H
Hrefna97
Hej alla.
Jag vore jätteglad om ni kunde hjälpa mig, på ett snällt sätt utan att såga mig ner till fotknölarna.
Vi har en för oss helt underbar 7 månaders hanhund.
Han är liten och supergo inomhus.
Vi tycker att vi har bra ledarskap för honom inomhus.
Han lyder minsta vink, gör han något fel vet han inte hur
låg han ska bli bara om vi ger honom "onda ögat".
Han kan alla kommandon o cirkuskonster och är en glad
och positiv kille.
MEN... han är otröttbar.
Jag vet att han bara är 7 månader, och "ska bara få vara valp",
men man märker det speciellt när tex han är med i stallet och
får springa lös när man rider, då även andra hundar är med.
Han kan leka i timmar. Springa i timmar. När andra hundar somnar
av trötthet så hoppar han runt. Jag har gjort så att jag säger åt
honom att tex lägga sig i sin korg och han gör ju som jag säger
och efter en stund somnar han. Men när alla vovvar vaknat igen så
är det fullrulle från hans del. Och skulle vi inte säga åt honom att
sova skulle han säkert hålla på i DAGAR......
Är detta ett vanligt valp-unghundsproblem?
Allt för honom om han inte är hemma med oss bara är lek.
Alla människor han träffar är lek. Han är såå extremt överglad.
MEN...
Från ingen stans... Så har han visat aggrisivitet för andra hundar.
Han är livrädd, spänner sig i hela kroppen skäller och hugger i luften för sitt liv känns det som. Det spelar ingen roll hur jag gör. Jag har provat det mesta,
som att avleda med godis, leksak, vattenflaska som jag sprutar i huvudet på honom. Jag har provat bara skita i det och gå vidare, jag har provat att säga åt honom på skarpen. Jag har provat att "visa" honom att den andra hunden är trevlig, genom att klappa den och stå och prata med husse/matte.
Men det går inte. Även de hundar som tålt att han skällt och bara stått tyst så han har fått lukta på, har han efter att han luktat igenom hunden börja skälla och hugga mot den ansikte. Jag har provat att sätta mig på en filt i en park, och klickat honom från den stunden han får se en skymt av en hund tills att den går förbi. Fungerade bra ett tag, sen när hunden kom för nära så blir han som helt rabbiat, okontaktbar. Och den underbara kontakt som vi har inomhus är som bortblåst. Jag får ingen som helst kontakt med min hund.
Jag har bokat tid hos en tränare nu vid löning, så vi ska börja gå kurs, men jag ville höra om ni hade nå tips fram tills dess...
När jag och sambon satt och tänkte efter så kom vi på att en gång för 2 månader sen (ungefär när detta började...) när jag var hundvakt åt mina föräldrars cockrar och var ute med dem och min lilla på prommis, så från absolut ingenstans kom det fram en lösspringande hund och attackerade mamsens ena cocker. Den började bita cockern och låg över den.
Jag fick slita isär hundarna och den lösa hunden sprang vidare.
Kan det vara så att min unghund fått "men" av denna händelse?
Eller är jag bara larvig som tänker så?
Usch, jag ser det här som så himla jobbigt.
Vi älskar våran hund, och just nu känner vi inte igen beteendet alls.
Men mentalt så tycker jag att han är lättare att ha och göra med när
vi varit hundvakt åt andra hundar några dagar här hemma. Känns som
promenader och de aktiviteter vi gör inte räcker till.
Kan det vara så?
Jag vore jätteglad om ni kunde hjälpa mig, på ett snällt sätt utan att såga mig ner till fotknölarna.
Vi har en för oss helt underbar 7 månaders hanhund.
Han är liten och supergo inomhus.
Vi tycker att vi har bra ledarskap för honom inomhus.
Han lyder minsta vink, gör han något fel vet han inte hur
låg han ska bli bara om vi ger honom "onda ögat".
Han kan alla kommandon o cirkuskonster och är en glad
och positiv kille.
MEN... han är otröttbar.
Jag vet att han bara är 7 månader, och "ska bara få vara valp",
men man märker det speciellt när tex han är med i stallet och
får springa lös när man rider, då även andra hundar är med.
Han kan leka i timmar. Springa i timmar. När andra hundar somnar
av trötthet så hoppar han runt. Jag har gjort så att jag säger åt
honom att tex lägga sig i sin korg och han gör ju som jag säger
och efter en stund somnar han. Men när alla vovvar vaknat igen så
är det fullrulle från hans del. Och skulle vi inte säga åt honom att
sova skulle han säkert hålla på i DAGAR......
Är detta ett vanligt valp-unghundsproblem?
Allt för honom om han inte är hemma med oss bara är lek.
Alla människor han träffar är lek. Han är såå extremt överglad.
MEN...
Från ingen stans... Så har han visat aggrisivitet för andra hundar.
Han är livrädd, spänner sig i hela kroppen skäller och hugger i luften för sitt liv känns det som. Det spelar ingen roll hur jag gör. Jag har provat det mesta,
som att avleda med godis, leksak, vattenflaska som jag sprutar i huvudet på honom. Jag har provat bara skita i det och gå vidare, jag har provat att säga åt honom på skarpen. Jag har provat att "visa" honom att den andra hunden är trevlig, genom att klappa den och stå och prata med husse/matte.
Men det går inte. Även de hundar som tålt att han skällt och bara stått tyst så han har fått lukta på, har han efter att han luktat igenom hunden börja skälla och hugga mot den ansikte. Jag har provat att sätta mig på en filt i en park, och klickat honom från den stunden han får se en skymt av en hund tills att den går förbi. Fungerade bra ett tag, sen när hunden kom för nära så blir han som helt rabbiat, okontaktbar. Och den underbara kontakt som vi har inomhus är som bortblåst. Jag får ingen som helst kontakt med min hund.
Jag har bokat tid hos en tränare nu vid löning, så vi ska börja gå kurs, men jag ville höra om ni hade nå tips fram tills dess...
När jag och sambon satt och tänkte efter så kom vi på att en gång för 2 månader sen (ungefär när detta började...) när jag var hundvakt åt mina föräldrars cockrar och var ute med dem och min lilla på prommis, så från absolut ingenstans kom det fram en lösspringande hund och attackerade mamsens ena cocker. Den började bita cockern och låg över den.
Jag fick slita isär hundarna och den lösa hunden sprang vidare.
Kan det vara så att min unghund fått "men" av denna händelse?
Eller är jag bara larvig som tänker så?
Usch, jag ser det här som så himla jobbigt.
Vi älskar våran hund, och just nu känner vi inte igen beteendet alls.
Men mentalt så tycker jag att han är lättare att ha och göra med när
vi varit hundvakt åt andra hundar några dagar här hemma. Känns som
promenader och de aktiviteter vi gör inte räcker till.
Kan det vara så?