Sv: 07
rna!
JAg har inte haft några sådana problem med någon unghäst så jag vet inte om jag är rätt person att råda dig til något.
Men iaf, jag brukar prata till hästen när vi skrittar och berömma om den varit tveksam till något och ändå gjort rätt. Går den lugnt och skrittar så pratar jag mycket med den. När den travar rakt o fint i vagnen utan krångel så får den springa så med ett lätt stöd på bettet. Då stör jag inte.
Vid tempoökning som jag bara begär när den innan gått med fint stöd på bettet så visar jag bara med smackning och visad pisk att den ska öka tempot. Gör den rätt får den trava så tills jag tar upp igen.
Unghästar kör jag alltid med spö utifall att jag behöver en förlängd arm. Jag gillar inte att man klatschar till med tömmarna. Drivning med rösten ska hästen svara på direkt, om inte så förstärker man den med spöets hjälp. Givetvis inte genom att slå på hästen utan bara för att markera.
Angående tillrättavisningar. Om hästen inte står stilla när jag har den på gången för att t ex sela ut så undviker jag nog för det mesta att bråka med den. Säger bara ett bestämt "stå stilla" eller "nej" om den trampar runt eller stampar med benen. Kan lägga en hand på kroppen för att styra den åt rätt håll etc. Då gör de det i regel. JAg har så sällan haft problem med de egna unghästarna som är födda här. Den 07 som jag har nu är dock ibland lite rastlös på gången och kan trampa runt och stampa en del precis när man ställt henne där. Hennes mamma har varit likadan och där tjänar jag inget på att ryta i utan det är bättre att nonchalera det, då slutar hon själv efter en stund. Bråkar jag med henne så blir hon bara värre. Så fort selen är på så står hon som ett ljus tills jag knäpper loss henne.
De unghästar jag haft som inte är födda hos mig har inte alltid varit lika enkla. Men jag tror inte man vinner något med att vara arg eller "ta i" mot hästarna utan det räcker med att man är tydlig med vad man vill så de förstår.
