Det här är så svårt, med lilla jakten.
Jag vill inte se att en vallhund inte kan behärska sig. En vallhund som springer efter och klipper något litet som springer i ett förvirrat mönster är ju inte alls att föredra. En sån hund kan ju antagligen ha ihjäl en rädd höna som smitit. Varken som vallhund eller gårdshund ser jag sådan liten självkontroll som önskvärt.
Men så är ju aussien en brukshund också. Och mitt intryck är att alla andra med bruksras (men ej aussie) fnyser och tycker det är värdelöst med hundar som inte springer efter och klipper trasan utan minsta eftertanke.
Hur ska man tänka då?
Personligen vill jag ju i framtiden inte ha hundar som har den låga självkontrollen, men då verkar folk anse att det minsann inte kan bli en brukshund om den inte griper trasan?
Det har att göra med nyfikenhet och föremålsintresse. Själv vill jag absolut inte se en hund som knappt vill förfölja och som sedan står där och tittar ointresserat på trasan. Föremålsintresse är a och o för en bruks/tjänstehund.
Av de unga hundar jag sett som inte förföjer/griper har samtliga överlag uppvisat ett dåligt föremålsintresse, liten nyfikenhet och haft problem med både apportering och uppletande.