Vården ska utgå från patientens behov - inte personalens.
Kvinnans behov ska vara prio 1, inte personalens, inte fostrets, inte KD:s!
Kvinnans behov ska vara prio 1, inte personalens, inte fostrets, inte KD:s!
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Fast det har ju gjorts studier på detta bla en som gjordes redan 2007 där slutsatsen var att barn födda i vecka 23-25 oftast kan leva ett gott liv.Klarat sig är en överdrift. Överlevt födseln och i de flesta fall inte så mycket mer.
Nu är jag liiiite efter men idag har vi passiv dödshjälp, att du får lindring vid livets slutskede. Om du har rätt läkare och sjuksköterska som inte tycker morfin är aktivt dödshjälp för då kan du mycket väl gå sämre mediciner och få somna in med mycket smärta. Välkommen till Sverige.Det sker redan idag att man inom sjukvården hjälper människor att dö på ett så lindrigt sätt som möjligt. Även fast man kan hålla liv i dem. Vem vet, botmedlet mot sjukdomen kanske finns om en månad men man håller ändå inte liv i människor hur som helst. Man bekostar inte vilka behandlingar som helst även om de kanske kan rädda liv.
De flesta av oss kommer självdö. Det är hemskt att tänka på att barn dör öht men de flesta av oss kommer självdö och den dag det är dags för mig hoppas jag att jag kommer få hjälp med den lindring sjukvården kan erbjuda och det känslomässiga stöd mina nära kan erbjuda. Om jag inte har någon kvar hoppas jag att någon inom sjukvården kan erbjuda känslomässigt stöd också.
Just den här frågan är svår, men det går inte att komma ifrån att två individers rättigheter ställs mot varandra och jag kan inte köpa att ett fosters rätt till liv ska gå före en kvinnas (eller flickas) liv eller hälsa. Jag tänker mig även att det känslomässigt är helt olika att genomgå en abort jämfört med att föda fram ett oönskat "barn" som ska räddas med alla medel och eventuellt drabbas av diverse permanenta hälsoproblem för att om det överlever placeras i ett familjehem och kanske adopteras bort.
Jag tänker mig att kvinnor kan tänkas ta till diverse metoder för att slippa föda fram oönskade barn. Jag tror inte heller att jag vill leva i ett samhälle där man nekar abort för att fostren eventuellt, en gång av hundra, kan räddas med intensiva insatser. Jag tror nämligen att synen på kvinnor skulle förändras, till det sämre. Jag tror att samhället skulle börja betrakta kvinnor som då inte "kan" gå 21 veckor "för barnets skull" kommer ses snett på. Kvinnor har ingen skyldighet att upplåta sina kroppar som kuvöser och jag tror att det finns risk för en sådan syn på kvinnor om man väljer att fokusera på fostret.
Jag tycker patienterna ska stå i fokus. Jag tycker det blir farligt om det är vilka arbetsuppgifter som personalen vill ha som är viktigast.Jag kan bara rekommendera att lyssna på P1:s program om sena aborter och problematiken runt det för personalen. Måste finnas kvar i deras arkiv.
Och enligt svensk lag får inte livsdugliga foster aborteras och utav de kvinnor som gör abort i v.21 kanske ett är livsdugligt och då får hon enligt lag inte göra abort men det vet vi inte innan hon har barnet ute.Klarat sig är en överdrift. Överlevt födseln och i de flesta fall inte så mycket mer.
Fast detta har inte med vad personalen vill göra egentligen, det har att göra med vad de måste göra enligt Sveriges lag.Jag tycker patienterna ska stå i fokus. Jag tycker det blir farligt om det är vilka arbetsuppgifter som personalen vill ha som är viktigast.
Ska det vara så i alla situationer i vården?
Tänk om personalen inte vill utföra könskorrigering. Eller en person som pga tro inte vill att folk ska använda preventivmedel eller ha sex innan äktenskapet,
Jag tror det är en farlig väg om vi öppnar för det.
Det var svar till Tora som skrev om att det är en jobbig situation för personalen.Fast detta har inte med vad personalen vill göra egentligen, det har att göra med vad de måste göra enligt Sveriges lag.
Jag håller med dig att personalen inte kan välja sina arbetsuppgifter sådär, om man inte vill medverka på aborter så blir du inte barnmorska punkt!
Och det blir en jobbig situation då två lagar går helt emot varandra. Inte för att visa tror de har hur mycket rättigheter som helst i sin yrkesutövning.Det var svar till Tora som skrev om att det är en jobbig situation för personalen.
Och enligt svensk lag får inte livsdugliga foster aborteras .
Var har jag skrivit att det inte är okej? Jag går själv på p-piller sen 10 år tillbaka. Jag argumenterar om huruvida jag tror det är rimligt att vi inom en snar framtid har preventivmedel som är 100% säkra utan att ge biverkningar.Jag tror vi ser för olika på kroppen. Och jag hänger nog inte riktigt med i ditt resonemang.
Det finns mediciner som gör kroppen dålig för att man skall bli frisk. Det är tydligen okej.
Preventivmedel som förhindrar en oönskad graviditet är dåliga för kroppen och inte naturliga och därför inte okej.
Ja vissa preventivmedel kan man få tråkiga biverkningar av och det är väl det som tanken med skräddarsydda mediciner skall i princip eliminera.
Jag är ledsen men jag har svårt för ditt resonemang (även om jag tror jag förstår din grundidé)
För min det så anser jag att alll medicin påverkar kroppen på ett eller annat sätt. Vissa på ett bra sätt och vissa på ett mindre bra sätt men tanken med medicinerna är ju i grund och botten samma. Man vill förhindra något som är värre än att inte ta dom.
Men det har klarat sig "ett fåtal" då kan det mycket väl ses som livsdugligt.Se det som ett förtydligande. Väldigt tidigt födda som "klarat sig" överlever sällan särskilt länge.
Jag tror inte heller vi kommer se barn uppfödda i labb som standard, jag syftar mer på att kunna hålla ett foster vid liv utanför kvinnans kropp, genom att återskapa en livmoder på konstgjord väg. I och med att det är vad det handlar om, när fostret är "livsdugligt" utan kvinnan. Om man klarar av det är det väl inte helt osannolikt att det används för att rädda för tidigt födda? Och om man då gör det - hur lågt kommer vi behöva sänka abortgränsen?Oj vad många spännande framtidsteorier det har dykt upp här. Jag tror inte på alla kan jag säga.
Konstgjorda livmödrar tex, det är möjligt att det skulle kunna gå. Men jag tror egentligen inte det. Mamman och barnet interagerar med varandra hela graviditeten. Det är inte bara syre och mat ett foster behöver. Alla mammans hormoner och immunsystem skulle också behöva simuleras, jättesvårt. Den totala kostnaden för att tillverka sånna barn skulle bli så hög att endast de extremt rika skulle ha råd. Det är inget vanlig sjukvård skulle bjuda på.
Vi får nog finna oss i att bära runt de barn vi vill ha i våra egna magar även år 3000.
Sen att vi skulle kunna rädda prematurer tidigare och tidigare och att detta skulle innebära att alla tänkbara abortgränser vore oetiska tror jag inte heller. Vi kanske kan komma ner en eller två veckor. Och då måste vi verkligen bli så duktiga att barnen lever hyfsat bra liv, annars är inte det etiskt.
Det är troligare att vi innan vi kan rädda barn i vecka 18 blir bättre på att behandla dessa graviditeter så att barnet stannar i magen tills det är stort nog att ha riktigt bra chans att klara sig. Att födas mycket prematurt är att livsfarligt, väldigt många av de extremt för tidigt födda dör innan de fyllt 1 år. Kan sjukvården behandla kvinnan och fostret så att graviditeten kan fortsätta så är det ett mycket bättre alternativ.
Jag har sällan sett så många halmgubbar i en tråd faktiskt.
Även om jag förstår att alla vill värna aborträtten så är det viktigt att diskutera när ett foster blir ett barn och därmed har egna rättigheter. Kanske kommer socialstyrelsen fram till att gränsen bör sänkas från 22+0 till 21+3, en hel vecka är för mycket i dagsläget. Kanske kommer de fram till att så inte är fallet, att barn födda vecka 21+5 har för dåliga odds.
Det är inte en lätt fråga jag tycker det är viktigt att se båda sidor. Inte sätta på sig skygglappar och blint hävda det ena eller andra.
Så nu pratar vi om en snar framtid? Du har ju dragit upp det i samma tidsrymd som när man kommer kunna rädda missfall i vecka 7.Var har jag skrivit att det inte är okej? Jag går själv på p-piller sen 10 år tillbaka. Jag argumenterar om huruvida jag tror det är rimligt att vi inom en snar framtid har preventivmedel som är 100% säkra utan att ge biverkningar.
Insulin tar man t.ex för att kroppen själv inte kan bistå med det, som en frisk kropp borde. Vitamin- och mineraltillskott tar man för att det är något kroppen behöver och mår bra av, brister får negativa konsekvenser. Det är liksom sånt som "ska" finnas i en frisk kropp.
Helt enkelt, de flesta typer av mediciner tar man för att det är nåt fel på kroppen som ska rättas till. Preventivmedel tar man för att kroppen fungerar precis som den ska och man vill motverka det. Förstår du skillnaden, varför jag tror att det senare är svårare att få till helt säkert utan biverkningar?
Att personalen ibland far illa vid sena aborter är något man skall ta på allvar. Att bara vifta bort det är vanskligt. Risken finns att till slut vill ingen arbeta med det och hur gör man då?Jag tycker patienterna ska stå i fokus. Jag tycker det blir farligt om det är vilka arbetsuppgifter som personalen vill ha som är viktigast.
Ska det vara så i alla situationer i vården?
Tänk om personalen inte vill utföra könskorrigering. Eller en person som pga tro inte vill att folk ska använda preventivmedel eller ha sex innan äktenskapet,
Jag tror det är en farlig väg om vi öppnar för det.
Jag har inte någonstans skrivit specifikt vecka 7, det är det någon annan som har dragit upp. Jag säger att om vi kryper nedåt nu så tror jag sannolikheten är stor att vi fortsätter, i takt med att medicin och teknik utvecklas.Så nu pratar vi om en snar framtid? Du har ju dragit upp det i samma tidsrymd som när man kommer kunna rädda missfall i vecka 7.
Jag kan så gott som säkert lova dig att sannolikheten för ett preventivmedel utan några biverkningar är bra mer sannolikt än att man klarar av att rädda missfall i vecka 7.
Redan nu har man börjat med att skräddarsy medicin efter ens DNA.
Ja jag förstår vad du menar men jag håller inte med. För i båda fallen blir resultatet bättre med medicin/preventivmedel än utan.
Det handlar om att ens egna uppfattningar inte kan styra vilka arbetsuppgifter man gör på jobbet.Jag ser faktiskt ingen relevans i jämförelsen könsbyte och att personalen tycker det är jobbigt med mycket sena aborter.
Jag tror inte heller vi kommer se barn uppfödda i labb som standard, jag syftar mer på att kunna hålla ett foster vid liv utanför kvinnans kropp, genom att återskapa en livmoder på konstgjord väg. I och med att det är vad det handlar om, när fostret är "livsdugligt" utan kvinnan. Om man klarar av det är det väl inte helt osannolikt att det används för att rädda för tidigt födda? Och om man då gör det - hur lågt kommer vi behöva sänka abortgränsen?
Det är ju det jag ifrågasätter, eftersom flera argument varit att vi väljer att vissa ska få leva och andra inte, när vi kan rädda dem, så om det blir möjligt för att rädda liv (för då blir väl inte kostnaden för hög längre?) på väldigt små foster, riskerar vi att bli av med aborträtten?
Fast det har ju gjorts studier på detta bla en som gjordes redan 2007 där slutsatsen var att barn födda i vecka 23-25 oftast kan leva ett gott liv.
Då har vi olika syn på teknikutvecklingen.Och jag tycker att det är irrelevant eftersom vi inte är i närheten av den tekniken idag, och vi kanske aldrig kommer dit.
Frågan idag är om vecka 22 är rätt tid att ge ett foster mänskliga rättigheter eller om det är rimligt med den teknik vi har idag att flytta gränsen 3-4 dagar nedåt.
Att översätta det till att vi riskerar aborträtten är i mina öron absurd. Vi kan inte frysa fast vid den gräns som är idag. Den sattes i annan tid och måste få lov att revideras allt eftersom tiden förändras, precis som allt annat.