Aktivitetsstöd och lön - utbruten från Störiga saker vi stör oss på, del 20

[kolblakkur]

Nej
Jag tjänar för mycket och kan bli skuldfri om 30 år
Men jag kan absolut ta hjälp av nån.. Jag vet snart inte vad mer jag kan göra.

Ögnade igenom vad som krävs. Om man ”bara” har några par hundra tusen i skuld och en regelbunden inkomst så verkar de kinkiga Vet ju inte vad du har dock. Har du gjort Kronofogdens skuldsaneringstest? https://kronofogden.se/nagon-har-ett-krav-mot-dig/skuldsanering/ansok-om-skuldsanering

 

[athena_arabians]

Jag ska medge att jag blir en smula provocerad, i synnerhet som @Wille i sin andra tråd svarat en arbetsgivare att en lön var för låg.
Ok så kan det vara, men har man inget jobb alls får man kanske ta det som erbjuds och kämpa på tills man får något bättre. Men det är givetvis ens eget val, fast då får man ta den konsekvensen och inte klaga tycker jag.

Har man aktivitetsstöd är skatten i allmänhet högre (procentuellt) än vad den är på motsvarande lönenivå.
De som betalar mest i skatt är arbetslösa, sjuka och pensionärer.

Angående att vara tvungen att söka massor med jobb, inte få svar, knappt få några intervjuer. Så är det tyvärr för jättemånga människor. Jag vågar säga att det nästan bara är den som har en speciell kompetens eller bra kontaktnät som inte behöver harva på med ansökning efter ansökning.

Och JA det är tröstlöst ibland.
Det lönar sig kanske att försöka skriva lite olika slags brev, för att se om det är någon viss stil som väcker ett större intresse än de andra. Men det måste man också se hur det känns.

Skattesatsen är en annan fråga och förtjänar definitivt att ses över.

Att säga nej till jobb pga för låg lön är inte ok. Jag har själv just sökt sommarvikariat eftersom min bransch är seg just nu. Jag räknar kallt med att få betala en jädra massa i bensinpengar om jag får det men det är bara att tugga i sig. Förhoppningsvis får jag chansen att visa framfötterna och få chansen till något mer stadigvarande. Oavsett så kommer jag att ha en bra ytterligare merit i CV:t.

 

[Unafraid]

I din situation skulle jag söka ALLA tillgängliga jobb som fanns. Exempel på jobb som jag haft:
Hemtjänsten. Avskyr arbeta med människor.
Skolfotograf. Gillar absolut inte barn.
Rensat fisk. Tungt, stressigt och definitivt inget drömjobb.
Gjort ålderskontroller. Jag tjänade inte många hundralappar på det. Hade nog tjänat mer på att få A-kassa den dagen.

Jag har hoppat in VARJE gång jag blivit tillfrågad och alltid varit uppskattad på de jobb jag haft, fast jag egentligen inte ens gillat själva arbetet. Är man proffsig och visar en bra attityd märks det.

 

[Enya]

Jo, det har hon faktiskt sagt, det fetade nedan:



Det är så ohyggligt provocerande att häva ur sig något sådant när en fått en jädra massa hjälp tack vare skattepengar. Det är i mina ögon fruktansvärt skamlöst.

Fast jag tror hon menar DEN lönen hon får på just DET jobbet och de stunderna hon lägger på det. Jag förstår hennes uppgivna känsla. Jag tolkar inte henne som att all lön är dåligt och hellre ligga på soffan.

 

[aiquen]

Jag tycker ni går lite hårt på @Wille nu. Hon jobbar ju och kämpar! Jag fattar absolut känslan av att äntligen få ett litet jobb, men sen då du jobbar färdigt inser du att du inte tjänat på det alls.

Att Wille skulle njuta av att ligga på soffan med skattepengar tror jag ju absolut inte. Hon gör sitt bästa.

Ja, jag tycker nog inte att det är så konstigt om man ibland får lätt till frustration och uppgivenhet om man lever med en ständig ekonomisk stress och känner att man hamnat i ett stråk av lervälling i det jobb man lägger ner på att försöka få en stabil försörjning. Oavsett rätt eller fel i just det här fallet, så kan systemen vara fyrkantiga till det extrema i vissa fall. All den tid man kan arbeta borde förstås löna sig (jag säger inte att det är allt med ett arbete, men trots allt arbetar väl de allra flesta av oss i grund och botten för att vi behöver en försörjning - och tjänar på det). Jag har i alla fall fått uppfattningen att @Wille både nyligen vidareutbildat sig och är aktivt jobbsökande?

Jag tänker att det trots allt finns en signifikant skillnad i att känna sig frustrerad, och att t.ex. göra aktiva försök till att lura eller kringgå systemen av ren bekvämlighet eller för att inkassera pengar man inte är befogad till. DET om något är provocerande.

Med det sagt så är det självklart att vi ska vara tacksamma för att vi har ett välfärdssystem alls. Det ska inte tas för givet. Samt håller jag med om att det finns nog i det närmaste inga jobb som man inte skulle tjäna på att ha i sitt CV. Vägen är inte alltid spikrak, men alla jobb ger erfarenhet av det ena eller det andra slaget och styrker ju någonstans för en potentiell arbetsgivare att man är ”anställningsbar”.

 

[Wille]

Fast jag tror hon menar DEN lönen hon får på just DET jobbet och de stunderna hon lägger på det. Jag förstår hennes uppgivna känsla. Jag tolkar inte henne som att all lön är dåligt och hellre ligga på soffan.

Jo, det är ju rätt stor skillnad på lön mellan liknande jobb. Mellan ett jag sökte och det jag nu har som extrajobb så skiljer det över tiotusen (om jag hade haft behovsanställningen som heltidsjobb).

 

[Wille]

Ja, jag tycker nog inte att det är så konstigt om man ibland får lätt till frustration och uppgivenhet om man lever med en ständig ekonomisk stress och känner att man hamnat i ett stråk av lervälling i det jobb man lägger ner på att försöka få en stabil försörjning. Oavsett rätt eller fel i just det här fallet, så kan systemen vara fyrkantiga till det extrema i vissa fall. All den tid man kan arbeta borde förstås löna sig (jag säger inte att det är allt med ett arbete, men trots allt arbetar väl de allra flesta av oss i grund och botten för att vi behöver en försörjning - och tjänar på det). Jag har i alla fall fått uppfattningen att @Wille både nyligen vidareutbildat sig och är aktivt jobbsökande?

Jag tänker att det trots allt finns en signifikant skillnad i att känna sig frustrerad, och att t.ex. göra aktiva försök till att lura eller kringgå systemen av ren bekvämlighet eller för att inkassera pengar man inte är befogad till. DET om något är provocerande.

Med det sagt så är det självklart att vi ska vara tacksamma för att vi har ett välfärdssystem alls. Det ska inte tas för givet. Samt håller jag med om att det finns nog i det närmaste inga jobb som man inte skulle tjäna på att ha i sitt CV. Vägen är inte alltid spikrak, men alla jobb ger erfarenhet av det ena eller det andra slaget och styrker ju någonstans för en potentiell arbetsgivare att man är ”anställningsbar”.

Ja, jag är väldigt aktiv med mitt jobbsökande. När jag snackade med af så trodde gubben där att jag inte skulle bli långvarig hos dem, men det återstår att se. Jag funderar också på hur jag skulle kunna levla upp mitt jobbsökande.

 

[Enya]

Jag tänker på vår tidigare diskussion om personliga brevet. Jag har ju ett skrivet och som jag använder igen och igen och ändrar det som behövs och du berättade att du nästan skriver ett nytt inför varje jobb. För att minska energiåtgången när du söker jobb kan du kanske se om du har några bra personliga brev att välja mellan, några basbrev som du kan ändra och lägga till där det behövs beroende på jobb du söker, så att du slipper lägga energi på det inför varje gång och sedan pyttsa in energin på att ringa arbetsgivarna efter du ansökt? Det brukar vara bra att prata med dem.

Jag har sökt typ fem jobb nu, på samma brev, med någon enstaka ändring (samma typ av jobb), ett nej blev det och en intervju, som jag var på i dag och som kändes RIKTIGT bra. Referenser ska efterhöras och lön diskuteras (jag ville inte säga vad jag ville ha utan vill att hon säger vad hon är villig att ge) och jag känner mig riktigt glad ändå över hur bra det kändes, det kan ju faktiskt bli bra det här (trots samma brev som du hade farhågor om). Jag tänker att om du lägger energi på personligt bemötande, säg i telefon efter ansökan så kan det kanske vara lättare för dig.

 

[Monkie]

Ja, jag är väldigt aktiv med mitt jobbsökande. När jag snackade med af så trodde gubben där att jag inte skulle bli långvarig hos dem, men det återstår att se. Jag funderar också på hur jag skulle kunna levla upp mitt jobbsökande.

Ringt hemtjänst, äldreboenden och kollat om timjobb?

 

[Wille]

Jag tänker på vår tidigare diskussion om personliga brevet. Jag har ju ett skrivet och som jag använder igen och igen och ändrar det som behövs och du berättade att du nästan skriver ett nytt inför varje jobb. För att minska energiåtgången när du söker jobb kan du kanske se om du har några bra personliga brev att välja mellan, några basbrev som du kan ändra och lägga till där det behövs beroende på jobb du söker, så att du slipper lägga energi på det inför varje gång och sedan pyttsa in energin på att ringa arbetsgivarna efter du ansökt? Det brukar vara bra att prata med dem.

Jag har sökt typ fem jobb nu, på samma brev, med någon enstaka ändring (samma typ av jobb), ett nej blev det och en intervju, som jag var på i dag och som kändes RIKTIGT bra. Referenser ska efterhöras och lön diskuteras (jag ville inte säga vad jag ville ha utan vill att hon säger vad hon är villig att ge) och jag känner mig riktigt glad ändå över hur bra det kändes, det kan ju faktiskt bli bra det här (trots samma brev som du hade farhågor om). Jag tänker att om du lägger energi på personligt bemötande, säg i telefon efter ansökan så kan det kanske vara lättare för dig.

Jag har en mall som varierar lite beroende på vad det är för typ av jobb jag söker. Jag kan ju inte ha samma innehåll för både en maskinförartjänst och ett som administratör.

Sen ändrar jag i mallen så att den matchar det som efterfrågas i annonsen. Det kan handla om att lägga till kompetenser eller dra ifrån kompetenser som inte efterfrågas. Jag kan också byta plats på stycken vid behov men den grundläggande strukturen finns ändå alltid.

 

[Wille]

Ringt hemtjänst, äldreboenden och kollat om timjobb?

Men tänk om jag skulle åka på att lägga om sår? Det klarar jag inte. Jag klarar heller inte av att åka till affären och handla om det står kött på inköpslistan. Risk att jag svimmar då. Och stress klarar jag inte heller. Har förstått att tidsschemat för hemtjänsten är galet pressad.

 

[Sonic76]

Ögnade igenom vad som krävs. Om man ”bara” har några par hundra tusen i skuld och en regelbunden inkomst så verkar de kinkiga Vet ju inte vad du har dock. Har du gjort Kronofogdens skuldsaneringstest? https://kronofogden.se/nagon-har-ett-krav-mot-dig/skuldsanering/ansok-om-skuldsanering

Kollade och det verkade ok enligt det iaf så testa kan man göra

 

[Monkie]

Men tänk om jag skulle åka på att lägga om sår? Det klarar jag inte. Jag klarar heller inte av att åka till affären och handla om det står kött på inköpslistan. Risk att jag svimmar då. Och stress klarar jag inte heller. Har förstått att tidsschemat för hemtjänsten är galet pressad.

Jag har aldrig lagt om sår eller handlat kött. Det skötte ssk där jag var. Handlade inte så ofta heller. Där jag var kunde man byta brukare med varandra, till exempel var det några i personalen som var hundrädda och då bytte vi planering. Visst var det stressigt ibland men det berodde lite på vilken runda man hade.

Äldreboende var mindre stressigt, tyckte jag.

Gruppboende finns ju också, det tycker jag är mysigt!

 

[athena_arabians]

Fast jag tror hon menar DEN lönen hon får på just DET jobbet och de stunderna hon lägger på det. Jag förstår hennes uppgivna känsla. Jag tolkar inte henne som att all lön är dåligt och hellre ligga på soffan.

Men kan du inte förstå att säga så sticker i ögonen något fruktansvärt?

Och det går absolut att tolka som jag gjort det, att det är bättre att ligga på soffan för skattepengar istället för att jobba rent allmänt. TS har dessutom gjort det extremt klart tidigare att hon inte är intresserad av att jobba.

Den attityden skiner igenom, dvs även om en får komma på en intervju blir en bortsorterad. Ingen vill ha en anställd som inte vill jobba.

 

[Wille]

Jag har aldrig lagt om sår eller handlat kött. Det skötte ssk där jag var. Handlade inte så ofta heller. Där jag var kunde man byta brukare med varandra, till exempel var det några i personalen som var hundrädda och då bytte vi planering. Visst var det stressigt ibland men det berodde lite på vilken runda man hade.

Äldreboende var mindre stressigt, tyckte jag.

Gruppboende finns ju också, det tycker jag är mysigt!

Jag är ändå skiträdd för att hamna i en situation jag inte klarar av, t.ex. följa med på vårdbesök. Eller ta hand om någon som ramlat. Det är så mycket jag är rädd för.

 

[kolblakkur]

Kollade och det verkade ok enligt det iaf så testa kan man göra

Klart du ska göra det! Vi får starta en egen tråd om detta, om du vill?

 

[Monkie]

Jag är ändå skiträdd för att hamna i en situation jag inte klarar av, t.ex. följa med på vårdbesök. Eller ta hand om någon som ramlat.

Ja det kan ju förekomma. Synd, för det behövs nästan alltid timmisar inom vården.

Sen klarar man ofta mer än man tror. Jag trodde inte jag skulle klara att byta blöjor på brukare men när valet står mellan arbetslös eller mat på bordet till ungarna, då bara byter man blöjan och ser glad ut.

 

[Wille]

Ja det kan ju förekomma. Synd, för det behövs nästan alltid timmisar inom vården.

Sen klarar man ofta mer än man tror. Jag trodde inte jag skulle klara att byta blöjor på brukare men när valet står mellan arbetslös eller mat på bordet till ungarna, då bara byter man blöjan och ser glad ut.

Är det någon fobi du hade mot att byta blöjor? För mig är det min fobi och benägenhet att reagera med panikångest som ställer till det för mig.

 

[Enya]

Men kan du inte förstå att säga så sticker i ögonen något fruktansvärt?

Och det går absolut att tolka som jag gjort det, att det är bättre att ligga på soffan för skattepengar istället för att jobba rent allmänt. TS har dessutom gjort det extremt klart tidigare att hon inte är intresserad av att jobba.

Den attityden skiner igenom, dvs även om en får komma på en intervju blir en bortsorterad. Ingen vill ha en anställd som inte vill jobba.

Det är klart att jag kan förstå det! Jag älskar själv att jobba och tycker att det är trist att det finns människor som inte vill det, har själv syskon som är just den typen av människor.

Men jag kan ändå förstå känslan av att man jobbar och så i slutändan blir det inget av det, inga pengar liksom. Jag tolkade faktiskt inte henne som att hon inte tycker att något jobb är olönt och hellre vill ha skattepengarna utan just att det var situationen hon sitter i nu.

Som sagt- jag ÄLSKAR att jobba, på riktigt! Samma jag sa benhårt nej till alla typer av jobb när jag var tonåring och nöjde mig med mammas månadspeng fram tills jag gått min gymnasieutbildning av den enkla anledningen att "när jag väl börjar jobba kommer jag slita röven av mig på olika typer av jobb, både roliga och pisstråkiga för kanske till och med pissig lön, varför börja redan nu när jag inte behöver". Så, känslan av att jobba de stunder hon gör nu och så dras ändå allt av och hon tjänar inget på det, den känslan kan jag förstå, det är vad jag tror hon gav uttryck för.

Och nej, alla människor tycker inte om att jobba, inget man behöver skämmas för, en åsikt man får ha hur jobbigt den än är för andra, bara man faktiskt gör sitt bästa att ändå söka jobb och att jobba. Jag har inte sett att TS faktiskt utnyttjar systemen och försöker smita undan, utan hon har gått en utbildning och nu söker hon jobb. Hon FÅR tycka att det är tråkigt att jobba, lika mycket som jag får tycka att jag älskar att jobba. Många människor jobbar för att man måste.

 

[Monkie]

Är det någon fobi du hade mot att byta blöjor? För mig är det min fobi och benägenhet att reagera med panikångest som ställer till det för mig.

Nej ingen fobi. Jag har en annan fobi och kan föreställa mig känslan dock.

Minns jag rätt om din fobi är blod? Jag har bara jobbat kanske sammanlagt 3-4 år inom vården på olika ställen (personlig assistent, gruppboende, äldreboende och hemtjänsten, nu jobbar jag administrativt). Vad jag kan minnas har jag inte sett något blod. Tror inte jag har satt på ett plåster ens!!