Jag undrar hur mycket vi är tränade att tänka, att det är bättre att mannen får vara lite äldre om man är kvinna, för killar mognar ju senare än tjejer, behöver mer tid att leka av sig och allt annat generaliserande dravel och killarna får bekräftelse att det är okej att vara väldigt självcentrerade, för så är ju killar väldigt länge.
Så som kvinna blir det på något sätt fult att vara med någon yngre, då måste man ju vara omogen för sin ålder.
Det är ingen status i det, som på det viset en del folk säger att de alltid dras till äldre för att de alltid varit så mogna för sin ålder.
Känns lite som samma sak för mig när tjejer säger att de minsann har så mycket fler killkompisar bland sina vänner, som om det vore bättre på något vis, gjorde dem till bättre människor.
Det är trist att det är så vanligt att lägga så mycket värderingar i ålder och vad det måste betyda i ett förhållande.
Att i vuxen ålder säger åldern väldigt lite om hur vettig man är och vad man har gemensamt, hur mycket livserfarenhet man har, det sätt man väljer att se på världen.
Väldigt trist att höra att en del har valt bort en person, bara för att ålderskillanden var för stor åt fel håll och att de ibland till och med skämts.
Vad är det att skämmas för?
Jag har själv varit där, som 24åring och var jag tillsammans med en 21 åring, vågade inte stå för det vi hade, sa att jaja, vet inte vad det leder till, när folk frågade om honom, hur gammal han var.
Så sorgligt.
Så känner jag och jag är så glad att jag inte låter ålderskillnaden mellan mig och min kille vara något negativt, den är en del i våra olika bakgrunder, precis som att vi kommer från olika länder, har olika upplevelser om livet som kille och tjej mm.
Det som gör oss till dem vi är och som i slutändan gjorde att vi drogs till varandra och som gör att vi har det bra ihop som vi har.