Abort

[Norpan_79]

Någon som gjort abort? Är kirurgisk eller medicinsk att föredra?

 

[Karros vantar]

Sv: Abort

Jag har gjort två medicinska aborter (varav en igår). Om man kan välja så ska man helst ta medicinsk abort, eftersom det andra alternativet innebär att man blir sövd och att de måste in med redskap och kan förstöra något i livmodern (händer ju inte ofta precis, men risken finns).

Den medicinska aborten går till så att man tar en tablett först med antigraviditetshormon och två dagar senare får man ett par slidpiller. De gör att livmodern drar sig samman och stöter ut graviditeten. Det kan göra rejält ont och när jag har gjort det har jag fått rejält med smärtlindring (Citodon, diklofenak och ketogan (ngt morfin-preparat). Det var väl egentligen bara ketogan (tror det heter så) som hjälpte mig. Det gör som mest ont någon/några timmar efter man har fått slidpillren och man är kvar på sjukhuset då. Sedan brukar det inte göra ont mer, men man blöder i cirka tre veckor efteråt.

Man kan göra medicinsk abort fram till vecka 9+0.

 

[Norpan_79]

Sv: Abort

Ok, det lät ju inte så trevligt...(fast det ska det väl kanske inte vara heller...) Blöder man lika mycket efter en kirurgisk abort? Jag har inget emot att bli sövd eller att dom är där och pillar, jag litar på att dom vet vad dom gör. Jag vill ju göra det som är smidigast och tänkte att man kanske kunde göra en mdicinsk abort hemma så man inte blev borta från jobbet, men måste man ändå ligga på sjukhus så spelar det ju ingen roll...

 

[Karros vantar]

Sv: Abort

Jag kan ju bara tala för mig, men jag har inte kunnat arbeta samma dag som jag har gjort abort. Första gången var jag tillbaka på arbetet dagen efter, men inte den här gången.

Rådgör med barnmorskan. Vårdpersonalen brukar föredra att man gör medicinsk abort framför kirurgisk om man har möjlighet att välja eftersom det är mindre riskfyllt.

 

[Norpan_79]

Sv: Abort

Jag har rådgjort med barnmorskan och hon tycker jag ska välja det som känns bäst för mig...

 

[Karros vantar]

Sv: Abort

Det finns mycket info från olika sjukhus på nätet, så sök lite och läs på vad de olika metoderna innebär så kanske det är lättare att bestämma sig.

 

[boccia]

Sv: Abort

Jag gjorde en kirurgisk abort (ville hellre vara sövd än att känna smärtan av att kroppen stöter bort fostret). Man åker in på morgonen, blir inlagd på dagkirurgin, får slidpiller för att livmoderhalsen ska slappna av, rullas in på OP, sövs, de går in o suger/skrapar bort fostret, man rullas ut till uppvaket, vaknar där och får åka hem när man ätit (ca en timme efter man vaknat).
Jag blödde i ca 1 vecka efteråt, typ som en vanlig mensblödning, och hade inget ont alls (förutom i själen...)

Fördelen som jag ser det är att skrapningen så att säga "ingår" när man gör en kirurgisk abort, vid vissa medicinska aborter (ganska få) så kan det bli så att man måste in och göra en skrapning senare, då (enl vad jag fick förklarat för mig) en medicinsk abort i själva verket är ett framkallat missfall.... (är inte så insatt, skriver bara vad jag fick höra av sjukhuspersonalen)

 

[Norpan_79]

Sv: Abort

Ja då låter det ju onekligen som att det är ett "smidigare" allternativ, jag har väl inga samvetskval och skulle väl inte ha ont psykiskt av att vara vaken, men slipper man smärta och massa blödningar så är ju det är klart plus.

 

[boccia]

Sv: Abort

Just när jag gjorde aborten kändes den helt självklar! Jag o barnets far hade precis separerat, jag var ung, hade ingen fast inkomst osv.... Det jobbiga var sen, när jag skulle ha haft stor mage, att se alla andra som gick omkring med sina magar i vädret....

 

[Norpan_79]

Sv: Abort

Det kan jag förstå, fast jag har väldigt svårt att tro att jag skulle känna så, jag känner inte ens att jag är gravid så det känns bara konstigt att behöva göra abort... Men man ska aldrig säga aldrig, kommer jag på att jag vill ha barn om ett halvår så kanske jag ångrar mig, men då går det ju alltid att försöka på nytt

 

[boccia]

Sv: Abort

Jag kännde inte heller att jag var gravid, det var barnets pappa som sa (när vi bröt upp) "hur länge sedan är det du hade mens egentligen, borde inte den ha kommit för några veckor sen?" Jag trodde såklart att han var helt ute o cyklade, men sen kom vi fram till att jag var 3 veckor sen...

 

[Jadzia]

Sv: Abort

Jag skulle aldrig göra en medicinsk abort igen. Man blir upplyst om att det kan göra ont och att man får smärtlindring. Det personalen däremot missar att tala om är att det kan göra så ont att inte ens maxdos ketogan hjälper. Dessutom kan smärtan sätta in så fort och intensivt att har du inte en infart satt då är det kört.

Jag menar inte att skrämma upp dig, men för mig var det överjävligt och till och med medicinsk personal, som ändå sett det mesta, var oroliga.

Den kirurgiska var som en walk in the park i jämförelse.

 

[korpen]

Sv: Abort

Jag är en av de som "misslyckats" med en medicinsk abort. Trots att jag var helt på det klara med vad som var det bästa att göra (min livssituation var/är mycket lik boccias) så var det ett hårt slag när jag fick åka in och göra en skrapning.

Jag hade ju liksom redan gått igenom det en gång och tanken på att jag haft kvar delar av det döda fostret i min mage i flera veckor var riktigt obehaglig.

Det är u naturligtvis helt upp till dig själv att bestämma, men hade jag tänkt till lite längre när jag tog beslutet om tillvägagångssättet hade jag nog också frågat runt lite och läst på.

Jag känner med dig och passar på att skicka en ordentlig styrkekram!

 

[Gerbillus]

Sv: Abort

Hade inte så mycket val, det där med medicinsk abort var väldigt nytt och var inte ens ett alternativ. Blav sövd och skrapad, märkte inte mycket efter uppvaknandet, allt var som vanligt..... Inget att vara rädd för, men tankarna är väl det som är jobbigast oavsett vilket metod man använder.

 

[kisse]

Sv: Abort

Jobbar på gyn och vi sätter aldrig infart utan sprutar subcutant eller intramusk. Om du inte varit tillräckligt smärtlindrad tycker jag att personalen inte riktigt skött sig! Vi använder VAS skalan, dvs hur ont har du på en skala mellan 0-10, där tre och nedåt är ok. Vi har ingen maxdos (använder morfin ist för ketogan) dock får vi söka läkaren om det blir enorma mängder.

Hoppas du slipper göra om det!


Till TS; fråga du efter hemabort om du vill göra det. Kruxet då är väl om du behöver mer smärtlindring än du fått med dig hem, men de patienter jag har haft kontakt med i samband med detta har varit nöjda och tyckt det fungerat bra. Ett önskemål från vår sida är dock att man har en annan vuxen person hos sig under dagen för aborten.

Lycka till.

 

[Jenny]

Sv: Abort

Jag har gjort två medecinska aborter. Jag föredrog att inte bli sövd.
För min del så gick det jätte-bra. Behövde ingen smärtlindring, heller.
Visst gjorde det ont men inte så att man inte stod ut, lixom.
Men det är ju väldigt olika fr person till person.
Jag kände mig inte överdrivet pigg o fräsch efteråt av olika orsaker, men dagen efter så kändes åtminstone kroppen okej.
/J.

 

[Månsane]

Sv: Abort

Att slippa vore väl att föredra...

Men jag har gjort kirurgisk, och fysiskt tyckte jag inte att det var jobbigt, men psykiskt.
Med facit i hand borde jag haft mamma med mej redan från början (då dom satte in den avsappnande grejjen i slidan) Sedan fick manju vänta en timme eller så, och där hade varit skönt med sällskap och stöd.
Jag har inte ångrat aborten eller nåt, men tyckte det var oerhört jobbigt just i själva skeendet.

Nu är det dock 15 år sedan och jag tre underbara småbarn och har inte ägnat mycket tanke åt att jag skulle kuna haft 4.

Men du verkar ju väldigt säker på vad du vill och det är viktigt för den mentala hälsan efteråt.

Jag var i ne jobbig situation då överhuvudtaget. Blivit dumpad av sambon, upptäckt att jag var med barn, firman jag jobbade på konkade. Kändes som om någon drog bort mattan under fötterna på en.
Tur man har familj och vänner
Nyttja dom!

Men från botten finns bara en väg, UPP!!

Lycka till!

KRAAAAAM!!

 

[Norpan_79]

Sv: Abort

Tack för alla råd, tips och styrkekramar!

Jag har bestämt mig för kirurgisk abort, jag är som sagt inte rädd för att bli nersövd och jag litar på att dom vet vad dom gör. Jag känner inga som helst tvivel inför det och känner det inte som att det är ett liv jag bär på så det ska nog gå bra, jag tror inte jag kommer må psykiskt dåligt av det efteråt, det är inte riktigt "min grej" Jag har precis börjat på nytt jobb, vi bor i en tvåa som jag inte vill flytta ifrån än och jag och sambon har bara varit ihop i två år, plus att jag själv känner mig som ett barn så det är absolut inte rätt tidpunkt.

Har fått tid på måndag för date med läkare och VUL, sen ska vi bestämma datum för själva aborten. Det enda som känns jobbigt nu är att man måste gå och vänta, man vill ju liksom ha det "ur världen".

 

[Forza]

Sv: Abort

Har fått tid på måndag för date med läkare och VUL, sen ska vi bestämma datum för själva aborten. Det enda som känns jobbigt nu är att man måste gå och vänta, man vill ju liksom ha det "ur världen".

Jag förstår precis vad du menar. Jag var i nästan precis samma sits för tre månader sedan; beslutet var fattat men jag skulle få vänta i två veckor. Dock sökte jag mig vidare och fick komma inom bara några dagar för vulj, och då visade det sig att jag hade fått missfall, och jag skulle antingen skrapas eller ta tabletter. Akut remiss skickades och jag väntade en vecka på att sjukhuset skulle höra av sig, men de ringde aldrig. När jag väl fick tag på dem hade de mitt 6 år gamla mobilnr i sina papper... Så det blev en vecka till av väntan, men när jag väl fått tag på dem fick jag tid bara dagarna efter.

Lycka till nu! Och jag hoppas du inte får vänta lika länge som jag!

 

[boccia]

Sv: Abort

Det enda som känns jobbigt nu är att man måste gå och vänta, man vill ju liksom ha det "ur världen".

Förstår precis hur du menar, kände likadant.
Jag hade dessutom oturen att råka ut för en ridolycka dagen innan jag skulle göra min abort, så det var väldigt nära att jag inte ens lyckades ta mig till sjukhuset för att genomföra den. Gick sjukskriven 3 månader pga olyckan, och det gjorde inte saken bättre, eftersom jag då inte hade något annat att skingra tankarna med (fick inte ens se åt hästar enl. läkaren). Dessutom dog min katt OCH min första egna häst dömdes ut och avlivades samma vecka, snacka om att en olycka sällan kommer ensam...


LYCKA TILL NU, och massor av styrkekramar!!!!!!!