Sv: Vissa har svårt att förstå!?
*kl*
Jag tycker det här är en väldigt intressant diskussion. Eftersom jag är förstagångshundägare till en hund som jag köpte i (över)mogen ålder (jag alltså), så har jag ju läst massor, gått på många kurser och funderat mycket. I all synnerhet som nästan alla tränare sagt att ”du har en stentuff hund och är en snäll men mesig matte”.
Nu tycker jag det fungerar bra, jag har en kaxig, arbetsvillig och ivrig hund, en hund som gör mig glad och som jag trivs med. Det senaste 1,5 åren har jag använt mig mycket av klicker, även om jag är långt ifrån full-lärd. Jag gör det därför att JAG tycker det är kul, eftersom det ger resultat på MIN hund som tycker det är lika kul.
Jag använder klicker för att träna in nya saker, för att lära honom lite cirkuskonster, för att belöna gott uppförande. Vid inlärning tycker jag det är ett bra redskap eftersom det ger en sån exakt belöning i exakt rätt ögonblick (när man tränat upp sig vill säga), och eftersom min hund blir så otroligt arbetsglad när klickern kommer fram, han tycker det är lika kul som jag då. Sen behöver man ju inte nödvändigtvis använda sig just av en liten plastbit, utan kan ha andra förstärkningar.
För min del är alltså klickerträning ett sätt att ha roligt ihop med min hund, det gör mig (och hunden) väldigt motiverade att träna ihop. Som belöning fungerar kamplek jättebra, men även godis så jag varierar mycket. Godis har en mer dämpande effekt på min hund, så det kör jag med i moment där jag vill ha honom lite mer lugn, inte så mycket på hugget.
Jag har spårtränat en hel del och har en spårglad hund, en som är alldeles för intresserad av att följa spåret och som därför gärna nonchalerar apporterna. Där funkar då klickern jättebra, jag klickar in apporten och han har då begripit att det är viktigt att han markerar den.
Men självfallet är det ju också så att inte bara far runt med klickern och belönar när det han gör rätt. Är han på väg att göra fel så säger jag ju ifrån. Det har tidigare i tråden nämnts hundar som sticker efter vilt – det har jag ingen erfarenhet av, eftersom jag har en vallhund med mycket låg jaktlust. Visst kutar han efter kaniner, men kommer omedelbart tillbaka när jag säger ”nej!”, han jagar inte katter, och den enda gång han stött upp ett rådjur kom han tillbaka efter 10 meter när jag ropade in honom. Det är inget jag kan ta åt mig äran för, hans drift ligger ju inte åt det hållet. Däremot när vi är ute på heden där korna går på lösdrift, det triggar hans lust (eftersom han är kovallare), och där får man säga till att ”här vallas inga kor om inte matte vill det” – och då lyder han, men där får jag vara mer uppmärksam, för kor är satta till denna världen för att vallas av honom, tycker han.
Om jag hade skaffat mig en valp till (vilket lär dröja) då hade jag nog gjort som Piru – jag hade låtit den vara i stor utsträckning, låtit den ingå i vår flock och lära sig basreglerna i vårt hem. Däremot hade jag nog socialiserat den med andra hundar och så smått börjat lära den vad klicker är och hur det funkar. Där hade jag också gjort som Cillamuffins, jag hade så småningom börjat shapa fram rätt beteende. Men jag hade gått mycket långsamt fram, jag tror det kan ligga en fara i att klickertränade hundar blir alldeles för duktiga alldeles för tidigt i olika moment, att man blir för ivrig eftersom det funkar så bra och kanske glömmer att en valp ska få vara valp och den behöver mycket få mogna i lugn och ro.
Nu tränar jag ju inte primärt för att tävla, även om vi gör det också (med ganska mediokra resultat hittills), jag gör det för att ha kul ihop med min hund, för att få honom och mig att fungera bra ihop.
Klicker är för mig väldigt långt ifrån gullegullande och mjäkighet. Det är otroligt effektivt, väldigt precist och dessutom motivationshöjande. Sen är jag helt säker på att man kan uppnå lika bra resultat med andra metoder. Men JAG hade inte kunnat det, eftersom jag inte hade gillat att träna lika mycket på ett annat sätt.