubblar upp mycket ångest och obehag inför tanken. Så vi får se hur det går. Jag tänker inte tvinga mig till något som inte känns bra! Det behöver du inte göra heller den dagen!!
Kram E.

 

[havreflinga]

Sv: Amning= ångest??!!

Jag tycker det är dumt att du får svar som säger att du självklart kommer att kunna knyta an, amma o s v. De som misslyckas med anknytningen känner sig ännu mer misslyckade just pga av att alla andra menar att det borde gå av sig självt och vara så himla enkelt.

Att din sambo tar din oro på allvar är bra, tycker jag, för mycket hänger på honom. Även om amningen funkar redan från början behöver man rätt stöd från omgivningen, t ex en partner som ger en tid att amma, som berömmer, som har kunskap om att man t ex kan bli trött, förvirrad eller kanske nedstämd av amningen o s v.

Min man uttrycker ofta hur tacksam och glad han är över att jag kan ge våra barn bra/mycket bröstmjölk. Visst har mina bröst en annan laddning när vi älskar, men det stora och viktiga här i livet, även för honom, är att de har gett våra barn mat. Att jag vet att han känner så gör att jag aldrig behöver vara det minsta orolig för att han ska tycka mina bröst blir fula efter flera års amning. (Jag har ammat i snart två år nu.)

Det intressanta är vad din sambo kommer att göra av sina farhågor. Kommer han fega ur, eller kommer han samla kunskap och energi så att han kan agera på bästa sätt ifall någon av er skulle ha otur och få svårt med anknytningen?

Jag tycker det är mycket bättre att göra som du; ta ut alla bekymmer och problem i förskott. För då är chansen väldigt stor att det blir lättare än vad ni befarade. Det är mycket värre med människor som tror att allt kommer bli sååå bra när bebisen kommer och sedan kommer en eventuell kris som en fullständig kalldusch.

Alla barn är värda förberedda föräldrar. Att vara förberedd på jobbigheter är kärleksfullt mot det ofödda barnet, tycker jag. Att du vågar ta upp sådana här funderingar visar att du faktiskt redan nu har kärlek för ditt framtida barn!

 

[havreflinga]

Sv: Amning= ångest??!!

fast jag själv har alltid haft svårt för att "låta folk komma mig nära in på livet"- det kanske är det jag är rädd för Tänk om jag då i min tur har svårt för att släppa till mitt egna barn? Förstår du mig nu?

Jag tycker du ska ha hittat svaret på den här frågan innan du skaffar barn:

Vad är det jag är rädd ska hända ifall jag låter någon komma nära?

Du kanske redan vet svaret på det.

Så länge det är ett mysterium för dig varför du är rädd för närhet är risken stor att du även kommer hålla dina barn ifrån dig, tror jag.

 

[Björk]

Sv: Amning= ångest??!!

Nu förstår jag inte... menar du att du är rädd att du ska få sexuella känslor av att barnet suger på bröstet? Eller att du ska känna dig icke-sexuell under tiden du ammar (gentemot din partner)? eller att du är rädd att du inte kommer vilja amma?

Jag tror inte du ska oroa dig så mycket. Det bästa är nog att under graviditeten försöka tänka igenom det hela; tala med din bm om din oro och försöka bearbeta och tänka "jag ska försöka amma, men om det inte går; av fysiska eller psykiska skäl så kommer jag kunna ge mitt barn annan mat och vara en lika bra mamma för det!"

 

[Lupino]

Sv: Amning= ångest??!!

KL

Medan jag ammade så ansåg jag brösten vara bebisens, jag kunde inte växla mellan att ha dem som sexuella objekt (för egen njutning främst) och samtidigt ge dem till bebisen.

Det föll sig dessutom väldigt naturligt för det kom ju mjölk om man rörde för mycket på dem och det var ju inte direkt upphetsande.

Nu efter jag slutat amma har jag fått dem tillbaka för egen njutning igen!!

 

[_Yggdrasil_]

Sv: Amning= ångest??!!

Fast om man mår dåligt av att amma så är nog själva ammningen inte nån direkt nära upplevelse...

 

[humlanotrocadero]

Sv: Amning= ångest??!!

Jag är spontant inte intresserad av att amma.. kanske konstigt men så är det.

Blev helt tokig inombords när svärmor sa att de köpt enny fotölj med fårskinn på, ty "den blir ju skön för dig att amma i" ÄR MÄNNISKAN GALEN tänkte jag ??? herre gud den står ju mitt i vardagsrummet?

Nää jag har nog inte samma inställning till amning som alla andra.

 

[_Yggdrasil_]

Sv: Amning= ångest??!!

Jag hade tur, min svärmor ammade inte sina barn heller så hon reagerade knappt när jag sa att jag inte tänkte amma det var riktigt skönt