Alkohol

[tanten]

Det handlar inte om förtroende. Men jag vill verkligen inte lägga den stenen på henne. Just för att hon är så betydelsefull.
Det blir som att min smärta blir hennes smärta. Hon ska inte behöva känna den! Hon ska vara en glad pensionär! Inte känna att hon ska behöva ta ansvar eller nått för sin vuxna dotter. Hennes välbefinnande är prio!

Jag förstår din omsorg om din mamma. Men jag blir lite arg på dig.

Lögnet ställer till det. Sannolikt kommer hon förr eller senare att begripa, eller få berättat för sig. Saker tenderar att komma fram, förr eller senare.

Hon är VUXEN! Du behöver inte dadda henne och utesluta henne från ditt liv.
Fattar du den smärtan som skulle bli när hon fattar att du ljugit för henne i åratal?

 

[karamelldrottningen]

Jag förstår din omsorg om din mamma. Men jag blir lite arg på dig.

Lögnet ställer till det. Sannolikt kommer hon förr eller senare att begripa, eller få berättat för sig. Saker tenderar att komma fram, förr eller senare.

Hon är VUXEN! Du behöver inte dadda henne och utesluta henne från ditt liv.
Fattar du den smärtan som skulle bli när hon fattar att du ljugit för henne i åratal?

Min farfar var alkoholist. Min pappa hade knepig relation med alkoholen plus droger. Satt inne till och med 2 år.
Jag får inte bli sån. Hon har redan haft tillräckligt med motgångar i sitt liv.

Just nu kan jag inte säga. Kanske sen.

 

[karamelldrottningen]

Jag har alltid. Sen var liten tänkt vad svaga de var. Alla fattade men ingen sa nått.

Fan jag håller på att bli lika tragisk. Varför??!

 

[karamelldrottningen]

Bullar, barn en man och familj. Det är allt jag önskar mig. Allt finns inom räckhåll. Men det finns ett hot och det är jag själv.

 

[tott]

Det handlar inte om förtroende. Men jag vill verkligen inte lägga den stenen på henne. Just för att hon är så betydelsefull.
Det blir som att min smärta blir hennes smärta. Hon ska inte behöva känna den! Hon ska vara en glad pensionär! Inte känna att hon ska behöva ta ansvar eller nått för sin vuxna dotter. Hennes välbefinnande är prio!

...men hur ska hon lyckas hållas helt omedveten om din väg mot ett nyktert liv?
Du skrev tidigare att ni kan prata om precis allt - då kan ni nog prata om det här också. Jag är säker på att hon vill veta sanningen så att hon kan hjälpa och stötta dig under din resa.

 

[karamelldrottningen]

Hon skulle stötta och mer därtill om hon visste. Men hon vet inget.

 

[Blyger]

@karamelldrottningen ditt välbefinnande borde vara prio

 

[Blyger]

Jag har alltid. Sen var liten tänkt vad svaga de var. Alla fattade men ingen sa nått.

Fan jag håller på att bli lika tragisk. Varför??!

Är det så att ni kanske har en genetisk högre risk?

 

[karamelldrottningen]

Är det så att ni kanske har en genetisk högre risk?

Det finns det nog garanterat.

Jag kan mycket i teorin men lever inte det i praktiken

Hade jag gjort det hade jag varit mycket mer återhållsam för redan 15 år sedan.

 

[karamelldrottningen]

Jag måste nog berätta men inte idag. Är för påverkad redan.
Nån dag när jag är mer i balans.
Men hur ska jag lägga upp det?
Hur ska jag börja? Vad ska jag säga?

 

[Blyger]

Det finns det nog garanterat.

Jag kan mycket i teorin men lever inte det i praktiken

Hade jag gjort det hade jag varit mycket mer återhållsam för redan 15 år sedan.

Min mamma var faktiskt väldigt ärlig med det till mig (och min bror antar jag) så jag har haft det med i bakhuvudet hela livet sas, så jag förstår lite den grejen. Det har varit bra att tänka på.
Hon var också väldigt hård på att vi inte fick dricka som underåriga.

 

[Nytant]

Det handlar inte om förtroende. Men jag vill verkligen inte lägga den stenen på henne. Just för att hon är så betydelsefull.
Det blir som att min smärta blir hennes smärta. Hon ska inte behöva känna den! Hon ska vara en glad pensionär! Inte känna att hon ska behöva ta ansvar eller nått för sin vuxna dotter. Hennes välbefinnande är prio!

Måste man se det som att du belastar henne då? Kan man kanske lika gärna se de det som att du ger henne chansen att finnas där för dig?

Hon ska inte ta ansvar. Hon ska stötta. Ansvaret är ditt och det tar du. Det har du redan tagit flera stora steg för att göra.

Sen tänker jag också att de flesta äldre människor inte springer omkring och ser på sig själva som sköra små varelser som måste skyddas. Kroppen gör att man ibland får tänka om, absolut, men detta är också de människor som har allra störst livserfarenhet och kanske är allra bäst rustade att hantera kriser. I många kulturer är det mer logiskt att vända sig till de äldre i familjen med sina problem än att hålla dem utanför.

Om ni har den sortens relation i grunden att du känner dig trygg och bekväm med närhet och sårbarhet inför din mamma, så är det ju ett sätt att visa henne både respekt och kärlek. Att släppa in henne på riktigt istället för att upprätthålla en fasad. Och ja, som förälder oroar man sig för sina barn, men det ingår.

 

[tott]

Jag måste nog berätta men inte idag. Är för påverkad redan.
Nån dag när jag är mer i balans.
Men hur ska jag lägga upp det?
Hur ska jag börja? Vad ska jag säga?

"Mamma, jag har ett livsprojekt på gång. Det är så att jag har kommit på att jag dricker för mycket och tänker nu bli nykter. Vill du stötta mig under min resa?"
...eller vad vet jag. Tänker att diskussionerna tar sig därifrån och det ena ger det andra.

 

[tanten]

Jag måste nog berätta men inte idag. Är för påverkad redan.
Nån dag när jag är mer i balans.
Men hur ska jag lägga upp det?
Hur ska jag börja? Vad ska jag säga?

Jag är säker på att du hittar orden.
Det viktiga just nu är att du häller ut resten av flaskan du druckit av.

Det kommer aldrig att komma en perfekt dag. Bara att riva av plåstret.

Mamma -jag är sjuk. Jag är alkoholberoende men har äntligen fått mod att söka hjälp. Vill du hjälpa mig längs den här vägen?

 

[Roheryn]

Vi är nära varandra. Väldigt nära. På flera sätt. Jag älskar henne och hon mig. Jag pratar med henne om allt. Och då menar jag ALLT även sånt man i normala fall kanske hellre pratar med vänner om. Men jag vet att hon vill bara hjälpa och inte dömmer.
Men med alkoholen är det som en helt annan sak. Det är som en gedigen mur som till varje pris inte får ha några sprickor i sig.

Jo hon fattar att jag mår dåligt. Det är inget nytt. Men att alkohol skulle ha något med saken att göra skulle vara en nyhet.
Även fast hon förr har sagt. Karamell du måste dricka mindre. Men snälla lär dig! Och klassikern ”blev det mycket igår”

Baserat på detta så tror jag att hon vet. Kanske är det därför hon till varje pris vill hålla det ifrån sig med en massiv mur utan sprickor? Hon VILL INTE att det ska vara så och därför stänger hon liksom den dörren?

Och som mamma kan jag säga såhär: Det finns INGENTING, absolut INGENTING, som min dotter skulle kunna säga eller göra som skulle få mig att ta avstånd från henne eller inte försöka hjälpa henne med vad det än är hon har problem med. Och med tanke på det du skriver om din och din mammas relation, så är jag helt övertygad om att detsamma gäller henne!

 

[pepp]

Min farfar var alkoholist. Min pappa hade knepig relation med alkoholen plus droger. Satt inne till och med 2 år.
Jag får inte bli sån. Hon har redan haft tillräckligt med motgångar i sitt liv.

Just nu kan jag inte säga. Kanske sen.

Min mammas pappa var alkoholist. Hon trodde aldrig jag skulle bli en, hon har reagerat med ilska, besvikelse men till slut lättnad över att jag sökt riktig hjälp.
Berätta för din mamma.

 

[Roheryn]

Det handlar inte om förtroende. Men jag vill verkligen inte lägga den stenen på henne. Just för att hon är så betydelsefull.
Det blir som att min smärta blir hennes smärta. Hon ska inte behöva känna den! Hon ska vara en glad pensionär! Inte känna att hon ska behöva ta ansvar eller nått för sin vuxna dotter. Hennes välbefinnande är prio!

Och du behöver inte ta ansvar för och skydda din i allra högsta grad vuxna mamma! Försök inte bestämma för andra människor vad som är bra och inte för dem (som när du gjorde slut med din partner)!

 

[karamelldrottningen]

Jag har ingen att skylla på. Alls! Över huvud taget.

Kanske är det mest genetiskt. Eller en blandning med personlighet. Vet inte och det spelar kanske ingen roll nu.

Första gången jag var full som mamma såg mig då var jag 13 år. Det är väl ganska ungt? Jag var så förstörd. Men hon fanns där. Tröstade och sa att detta får nu inte hända igen.

Men grejen är att det hände igen. Och igen. Men kanske hon inte visste alla gångerna.

Tex när jag blev utkastad från krogar men det var ju normalt. Hände väl vem som helst.

Men inte nu. Nu har åren gått. Det ÄR inte normalt att trösta sig med alkohol och ha det 24/7 i huvudet.
Jag är inte stark. Men HUR ska jag ta hjälp?

Ska jag sluta som min farfar och pappa i misär? Är det det som är grejen?

Varför är jag så feg?

 

[karamelldrottningen]

Jag tar till mig och läser alla inlägg

 

[startpompe]

Jag har ingen att skylla på. Alls! Över huvud taget.

Kanske är det mest genetiskt. Eller en blandning med personlighet. Vet inte och det spelar kanske ingen roll nu.

Första gången jag var full som mamma såg mig då var jag 13 år. Det är väl ganska ungt? Jag var så förstörd. Men hon fanns där. Tröstade och sa att detta får nu inte hända igen.

Men grejen är att det hände igen. Och igen. Men kanske hon inte visste alla gångerna.

Tex när jag blev utkastad från krogar men det var ju normalt. Hände väl vem som helst.

Men inte nu. Nu har åren gått. Det ÄR inte normalt att trösta sig med alkohol och ha det 24/7 i huvudet.
Jag är inte stark. Men HUR ska jag ta hjälp?

Ska jag skita som min farfar och pappa i misär? Är det det som är grejen?

Varför är jag så feg?

Tycker du är jätte modig som erkänt för dig själv, din partner, bukefalos, du har sökt hjälp dessutom. Sen är det synd att det är köer såklart, men du har tagit jätte stora steg!

Familjen är svår, det är inte för inte dessa mönster sitter hårt rotat och tar lång tid att förändra eller att det är extra svårt att berätta för dom