Jag har alltid älskat smaken och känslan. Första gången jag var full kände jag bara wow!
Dålig kombo att både gilla smak och fulla
Men ångern som ofta kom, dåliga beslut, minnesluckor mm. Det var sånt som bara var. Många gånger tänkte jag att jag måste ta det lugnt. I svängar där alla dricker känns det helt ok att det blir lite fel ibland. Det hör som till.
Men ibland blev jag utkastad fast jag inte ens hade gjort nåt.
Jag är ingen sån som startar bråk eller så, har aldrig varit. Men minns de gångerna. När jag var för full att ta mig hem och för full att komma in nånstans. Resten festade och jag var utestängd. Redan då, det här var ju massa år sedan så tänkte jag att varför jag. Jag har ju bara roligt som alla andra?
Spyor, elände. Lyssna på fel personer. Det är inget jag saknar. Hade inte alkoholen funnits hade mycket sådant aldrig ens ägt rum.
Numer festar jag sällan. Dricker oftast helt själv. Ibland är det fest eller liknande. Då har jag sett till att dricka innan och ha med mig nån mindre flaska med whiskey i. Så det inte har märkts så mycket att jag druckit mer än andra.
På släktmiddagar - nu blir det pinsamt på riktigt. Har jag ibland lossats m dricka kaffe men tagit vin (självservering) och druckit ur en mugg. Så att det inte skulle bli en grej att jag dricker.