Vuxen omplacering miljöträning och rumsrenhet

[Perrito]

Kan du inte testa att ta en långlina på henne? Det finns långlinor till katt som typ inte väger någonting, men ett sånt kanske hon känner sig tillräckligt fri för att kunna uträtta sina behov?

Ja det kan jag ju faktiskt prova tack för idén!

 

[Nirvana]

Ja det kan jag ju faktiskt prova tack för idén!

Tror det kallas långkoppel, brukar finnas hos de flesta djuraffärer.

 

[Perrito]

Idag gick vi ett par timmar i en stor park. Jag vågade inte riktigt testa långlina eftersom det var mycket folk, men jag provade med flexi + sele som jag upplevde fungerade bättre än vanligt koppel + halsband. Kopplet trasslade sig inte stup i kvarten och hon kunde gå bättre. Men problemet kvarstår: hon håller sig tills vi kommer hem. Det finns inte minsta antydan till att hon skulle sätta sig. Hon rör sig liksom mekaniskt på något sätt och ser sig hela tiden om. Svansen hänger bara. Ibland kan hon verka nyfiken på något och gå fram men oftast ställer hon sig bara och stirrar. Eller så står hon fastklistrad vid mig. Hemma vill hon också bara vara jättenära hela tiden, helst i mitt knä.

Jag är uppriktigt orolig för hur det här ska gå Det är visserligen bara tredje dagen hon är här, men... när kan man förvänta sig att se något framsteg? Jag ber ödmjukast om input från er med erfarenhet/kunskap.

 

[dobbis]

Idag gick vi ett par timmar i en stor park. Jag vågade inte riktigt testa långlina eftersom det var mycket folk, men jag provade med flexi + sele som jag upplevde fungerade bättre än vanligt koppel + halsband. Kopplet trasslade sig inte stup i kvarten och hon kunde gå bättre. Men problemet kvarstår: hon håller sig tills vi kommer hem. Det finns inte minsta antydan till att hon skulle sätta sig. Hon rör sig liksom mekaniskt på något sätt och ser sig hela tiden om. Svansen hänger bara. Ibland kan hon verka nyfiken på något och gå fram men oftast ställer hon sig bara och stirrar. Eller så står hon fastklistrad vid mig. Hemma vill hon också bara vara jättenära hela tiden, helst i mitt knä.

Jag är uppriktigt orolig för hur det här ska gå Det är visserligen bara tredje dagen hon är här, men... när kan man förvänta sig att se något framsteg? Jag ber ödmjukast om input från er med erfarenhet/kunskap.

Är det en renodlad kennelhund så kan det ta 6-12 mån innan den räknas som mera normal.
Leker hon? Gillar godis? Pga att dom bott i kennel är dom lite kletiga,har man otur så fortsätter det vara så.
Förstår inte varför uppfödaren sålde till en i lägenhet,hen borde vetat om att det inte funkar så bra,utan är lättare om man bor med trädgård.

 

[Perrito]

Är det en renodlad kennelhund så kan det ta 6-12 mån innan den räknas som mera normal.
Leker hon? Gillar godis? Pga att dom bott i kennel är dom lite kletiga,har man otur så fortsätter det vara så.
Förstår inte varför uppfödaren sålde till en i lägenhet,hen borde vetat om att det inte funkar så bra,utan är lättare om man bor med trädgård.

Ja hon är absolut renodlad kennelhund. Hade jag förstått den verkliga innebörden av detta så hade jag tänkt till både två och tre gånger mer än jag redan har gjort. Jag fick ju veta som sagt att hon inte är koppelvan och att det kommer ta tid innan hon finner sig till rätta, men det låter ju som att det kanske aldrig blir helt bra? Och då tänker jag givetvis också på hennes livskvalité, hon kan ju inte må bra i längden av att ha det såhär. Hon leker och är väldigt förtjust i godis, när vi är hemma. Ute får jag nästan trycka godisen mot nosen för att hon ska vakna ur sin "trans" när hon stirrar på något. Idag i parken när vi satt i gräset provade jag att kasta ut lite godisar som hon skulle leta rätt på. Det fungerade väl sådär. Hon var inte riktigt så engagerad som man skulle ha önskat.

Jag frågade uppfödaren upprepade gånger om det verkligen skulle funka med lägenhet och innerstad för den här lilla lantishunden. Hens svar var väl ungefär bara att det kommer ta tid för henne att anpassa sig. Jag håller med om att hon borde ha fått komma till hus med trädgård/tomt nu när jag ser hur det här drastiska miljöombytet påverkar henne.

 

[snorp]

Jag skulle gå samma promenad varje gång och inte ge mig ut på massa äventyr så här i början. Låta henne få en chans att bli mer bekväm med att vara ute i första hand. Åka till olika platser kan ni göra sen när ni känner varandra bättre och hon är tryggare med dig.

 

[Theodor]

Idag gick vi ett par timmar i en stor park. Jag vågade inte riktigt testa långlina eftersom det var mycket folk, men jag provade med flexi + sele som jag upplevde fungerade bättre än vanligt koppel + halsband. Kopplet trasslade sig inte stup i kvarten och hon kunde gå bättre. Men problemet kvarstår: hon håller sig tills vi kommer hem. Det finns inte minsta antydan till att hon skulle sätta sig. Hon rör sig liksom mekaniskt på något sätt och ser sig hela tiden om. Svansen hänger bara. Ibland kan hon verka nyfiken på något och gå fram men oftast ställer hon sig bara och stirrar. Eller så står hon fastklistrad vid mig. Hemma vill hon också bara vara jättenära hela tiden, helst i mitt knä.

Jag är uppriktigt orolig för hur det här ska gå Det är visserligen bara tredje dagen hon är här, men... när kan man förvänta sig att se något framsteg? Jag ber ödmjukast om input från er med erfarenhet/kunskap.

Jag har visserligen bara erfarenhet av min egen omplacering som också är min första hund. Jag tror det beror mycket på grundtrygghet och mentalitet hos hunden hur lång tid det tar. Min JRT kom till mig i höstas som 3,5-åring och hade precis som din bott hos uppfödare hela sitt liv (sedan han kom från Frankrike som valp - importhund). Han har också bott på landet med trädgård och har vad jag förstått inte gått så mycket koppelpromenader. Jag upplevde egentligen ingen osäkerhet alls runt promenaderna när jag fick hem honom, han älskar att vara ute på upptåg i långlina och anpassade sig snabbt till lägenhetslivet. Jag vet en annan JRT-hane med liknande bakgrund som också anpassat sig snabbt och enkelt, men sen är det också en väldigt självständig och "framåt" ras. En bekant har en cairnterriertik som också kommit från kennelmiljö och hon upplevde att det tog ett helt år innan hunden började våga ta för sig lite mer och tycka det var kul med lek osv. Detta var dock antagligen en ängsligare hund i grunden. Så jag tror det är omöjligt att svara generellt utan varierar mellan raser och individer, men man bör nog vara beredd på att det i värsta fall kan ta ett bra tag innan hunden "bott in sig" (och tvärtom, i bästa fall går det både snabbt och enkelt). Sen är det möjligt att det finns skillnader tik/hane också, det vet jag inte...

Hoppas verkligen det börjar gå åt rätt håll för er snart!

 

[Perrito]

Jag skulle gå samma promenad varje gång och inte ge mig ut på massa äventyr så här i början. Låta henne få en chans att bli mer bekväm med att vara ute i första hand. Åka till olika platser kan ni göra sen när ni känner varandra bättre och hon är tryggare med dig.

Jag förstår hur du menar. Jag tänkte att ett område med mer natur och mindre trafik, väsen, folk etc kanske skulle göra henne lugnare och inspirera henne att göra sina behov, men det kanske bara är mer stressande med nya omgivningar oavsett?

 

[dobbis]

Jag har visserligen bara erfarenhet av min egen omplacering som också är min första hund. Jag tror det beror mycket på grundtrygghet och mentalitet hos hunden hur lång tid det tar. Min JRT kom till mig i höstas som 3,5-åring och hade precis som din bott hos uppfödare hela sitt liv (sedan han kom från Frankrike som valp - importhund). Han har också bott på landet med trädgård och har vad jag förstått inte gått så mycket koppelpromenader. Jag upplevde egentligen ingen osäkerhet alls runt promenaderna när jag fick hem honom, han älskar att vara ute på upptåg i långlina och anpassade sig snabbt till lägenhetslivet. Jag vet en annan JRT-hane med liknande bakgrund som också anpassat sig snabbt och enkelt, men sen är det också en väldigt självständig och "framåt" ras. En bekant har en cairnterriertik som också kommit från kennelmiljö och hon upplevde att det tog ett helt år innan hunden började våga ta för sig lite mer och tycka det var kul med lek osv. Detta var dock antagligen en ängsligare hund i grunden. Så jag tror det är omöjligt att svara generellt utan varierar mellan raser och individer, men man bör nog vara beredd på att det i värsta fall kan ta ett bra tag innan hunden "bott in sig" (och tvärtom, i bästa fall går det både snabbt och enkelt). Sen är det möjligt att det finns skillnader tik/hane också, det vet jag inte...

Hoppas verkligen det börjar gå åt rätt håll för er snart!

Fast det är skillnad på att bo på landet i hus och att vara renodlad kennel hund,en kennel hund har sällan eller aldrig varit boende i ett hem,än mindre ägnats någon tid eller gått i koppel.
Mao dom har bara stått/bott i kennel anläggning.

 

[dobbis]

Jag förstår hur du menar. Jag tänkte att ett område med mer natur och mindre trafik, väsen, folk etc kanske skulle göra henne lugnare och inspirera henne att göra sina behov, men det kanske bara är mer stressande med nya omgivningar oavsett?

Välj ut ett någorlunda lugnt o gräsigt område dit ni går varje dag tills hon blir glad= svans upp och ser sansad ut.
Och ge henne tid om du orkar.Var finns ni?

 

[snorp]

Jag förstår hur du menar. Jag tänkte att ett område med mer natur och mindre trafik, väsen, folk etc kanske skulle göra henne lugnare och inspirera henne att göra sina behov, men det kanske bara är mer stressande med nya omgivningar oavsett?

Om ett sånt område finns i direkt anslutning till hemmet så är ju det jättebra. Om det inte finns i anslutning till hemmet så hade jag valt en kortare runda nära hemmet och gått den ofta.

 

[Theodor]

Fast det är skillnad på att bo på landet i hus och att vara renodlad kennel hund,en kennel hund har sällan eller aldrig varit boende i ett hem,än mindre ägnats någon tid eller gått i koppel.
Mao dom har bara stått/bott i kennel anläggning.

Ah där ser man! Jag använder nog orden uppfödare och kennel på samma sätt, har inte fattat att det skulle vara någon skillnad på dem. jag tycker många uppfödare kallar sin uppfödning för just "kennel" när man läser på deras hemsidor trots vanlig hemmiljö så det verkar råda viss begreppsförvirring där. Har du nån uppfattning om typ hur många renodlade kennels det finns i Sverige? Känns inte som det kan vara så vanligt?

 

[dobbis]

Ah där ser man! Jag använder nog orden uppfödare och kennel på samma sätt, har inte fattat att det skulle vara någon skillnad på dem. jag tycker många uppfödare kallar sin uppfödning för just "kennel" när man läser på deras hemsidor trots vanlig hemmiljö så det verkar råda viss begreppsförvirring där. Har du nån uppfattning om typ hur många renodlade kennels det finns i Sverige? Känns inte som det kan vara så vanligt?

Tack o lov är det inte jätte vanligt i Sverige då vi ser våra hundar som husdjur eller bebisar
Men visst finns det, Utomlands är det mer regel än undantag.

Uppfödare har kennel men kennelhundar är för mig dom som bott i kennel anläggning.(är nog lite skadad av alla importer)

 

[Lovisaleonora]

Jag förstår hur du menar. Jag tänkte att ett område med mer natur och mindre trafik, väsen, folk etc kanske skulle göra lugnare och inspirera henne att göra sina behov, men det kanske bara är mer stressande med nya omgivningar oavsett?

Jag tolkar hunden som otrygg i utemiljö. Alltså väljer jag att göra rutin. Samma runda, hela tiden. Ta sexton varv om det är vad som krävs. Kryp fram, om det är vad som funkar. Och låt det ta tid med promenaderna. Gå inte in förrän det blir resultat. Mitt alternativ.

Andra alternativet är att lära hunden att gå på låda inne, med kommando som knyts till behoven. Och därefter överföra kommandot ute, på samma rutinpromenader som i förra alternativet.

Men prio 1 för mig hade varit att göra utevistelsen helt händelselös, trygg och på rutin. Inte några nya händelser ALLS under de första 6 månaderna/till hunden är helt trygg. Inga utflykter, nya miljöer etc.

När vår rottweiler var knäskadad fick vi koppelrasta honom, han vägrade att göra ifrån sig i koppel. Och då var vi ändå hemma i vanliga trädgården. Det var ett himla trassel och tidsödande innan det blev gjort något.

 

[dobbis]

När vår rottweiler var knäskadad fick vi koppelrasta honom, han vägrade att göra ifrån sig i koppel. Och då var vi ändå hemma i vanliga trädgården. Det var ett himla trassel och tidsödande innan det blev gjort något.

Gissa skulle aldrig drömma om att skita i koppel,är vi iväg någonstans får jag helt enkelt leta upp en plätt att släppa henne på,det går bra med dike,vägkant mm

 

[Lovisaleonora]

Gissa skulle aldrig drömma om att skita i koppel,är vi iväg någonstans får jag helt enkelt leta upp en plätt att släppa henne på,det går bra med dike,vägkant mm

Hade någon filmat när vi höll på med våra bajstrix, hade det fått 500 träffar på Tuben första minuterna. VI såg inte kloka ut. När vi tassade på tå, aldrig lät kopplet kännas i hunden, försökte se ointresserade ut när han började få bajsmin, ja - en cirkus, helt enkelt.

 

[Perrito]

Jag har visserligen bara erfarenhet av min egen omplacering som också är min första hund. Jag tror det beror mycket på grundtrygghet och mentalitet hos hunden hur lång tid det tar. Min JRT kom till mig i höstas som 3,5-åring och hade precis som din bott hos uppfödare hela sitt liv (sedan han kom från Frankrike som valp - importhund). Han har också bott på landet med trädgård och har vad jag förstått inte gått så mycket koppelpromenader. Jag upplevde egentligen ingen osäkerhet alls runt promenaderna när jag fick hem honom, han älskar att vara ute på upptåg i långlina och anpassade sig snabbt till lägenhetslivet. Jag vet en annan JRT-hane med liknande bakgrund som också anpassat sig snabbt och enkelt, men sen är det också en väldigt självständig och "framåt" ras. En bekant har en cairnterriertik som också kommit från kennelmiljö och hon upplevde att det tog ett helt år innan hunden började våga ta för sig lite mer och tycka det var kul med lek osv. Detta var dock antagligen en ängsligare hund i grunden. Så jag tror det är omöjligt att svara generellt utan varierar mellan raser och individer, men man bör nog vara beredd på att det i värsta fall kan ta ett bra tag innan hunden "bott in sig" (och tvärtom, i bästa fall går det både snabbt och enkelt). Sen är det möjligt att det finns skillnader tik/hane också, det vet jag inte...

Hoppas verkligen det börjar gå åt rätt håll för er snart!

Tack så mycket för att du delade med dig! Det låter fantastiskt att din hund anpassade sig så väl så snabbt Gjorde du något speciellt för att hjälpa honom att komma till rätta eller fixade han det helt själv?
Det låter helt rimligt att ras, mentalitet etc spelar in, som du säger. Min tik verkar egentligen inte vara så rädd av sig, utan mer... överväldigad? Om man nu kan uttrycka det så.

Tack! Jag hoppas också att det här vänder snart.

Välj ut ett någorlunda lugnt o gräsigt område dit ni går varje dag tills hon blir glad= svans upp och ser sansad ut.
Och ge henne tid om du orkar.Var finns ni?

Om ett sånt område finns i direkt anslutning till hemmet så är ju det jättebra. Om det inte finns i anslutning till hemmet så hade jag valt en kortare runda nära hemmet och gått den ofta.

Tyvärr så finns inget sånt område i anslutning till hemmet, utan jag måste i så fall gå/åka en bit med henne först. Så frågan är om det är viktigare att vi är nära hemmet eller i ett lugnare och grönare område?

Jag kommer ge henne tid, för jag vill verkligen att det ska fungera och att hon ska komma till ro hos mig. Vi bor i Örebro.

 

[dobbis]

@Perrito Då hade jag åkt dit,hon kommer ändå inte skita i koppel på asfalt eller grus.

 

[snorp]

@Perrito om du orkar åka iväg varenda gång hunden ska rastas under lång tid framöver så gör det. Jag hade inte orkat åka iväg varje gång. I synnerhet inte med en hund som inte alltid gör ifrån sig så man kanske måste ge sig ut 10 gånger på en dag.

 

[russinbulle]

Är det bara jag som aldrig skulle ta en sådan hund - en vuxen som inte ens vågar göra ifrån sig ute ? Risken är att man står där med en hund som 2 år senare fortfarande gör ifrån sig inomhus, vilket är ett problem hos vissa dvärghundsraser. Oavsett kennelhund eller inte, så borde den vara så pass miljötränad att den varit utanför hemmet vid den åldern - annars har jag en hel del att tycka om en sådan "kennel"