1-års trots?

[AgentCarter]

Finns ettårs trots? Min lilla kille på 13 månader är så jäkla ARG nuförtiden.
Får inte leka med sladdar=illvrål, tårar och ingenting hjälper
Egentligen är det nästintill konstant när han inte får som han vill utbrotten kommer...
Att inte få dra mig i håret=jätteledsen men han går inte och trösta för då sätter han sig i håret igen... (jag är väldigt håröm tyvärr)

Idag har han haft över fyra utbrott på den timman han var vaken mellan sju och åtta.
För tillfället är jag trött på det, men tur nog är han underbar mellan sina perioder och väldigt rolig.

Sen undrar jag också lite hur man ska hantera det, är mest runt grejer och "förbud" detta händer och har fått frågan om vi verkligen är snälla mot honom när vi tog bort en olämplig sak och han fick världens utbrott. (kan tillägga att han var så trött att han somnade i maten 10 min senare)
Hen tyckte att vi skulle byta ut det han hade, men det är något jag inte tycker fungerar. För INGET är så roligt som saker man inte får ha
Vi brukar lägga saken osynligt och gå därifrån, bärandes och tröstandes på honom och sen när han är gladare kan han leka med något igen.
Är det rätt sätt? Personligen tycker jag att det känns som det vore svårare att göra det bättre, förutom att låta honom leka med det han vill då.

Sen om ni har något tips på en BRA bok om barnets utveckling vore roligt, inte för flum men inte för mycket faktaspråk heller.

 

[AgentCarter]

Sv: 1-års trots?

Om ni undrar så har jag ett jäkla humör så kan vara genetiskt med

 

[Sar]

Sv: 1-års trots?

För mig är det självklart att byta ut grejen för ett så litet barn. "-Den här får du inte ta men den här får du leka med" och gärna försöka göra den nya grejen så spännande och åtråvärd som möjligt. Få barnet att byta fokus helt enkelt.
Sedan kan jag hålla med om att ett barn ofta behöver få undersöka en intressant grej ordentligt och då kan det ju vara läge att sitta ner och göra det under uppsikt om grejens beskaffenhet är sådan att den tål det. Gör den inte det är det absolut smartast att sätta den utom syn- och räckhåll så behöver den inte trigga bråk i onödan.

Jag tror inte att ert barn gråter/får utbrott av trots utan det är ett uttryck för barnets maktlöshet. Att den så gärna vill men ändå inte får och den förstår heller inte varför.

Hur fungerar det att ta barnets hand om smeka ditt hår efter ett ryck för att berätta hur man ska göra? Inte så men så. Med mkt beröm. Det fungerade utmärkt på våra äldsta. Med den yngsta fick de äldre syskonen problem då han ryckte hårt i deras hår och de var rädd att göra illa honom. Där lärde vi dem att ta ett tag i hans kalufs när han började slita och om han ryckte i deras hår så drog de lite grann i hans och sa "-nej, inte slita" tills han släppte och då släppte även de förstås. Jag vet inte om det är ett rekommendabelt tips men för oss fungerade det. Vi vuxna kan ju freda oss på ett annat sätt än mindre storasyskon genom att helt enkelt ta barnets händer.

Tips för dig om du är mkt håröm är ju att sätta upp håret om det är långt för att minska hårryckarincitamentet!

 

[Mirre]

Sv: 1-års trots?

1åringen här hemma är precis likadan.
Skriker och slåss/skallas/nyps/ drar i håret när han inte får som han vill.
Undrar också hur man hanterar det, han skriker verkligen högt.

 

[Mabuse]

Sv: 1-års trots?

Det är mitt bästa tips också, håll sånt barnet inte får ha utom räckhåll, så minimerar man barnets frustration över att hela tiden få roliga saker borttagna.

 

[Klockmalvan]

Sv: 1-års trots?

Ja så har vi gjort också. nej-grejer utom räckhåll... eller kompromiss: "jag fattar att du tycker den här är fin, men den får du inte ha, titta här istället..."

Sen har vi valt att gå med i en del grejer också. Tänkt över liksom hur illa är det atthon leker med tex. mobilladdaren, jag menar hur kul är den?
Den är inte så kul visar det sig snabbt...

Sen har jag blivit lite .. hm... det är svårt att förklara men tex. mina glasögon är definitivt nej, men det är helt ok att låna en vispskål i köket (på temat; hur kul är det ...) Mobiltelefonen är ju gaaaaalet spännande särskilt nu när hon kommit på hur man låser upp den, den kan hon helt enkelt inte låta bli. Så jag försöker verkligen ligga steget före så hon inte kommer åt den, I morse råkade jag lägga den i sängen så då hade vi en liten strid men det gick över fort.
Jag har dåligt samvete för jag har varit inkonsekvent med det här, jag tänkte först "hur kul är det.." men den är ju dödens kul och en sabla Iphone är tyvärr inte helt stöt-tålig. Men man gör ju sina misstag...

Just är dottern var kring ett var hon prylgalen kändes det som. hon älskade att rota och vi gav rot-utrymme: i det här skåpet får du rota (tex. skåpet där vi förvárade ofarliga saker) men inte i andra skåp.
Vi flyttade två gånger under den här perioden och det gick bra att överföra.
Hon hade fler såna rotar-hyss för sig, vi gjorde ett skåp i köket där vi satte en del av hennes leksaker och hade en korg med leksaker i vardagsrummet, några saker i en korg i sovrummet, så hon hade sina grejer också...

Det blir ju en del plock och vi har haft och har duster också, men det känns som att... jag vet inte. Välja strider, erbjud alternativ, lita på att prylar är döds-tråkiga...

Som en sån här grej: för nån månad sen blev hon helt besatt av tandborsten och skulle in på toa och hämta den och det var nöd och död som det bara kan vara när man är ett och ett halvt... Lösningen: vi köpte en till tandborste som hon fick ha hur mycket hon ville, så hade hon sin vanliga, hygieniska som vi använder till tandborstningen....

Det verkar i allafall funka för oss.

 

[AgentCarter]

Sv: 1-års trots?

Jag tror inte att ert barn gråter/får utbrott av trots utan det är ett uttryck för barnets maktlöshet. Att den så gärna vill men ändå inte får och den förstår heller inte varför.

Det håller jag med om, jag tror nog jag använder ordet "trots" på fel sätt. För mig är det när barnet vill, men inte kan (av olika anledningar) vilket leder till en konflikt i sig själv och även med andra.
(Är nog lite så som jag säger till honom när jag tröstar honom "den emotionella intelligensen är inte så hög")
Saken med den här killen är att det inte går och låta honom kolla på saker och tro att de blir ointressanta, vi har försökt det men ändå är t.ex. sladdar världens roligaste sak (som nu är big no no då han har börjat virra saker kring halsen). Samma sak med mobil, dator och fjärrkontroller.
Jag väljer verkligen mina strider, de flesta väljer jag inte alls. Han har fritt tillträde till alla kökssaker (utom de vasa då..) egen låda+skåp i köket, egen back med leksaker i vardagsrummet m.m

Allt hår som går är uppsatt, vi har hund så har tränat mycket på "klappa snällt" men nu har han glömt allt och drar både i mig och hunden.

Det är bara så dåligt humör här konstant känns det som, det är väldigt jobbigt (han är dessutom väldigt mammig nu...)

 

[AgentCarter]

Sv: 1-års trots?

Som sagt är kompromiss nästan omöjlig på denna killen, den viljan han har! Är verkligen ett barn jag har fått för mina synder

 

[Sar]

Sv: 1-års trots?

Kanske testa med en "sladdlåda" där han får leka sig less under uppsikt? Och sedan blir det inte lika intressant längre. Viktigt att ge alternativet "-inte linda runt halsen men här kan du linda".

 

[Klockmalvan]

Sv: 1-års trots?

vad härligt det låter, men vilja är nåt braaa...! fast inte för trötta, hårömma mammor!

 

[AgentCarter]

Sv: 1-års trots?

Vi har försökt det sedan han var sex månader

o
tKlockmalva: Jo, vilja är något bra! Men ibland vill man bara att de ska vara lugna, snälla och gosa i knät

 

[Bebben]

Sv: 1-års trots?

Vi har samma sak här, med den 15 mån gamla dottern.
Extremt stark vilja, två ton envishet, ett sjujäkla humör och en stor förmåga att bara gilla förbjudna saker

Hon har fyra lådor fulla av leksaker i vardagsrummet, ett eget skåp i köket med saker som är ofarliga och tål lek, leksaker i badrummet och tillgång till det mesta i huset. Men det hjälper inte, för dom sladdarna hon får ha är inte roliga, utan bara dom som hon inte får ha. Tre laddare till Apple-sakerna är trasiga redan.. Skärmen på iPaden är spräckt efter att hon fick tag i den också, två fjärrkontroller osv osv.

Enda sättet som får henne att sluta/avbryta sina utbrott är att bara låta henne vara, till hon kommer och vill vara med en, då kan man trösta och ge något annat. Innan dess är det helkört, tar man något ifrån henne så kastar hon precis allt som man byter ut det mot, det duger liksom inte just då.

Har några få saker framme som hon inte får leka med, som "träning". Dom går inte sönder om hon skulle ta dom, men vi försöker vänja henne långsamt vid att man inte får pilla på precis allt. Det går långsamt men säkert framåt!

Hon är också i en period där hon gärna ska dra mig i håret, klappa hundarna för hårt och sånt, och där är vi stenhårda bara faktiskt. Man får inte göra illa djuren, eller mamma/pappa/syskon. Det är alltid NEJ, och lyftas bort direkt. Vissa dagar tar det 150 ggr, andra bara 1-3 ggr.

 

[Mirre]

Sv: 1-års trots?

Svarar här igen.
Skönt och läsa att fler har det likadant
Han är som en tvååring på dåligt humör.
Med en vilja av stål och mitt humör är ljudnivån i takhöjd konstant.
Lägg sedan till lite vårtrötthet och tandsprickning på det, våra dagar i ett nötskal.
Låter honom hållas, tröstar och håller undan det han inte får ha.

 

[Mirre]

Sv: 1-års trots?

Hur hanterar ni skrikandet?
Det är ju trots allt rätt tålamodsprövande efter ett tag
I skrivande stund står en trött mini i sängen och illvrålet, slår på mig och drar i min tröja
Nappen kastar han bort så den kan man bara ge när han lägger sig för att sova.

Försöker mest lugna och trösta och undvika att han når och slåss.
Smått chockerande att det blir över en natt sådär, från enkel lugn och sansad till illvrål stup i ett, sparkande på skötbord osv

 

[AgentCarter]

Sv: 1-års trots?

I princip ignorerar jag, om han ska sova. Han får vara i sin säng, vi har en säng bredvid som jag ligger i med och klappar på honom tills han somnar.
Har nog tagit tre timmar som längst, men då är han jävligt trött också. Man kan inte ta ur honom ur hans säng för då lever han bara rövare.

Annars har vi fortfarande samma problem, jag är så fruktansvärt trött bara så jag orkar inte bråka med honom. Vilket resulterar i att en del saker försvinner i svarta hål efter han har haft dem

 

[lady_mike]

Sv: 1-års trots?

Jag har med båda barnen haft/har såna perioder. Dottern är precis lika just nu.. När jag tar något ifrån henne så erbjuder jag henne något annat som hon oftast kastar i sin frustration. Ibland går det inte heller att hålla i henne för att trösta eller visa henne något annat för hon kastar sej bakåt och blir hal som en ål. Då brukar jag lägga ner henne på golvet och sätta mej intill tills hon antingen lugnat sej eller vill komma upp i famnen igen. (sätter jag henne ner så slänger hon sej bara bakåt och slår huvudet). Beroende på situation så pratar jag med henne och frågar om hon vill mysa eller leka med nåt annat.

Klart jag ibland inte har tålamod och är skitirriterad. Speciellt om det är mitt i middagslagningen och trötte sonen oxå piper, skriker och båda hänger i benen på mej samtidigt som jag står vid spisen.
Men jag försöker att inte göra nåt grej av det hela utan låter dottern vara arg för jag förstår henne så väl. Jag skulle oxå bli galen om någon gick och sa åt mej att ajja bajja, inte röra den!!
Men när hon vill gosa gör jag vad jag kan för att ha henne i famnen trots midagslagning mm. Ibland får de turas om att vara i famnen så får den andra helt enkelt skrika så länge om inget duger.


Det jag tycker är jobbigast är när dottern kastar sej bakåt. Det är något lugnare nu men hon har väl lärt sej av alla gånger hon slagit bakhuvudet i väggar, golv och stolar..

 

[Mirre]

Sv: 1-års trots?

Det där med att kasta sig bakåt gör Rasmus också.
Just nu ligger han på hallgolvet och tokskriker för att... ja säg det.
Jag lyfte ur honom ur vagnen, då började han skrika.
Suck.

 

[Priscilla]

Sv: 1-års trots?

kl

Vill bara sälla mig till skaran och skriva att min son, som är drygt 16 månader, är precis likadan. Han blir fullständigt vansinnig när han inte får som han vill (ibland hinner man aldrig ens uppfatta varför han blir arg), i frustration kastar han saker, stampar med foten, slår eller skriker rakt ut. Han skäller också väldigt, dvs pratar med arg röst fast på sitt eget lilla språk och ser ofattbart förolämpad ut med ansiktet helt ihopskrynklat och argrynka i pannan. Kan inte låta bli att tycka att han är helt otroligt söt då

Vi brukar hantera det genom att förklara för honom varför han inte får den och presentera det han får istället. "Jag förstår att du blir arg men du kan inte sitta på diskbänkslocket för det går sönder", "Jag vet att du vill spola mer vatten men nu har vi tvättat händerna färdigt" osv osv. Funkar väl sådär men det känns ju bättre för en själv i alla fall

De gånger jag själv tappar tålamodet är när han har gnällt en hel dag och jag har varit ensam med honom, eller när han är elak med hunden.

 

[AgentCarter]

Sv: 1-års trots?

Han skäller också väldigt, dvs pratar med arg röst fast på sitt eget lilla språk och ser ofattbart förolämpad ut med ansiktet helt ihopskrynklat och argrynka i pannan.

Det där känner jag igen Och jag kan inte låta bli och skratta och pussa på honom, så söt!

 

[Emor]

Sv: 1-års trots?

äsch, raderat