Sv: 11rnas tråd del 4
Ååååååh! Duktiga pållar! Men vad oroliga och rädda dom ser ut hörru. Ungefär lika rädda för presenningen och ryttaren, skäms på dig som utsätter dom för sånt lidande när de är så panikslagna!
Exoticz: Aaaaajj! Ta det lugnt med stallvistelsen ett tag va, blir det infektion blir det ju sju resor värre, bättre att lida pin i två veckor än i två månader. Lillan överlever ändå ska du se!
KL
Jag har världens bästa Balder! Plockade in honom idag och ryktade av honom (Jäklar anåda vad det flyger hår nu! Är ju som rena våryran!) och flätade manen, måttligt uppskattat av unge herrn.
Sen selade vi på och då blev han glad igen!
När vi gick ut parkerade jag honom i skaklarna direkt, han klev i som om det var senast igår! Klappade honom på båda bakbenen med skaklarna utan reaktion så jag kopplade på dom också traskade vi runt lite! Duktig kille flyttade så fint för skaklarna och kom ihåg exakt hur man gjorde!
Gick tillbaka och skulle koppla på stöttingen, då hade unge herrn en massa energi under fötterna och hade plötsligt glömt hur man stod stilla, så först fick vi repetera det. Sen eftersom att han gått ifrån stöttingen fick han vackert backa tillbaka. Jag lyfte skaklarna och gav kommando för back och han backade så hiiiimla snällt! Efter några försök fick vi äntligen fast stöttingen också gick vi en sväng till hemma på lägdan i lite kringelkrokar, då han inte brydde sig ett skvatt styrde vi kosan ut på grannens stora lägda intill - första gången han går där - nemas problemas! Gick en bra bit på lägdan, rundade en (läskig) elstolpe och vände tillbaka. På hemvägen gick vi längs en bred stig (det är en skoterled på vintern) som han heller aldrig har gått på, och det gick bara sååååååå braaaaa! Han är så störtcool! Den stigen är både lite knölig och lite backig och lite stenig, så stöttingen studsade lite och repade emot stenar (då lever det om som satan, metallmedar mot sten ) och lilleman bara traskade på! Sista biten hem är det först en tvär kurva som han klarade med glans, och sen bär det av uppför. Där tog vi lite fart och travade upp och ut på vår lägda igen!
Världens bästa kille fick sen gå runt ett varv hemma innan jag spände ifrån och gick in igen. Totalt hade han sele på sig max 20 min från stall till stall, han ville inte alls sluta utan drog tillbaka mot stigen när jag styrde mot stället där jag alltid spänner ifrån.
Finaste rumpan
Ååååååh! Duktiga pållar! Men vad oroliga och rädda dom ser ut hörru. Ungefär lika rädda för presenningen och ryttaren, skäms på dig som utsätter dom för sånt lidande när de är så panikslagna!
Exoticz: Aaaaajj! Ta det lugnt med stallvistelsen ett tag va, blir det infektion blir det ju sju resor värre, bättre att lida pin i två veckor än i två månader. Lillan överlever ändå ska du se!
KL
Jag har världens bästa Balder! Plockade in honom idag och ryktade av honom (Jäklar anåda vad det flyger hår nu! Är ju som rena våryran!) och flätade manen, måttligt uppskattat av unge herrn.
Sen selade vi på och då blev han glad igen!
När vi gick ut parkerade jag honom i skaklarna direkt, han klev i som om det var senast igår! Klappade honom på båda bakbenen med skaklarna utan reaktion så jag kopplade på dom också traskade vi runt lite! Duktig kille flyttade så fint för skaklarna och kom ihåg exakt hur man gjorde!
Gick tillbaka och skulle koppla på stöttingen, då hade unge herrn en massa energi under fötterna och hade plötsligt glömt hur man stod stilla, så först fick vi repetera det. Sen eftersom att han gått ifrån stöttingen fick han vackert backa tillbaka. Jag lyfte skaklarna och gav kommando för back och han backade så hiiiimla snällt! Efter några försök fick vi äntligen fast stöttingen också gick vi en sväng till hemma på lägdan i lite kringelkrokar, då han inte brydde sig ett skvatt styrde vi kosan ut på grannens stora lägda intill - första gången han går där - nemas problemas! Gick en bra bit på lägdan, rundade en (läskig) elstolpe och vände tillbaka. På hemvägen gick vi längs en bred stig (det är en skoterled på vintern) som han heller aldrig har gått på, och det gick bara sååååååå braaaaa! Han är så störtcool! Den stigen är både lite knölig och lite backig och lite stenig, så stöttingen studsade lite och repade emot stenar (då lever det om som satan, metallmedar mot sten ) och lilleman bara traskade på! Sista biten hem är det först en tvär kurva som han klarade med glans, och sen bär det av uppför. Där tog vi lite fart och travade upp och ut på vår lägda igen!
Världens bästa kille fick sen gå runt ett varv hemma innan jag spände ifrån och gick in igen. Totalt hade han sele på sig max 20 min från stall till stall, han ville inte alls sluta utan drog tillbaka mot stigen när jag styrde mot stället där jag alltid spänner ifrån.
Finaste rumpan