What to do?

Egentligen förväntar jag mig inte att någon har något svar. Jag har det verkligen inte själv

Som många vet har det senaste året varit väldigt turbulent för mig och min häst. Han blev plötsligt dålig i slutet av förra sommaren och det har varit många turer till veterinären, resor till Helsingborg för ct, igångsättning, behandling igen, rehab, sjukgymnast osv.
Energin och pengarna var verkligen totalt slut. Från väldigt osäkert om han skulle kunna ridas alls till han bör kunna återgå i full träning. Oro stress, osäkerhet, fler frågor än svar.

Så sattes han tillslut igång, träningen byggdes på successivt med fortsatt hjälp av sjukgymnast.
Har hela tiden haft väldigt bra hjälp och stöd från en mycket duktig veterinär som är baserad utomlands men är i Sverige i arbetetar en gång i månaden. Hon har kollat igenom honom, svarat på frågor osv.

Träningen har gått bra med ett uppehåll för lymfangit i somras. Han har fått hoppa en del och vi har även tränat lite terräng. Ridit för ny tränare i dressyren och han är nu finare än någonsin.

Samtidigt som det har gått bra har jag kämpat med glädjen och motivationen. Oron ligger som en våt filt över mig, mår han verkligen bra? Är det verkligen värt alla pengar, all energi osv.

Så för en dryg vecka sedan protesterade han våldsamt under en dressyrträning. Hade tur att det utländska veterinären skulle till stallet samma helg. Hon hade gjort en koll av honom bara två veckor tidigare och då var allt toppen. Nu såg hon en knappt engradig hälta höger fram, troll en lättare vickning. Gjorde ultraljud för säkerhets skull som såg bra ut. Inflacam, två veckors vila och sen två veckors skritt.

När han protesterade kände jag hur all ork bara försvann. Jag vill inte mer, jag orkar inte mer.
Det är inte roligt längre. Jag orkar inte börja om, mer utredningar, mer behandlingar, mer pengar. Det går inte längre, jag vill inte längre.

Men så kommer jag till stallet, han gnäggar när jag ropar på honom, följer mig till grinden. Jag borstar och pysslar med honom och känner hur otroligt mycket jag tycker om den där hästen och att vara i stallet.

När jag är hemma känns det så enkelt. Låna ut honom till någon för sällskap och lättare ridning. Sälja känns omöjligt med hans bagage, risken att det blir totalt fel känns enorm.
När jag är i stallet så känns det återigen omöjligt att lämna bort honom.
Min underbara lilla häst.

Jag är så trött, så himla trött, jag vill återhämta mig mentalt och ekonomiskt samtidigt så vill jag inte svika honom.

 

[Bison]

Nu utgår jag lite från hur jag själv funkar, men det kan inte vara årstiden som ställer till det till viss del?
Just nu har ju öron precis fått sig en boost dessutom, men frågan är om känslan består även när ljuset och värmen börjar återvända.

Kan en tanke vara att bara ta det lugnt ett par månader, göra roliga saker och sen ta sig en funderare fram mot våren?

Jag är inte så påverkad av det, tycker sommaren kan vara värre med alla insekter och värmen
Jobbar så jag kan vara i stallet dagtid nästan alla dagar. Stallet är lättarbetat, har knappt någon lera, bra ridvägar, eget, stort och fint ridhus osv.
Vi är ett jättebra gäng som hjälper varandra så avlastning är inga problem om det behövs.
Det är viljan och glädjen som saknas överlag

 

[Bison]

Jag tror att det viktigaste är att bara acceptera att just nu suger det att ha häst och sugigheten förhoppningsvis går över. Jag är själv ”utbränd” på djur, har lagt vansinniga mängder pengar på mina djur i år pga veterinärräkningar och jag har oroat ihjäl mig. Blir knäckt när minsta lilla händer nu. En hund har bitit av en tand och jag vill typ gå och hänga mig.

För mig är det inte mycket kvar med djur som är kul men sakteliga börjar jag nog tycka det är lite kul igen. Det ska bara gå tillräckligt lång tid mellan veterinärbesöken för att det ska kännas bra igen - inte minst så att plånboken hinner läka.

Men precis så, utbränd på djur, eller iaf utbränd på hästlivet.

Inatt har han lekt ninja turtle i boxen och dragit av sig en baksko. Ville bara skrika rakt ut när jag hittade den
Det är ju inte ens någon stor grej, han ska ändå inte ridas, bara raspa till hoven lite och så får hovslagaren ta det när det passar.
Men det räcker med en sån liten grej för att jag bara ska vilja slänga grepen åt helvete, åka hem och aldrig mer komma tillbaka.

 

[Unafraid]

Jag är inte så påverkad av det, tycker sommaren kan vara värre med alla insekter och värmen
Jobbar så jag kan vara i stallet dagtid nästan alla dagar. Stallet är lättarbetat, har knappt någon lera, bra ridvägar, eget, stort och fint ridhus osv.
Vi är ett jättebra gäng som hjälper varandra så avlastning är inga problem om det behövs.
Det är viljan och glädjen som saknas överlag

Jag har varit utan häst i 2-3 år nu och det har tagit tills nu att inse att det nog inte bara blev en kort paus. Jag känner mig klar med häst, alla resor till veterinären har helt dödad viljan att ha en egen häst. Vi får se om den kommer tillbaka, men det är dessutom sjukt mycket pengar som går till en "hobby".

 

[Bison]

Jag har varit utan häst i 2-3 år nu och det har tagit tills nu att inse att det nog inte bara blev en kort paus. Jag känner mig klar med häst, alla resor till veterinären har helt dödad viljan att ha en egen häst. Vi får se om den kommer tillbaka, men det är dessutom sjukt mycket pengar som går till en "hobby".

Det är ju det.

Så länge det är roligt så är det ju värt det men nu känns det inte roligt.
Har dåligt samvete mot min sambo som jag gärna vet skulle vilja resa lite framöver. Jag har inte råd, senaste årets veterinärkostnader har ätit upp nästan hela min buffert.

Med stallhyra, hovslagare och försäkring är det ändå nästan 5000:- varje månad.

 

[Unafraid]

Det är ju det.

Så länge det är roligt så är det ju värt det men nu känns det inte roligt.
Har dåligt samvete mot min sambo som jag gärna vet skulle vilja resa lite framöver. Jag har inte råd, senaste årets veterinärkostnader har ätit upp nästan hela min buffert.

Med stallhyra, hovslagare och försäkring är det ändå nästan 5000:- varje månad.

Jag förstår dig helt och hållet! Det är första gången i mitt liv jag nog skulle ha råd att ha häst utan att leva riktigt jäkla snålt just nu. Me. Jag uppskattar att spara pengar, köpa en vettig bil och boka resor. Det var inte möjligt med hästarna.

Hästar är inte en hobby, det är en livsstil. Du ska tjäna ruskigt bra om du vill kunna lägga pengar på annat också.

Det är okej att inte längre tycka att det är värt det.

Jag sålde mitt halvblod för 38. Folk tyckte inte att jag var klok, hon var värd minst det dubbla. Sålde ponnyn för 30, hon var väldigt speciell så jag var billig. Båda hamnade på jättebra ställen och det kändes bra i själen, trots att jag nog hade kunnat klämma ut betydligt mer pengar. Det känns fortfarande jättebra. I ditt läge hade jag kunnat låna ut hästen på foder för att ha kontroll över att han inte skulle hamna på fel ställe.

 

[Lovisaleonora]

Det är ju det.

Så länge det är roligt så är det ju värt det men nu känns det inte roligt.
Har dåligt samvete mot min sambo som jag gärna vet skulle vilja resa lite framöver. Jag har inte råd, senaste årets veterinärkostnader har ätit upp nästan hela min buffert.

Med stallhyra, hovslagare och försäkring är det ändå nästan 5000:- varje månad.

Just detta. Det finns så mycket annat liv. Förutom lera, veterinärräkningar, dåligt samvete för dålig häst, foderbry, kolik, tappskor och all tid som inte är ridning som går framåt. Det är när den vågskålen blir för tung som det inte är kul längre.

Jag slutade 2010 och har faktiskt inte ens lite funderat på att börja igen.

 

[fijja]

Jag hade hästar hela livet och började tappa motivationen, kämpade vidare i många år pga att jag inte ville skiljas från hästarna som jag verkligen älskade, hade en del skador också. Ibland fick det sig ett litet uppsving tex en tävlingssäsong men sen blev det samma sak igen.
Tillslut så när jag hade bara en häst kvar och med extrem vånda så sålde jag, hade tur och hittade perfekta hemmet hos en bekant.
Ångrade mig aldrig.
Så tuffa beslut..

 

[kolblakkur]

Men precis så, utbränd på djur, eller iaf utbränd på hästlivet.

Inatt har han lekt ninja turtle i boxen och dragit av sig en baksko. Ville bara skrika rakt ut när jag hittade den
Det är ju inte ens någon stor grej, han ska ändå inte ridas, bara raspa till hoven lite och så får hovslagaren ta det när det passar.
Men det räcker med en sån liten grej för att jag bara ska vilja slänga grepen åt helvete, åka hem och aldrig mer komma tillbaka.

Exakt så. Man blir helt knäckt av minsta motgång.

Tror ändå att det hjälper lite att vara ärlig om det, ivarje fall mot sig själv. Typ ”jag är väldigt hästtrött och omotiverad just nu på grund av många utgifter och att behöva oroa mig”. Det är ju inte djuret i sig man tröttnat på, utan just alla skitsaker som händer.

 

[Dopy]

Om det är ekonomin som tryter så tycker jag du ska prova att låna ut som sällskapshäst till någon.
Om det är energin och lusten som tryter, så sluta sätta press på dig, gör den vanliga skötseln, sluta rida, låta hästen vila, kanske bara borsta, promenera för hand när du känner det, mysa och bara vara med hästen. Tills du känner att lusten återvänder

 

[_Taggis_]

Oj vad jag känner igen mig. Jag har gjort den där resan flera varv. Jag har varit precis i din sits. Ambivalent och ändå kämpat på trots att glädjen och allting varit slut. År ut och år in, med korta perioder av lättnad för att sedan börja om igen med nåt nytt eller gammalt. Med olika hästar. Alltid samma visa.

Där jag står idag skulle ingen läkare tveka att sjukskriva mig om jag sa som det var, jag är så slut. Trots att det är ett par år sedan jag begravde den sista olyckskorpen så har jag aldrig återhämtat mig. Jag tog sån skada av alla de där åren jag slet och trälade på i skadecirkusen. Jag köpte sedan en ny häst men det blev aldrig som jag hade hoppats, jag var så trött redan från start så jag har aldrig orkat kravla mig över kanten. Nu väntar istället en lång process av att orka ta tag i att rensa upp tillvaron. Sälja hästen, plocka upp skärvor av sig själv, läka en sjukdom jag garanterat fått pga allt detta, och kanske när en hel hög med städning i livet äntligen kanske nån gång försvinner så kan det bli min tur att leva. Just nu äts allting upp av måsten och räkningar så det finns ingen tid över till sig själv.

Så, vad jag vill ha sagt är - lyssna på din trötthet. Den kommer inte bli bättre av sig självt. Du behöver vila. Sen hur du löser det rent praktiskt kan jag inte råda dig, men fortsätt bara inte i samma spår. Det kommer inte ge ett piss. När man är där du är så vaknar man inte plötsligt en dag och glädjen har återvänt av sig självt. Jag tror du behöver nollställa hästlivet innan det kan ske. Så skulle jag ha gjort, med facit i hand. Nu vill jag bara aldrig mer ha nåt med häst att göra.

 

[Bison]

Idag hade han sprungit av sig en framsko
Han har sällan tappskor men nu vet jag inte vad han håller på med
Men jag fattar ju varför han vrickat sig

 

[_Taggis_]

Idag hade han sprungit av sig en framsko
Han har sällan tappskor men nu vet jag inte vad han håller på med
Men jag fattar ju varför han vrickat sig

En av mina skadade hästar klev av minst 2 skor varje vecka under sin konvalescens. Min uppfattning är att det blir så när de är skadade och skeva i kroppen, de har inte koll på sig själva på samma vis, kanske rör sig annorlunda och är dessutom vildare pga överskottsenergi. Jag har faktiskt aldrig haft en skadad häst som under konvalescens för skada 1 inte drar på sig 1-3 följdskador pga detta. En vilade för senskada+griffelbensfraktur och sedan rasade bakknän pga tappade muskler pga vilan för senskada, och drog utöver allt detta även på sig en fraktur för att någon tog i en hagkompis. Ja...

 

[Bison]

En av mina skadade hästar klev av minst 2 skor varje vecka under sin konvalescens. Min uppfattning är att det blir så när de är skadade och skeva i kroppen, de har inte koll på sig själva på samma vis, kanske rör sig annorlunda och är dessutom vildare pga överskottsenergi. Jag har faktiskt aldrig haft en skadad häst som under konvalescens för skada 1 inte drar på sig 1-3 följdskador pga detta. En vilade för senskada+griffelbensfraktur och sedan rasade bakknän pga tappade muskler pga vilan för senskada, och drog utöver allt detta även på sig en fraktur för att någon tog i en hagkompis. Ja...

Han är ju ganska vild redan i grunden
Kylan gör ju helt klart sitt till, han är jätteduktig på att skada sig i hagen
Är en stingslig jävel i boxen och har alltid varit, räcker att någon av de andra hästarna tittar på honom när han äter så flyger benen i väggarna. Har haft en tappsko sen vi flyttade till nya, stallet i mars, även den i boxen
Nu lever han apa i hagen så har väl dragit en sko till i morgon.

 

[Lumos_Nox]

Känner igen mig så mycket i ditt inlägg.

Min skadade sig för två år sen och sen dess har det bara varit veterinär, rehab, igångsättning, ridning så hoppet tänds och sen händer nått och det är bara upprepa allt igen.
Det är inte kul att ha häst just nu, inte varit det på länge.

Jag har lagt ut så mycket pengar och tid bara för att få göra om allt igen. Och för vad, någon/några månaders igångsättning och kanske en eller två träningar innan nått händer igen.
Vi är just nu i en sån period. Vi har börjat träna igen men jag kan inte glädjas för jag bara väntar på att det skiter sig igen.

Gav upp i våras, bestämde mig för att dra av skorna och slänga ut henne i en hage och glömma bort henne ett tag och valde att betäcka henne, då får jag iaf en ny häst tänkte jag . Självklart I Helvete tog det sig inte.

Jag vill ha en häst att rida/träna på, som det är nu har jag en jävligt dyr hamster att klappa på.

Hon är tyvärr för knepig för att jag vill sälja henne, vill inte att hon ska vandra runt.
Borde väl ta bort henne och köpa ny men jag vet att jag inte kommer kunna köpa en så bra häst igen. Fick köpa henne tokbilligt av min tränare för att hon blev lite för liten för honom.
Och i ärlighetens namn har jag knappt råd att köpa en skräphäst efter alla räkningar.

 

[Unafraid]

Känner igen mig så mycket i ditt inlägg.

Min skadade sig för två år sen och sen dess har det bara varit veterinär, rehab, igångsättning, ridning så hoppet tänds och sen händer nått och det är bara upprepa allt igen.
Det är inte kul att ha häst just nu, inte varit det på länge.

Jag har lagt ut så mycket pengar och tid bara för att få göra om allt igen. Och för vad, någon/några månaders igångsättning och kanske en eller två träningar innan nått händer igen.
Vi är just nu i en sån period. Vi har börjat träna igen men jag kan inte glädjas för jag bara väntar på att det skiter sig igen.

Gav upp i våras, bestämde mig för att dra av skorna och slänga ut henne i en hage och glömma bort henne ett tag och valde att betäcka henne, då får jag iaf en ny häst tänkte jag . Självklart I Helvete tog det sig inte.

Jag vill ha en häst att rida/träna på, som det är nu har jag en jävligt dyr hamster att klappa på.

Hon är tyvärr för knepig för att jag vill sälja henne, vill inte att hon ska vandra runt.
Borde väl ta bort henne och köpa ny men jag vet att jag inte kommer kunna köpa en så bra häst igen. Fick köpa henne tokbilligt av min tränare för att hon blev lite för liten för honom.
Och i ärlighetens namn har jag knappt råd att köpa en skräphäst efter alla räkningar.

Jag blev också "häst-utbränd" av alla turer till veterinär, alla månader med skritt och att behöva börja om hela tiden. Jag gick från att hästarna var allt till att vara utan. Jag är oerhört tacksam över min hästtid, men jag kommer inte klara av att skaffa en ny, jag orkar inte ens med en tappsko känner jag!

 

[sorbifolia]

Vet inte om du har bestämt dig än @Bison , men för mig i sådana situationer så har det hjälpt att sätta ett datum och säga typ "innan dess ska hästen vara tävlingsklar eller så räcker det, då orkar jag inte med dessa gentagna rehabbar längre" (med mina ston så har det då blivit betäckning, vilket iofs leder till ännu flera hästar, så lämna bort din valack som sällskap låter kanske som en bättre plan). Eller bestämma t.ex. att "om hen får en skada som behöver vila XX länge, eller kostar mera än XX så tar jag bort henom istället".

Det har liksom gett lite sinnesfrid och förutsägbarhet för min del plus att man ger sig själv tid att smälta och vänja sig vid tanken.

Sedan går det givetvis att ändra sig, t.ex. med mitt föl så var jag helt inställd i förvägen på att ta bort honom när han fick lunginflammation senast, men så var han ändå såpass pigg och svarade så bra på antibiotika så han är kvar fortfarande. Men då tog jag det beslutet att han fick EN chans till, och så är jag lugn med det.

Och om lusten och motivationen kommer tillbaks efter ett tag utan häst, så vore det väl inget som vore bättre? Då är det bara att börja om igen.

 

[Bison]

Vet inte om du har bestämt dig än @Bison , men för mig i sådana situationer så har det hjälpt att sätta ett datum och säga typ "innan dess ska hästen vara tävlingsklar eller så räcker det, då orkar jag inte med dessa gentagna rehabbar längre" (med mina ston så har det då blivit betäckning, vilket iofs leder till ännu flera hästar, så lämna bort din valack som sällskap låter kanske som en bättre plan). Eller bestämma t.ex. att "om hen får en skada som behöver vila XX länge, eller kostar mera än XX så tar jag bort henom istället".

Det har liksom gett lite sinnesfrid och förutsägbarhet för min del plus att man ger sig själv tid att smälta och vänja sig vid tanken.

Sedan går det givetvis att ändra sig, t.ex. med mitt föl så var jag helt inställd i förvägen på att ta bort honom när han fick lunginflammation senast, men så var han ändå såpass pigg och svarade så bra på antibiotika så han är kvar fortfarande. Men då tog jag det beslutet att han fick EN chans till, och så är jag lugn med det.

Och om lusten och motivationen kommer tillbaks efter ett tag utan häst, så vore det väl inget som vore bättre? Då är det bara att börja om igen.

Jag har löst det genom att sticka huvudet i sanden
Han ska skrittas nu i två veckor, har även et inbokad nästa vecka.
Sen får jag se vad som händer när jag börjar rida på riktigt och ta ett beslut hur jag ska göra efter det.

 

[Amanda_F]

Jag har löst det genom att sticka huvudet i sanden
Han ska skrittas nu i två veckor, har även et inbokad nästa vecka.
Sen får jag se vad som händer när jag börjar rida på riktigt och ta ett beslut hur jag ska göra efter det.

När jag var i det läget med Caspian att jag inte orkade eller hade råd längre sa jag det till veterinären. Vi maxade ut försäkring flera år i rad och han kostade mig 15-17 000 i månaden (med bensin och parkering och sånt som var tvunget då han stod en bit utanför Stockholm där jag bodde då. Jag tror inte hon hade dömt ut hans chanser men i och med att det varit så många olika diagnoser som påverkade varandra och förmågan att läka så sa hon att hon stödde mig i beslutet (för det var tydligen mitt..) att inte behandla ytterligare en allvarlig skada. Så har du en bra veterinär tycker jag att du ska prata från hjärtat. Jag saknar Caspian men inte den ständiga oron. Och nu har jag häst igen som ska tränas men det var rätt skönt att kunna följa med på resor och sånt det halvåret jag var hästledig. Sen drog det tydligen i min hästtarm igen. Just nu hade jag faktiskt kunna vara utan häst... Men det är en helt annan fråga.

 

[FengurLaugar]

Jag har ju också haft ett jobbigt år med skadad häst, flera bakslag, operation, nya grejer, rehab, behandlingar mm mm. Det har tagit otroligt mycket på min ork och lust i allmänhet. Och det var längesen jag landade i att han aldrig mer kommer bli ridhäst, ändå kämpar jag. Men det är jobbigt, riktigt jävla skitjobbigt är det..

Vill bara att du ska veta att du inte är ensam

 

[Bison]

Tog upp det här med mitt dåliga samvete med sambon.
Han tyckte mest jag var löjlig som ens funderade över det.
Hellre att du har häst och mår bra än inte har häst och mår dåligt över det, då blir det ändå inte roligt för dig med resor osv.
Vi gör det vi kan, det räcker bra.

Han är fin

Annars är jag kvar i pausläget, dvs inget beslut åt något håll.
Har en rörig tid på jobbet och ska byta jobb om två månader. Något som både är roligt med samtidigt skitläskigt eftersom det är en helt ny bransch där jag helt saknar erfarenhet

Men det är trevligt att pyssla med Molnet och jag uppskattar våra skrittrundor och det gör han med