Älskade lilla hund...

castle_bar

Trådstartare
Hela kroppen skakar, det bara skriker NEJ inom mig och jag gråter, gråter, gråter.
Jag vet inte hur jag ska fortsätta. Allt känns meningslöst. Ska livet verkligen vara såhär?

Min älskade lilla Mumlan blev påkörd idag.
Jag satt inne och tittade på TV när mamma kom springandes, skrikandes, gråtandes, att han hade backat på henne.
Han. Min pappa. Som var alldeles förtvivlad förstås, han älskade verkligen den hunden.
Men hon var så liten, helt omöljig att se för honom när han backade ut ur garaget.

Vi drog iväg i ilfart mot veterinären, men hann inte långt innan hon dog i min famn i bilen. Jag har aldrig kännt mig så hjälplös.
Hennes liv bara rann ur händerna på mig.

Varför, varför, varför skulle hon vara just där just då? Varför? Jag vill inte finnas mer...

Jag skulle ju gå ut och gå med henne, varför gjorde jag inte det tidigare? Då hade hon levt nu!!!
Eller varför låg hon inte bredvid mig i soffan och sov? Åhhh varför, varför, varför in i helvete!!! :cry::cry::cry:

Hur fortsätter man? Allt känns så fel. Lilla, lilla underbara Mumlan... hon var en sån underbar liten vän. Alltid pigg och glad.


Fan också. :cry:
Jag älskade ju den hunden!

4-1.jpg


2-1.jpg



Förlåt, men jag var verkligen bara tvungen att skriva av mig lite... :cry:
 
Sv: Älskade lilla hund...

Men gud så hemskt :cry:
Jag beklagar verkligen, men det är tyvärr sånt som händer. Det finns ingen att skylla på. Hur gammal blev hon?
 
Sv: Älskade lilla hund...

ucha vad hemskt! beklagar verkligen!!

* skickar massa tröstkramar *
 
Sv: Älskade lilla hund...

Tack... usch, jag vet inte vad jag ska ta mig till...

Hon blev bara 1 år och en månad men hann ändå bli familjens käraste lilla vän. :cry:
 
Sv: Älskade lilla hund...

:cry:

Det värsta som kan hända är att förlora sin vän. Den var verkligen underbart söt

*Tröstkramar*
 
Sv: Älskade lilla hund...

Beklagar sorgen! Jag vet absolut inte vad jag skulle göra om min lilla Calippo försvann :cry:Han är min bästa vän som alltid finns där.

Förstår det måste kännas hemskt när vovven är borta
 
Sv: Älskade lilla hund...

Nej fy fan! Usch stackars dig och din familj.. och din pappa! :cry:
Jag vet hur det känns men anklaga inte dig själv eller din pappa, olyckor händer, så är det bara.

Jag miste min hund i en olycka förra sommaren, hästen drog med vagnen och hunden fastnade. Jag kunde inte sluta anklaga mig själv, varför hade jag tagit med henne ut, jag kunde ha lämnat henne i stallet då hade hon levt idag osv.

Vet att det kanske inte hjälper just nu, det hjälpte inte mig heller då, jag bröt ihop totalt.. försök att inte anklaga dig själv bara..

Men man överlever fast det inte känns så.
 
Sv: Älskade lilla hund...

Ush. Lider verkligen med dig. Jag skulle blir helt förstörd om min älskade Buffy dog!
Ryser av bara tanken! :(
 
Sv: Älskade lilla hund...

Jag beklagar. :(

"I took a life for granted
untill it slipped right through my fingers
although forever parted

I feel your prescence more than ever
there's no return from where you went
and it leaves me stranded

It's written in my heart
it's written in my soul now
all the memories torn in me
a constant overload

It's written in the sky
it's written in the stars now
I'm haunted by the things I know I should've done
all the time we should have had is gone

Tonight
in me
your light will shine"

:cry:
 
Sv: Älskade lilla hund...

Det var nog den sötaste lilla hund jag sett....

Hemskt tråkigt, jag lider med dig. :cry: Din pappa måste må skit rent ut sagt... Ge honom en kram.
 
Sv: Älskade lilla hund...

Usch vad hemst!
Förlorade själv en hund i nov 06 som blev påkörd på motorvägen.

Och förra veckan hade min andra hund änglavakt som sprang ut på vägen här utanför och det kom en bil körandes. Lille vovven hamnade under bilen, mellan hjulen precis, men föraren hann stanna. Tur att han är så liten annars hade jag saknat en hund till :(

Det är så fint med djur och allt de inbringar i våra liv, men det är ett rent helvete, rent ut sagt, när man förlorar dem eller ska låta dem gå vidare.
 
Sv: Älskade lilla hund...

Hela kroppen skakar, det bara skriker NEJ inom mig och jag gråter, gråter, gråter.
Jag vet inte hur jag ska fortsätta. Allt känns meningslöst. Ska livet verkligen vara såhär?

Min älskade lilla Mumlan blev påkörd idag.
Jag satt inne och tittade på TV när mamma kom springandes, skrikandes, gråtandes, att han hade backat på henne.
Han. Min pappa. Som var alldeles förtvivlad förstås, han älskade verkligen den hunden.
Men hon var så liten, helt omöljig att se för honom när han backade ut ur garaget.

Vi drog iväg i ilfart mot veterinären, men hann inte långt innan hon dog i min famn i bilen. Jag har aldrig kännt mig så hjälplös.
Hennes liv bara rann ur händerna på mig.

Varför, varför, varför skulle hon vara just där just då? Varför? Jag vill inte finnas mer...

Jag skulle ju gå ut och gå med henne, varför gjorde jag inte det tidigare? Då hade hon levt nu!!!
Eller varför låg hon inte bredvid mig i soffan och sov? Åhhh varför, varför, varför in i helvete!!! :cry::cry::cry:

Hur fortsätter man? Allt känns så fel. Lilla, lilla underbara Mumlan... hon var en sån underbar liten vän. Alltid pigg och glad.


Fan också. :cry:
Jag älskade ju den hunden!

4-1.jpg


2-1.jpg



Förlåt, men jag var verkligen bara tvungen att skriva av mig lite... :cry:
vilken fruktansvärd upplevelse :( man önskar inte sin värsta ovän det ens..

hur kom hunden ut egentligen? var det ingen som dubbelkollade att hunden var instängd och i säkert förvar? min största skräck är att det ska hända min hund.. jag dubbelkollar ävan fast mamma står och håller i kopplet..
 
Sv: Älskade lilla hund...

Usch vad tråkigt :( Hemskt!

Vet hur det känns, min första egna hund drunknade innan han blev ett år..

Mammas bästa väninnas hund kvävdes igår pga ett grisöra som fastnat i halsen :cry:
Hon kände toppen på biten när hon körde ner handen i halsen på henne, men den var för slemmig för att få ngt bra grepp om, så den kom aldrig upp..
 
Sv: Älskade lilla hund...

hur kom hunden ut egentligen? var det ingen som dubbelkollade att hunden var instängd och i säkert förvar? min största skräck är att det ska hända min hund.. jag dubbelkollar ävan fast mamma står och håller i kopplet..

Det var väl ändå onödigt?

Till TS: Fy fan vad hemskt. Hade en hund som blev ihjälsparkad av en häst som gick på bete hos oss. Han dog mitt framför ögonen på mig efter att kommit springande tjutande för att till slut bara ramla ihop. :cry:

Tröstkramar till dig, din mamma och ffa din pappa. Han måste må hemskt just nu. :(

/Maria
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Jag ber om ursäkt för en låång text. Jag är förtvivlad över situationen med min 7 månader gamla valp, jag känner mig så jävla...
2 3
Svar
42
· Visningar
5 584
Senast: fixi
·
Övr. Hund Hej! Jag har sedan 2 år tillbaka min första hund. Hon är det finaste jag har, och att se henne lycklig är det bästa jag vet. Jag gör...
Svar
19
· Visningar
2 367
Senast: Hellhound
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 777
Senast: Anonymisten
·
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
99
· Visningar
16 162
Senast: Juli0a
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp