Det är klart att jag kan förstå det! Jag älskar själv att jobba och tycker att det är trist att det finns människor som inte vill det, har själv syskon som är just den typen av människor.
Men jag kan ändå förstå känslan av att man jobbar och så i slutändan blir det inget av det, inga pengar liksom. Jag tolkade faktiskt inte henne som att hon inte tycker att något jobb är olönt och hellre vill ha skattepengarna utan just att det var situationen hon sitter i nu.
Som sagt- jag ÄLSKAR att jobba, på riktigt! Samma jag sa benhårt nej till alla typer av jobb när jag var tonåring och nöjde mig med mammas månadspeng fram tills jag gått min gymnasieutbildning av den enkla anledningen att "när jag väl börjar jobba kommer jag slita röven av mig på olika typer av jobb, både roliga och pisstråkiga för kanske till och med pissig lön, varför börja redan nu när jag inte behöver". Så, känslan av att jobba de stunder hon gör nu och så dras ändå allt av och hon tjänar inget på det, den känslan kan jag förstå, det är vad jag tror hon gav uttryck för.
Och nej, alla människor tycker inte om att jobba, inget man behöver skämmas för, en åsikt man får ha hur jobbigt den än är för andra, bara man faktiskt gör sitt bästa att ändå söka jobb och att jobba. Jag har inte sett att TS faktiskt utnyttjar systemen och försöker smita undan, utan hon har gått en utbildning och nu söker hon jobb. Hon FÅR tycka att det är tråkigt att jobba, lika mycket som jag får tycka att jag älskar att jobba. Många människor jobbar för att man måste.
Men som jag sa, attityden att en inte vill jobba skiner garanterat igenom vid en intervju. Vill en inte jobba är det naturligtvis ok men då får en också se till att finansiera sin tillvaro utan skattepengar.
TS har fått ett en betald utbildning som det gnällts om och nu gnälls det över att en inte får jobba OCH lyfta fullt bidrag. Jag har suttit på fingrarna ofta men nu räcker det ta mig sjutton, jag kan inte låta dylikt bara glida förbi. Det är en så pissig attityd mot oss som betalar skatt.