Vuxen omplacering miljöträning och rumsrenhet

Jag tolkar hunden som otrygg i utemiljö. Alltså väljer jag att göra rutin. Samma runda, hela tiden. Ta sexton varv om det är vad som krävs. Kryp fram, om det är vad som funkar. Och låt det ta tid med promenaderna. Gå inte in förrän det blir resultat. Mitt alternativ.

Andra alternativet är att lära hunden att gå på låda inne, med kommando som knyts till behoven. Och därefter överföra kommandot ute, på samma rutinpromenader som i förra alternativet.

Men prio 1 för mig hade varit att göra utevistelsen helt händelselös, trygg och på rutin. Inte några nya händelser ALLS under de första 6 månaderna/till hunden är helt trygg. Inga utflykter, nya miljöer etc.

När vår rottweiler var knäskadad fick vi koppelrasta honom, han vägrade att göra ifrån sig i koppel. Och då var vi ändå hemma i vanliga trädgården. Det var ett himla trassel och tidsödande innan det blev gjort något.

Min förhoppning har varit att kunna göra som du beskriver i det första alternativet. Jag har försökt vänta ut henne (gå runt, stå still, sitta ner, you name it) ute i kombination med att övervaka henne inne för att kunna ta ut henne när hon är på väg att sätta sig. Men när hon håller sig i 7-8 timmar känns det övermäktigt. Jag kan helt enkelt inte gå varv efter varv samma runda i så många timmar :crazy:

Att lära henne "gå på låda" känns som att det skulle kunna vara genomförbart. I nuläget försöker jag få henne att göra ifrån sig på särskilda ställen där jag har lagt "puppy pads", tidningar etc som har fläckar med hennes kiss på sig. Hon sätter sig dock lite vartsomhelst ändå. Finns det något mer jag kan göra utöver att försöka locka henne att göra behoven på specifika platser?

Ett problem med att gå exakt samma runda varje gång, varje dag i flera månader är att jag ju har en till hund sen innan. Han måste ju få sina behov tillfredsställda också, vilket innefattar varierande promenader och utflykter. Att gå ut med dem var för sig varje gång känns inte rimligt orkesmässigt. Dessutom har väl tiken aldrig i sitt liv (förmodligen) blivit lämnad ensam hemma och skulle troligtvis bara bli ännu mer stressad av det, tänker jag. Så hur ska jag bära mig åt? :(
 
Min förhoppning har varit att kunna göra som du beskriver i det första alternativet. Jag har försökt vänta ut henne (gå runt, stå still, sitta ner, you name it) ute i kombination med att övervaka henne inne för att kunna ta ut henne när hon är på väg att sätta sig. Men när hon håller sig i 7-8 timmar känns det övermäktigt. Jag kan helt enkelt inte gå varv efter varv samma runda i så många timmar :crazy:

Att lära henne "gå på låda" känns som att det skulle kunna vara genomförbart. I nuläget försöker jag få henne att göra ifrån sig på särskilda ställen där jag har lagt "puppy pads", tidningar etc som har fläckar med hennes kiss på sig. Hon sätter sig dock lite vartsomhelst ändå. Finns det något mer jag kan göra utöver att försöka locka henne att göra behoven på specifika platser?

Ett problem med att gå exakt samma runda varje gång, varje dag i flera månader är att jag ju har en till hund sen innan. Han måste ju få sina behov tillfredsställda också, vilket innefattar varierande promenader och utflykter. Att gå ut med dem var för sig varje gång känns inte rimligt orkesmässigt. Dessutom har väl tiken aldrig i sitt liv (förmodligen) blivit lämnad ensam hemma och skulle troligtvis bara bli ännu mer stressad av det, tänker jag. Så hur ska jag bära mig åt? :(

Ekvationen måste inte gå ut i det här fallet, tyvärr. En hund med de speciella förutsättningarna du berättar om kommer obönhörligen att ta mycket fokus från din andra hund, som får offra sin livskvalité.

Med tanke på att du har rätt dåliga förutsättningar för att reda ut det (inga bra ställen i närheten etc) hade jag övervägt att lämna tillbaka hunden. Främst för din andra hunds skull, men också för den nytillkomna hunden som inte verkar få det så bra som hoppats.
 
Är det bara jag som aldrig skulle ta en sådan hund - en vuxen som inte ens vågar göra ifrån sig ute ? Risken är att man står där med en hund som 2 år senare fortfarande gör ifrån sig inomhus, vilket är ett problem hos vissa dvärghundsraser. Oavsett kennelhund eller inte, så borde den vara så pass miljötränad att den varit utanför hemmet vid den åldern - annars har jag en hel del att tycka om en sådan "kennel" :cautious:

Jag skulle inte heller ha tagit henne om jag hade förstått att det var på det här sättet. Jag pratade en hel del med uppfödaren innan om just miljöombytet och huruvida hon var rumsren, etc. Det jag fick höra var ungefär att "hon gör sina behov ute utan problem", "hon kan gå i koppel men är inte van vid det" och "om du bara ger henne den tid hon behöver så kommer hon finna sig till rätta". Jag begrep inte att detta i praktiken betyder att hon inte alls gör sina behov under vanliga koppelpromenader i stadsmiljö :crazy:
 
Jag skulle gjort som jag brukade med första hunden och helt enkelt tagit med den andra. Och avgränsat så det inte blev nerskitat överallt inne. Ju mer du fussar runt det ju mer konstigt blir det. Om det inte blir bättre efter några månader så hade jag lämnat tillbaks.
 
Jag skulle inte heller ha tagit henne om jag hade förstått att det var på det här sättet. Jag pratade en hel del med uppfödaren innan om just miljöombytet och huruvida hon var rumsren, etc. Det jag fick höra var ungefär att "hon gör sina behov ute utan problem", "hon kan gå i koppel men är inte van vid det" och "om du bara ger henne den tid hon behöver så kommer hon finna sig till rätta". Jag begrep inte att detta i praktiken betyder att hon inte alls gör sina behov under vanliga koppelpromenader i stadsmiljö :crazy:
Kompostgaller 4kant,99kr på rusta,hon blir troligen inte alls stressad av att vara ensam,det är dom i kenneln.
Men för jösse namn,lägg inte ut något åt henne att pinka på,då binder du ris åt egen rygg.
 
Ekvationen måste inte gå ut i det här fallet, tyvärr. En hund med de speciella förutsättningarna du berättar om kommer obönhörligen att ta mycket fokus från din andra hund, som får offra sin livskvalité.

Med tanke på att du har rätt dåliga förutsättningar för att reda ut det (inga bra ställen i närheten etc) hade jag övervägt att lämna tillbaka hunden. Främst för din andra hunds skull, men också för den nytillkomna hunden som inte verkar få det så bra som hoppats.

Jag håller med dig om att mina förutsättningar är dåliga. Jag vill inte att någon av hundarna ska bli lidande, så om den här situationen inte kan bli bättre inom en ganska snar framtid kommer jag lämna tillbaka tiken.

Jag skulle gjort som jag brukade med första hunden och helt enkelt tagit med den andra. Och avgränsat så det inte blev nerskitat överallt inne. Ju mer du fussar runt det ju mer konstigt blir det. Om det inte blir bättre efter några månader så hade jag lämnat tillbaks.

Så du är mer inne på att hon ska vänja sig vid våra rutiner istället för att vi anpassar oss efter henne? Hurpass liten yta kan man avgränsa till egentligen?

Kompostgaller 4kant,99kr på rusta,hon blir troligen inte alls stressad av att vara ensam,det är dom i kenneln.
Men för jösse namn,lägg inte ut något åt henne att pinka på,då binder du ris åt egen rygg.

Är det bättre då att städa på varje nytt ställe hon gör något varteftersom? Eller ska jag ha henne på en såpass liten yta att hon inte kan göra något alls inne? För som sagt, även nu när jag har henne under uppsikt 98% av tiden så passar hon på när jag vänder ryggen till i 30 sekunder.
 
Mina två första pappisar var kennelhundar som bott i burar och släppts ut någon kvart om dagen på tomten. Den som var 3,5 år hade aldrig varit på promenad. Men gått i koppel på utställning. Den som var 1,5 år hade aldrig gått på promenad eller ställts ut. Så hon hade aldrig haft koppel.

Båda gick rätt fort att anpassa till koppelpromenader och göra rumsrena.
Det var mest att 1,5-åringen åt allt som luktade gott som hon nådde, tex tvål, suddgummin etc. Men det gav också med sig hyfsat fort ändå.

Jag gick samma runda och hade med leksaker/godis första tiden.
Den äldre var vekare mentalt och så klart hade hon fler år i bur. Så att få henne lugn tog längre tid än hennes dotter.

Båda blev helt normala familjehundar.

En kompis köpte en yorkie som bott i ett garage hela livet. Honom fick de aldrig rumsren och fick lämna bort. Han hoppade upp på bord och skvätte på blomkrukor/gardiner etc.
Han blev också mer tydligt spänd ute än mina blev.

När du bara haft hunden så kort tid skulle jag ge det en chans. Men jag hade tagit med andra hunden och bara gått samma väg tills hon coolar ner sig.
Upprepning brukar ge igenkännande och igenkännande ger lugn.
 
Är det bättre då att städa på varje nytt ställe hon gör något varteftersom? Eller ska jag ha henne på en såpass liten yta att hon inte kan göra något alls inne? För som sagt, även nu när jag har henne under uppsikt 98% av tiden så passar hon på när jag vänder ryggen till i 30 sekunder.
Ja och begränsa hennes utrymme
 
Jag märker ju otrolig skillnad i mentalitet på mina 2 första pappisar och mina 3 andra som kommer från en annan uppfödare. De 3 sista har förvisso varit kennelhundar. Men de har levt i hemmiljö och gått i skogen dagligen utöver tomtrastning. De har socialiserats väl i tidig ålder.
De har en högre grundtrygghet och tål att följa med på vad som helst och utsättas för mycket.
De är lite lätt reserverade mot främlingar. Men de är inte otrygga i att vistas ute, åka båt, flyga etc.

Skulle du känna att du vill ha en annan pappi kan jag tipsa dig om några vettiga uppfödare som avlar på mentalitet och håller sina kenneldjur som hundar och ser till deras behov.
 
Jag märker ju otrolig skillnad i mentalitet på mina 2 första pappisar och mina 3 andra som kommer från en annan uppfödare. De 3 sista har förvisso varit kennelhundar. Men de har levt i hemmiljö och gått i skogen dagligen utöver tomtrastning. De har socialiserats väl i tidig ålder.
De har en högre grundtrygghet och tål att följa med på vad som helst och utsättas för mycket.
De är lite lätt reserverade mot främlingar. Men de är inte otrygga i att vistas ute, åka båt, flyga etc.

Skulle du känna att du vill ha en annan pappi kan jag tipsa dig om några vettiga uppfödare som avlar på mentalitet och håller sina kenneldjur som hundar och ser till deras behov.

Stort tack för dina svar!
Ja, eftersom det bara har gått några dagar ska jag inte kasta in handduken ännu. Jag önskar verkligen att det ska kunna fungera för hon är så himla fin till sättet.

Ungefär hur lång tid tog det innan dina två första hundar hade kommit till rätta? Jag har också försökt med godis på promenaden men hon är svår att få kontakt med och blir otroligt lätt distraherad av allt som pågår runtomkring. Hur gjorde du? Gav du dem bara godis rakt av eller som belöning för något de gjorde, eller hittade du på någon lek?

Tack :) om det inte går vägen med den här lilla fröken tar jag gärna emot tips på bra uppfödare!
 
Stort tack för dina svar!
Ja, eftersom det bara har gått några dagar ska jag inte kasta in handduken ännu. Jag önskar verkligen att det ska kunna fungera för hon är så himla fin till sättet.

Ungefär hur lång tid tog det innan dina två första hundar hade kommit till rätta? Jag har också försökt med godis på promenaden men hon är svår att få kontakt med och blir otroligt lätt distraherad av allt som pågår runtomkring. Hur gjorde du? Gav du dem bara godis rakt av eller som belöning för något de gjorde, eller hittade du på någon lek?

Tack :) om det inte går vägen med den här lilla fröken tar jag gärna emot tips på bra uppfödare!

När jag fick mina första var jag 9 år gammal. Det var många år sedan. Så jag minns inte helt hur länge det tog. Men jag skulle tippa några månader.

Jag gav godis vid övningar och lekte med leksaker. De fick kampa och vinna mkt etc.
Men jag var ju 9 år. Så jag var ju inte så duktig på hund.
Det gick bra iaf utan hjälp. Det hade nog inte gått så bra med svårare ras. ;)

Hoppas det löser sig med din lilla!
 
När jag fick mina första var jag 9 år gammal. Det var många år sedan. Så jag minns inte helt hur länge det tog. Men jag skulle tippa några månader.

Jag gav godis vid övningar och lekte med leksaker. De fick kampa och vinna mkt etc.
Men jag var ju 9 år. Så jag var ju inte så duktig på hund.
Det gick bra iaf utan hjälp. Det hade nog inte gått så bra med svårare ras. ;)

Hoppas det löser sig med din lilla!

Oj, ja om du bara var 9 förstår jag att det är lite svårt att komma ihåg ;)
Tack för ditt svar iaf!


Dessvärre är jag väldigt tveksam till hur det här kommer gå. Jag har inte sett minsta förändring åt det bättre de senaste dagarna, snarare tvärtom. Det är svårt att ens få henne att gå under promenaderna för att hon stelnar till och står som fastlimmad i marken och stirrar på något var och varannan meter. Idag har hon också skakat/darrat en del, något hon inte har gjort tidigare. Och det har varit närmast lönlöst att försöka kalla på henne, för hon är så stressad att hon inte är kontaktbar. Allt detta trots att jag har gått samma runda med dem. Men det blir ju aldrig helt samma ändå eftersom det är nya människor, ljud, fordon etc i rörelse varje gång.

Det gör ont i mig att se henne såhär. Det gör mig ledsen att hon mår så dåligt här och inte kan slappna av. Frågan jag ställer mig är hur länge hon ska behöva utsättas för det, i vilken utsträckning ska hon behöva plågas under promenaderna när det är uppenbart att hon inte är i närheten av att kunna göra sina behov ute? Jag ville och var beredd att ge henne tid, men inte på bekostnad av hennes mående :cry:
 
Oj, ja om du bara var 9 förstår jag att det är lite svårt att komma ihåg ;)
Tack för ditt svar iaf!


Dessvärre är jag väldigt tveksam till hur det här kommer gå. Jag har inte sett minsta förändring åt det bättre de senaste dagarna, snarare tvärtom. Det är svårt att ens få henne att gå under promenaderna för att hon stelnar till och står som fastlimmad i marken och stirrar på något var och varannan meter. Idag har hon också skakat/darrat en del, något hon inte har gjort tidigare. Och det har varit närmast lönlöst att försöka kalla på henne, för hon är så stressad att hon inte är kontaktbar. Allt detta trots att jag har gått samma runda med dem. Men det blir ju aldrig helt samma ändå eftersom det är nya människor, ljud, fordon etc i rörelse varje gång.

Det gör ont i mig att se henne såhär. Det gör mig ledsen att hon mår så dåligt här och inte kan slappna av. Frågan jag ställer mig är hur länge hon ska behöva utsättas för det, i vilken utsträckning ska hon behöva plågas under promenaderna när det är uppenbart att hon inte är i närheten av att kunna göra sina behov ute? Jag ville och var beredd att ge henne tid, men inte på bekostnad av hennes mående :cry:
Heder till dig som tänker på hunden :bow:
 
Oj, ja om du bara var 9 förstår jag att det är lite svårt att komma ihåg ;)
Tack för ditt svar iaf!


Dessvärre är jag väldigt tveksam till hur det här kommer gå. Jag har inte sett minsta förändring åt det bättre de senaste dagarna, snarare tvärtom. Det är svårt att ens få henne att gå under promenaderna för att hon stelnar till och står som fastlimmad i marken och stirrar på något var och varannan meter. Idag har hon också skakat/darrat en del, något hon inte har gjort tidigare. Och det har varit närmast lönlöst att försöka kalla på henne, för hon är så stressad att hon inte är kontaktbar. Allt detta trots att jag har gått samma runda med dem. Men det blir ju aldrig helt samma ändå eftersom det är nya människor, ljud, fordon etc i rörelse varje gång.

Det gör ont i mig att se henne såhär. Det gör mig ledsen att hon mår så dåligt här och inte kan slappna av. Frågan jag ställer mig är hur länge hon ska behöva utsättas för det, i vilken utsträckning ska hon behöva plågas under promenaderna när det är uppenbart att hon inte är i närheten av att kunna göra sina behov ute? Jag ville och var beredd att ge henne tid, men inte på bekostnad av hennes mående :cry:

Jag förstår att det känns tufft. Och IOM att vi här på forumet inte ser hur hon agerar är det svårt att råda dig till något.
Hoppas hon varit bättre igår!
 
Jag skulle nog vara försiktig med att släppa henne, i vart fall såhär tidigt i er bekantskap. Jag kan tänka mig en situation där hon grips av panik, sticker och försvinner. Håller sig gömd och inte går att hitta. Ett sånt där mardröms-scenario.....
 
Jag förstår att det känns tufft. Och IOM att vi här på forumet inte ser hur hon agerar är det svårt att råda dig till något.
Hoppas hon varit bättre igår!

Ja jag förstår ju att det inte går att göra något säkert uttalande utan att ha sett henne. Skulle det hjälpa om jag filmade lite när vi är ute och la upp en video? Det säger givetvis inte allt heller men mer än bara en text iaf, tänker jag.

Jag skulle nog vara försiktig med att släppa henne, i vart fall såhär tidigt i er bekantskap. Jag kan tänka mig en situation där hon grips av panik, sticker och försvinner. Håller sig gömd och inte går att hitta. Ett sånt där mardröms-scenario.....

Nej jag kommer inte släppa henne om det inte är på ett inhägnat område. Eftersom hon inte lyssnar på mig när vi är ute så är risken stor att hon skulle sticka om något skrämde henne, som du skrev. Som häromdagen när vi fick ett oväntat hundmöte: ägaren och hunden kom bakom oss när vi gick över ett övergångsställe och det var dessutom en hund som Bamse är bra kompis med. Både Bamse och den andra hunden blev jätteglada men lilla tiken fick total panik och försökte fly därifrån, rakt ut i vägen där det körde bilar. Nu kom hon ju aldrig så långt eftersom hon var kopplad men det gav mig en bild av vad som skulle kunna hända :(
 
Ja jag förstår ju att det inte går att göra något säkert uttalande utan att ha sett henne. Skulle det hjälpa om jag filmade lite när vi är ute och la upp en video? Det säger givetvis inte allt heller men mer än bara en text iaf, tänker jag.



Nej jag kommer inte släppa henne om det inte är på ett inhägnat område. Eftersom hon inte lyssnar på mig när vi är ute så är risken stor att hon skulle sticka om något skrämde henne, som du skrev. Som häromdagen när vi fick ett oväntat hundmöte: ägaren och hunden kom bakom oss när vi gick över ett övergångsställe och det var dessutom en hund som Bamse är bra kompis med. Både Bamse och den andra hunden blev jätteglada men lilla tiken fick total panik och försökte fly därifrån, rakt ut i vägen där det körde bilar. Nu kom hon ju aldrig så långt eftersom hon var kopplad men det gav mig en bild av vad som skulle kunna hända :(

Jag kan absolut titta på en film och säga vad jag ser och hur jag skulle göra.
Dock finns det nog många som är bättre på hund här än mig.
Jag jobbar med hästträning. Så hundar är inte riktigt mitt fält.

Men med det sagt kikar jag gärna. Jag har haft lite speciella pappisar och har djurkänsla iaf.
Ser jag inget av värde kanske någon annan här med mer utbildning inom just hund kan hjälpa er.

En av mina senare hundar har aldrig visat något märkligt beteende i den flock hon alltid levt med och i det sorts liv hon levt som en av ca 10 hundar hos uppfödaren. Uppfödaren är jättebra. Men när man har så många hundar får de sällan så mycket regelrätt träning eller promeneras ensam etc.
Min hade enorma problem med att både söka kontakt och behålla fokus när jag fick henne. Hon undvek att söka kontakt och undvek ens kontaktförsök. Hon kom på inkallning och gjorde det man bad om för det mesta. Men hon var inte med en mer än för något ögonblick. Och ibland gick hon i låsning över ngt ute och blev okontaktbar.
Hon var en väldigt speciell hund som inte reagerat som någon annan jag mött. Jag velade i ett år om jag skulle behålla henne eller inte. Jag kunde inte knyta an till henne riktigt så länge som hon var så svår att få kontakt med.
Men jag är glad att jag gav henne det året och inte lämnade tillbaks henne. Jag hade henne 13 år till efter det och blev otroligt fäst vid den lilla konstiga varelsen. Så pass fäst att jag tog hennes barnbarn när hon gick ur tiden.
Den här är också riktigt udda. Men hon har annan förmåga till fokus och är mer kontaktsökande i grunden.
Min förra, mormodern, blev mer konstig och svårare än vanligt att få kontakt med ute.
Jag odlade vår relation, försökte göra övningar som höjde hennes självförtroende och öva på att hålla kontakt längre och längre stunder. Hon var svår och folk förstod sig inte på henne. Men för mig blev det en välfungerande kompis som jag kunde få kontakt med och hålla den långa stunder. Hon blev klockren på inkallning etc.
Vi hade inte problem med rumsrenheten. Men hon var inte kontaktbar fullt på ca 1 års tid.
 
Ett par korta klipp som visar hennes okontaktbarhet (hon heter alltså Honey).



Vad för hon om du kastar köttbullar eller lockar med annat? En pipleksak? Så där döv kan min också vara, då får jag höja insatsen.
Jag hade nog bara gått på så hon måste följa med, sen "tappat" godbitar så hon förstår att jag har fabulösa ting i fickan.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Den här frågan har säkert varit uppe på tapeten många gånger men eftersom jag inte hittade en tråd som riktigt relaterar till min...
Svar
11
· Visningar
4 505
Senast: Dopy
·
Relationer Alltså... min bonusmamma. Jag blir så trött på henne ibland. Hon tycker att jag och min bror kan dela rum (vi är totala motsatser till...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 611
Senast: a1agnlju
·
Övr. Hund Min tollare fyller 2 år i slutet av mars. Han är en underbar hund med mycket energi och glädje. Vårt (eller egentligen mitt) problem är...
2 3
Svar
50
· Visningar
9 652
Senast: AlmostEasy
·
Hundhälsa V är en kastrerad risenschanuzerhane. Jag har haft honom sen han var 6 månader. Han har alltid varit en energisk hund och ganska "hård i...
Svar
19
· Visningar
5 064

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp