Måste bara delge er i denna tråden att något helt osannolikt hänt mig igår. Jag har inte kunnat formulera mig, så jag har varit tyst. Får försöka göra det enkelt för jag kan fortfarande inte förstå att detta har hänt.
Som alla vet var jag helt inställd på att flytta till Östersund. Hade fixat stallplats, boende, jobb givetvis och flytthjälp till utsatt datum. Jag var oerhört nöjd och såg fram emot detta enormt. Talade med nya arbetsgivaren senast igår förmiddag så att allt skulle vara klart med anställningsavtal osv så att jag skulle hinna säga upp mig i tid. De hade skickat pappren i förrgår och allt skulle bara skrivas under och återsändas. Jag hade bokat tid med min nuvarande chef nu på tisdag.
Så inträffar det helt sjuka, osannolika, utopin... Telefonen ringer igår eftermiddag och den som ringer är chefen på företaget i mina hemtrakter, där jag tidigare i våras sökte ett jobb men inte fick, till min stora bitterhet som alla numera känner till. Han säger att en där gått vidare till andra uppgifter internt, och att det nu finns en tjänst ledig som jag kan få. Denna ska jag alltså få, på stående fot, utan rekryteringsprocess och allt sådant. Om jag är intresserad. De har redan talat med facket som godkänt detta förfarande. Om jag bara vill ha jobbet alltså, så får jag ta det, kan börja när det passar mig.
Jag sa att Jaha, det var ju trevligt. Men jag har precis fått ett jobb i Östersund och jag ska flytta i augusti. Eeehhh.
Han sa att Ojdå. Ja givetvis ska du ju ta den chansen om du vill ha det jobbet. Det hade han ju såklart all förståelse för.
Jag sa att Jag är ju glad att du ringer mig idag, och inte imorgon eller på måndag när jag hunnit skriva på pappren och postat på lådan. Då det är det enda som återstår innan det är klart. Men att jag har GANSKA svårt att smälta detta nu, och måste få fundera och återkomma imorgon. Och att jag har ingen aning alls om vad jag ska säga till Ösd.
Jag =
Så. Inatt har jag inte sovit många timmar. Imorse ringde jag tillbaka och frågade om detta verkligen var sant och inte nåt jag drömt. För jag ringer inte till Ösd och gör bort mig totalt och bränner alla mina broar, om detta jobb inte är garanterat åt mig. Det var klart, han drog hela historien igen och vi kommer överens om att jag börjar där samma datum som jag skulle ha börjat i Ösd. Det är ju bara att köra rakt fram i Sundsvall istället för att ta vänster till Ösd liksom, jag har ju redan ställt in mig på att flytta. Så lägger jag på luren och sitter där och har svårt att inse vad som hänt.
Sedan var det jobbiga kvar. Att ringa till Ösd och förklara vad som hänt. Det är alla kategorier det värsta telefonsamtalet jag haft hittills i mitt liv. Jag skämdes som en hund, det var helt fruktansvärt att göra det. Jag har aldrig känt mig oseriösare, omognare, mer rutten och allt det där. Rent ut sagt skit. Och det talade jag om för chefen där, att det är så jag känner mig. Och jag är inte säker på att jobbet hemma i sig passar mig bättre än i Ösd, vilket jag inte tror. Men att jag inte kan tacka nej till det med tanke på att den här chansen får man aldrig igen. Givetvis förstod han det, och lät inte alls arg utan snarare oerhört förvånad. Men i min hjärna tycker dom såklart att jag är dum i huvudet och att detta är helt sjukt dåligt och oprofessionellt. Så jag grinade en kvart när jag la på, för jag kände mig så kass.
Så ja. Jag är helt mållös. Jag har ännu inte fattat att detta är sant. Det är blandade känslor, mellan total eufori att äntligen få komma hem, och känslan av att vara den sämsta personen i världen rent professionellt. Jag skäms bara jag tänker på denna situation.
