Ålder - blir man äldre eller yngre av att få barn?

[Palermo]

Jag fick barn tidigt, men jag tänkte inte då på om jag kände mig äldre eller yngre. Sådär 15-20 år senare, däremot, när vänner närmade sig 40 och började få sina barn, då tyckte jag att de lät som tjugoåringar när de pratade! De pratade ju om sådant som hade fyllt min tid när jag var ungefär 20.

 

[cambodia]

Spinoff på Ålder-tråden. Har hört så många säga att barnen får dom att fortfarande känna sig unga. Själv tycker jag tvärtom. Jag har inte barn, och jag tycker att många blir lite "tantigare" när dom får barn. Vilket naturligtvis är bra också. Man ska ju vara den vuxna i rummet som sätter gränser och kan uppföra sig föredömligt, rättvist och konsekvent. Så, vad tycker ni?

Känner mig inte ung, men definitivt inte tantig…

 

[sjoberga]

Jag är helt övertygad om att jag är så omogen som jag är för att jag inte har barn. Jag är 45 år gammal och lever ungefär som jag gjorde när jag var 25.

Jag tänker att man lever helt annorlunda än då på många sätt med tiden som gått. Men det beror såklart på vilka aspekter man menar ingår. Vid 25 hade jag tre hemmavarande barn och nu vid 47 så är det "bara" två. Jag ser inte barnen som så allenarådande när det gäller hur man lever sitt liv, men man har mest erfarenhet av sitt eget liv och väldigt lite insikt i vad som hade varit alternativa scenarion...

 

[Sonic76]

Vettesjutton
Hur känner man sig so äldre?
fick barn vid 26 och bli nu 47 år.
Enda som känns äldre är kroppen pga sjukdom, men huvudet har inte fattat att jag närmar mig 50

 

[Voeux]

Språkpolisen i mig vill svara att man givetvis aldrig kan bli yngre Som svar på rubriken.

Just nu känner jag mig äldre. Men, ser egentligen inget värde i att känna mig yngre heller, det låter mest jobbigt. Att vara ung för mig är lika med att vara mindre trygg, erfaren och mogen. Så det låter inte så lockande.

 

[Ramona]

Jag tänker att man lever helt annorlunda än då på många sätt med tiden som gått. Men det beror såklart på vilka aspekter man menar ingår. Vid 25 hade jag tre hemmavarande barn och nu vid 47 så är det "bara" två.

Jo, självklart är livet annorlunda, men har man barn behöver man kunna åtsidosätta sig själv och ta ansvar för barnens bästa. Vi som inte har barn har ju aldrig behövt ta det ansvaret. Jag tror inte att vi utan barn blir mer självcentrerade, men jag tror att vi lever mer bekymmerslöst. Vi behöver inte förhålla oss till skolans värld, till diagnoser, till problematik, till saker som hör livet till. Vi behöver inte vara trött på jobbet för att någon kissade i sängen under natten, vi behöver inte ändra på vårt liv och ta hänsyn till lov och skoltider. Och eftersom vi inte ställts inför de problemen så har vi heller inte utvecklat den sidan av oss själva. Jag är bra på att planera, men det är ändå stor skillnad på mig och på de som är mammor. De som är mammor är alltid beredda på ett helt annat sätt än vad jag är. Sen är det klart att även jag hanterar grejer som dyker upp och är flexibel, men jag är inte "alltid redo" så att säga.

 

[hastflicka]

Man blir varken aldre eller yngre ... men kan tankas skifta prioriteringar och gilla andra saker an innan. Sarskilt om man ar ung nar man far barn.

 

[Sofie.S]

Jag fick mitt första barn när jag var 21 år och då kände jag mig äldre än många i min omgivning. Men nu är jag 30 år och känner mig istället yngre än min omgivning Jag jämför mig med andra föräldrar och blir ung i deras sällskap.

 

[Badger]

Spinoff på Ålder-tråden. Har hört så många säga att barnen får dom att fortfarande känna sig unga. Själv tycker jag tvärtom. Jag har inte barn, och jag tycker att många blir lite "tantigare" när dom får barn. Vilket naturligtvis är bra också. Man ska ju vara den vuxna i rummet som sätter gränser och kan uppföra sig föredömligt, rättvist och konsekvent. Så, vad tycker ni?

Inte den blekaste aning faktiskt. Blir säkert tantigare med tiden oavsett dock.
Fick barn som 36 eller så.

Men det ger ju en möjlighet att gå lös på barnsliga saker på fritiden onekligen, som hoppsasteg på promenaden eller dyl.

 

[Badger]

Det där är nog olika. Jag har också fött ett barn och jag kan inte påstå att det påverkade kroppen i någon nämnvärd utsträckning förutom precis där och då. Upplever att jag när jag väl hade slutat amma hade samma kropp som innan jag blev gravid, så för min del har den fysiska aspekten av att vänta, föda och amma ett barn inte alls påverkat hur gammal jag känner mig eller ser ut.

Håller med, även om det blev en glitch i träningen onekligen. Men känner ändå inte att jag hamnat efter barnlösa väninnor, känner mig inte alls som i sämre kondition/styrka jämförelsevis och har samma kläder som innan.

 

[skiesabove]

Det där är nog olika. Jag har också fött ett barn och jag kan inte påstå att det påverkade kroppen i någon nämnvärd utsträckning förutom precis där och då. Upplever att jag när jag väl hade slutat amma hade samma kropp som innan jag blev gravid, så för min del har den fysiska aspekten av att vänta, föda och amma ett barn inte alls påverkat hur gammal jag känner mig eller ser ut.

Ja, så blev det för mig med. Folk blir helt förvirrade över att jag har en åttaåring, för dom läser mig som mycket yngre (nu pratar vi ytligt bekanta, butikspersonal, kollegor etc). Jag tror det är en kombination av utseende, hur jag klär mig, och att jag är "med i tekniken".

Jag får ibland snäsiga "och så vill jag se leg!" på systemet och det är roligt att se ögonbrynen rycka lite uppåt när dom ser vilket år jag är född .

Jag är en millenial men blir alltså tolkad som en zoomer. Men själv tycker jag att zoomers är barnrumpor .

Och rätt ofta känner jag mig som typ 86 år mentalt, att det känns som att jag ska försöka prata med förvuxna tonåringar. Ålder är verkligen bara en siffra, den säger ingenting om mognad eller mental kapacitet.

 

[BernT]

Språkpolisen i mig vill svara att man givetvis aldrig kan bli yngre Som svar på rubriken.

Just nu känner jag mig äldre. Men, ser egentligen inget värde i att känna mig yngre heller, det låter mest jobbigt. Att vara ung för mig är lika med att vara mindre trygg, erfaren och mogen. Så det låter inte så lockande.

Haha samma här, tänkte svara att rimligtvis blir man äldre eftersom ingen kan åldras baklänges men tänkte avstå. Men nu gjorde jag det ändå

 

[sjoberga]

Haha samma här, tänkte svara att rimligtvis blir man äldre eftersom ingen kan åldras baklänges men tänkte avstå. Men nu gjorde jag det ändå

Ska man vara korrekt så kan man svara på frågan väldigt exakt utan diskussion, man blir äldre med exakt samma gradient oavsett hur många barn som alstras under livet.

De frågorna som diskuteras är om man upplevs som äldre eller yngre med och utan barn - och hur man själv känner sig.

Det som konfunderar mig mest är att det finns ett antagande om en underliggande önskan om att upplevas av andra som ung, att ålder är så tydligt värderat och värderat i den riktningen. Men många är med mig på andra sidan i den här tråden!

 

[Tonto]

Har inte barn själv, men upplever att vänner och människor i omgivningen blir väldigt mycket tröttare, slitnare och har mindre ork med barn än innan (vem fan skulle inte bli det med småbarn ), men dom blir också mer ansvarsfulla och har dom inte sin shit together så får dom det ofta efter barn. Så om man antar att "care free" och obrydd är att vara ung och ansvarsfull innebär äldre så skulle jag påstå att dom blir äldre med barn än utan.

Men är det något negativt att bli äldre?

 

[Otherside]

Läste nyligen att människor som har barn löper mindre risk att dö (!) än de som inte har barn. Dvs under den tiden barnen är barn. Det lär väl i och för sig bero på att man tenderar att ta färre risker medan man har småbarn? Kanske lever man hälsosammare? Men ... då blir man alltså äldre, i slutänden, om man har barn! (Statistiskt...) (Om det inte är så att man efter barnaåren rasar ihop totalt och plötsligt blir eländigare än de som inte har barn...)

 

[Roheryn]

Läste nyligen att människor som har barn löper mindre risk att dö (!) än de som inte har barn. Dvs under den tiden barnen är barn. Det lär väl i och för sig bero på att man tenderar att ta färre risker medan man har småbarn? Kanske lever man hälsosammare? Men ... då blir man alltså äldre, i slutänden, om man har barn! (Statistiskt...) (Om det inte är så att man efter barnaåren rasar ihop totalt och plötsligt blir eländigare än de som inte har barn...)

Det låter ju högst rimligt - de flesta av oss som har barn har väl någon gång tänkt "shit, tänk om något händer mig, vem ska då ta hand om barnet?". Så det kan ju mycket väl hända att man är lite försiktigare med sig själv som småbarnsförälder. Dessutom är ju småbarnsåren i sig inte så riskfyllda till sin natur. Människor utan barn kanske ägnar sig åt skydiving, off-pist-åkning, fridykning och vad det nu kan vara medan småbarnsföräldrarna faktiskt inte har så mycket tid med det utan mest byter blöjor och går på barnvagnspromenader. En enorm generalisering, visst, men jag tror ändå att den effekten är stor nog att synas i statistiken!

 

[Trollunge]

Jag är just nu mitt inne i småbarnsåren med en 4-åring och en bebis och jag känner mig absolut äldre nu än vad jag tror jag skulle ha gjort om jag inte fått barn. Jag är tröttare och ”tråkigare” (alltså festar aldrig, orkar inte spelkvällar som varar in på småtimmarna, tränar inte, har minimal koll på vad som händer i världen etc). Men tänker att detta väl varar 4-5 år till sen när barnen är större får man kanske tillbaks sin energi?

Alltså, jag tror helt enkelt tröttheten och att ha ansvar för ett par andra små människor 24/7 som nu under småbarnsåren gör att jag känner mig ”äldre” men det rättar säkert till sig med tiden.

 

[Otherside]

Det låter ju högst rimligt - de flesta av oss som har barn har väl någon gång tänkt "shit, tänk om något händer mig, vem ska då ta hand om barnet?". Så det kan ju mycket väl hända att man är lite försiktigare med sig själv som småbarnsförälder. Dessutom är ju småbarnsåren i sig inte så riskfyllda till sin natur. Människor utan barn kanske ägnar sig åt skydiving, off-pist-åkning, fridykning och vad det nu kan vara medan småbarnsföräldrarna faktiskt inte har så mycket tid med det utan mest byter blöjor och går på barnvagnspromenader. En enorm generalisering, visst, men jag tror ändå att den effekten är stor nog att synas i statistiken!

Ja precis! Jag var inbiten skydiver (och BASE-hoppare...) men slutade helt när jag fick barn. När hon fyllt 20 (och själv börjat hoppa...) och jag kände att hon nog kunde stå på egna ben, började jag hoppa igen (ja, inte BASE men från flygplan ). Så några år var jag nog i en annan säkerhets-zon än vad jag varit utan barn.
Jag var mer aktsam i stort, när jag tänker efter.