Det har varit otroligt jobbigt! Köpbegäret har varit så stort att det nästan känts livsviktigt att köpa det jag vill ha just då. Som tur väl är så har mamma hand om arvet jag fick när pappa gick bort så jag har kunnat ta därifrån när jag råkat köpa för mycket eller djuren behövt veterinärvård (utom en gång när Pärla behövde en akut operation som inte gick på försäkringen. Då fick jag hjälp av en insamling). Men jag har aldrig tagit några lån och det är jag glad för!Men om medicinen får dig att må bra skulle det inte gå att hitta en annan lösning på biverkningarna? Det låter ju otroligt jobbigt att det är okontrollerat på den nivån att du inte har råd med mat.
Skulle du kunna få hjälp av familj eller i värsta fall en god man med ekonomin? Det kanske vore bra för dig med någon annan som kan se till att du får köpa det du vill och behöver men som kan dra i bromsen när ekonomin helt enkelt inte går ihop?
Jag har nu löst det genom att mamma har alla mina pengar och ger mig ”veckopeng” istället. Så när jag behöver köpa något dyrare så måste jag skicka till henne och hon godkänna om det är nödvändigt eller inte. Men oftast är det nödvändigt eftersom jag har lärt mig olika strategier för att låta bli att köpa onödiga saker. Jag kommer inte ihåg när vi började med detta men kanske i årskiftet? Jag har en pengaapp på telefonen där jag lägger in att inkomster och utgifter och i två månader har jag kunnat hålla min budget Hade inte djuren behövt veterinärvård vid flera tillfällen så hade jag nog kunnat hålla den varje månad sedan vi började med detta. Sparandet för att bygga upp veterinärkontot går numera utmärkt och alla pengar jag får in på det jag säljer går raka vägen in på det kontot och jag sparar även för att kunna köpa en elcykel. Att jag gjorde slut med pojkvännen och på så sätt slapp dyra tågresor och en massa hämtmat har också hjälpt till (men jag saknar honom trots att det var jag som gjorde slut )
Köpbegäret finns fortfarande men all stressen just nu över allt kaos har hjälpt mig oerhört mycket för att lära mig hantera det. Så trots att jag mår dåligt över det så har det ändå fört något positivt med sig. Jag hoppas verkligen att det ska hålla i sig när jag blivit av med kaoset och att jag ska minnas känslorna jag har nu och att det ska hålla mig borta från att börja köpa på mig saker igen!