castle_bar
Trådstartare
Hela kroppen skakar, det bara skriker NEJ inom mig och jag gråter, gråter, gråter.
Jag vet inte hur jag ska fortsätta. Allt känns meningslöst. Ska livet verkligen vara såhär?
Min älskade lilla Mumlan blev påkörd idag.
Jag satt inne och tittade på TV när mamma kom springandes, skrikandes, gråtandes, att han hade backat på henne.
Han. Min pappa. Som var alldeles förtvivlad förstås, han älskade verkligen den hunden.
Men hon var så liten, helt omöljig att se för honom när han backade ut ur garaget.
Vi drog iväg i ilfart mot veterinären, men hann inte långt innan hon dog i min famn i bilen. Jag har aldrig kännt mig så hjälplös.
Hennes liv bara rann ur händerna på mig.
Varför, varför, varför skulle hon vara just där just då? Varför? Jag vill inte finnas mer...
Jag skulle ju gå ut och gå med henne, varför gjorde jag inte det tidigare? Då hade hon levt nu!!!
Eller varför låg hon inte bredvid mig i soffan och sov? Åhhh varför, varför, varför in i helvete!!!
Hur fortsätter man? Allt känns så fel. Lilla, lilla underbara Mumlan... hon var en sån underbar liten vän. Alltid pigg och glad.
Fan också.
Jag älskade ju den hunden!
Förlåt, men jag var verkligen bara tvungen att skriva av mig lite...
Jag vet inte hur jag ska fortsätta. Allt känns meningslöst. Ska livet verkligen vara såhär?
Min älskade lilla Mumlan blev påkörd idag.
Jag satt inne och tittade på TV när mamma kom springandes, skrikandes, gråtandes, att han hade backat på henne.
Han. Min pappa. Som var alldeles förtvivlad förstås, han älskade verkligen den hunden.
Men hon var så liten, helt omöljig att se för honom när han backade ut ur garaget.
Vi drog iväg i ilfart mot veterinären, men hann inte långt innan hon dog i min famn i bilen. Jag har aldrig kännt mig så hjälplös.
Hennes liv bara rann ur händerna på mig.
Varför, varför, varför skulle hon vara just där just då? Varför? Jag vill inte finnas mer...
Jag skulle ju gå ut och gå med henne, varför gjorde jag inte det tidigare? Då hade hon levt nu!!!
Eller varför låg hon inte bredvid mig i soffan och sov? Åhhh varför, varför, varför in i helvete!!!
Hur fortsätter man? Allt känns så fel. Lilla, lilla underbara Mumlan... hon var en sån underbar liten vän. Alltid pigg och glad.
Fan också.
Jag älskade ju den hunden!
Förlåt, men jag var verkligen bara tvungen att skriva av mig lite...