Sv: 10rna del 2
Maja_Kandi, jag beklagar! Det är tufft att ta bort sin älskade häst.
Jag får hela tiden höra "det var ingen liten häst du har". Visst, han är ganska stor och benen är riktigt bastanta. Han har riktigt kraftiga knän, haser och kotor. Hovarna och manken är dock mini jämfört med resten än så länge
Jag hoppas att han inte blir allt för stor ändå, att han kanske bara är tidig. Mamma, mormor och syster är ju bara 166-168 och pappa är 167 har jag för mig. Det borde liksom inte bli en jättehäst tycker jag. Allra bäst vore om han kunde bli som sin morbror G (helbror till mamma) som jag också har haft till att han fick somna in 2010, han var ca 177 och riktigt maffig.
Igår hade jag med en kompis ut till stallet. Han var ordentligt uppburrad i pälsen, även i ansiktet så jag tror att han tycker det börjar bli lite kyligt. Temperaturen borta vid stallet ligger på nån minusgrad och idag har det kommit lite snö. De går på lösdrift och jag vill helst inte täcka om det funkar. Jag hade ett himla meck med morbror G som precis som H inte satt någon direkt vinterpäls och var frusen. De är väldigt tunnhåriga av sig och får liksom ingen ull under den yttre pälsen som är väldigt glansig, kort och gles (den känns ungefär som sån där riktigt mjuk päls/fjun som kaniner har). Det känns som om jag kommer bli så illa tvungen att täcka ändå. Testade därför några gamla täcken för att se var han låg storleksmässigt. 155 var lite stort men 145 var lagom! Jag har bara ett gammalt sunkit innetäcke i 145 och vill inte gärna lägga en massa pengar på att köpa täcken han växer ur så jag ska försöka fynda lite begagnade kvalitetstäcken. Tänkte mig nått med halvhals, känns som det är mest bekvämt och sliter minst.
Det var ju första gången han skulle få ha något på sig så lite osäkert vad han skulle tycka. Vi tog det långsamt och jätteförsiktigt, han fick titta på det, gosa och smaka på det men han tyckte det var ganska så ointressant. La det lite försiktigt över huvudet och öronen "ska det här vara roligt, ni har tråkig humor!" tyckte H, helt obrydd. När täcket väl var på, viftade lite med det då med, fortfarande inte läskigt. Gick runt lite med honom så han kände det, inget då heller. Bytte och provade nästa. Han är så lugn, trygg och harmonisk min lilla fina bebis! Samtidigt är han så vaken och med, öronen är alltid spetsade, tippade utåt eller riktade emot en. Jag provade att stå och hoppa lite vid sadelgjordsläget, även med ena armen över ryggen. Inte ens det är läskigt. Hans uppfödare är grymma på att få hästarna så trygga i sig själva och ha en enorm tillit till människor.
Efter täckesprovning fick H gå ut till kompisarna igen.
Ledsen för långt inlägg (korta texter är inte min grej..) och tråkigt inlägg utan bild. Vad jag har förstått måste man vara medlem på någon fotosida för att kunna lägga upp bilder här. Någon sån sida har inte jag, än.