Jag har samma erfarenhet som dig här men är inte riktigt säker på att jag drar samma slutsats. Absolut att jakten och kampen behövs, men tittar vi bort från vallhundarna mot retrieverraserna så ser det annorlunda ut. Min erfarenhet är att de har lite samma lek som AK har, dvs leker gärna och intensivt men hänger inte i trasan i passiviteten utan har ett "lökigt" bett. Helt önskvärt för rasen, många retievermänniskor börjar kallsvettas lite när bruksfolk kampar med sina retrievers
. De ska ju kunna bära ett ägg i munnen utan att det går sönder!
Trots denna avsaknad av jakt och kamp så finns det ju ett överflöd av arbetslust i de här hundarna (jaktavlade då) och föremålsintresse är inte heller något som brukar vara ett jätteproblem. Jag upplever lite samma på en del AK, att de kan ha jättestor leklust även om inte kampen räcker till för höga poäng, och att det bara delvis hänger ihop med hundens arbetsförmåga.
Båda mina har 5:a på tillkämpandet men det är bara den ene som kavlar upp armarna och spottar i nävarna när det tar emot. Men de är båda rätt bleka i jämförelse med labben jag hade. Hans motto var att "tar det emot så trycker man på lite till". Ej testad tyvärr, men jag tror inte att han hade fått några fantastiska siffror på kampen.
Så visst hänger kampen ihop med arbetslusten men bara delvis. Jag tror också att man måste lära en hund hur man leker för "bästa" resultat. En hund som aldrig fått kampa kommer få sämre resultat (och en hund som tränat sök har ju mkt bättre förutsättningar på avståndsleken). Vidare hade jag önskat att man belastade hundarna mer i kampen, kanske inte socialt men kanske i ett trångt utrymme eller liknande. Tror det är många hundar som har hög leklust men låg "riktig" kamp som släpper då! Kanske är det overkill för MH och egentligen något som borde vara med på MT? (Har inte spanat in nya MT än ska jag också tillägga)