5a på skott

[inverterad]

Effektiv avelsbas, vart hittar man sånt? Förra året användes 25 hanhundar på 25 kullar. Mycket bra enligt mig, hittills i år har vi 3 hanar som har fått 2 kullar/parat 2 tikar vardera. Alltså 6 kullar på 3 hanar. Varav en av dom har 5a på skott..

Teckning osv är det ingen som bryr sig om direkt. Däremot så känner jag att man inte helt kan utesluta utseendet, för visst måste väl rasen ändå ha ett hyfsat homogent utseende. Vi har ju ändå en rasstandard som vi bör hålla oss efter. Det finns typ 1-2 uppfödare som avlar på totalt friska och trevliga djur, men dom får istället hundar utan pigmentering och andra diskvalificerande fel. Vi ska väl inte avla på hundar med diskvalificerande fel? För det är vad som lämnas i dessa kullar där utseendet inte har någon betydelse.

Har ni nån i rasklubben som är utbildad i SKKs LATHUNDEN så går det att få fram sådana siffror, tror jag. Alternativt hör med SLU. Det är ju viktig information att ha.

Om alternativet är att avla på diskvalificerande fysiska fel och mentala fel och sjukdomar, så är väl alternativet utavel, eller att avla på de med diskvalificerande fel om det inte påverkar hundens vardag menligt. Hyfsat homogent utseende - skulle det vara viktigare än mental och fysisk hälsa? Aldrig i livet i min bok. Jag lovar att en lekman skulle kunna identifiera en "ful" dalmatiner som en dalmatiner ändå, trots fel. Rasernas utseendemässiga homogenitet är rätt så stabil. Det finns uppfödare i min ras som menar att en del bruksavlade collies "inte ser ut som collies, det är fara och färde, rasen är på väg att dö ut" och annat. Det är bara trams.

Men finns det bara att välja på hundar som ser ut som blandraser, hundar med mentala problem eller hundar med hälsoproblem, ja, då skulle jag som rasklubbsmänniska kalla till ett krismöte.... för då har rasen stora problem.

 

[isafore]

Vad för andra diskvalificerande fel är det uppfödarna som avlar på friska djur får?

Bla opigmenterade, avsaknad av fler än 6 tänder (pga opigmenteringen skulle jag tro), blaffor, blåögda, dövhet (även blå ögon och dövhet skulle hänga ihop med dålig pigmentering tror jag.)

 

[isafore]

Har ni nån i rasklubben som är utbildad i SKKs LATHUNDEN så går det att få fram sådana siffror, tror jag. Alternativt hör med SLU. Det är ju viktig information att ha.

Om alternativet är att avla på diskvalificerande fysiska fel och mentala fel och sjukdomar, så är väl alternativet utavel, eller att avla på de med diskvalificerande fel om det inte påverkar hundens vardag menligt. Hyfsat homogent utseende - skulle det vara viktigare än mental och fysisk hälsa? Aldrig i livet i min bok. Jag lovar att en lekman skulle kunna identifiera en "ful" dalmatiner som en dalmatiner ändå, trots fel. Rasernas utseendemässiga homogenitet är rätt så stabil. Det finns uppfödare i min ras som menar att en del bruksavlade collies "inte ser ut som collies, det är fara och färde, rasen är på väg att dö ut" och annat. Det är bara trams.

Men finns det bara att välja på hundar som ser ut som blandraser, hundar med mentala problem eller hundar med hälsoproblem, ja, då skulle jag som rasklubbsmänniska kalla till ett krismöte.... för då har rasen stora problem.

Absolut. Jag håller med dig. Hör ju hur tokigt det låter men ja.. Det är tråkigt att inse att man inte kan ha både snygga, friska och trevliga djur i ett o samma.

 

[inverterad]

Bla opigmenterade, avsaknad av fler än 6 tänder (pga opigmenteringen skulle jag tro), blaffor, blåögda, dövhet (även blå ögon och dövhet skulle hänga ihop med dålig pigmentering tror jag.)

Allt detta utom blå ögon och blaffor skulle jag kalla hälsoproblem, inte diskvalificerande fel. Hundar med sjukdomar ska man såklart inte avla på.

Men ta en sån sak som HD-index. Det är ett verktyg som gör att man får möjlighet att hitta avelsdjur i en grupp där allihop annars hade sållats bort. I min ras är HD ett ganska litet problem, och det finns HD-fria och AD-fria individer som är friska och har bra mentalitet - det finns också en stor avelsbas i Tyskland, USA och Danmark som man kan använda sig av. Men hade det funnits stora problem att hitta bra djur, så hade ju ett tänkbart avelsdjur varit en hund med C, men med ett HD-index på över 100, och med alla andra bitar på plats.

 

[Zoya]

Sen måste jag säga att jag hade oroat mig för en 5:a oavsett anledning. Jag vet hundar som blivit skjutna och ändå kommer över det.

Det beror ju på vad det är för ras eller hur?

Min ras ska ju vara vek vilket ordagrant betyder "skapar sig minnesbilder". Att en vek hund minns det som är obehagligt är ju en ren överlevnadsstrategi egentligen.

 

[inverterad]

Absolut. Jag håller med dig. Hör ju hur tokigt det låter men ja.. Det är tråkigt att inse att man inte kan ha både snygga, friska och trevliga djur i ett o samma.

Det kan man. Men kanske inte på en gång om man har en ras med många problem både inom hälsa och mentalitet. Då får man börja arbeta med det viktigaste: mentaliteten och hälsan. Och så får utseendet komma efteråt, när ordningen är återställd. Med ett radikalt avelsprogram och uppfödare som är med på tåget så går det fort att vända en sån tråkig trend. Det kanske krävs en del importer, och eventuellt utavel om rasen verkligen är i kris. Gjordes inte ett sånt exempel i USA eller Tyskland med dalmatiner för några år sen? Jag läste om det på Pedigree Dogs Exposed, har jag för mig. På några få generationer så hundarna ut som dalmatiner igen. Det var rätt häftigt att se.

 

[Malibu_Stacy]

Med tanke på hur lätt det är att hitta en mentalt stabil dvärgschnauzer med 1-2 på skott så ser jag ungen anledning till att köpa en valp efter förälder med 5 på skott. Vore intressant att se hundens övriga MH resultat och även hur den står sig i jämförelse med rasens spindeldiagram på avelsdata

 

[Raderad medlem 94602]

Nej jag hade inte köpt en valp från en förälder med femma på skott. Tycker det är bedrövligt att avla på en hund med så stor reaktion. Ingen avel jag skulle vilja stödja.
MH/MT och BPH är avelsverktyg som ger en fingervisning på egenskaper genom arv.
Hela poängen med dessa test är ju att testa hundens medärvda egenskaper på annan mark än hemma. Hemma i vardagen kan man se mindre reaktioner pga trygghetskänsla, man har tränat osv.

Jag har själv en Dvärgschnauzer. Han är 100% skottfast. Sitter oberörd med vid tävlingar där skott skjutes. Det är ingen egenskap man behöver pruta på för att hitta en trevlig DS.
Min förra hund var skotträdd. Det spann med åren vidare till att bli rädd för smällare, åska och hårda smällar tex om man spikade. Det var fruktansvärt handikappande för oss.

 

[Christensen1]

Ja då får man en fyra istället och det är ju inte mycket bättre...

4 är mycket bättre eftersom det visar att hunden reagerar men inte är rädd.

 

[nullo-modo]

Nej har inte varit intresserad av en hund där en av föräldrarna har 5 på skott, skulle inte kunna stödja en sådan avel, möjligtvis om det finns en förklaring och hunden i fråga är genetiskt viktig i en numerärt liten ras (nej tänker inte på dalmatiner som en numerärt liten ras).

 

[lady_vip]

Det beror ju på vad det är för ras eller hur?

Min ras ska ju vara vek vilket ordagrant betyder "skapar sig minnesbilder". Att en vek hund minns det som är obehagligt är ju en ren överlevnadsstrategi egentligen.

Fast att fly från en sak något helt annat.

Och för att tillägga min ståndpunkt. Jag tycker överlag att folk som inte håller på med jakthundar är alldeles för tillåtande på ljudrädsla. En skotträdd jakthund är värdelös, och inte ok, det går heller inte att dölja om du meriterar din hund på jaktprov eller jagar med den.
Vi har nog helt olika uppfattning.

 

[Monstermom]

äremot så känner jag att man inte helt kan utesluta utseendet, för visst måste väl rasen ändå ha ett hyfsat homogent utseende. Vi har ju ändå en rasstandard som vi bör hålla oss efter.

Över hälsa!? Det är ju helt fruktansvärt, har du tänkt igenom den här ståndpunkten?

 

[isafore]

Allt detta utom blå ögon och blaffor skulle jag kalla hälsoproblem, inte diskvalificerande fel. Hundar med sjukdomar ska man såklart inte avla på.

Men ta en sån sak som HD-index. Det är ett verktyg som gör att man får möjlighet att hitta avelsdjur i en grupp där allihop annars hade sållats bort. I min ras är HD ett ganska litet problem, och det finns HD-fria och AD-fria individer som är friska och har bra mentalitet - det finns också en stor avelsbas i Tyskland, USA och Danmark som man kan använda sig av. Men hade det funnits stora problem att hitta bra djur, så hade ju ett tänkbart avelsdjur varit en hund med C, men med ett HD-index på över 100, och med alla andra bitar på plats.

Det kan man. Men kanske inte på en gång om man har en ras med många problem både inom hälsa och mentalitet. Då får man börja arbeta med det viktigaste: mentaliteten och hälsan. Och så får utseendet komma efteråt, när ordningen är återställd. Med ett radikalt avelsprogram och uppfödare som är med på tåget så går det fort att vända en sån tråkig trend. Det kanske krävs en del importer, och eventuellt utavel om rasen verkligen är i kris. Gjordes inte ett sånt exempel i USA eller Tyskland med dalmatiner för några år sen? Jag läste om det på Pedigree Dogs Exposed, har jag för mig. På några få generationer så hundarna ut som dalmatiner igen. Det var rätt häftigt att se.

Blå ögon kommer ofta från dåligt pigment och för ofta med sig dövhet och tandbortfall. Men det är ju OK att avla på hundar som saknar tänder och som är halvt döva, vilket jag inte uppskattar.

HD-index tycker jag är jättebra! Det har dom i Finland på dalmatinerna (på alla raser?). Dock skulle jag nog inte para en tik med C-höfter oavsett index, med tanke på slitage, men en hane skulle jag kunna tänka mig. Men o andra sidan, varför inte använda ett helsyskon istället? Som är friröntgad. Nu är inte HD ett stort problem, men o andra sidan har vi väldigt få individer som röntgas. Det blir mer o mer vanligt med HD, allt eftersom fler individer röntgas. Finland har mer HD än oss TROR jag, har inte något statistik på det men känslan efter att man kollar på hunddata/koiranet säger mig det.

Utavel har skett ja, så kallade LUA-dalmatiner. Det har med njurfunktionen att göra. Däremot har det fört med sig andra problem, så som dåligt pigment, dövhet, tandbortfall, blå ögon. Därför har man i vissa länder, tex tyskland, bestämt sig för att det är OK att avla på LUA-hundar med blaffor, för att få bättre pigment.

 

[isafore]

Över hälsa!? Det är ju helt fruktansvärt, har du tänkt igenom den här ståndpunkten?

Nej inte över hälsa. Det skrev jag aldrig. Jag skrev att det finns uppfödare som struntar i utseendet, och då får fram valpar utan pigment, som i sin tur för med sig hälsoproblem. Så nej, vi kan inte strunta i utseendet, vi måste ta hänsyn till tex pigment.

 

[Monstermom]

Nej inte över hälsa. Det skrev jag aldrig. Jag skrev att det finns uppfödare som struntar i utseendet, och då får fram valpar utan pigment, som i sin tur för med sig hälsoproblem. Så nej, vi kan inte strunta i utseendet, vi måste ta hänsyn till tex pigment.

Nej, du skrev om homogent utseende och följande av rasstandard.

 

[isafore]

Nej, du skrev om homogent utseende och följande av rasstandard.

Ja? Vi bör följa rasstandarden, vilket ger ett homogent utseende, för annars får vi dessa diskvalificerande fel som också kan räknas som hälsofel.

 

[russinbulle]

Är tacksam jag har en ras med mycket få diskvalificerande fel - typ nästan inga (däremot finns det saker som inte är önskvärt). Och nej, den är inte speciellt homogen

 

[inverterad]

För övrigt har min uppfödare

Blå ögon kommer ofta från dåligt pigment och för ofta med sig dövhet och tandbortfall. Men det är ju OK att avla på hundar som saknar tänder och som är halvt döva, vilket jag inte uppskattar.

HD-index tycker jag är jättebra! Det har dom i Finland på dalmatinerna (på alla raser?). Dock skulle jag nog inte para en tik med C-höfter oavsett index, med tanke på slitage, men en hane skulle jag kunna tänka mig. Men o andra sidan, varför inte använda ett helsyskon istället? Som är friröntgad. Nu är inte HD ett stort problem, men o andra sidan har vi väldigt få individer som röntgas. Det blir mer o mer vanligt med HD, allt eftersom fler individer röntgas. Finland har mer HD än oss TROR jag, har inte något statistik på det men känslan efter att man kollar på hunddata/koiranet säger mig det.

Utavel har skett ja, så kallade LUA-dalmatiner. Det har med njurfunktionen att göra. Däremot har det fört med sig andra problem, så som dåligt pigment, dövhet, tandbortfall, blå ögon. Därför har man i vissa länder, tex tyskland, bestämt sig för att det är OK att avla på LUA-hundar med blaffor, för att få bättre pigment.

Men blå ögon är i sig inget hälsoproblem som jag förstår det. Blaffor är inte heller ett hälsoproblem. Så att avla på hundar med dessa "fel" men som är sunda fysiskt och mentalt är ju det enda logiska om man har en ras med så många hälsoproblem och mentala problem.

 

[almitra]

Jag håller helt och hållet med er, på alla plan. Och försöker följa det till punkt och pricka. Men i min ras är ju skotträdsla väldigt vanligt, ska man sålla ut alla med 5a så finns det inte så många kvar.. Sen ska man dessutom sålla ut alla med allergier, hudproblem, HD, hjärtfel, diskvalificerande fel osv. Finns inga kvar sen, eller åtminstone väldigt få. Och vi kan inte avla på samma hane allihop. Blir väldigt kluven.. Inte kluven i huruvida man bör använda skotträdda individer i rasen, men däremot vilka individer man ska använda då? Rasen är inte så stor numerärt sett, förstår att det är lättare att hitta en labbe eller en schäfer utan problem.

Vart går gränsen för ett "okej" värde? Är det bara 1 som är okej att avla på?

Hm, är det verkligen så vanligt? Kanske värre bland dom som bara håller på med utställning? Jag tror faktiskt inte jag känner en enda dallis som är skotträdd. Mina två sov sig igenom nyårsafton och hade 1 och 2 på skott på MH

 

[inverterad]

Är tacksam jag har en ras med mycket få diskvalificerande fel - typ nästan inga (däremot finns det saker som inte är önskvärt). Och nej, den är inte speciellt homogen

Jag tycker det är helt galet att rädsla INTE är ett diskvalificerande fel.