orkarintemernu
Trådstartare
Om någon kommer på vem jag är så snälla skriv det inte här i tråden..
Jag vet inte vad jag ska göra.
Min sambo har ett barn, ett barn som bor växelvis hos föräldrarna, ett barn som aldrig haft några regler och alltid fått göra precis som hen vill och bestämma över både föräldrar och mor/farföräldrar. Bortskämd täcker inte ens.
Den andra föräldern har alltid styrt min sambo, min sambo har alltid gjort allting för att göra sitt ex nöjd. Vill hen åka på familjsemester så gör dom det, vill hen ha gemensamma kalas så har dom det osv osv. Dom gick isär när barnet var väldigt litet och det är ganska många år sedan nu. Men sambons ex har inte tyckt att något ska förändras för att jag kom in i bilden, utan dom ska leva deras liv som dom alltid gjort och ska bara hänga med. Vi har aldrig fått en chans att bli en egen familj. Sambons ex har också en sambo, en sambo som bara får bo hemma på helgerna och måste hen va hemma på veckorna får hen sova i extra rummet ovanpå garaget. För att exet och barnet ska ha egentid, exet tycker även att min sambo skulle göra likadant med mig.
För några månader sedan så ville barnet inte va med exets nya sambo utan hos exets föräldrar istället när exet jobbade.
Barnet har krånglat sista tiden hos oss för att där får hen alltid gå upp tidigt och va på fritids innan skolan då min sambo jobbar dagtid. Hos exet får barnet alltid sovmorgon, alltid gå hem tidigare. Barnet har kört med att hen har ont i magen sista månaderna och då fått va hemma, och när dom då vart hemma med barnet har dom gjort massa roliga saker och bara ätit fika och godis...vilket i min värld förstärker att barnet kör med ont i magen för att det är roligt att vara hemma och va sjuk.
Barnet skylde magontet på mig, vilket kom fram sedan när barnet en dag sa: "Min ******* tvingar mig att tycka illa om dig". Exet gillar alltså inte mig och använder sitt barn och vänder barnet emot mig.
Så det senaste är nu att förra veckan vart jag utslängd för att barnet vägrade komma dit om jag va där, så jag va inte där och ändå ville inte barnet vara där. Så min sambo har nu fjäskat sönder sig hela helgen för att barnet ska vilja va där och det har knappt funkat..trots att jag inte är där! Ändå är det mitt fel att barnet inte vill va där..
Min sambo vägrar se att exet är en STOR del i det här och att hen påverkar barnet och överför SINA känslor på barnet, så barnet blir förvirrat och inte vet vad hen vill eller inte vill..men såklart vill att föräldern/exet ska va glad.
Så nu är jag utslängd och min sambo tycker inte det är någon big deal utan att jag får komma tillbaks när barnet åkt till exet och sen åka igen när barnet ska komma tillbaka. Imorse fick jag från sambon att om barnet åker till exet idag så kan du ju komma tillbaka, hen förväntar sig att jag bara sitter och väntar på att få komma tillbaka när det passar hen.
Skulle kunna skriva så mycket, men är jag helt knäpp som är besviken/sårad/förbannad.. överreagerar jag? Borde jag bara finna mig i det här och låta dom styra allt efter vad barnet säger? Man ska självklart inte försumma barnet och barnet går självklart först, men ska barnet få styra såhär mycket? Är det jag som är dum? Jag vet seriöst varken ut eller in, så tycker ni att jag ska anpassa mig så säg det!
Jag vet inte vad jag ska göra.
Min sambo har ett barn, ett barn som bor växelvis hos föräldrarna, ett barn som aldrig haft några regler och alltid fått göra precis som hen vill och bestämma över både föräldrar och mor/farföräldrar. Bortskämd täcker inte ens.
Den andra föräldern har alltid styrt min sambo, min sambo har alltid gjort allting för att göra sitt ex nöjd. Vill hen åka på familjsemester så gör dom det, vill hen ha gemensamma kalas så har dom det osv osv. Dom gick isär när barnet var väldigt litet och det är ganska många år sedan nu. Men sambons ex har inte tyckt att något ska förändras för att jag kom in i bilden, utan dom ska leva deras liv som dom alltid gjort och ska bara hänga med. Vi har aldrig fått en chans att bli en egen familj. Sambons ex har också en sambo, en sambo som bara får bo hemma på helgerna och måste hen va hemma på veckorna får hen sova i extra rummet ovanpå garaget. För att exet och barnet ska ha egentid, exet tycker även att min sambo skulle göra likadant med mig.
För några månader sedan så ville barnet inte va med exets nya sambo utan hos exets föräldrar istället när exet jobbade.
Barnet har krånglat sista tiden hos oss för att där får hen alltid gå upp tidigt och va på fritids innan skolan då min sambo jobbar dagtid. Hos exet får barnet alltid sovmorgon, alltid gå hem tidigare. Barnet har kört med att hen har ont i magen sista månaderna och då fått va hemma, och när dom då vart hemma med barnet har dom gjort massa roliga saker och bara ätit fika och godis...vilket i min värld förstärker att barnet kör med ont i magen för att det är roligt att vara hemma och va sjuk.
Barnet skylde magontet på mig, vilket kom fram sedan när barnet en dag sa: "Min ******* tvingar mig att tycka illa om dig". Exet gillar alltså inte mig och använder sitt barn och vänder barnet emot mig.
Så det senaste är nu att förra veckan vart jag utslängd för att barnet vägrade komma dit om jag va där, så jag va inte där och ändå ville inte barnet vara där. Så min sambo har nu fjäskat sönder sig hela helgen för att barnet ska vilja va där och det har knappt funkat..trots att jag inte är där! Ändå är det mitt fel att barnet inte vill va där..
Min sambo vägrar se att exet är en STOR del i det här och att hen påverkar barnet och överför SINA känslor på barnet, så barnet blir förvirrat och inte vet vad hen vill eller inte vill..men såklart vill att föräldern/exet ska va glad.
Så nu är jag utslängd och min sambo tycker inte det är någon big deal utan att jag får komma tillbaks när barnet åkt till exet och sen åka igen när barnet ska komma tillbaka. Imorse fick jag från sambon att om barnet åker till exet idag så kan du ju komma tillbaka, hen förväntar sig att jag bara sitter och väntar på att få komma tillbaka när det passar hen.
Skulle kunna skriva så mycket, men är jag helt knäpp som är besviken/sårad/förbannad.. överreagerar jag? Borde jag bara finna mig i det här och låta dom styra allt efter vad barnet säger? Man ska självklart inte försumma barnet och barnet går självklart först, men ska barnet få styra såhär mycket? Är det jag som är dum? Jag vet seriöst varken ut eller in, så tycker ni att jag ska anpassa mig så säg det!
