Vinterföräldrartråden 2017/18

Status
Stängd för vidare inlägg.
Apropå gyllene period så känner jag också en skillnad from ca v 16. Är fortfarande tröttare och känsligare är normalt, men det är ändå en betydande skillnad från tidigare i graviditeten!

Inte illamående längre, men är mycket känsligare än normalt och spyan känns inte långt borta ibland när jag tex plockar fästingar från hunden.

Det låter som att tråden enhälligt upplevt 16 som det nya 12! Synd för mig bara att vardagen börjar igen imorgon :p
 
RUL idag. Blev flyttad till den 30/1 men annars såg allt bra ut. Jag har moderkakan i framvägg och är förstagångsföderska så det dröjer nog ett tag till innan jag känner sparkarna, men röjde runt för fullt därinne gjorde hon :)
Samma förutsättningar som mig då, med moderkaka i framvägg och första barnet, men här sparkas det vilt! Började känna ordentligt strax efter RUL och sedan har det ökat för varje vecka :angel::D

/ Hösttrådare som knappt kan somna på kvällen och är "bara" i v 28;)
 
Det låter som att tråden enhälligt upplevt 16 som det nya 12! Synd för mig bara att vardagen börjar igen imorgon :p
Vecka 16 var verkligen det nya tolv här också! Intressant :D

Är i vecka 19 nu med nytt bm-besök imorgon och RUL nästa vecka. I måndags berättade jag för min chef, vars spontana reaktion var "vad kul!!!"
Har haft lite ångest för hela grejen eftersom vi har massor att göra och är underbemannade sedan tidigare. Självklart är det chefens uppgift och inte min att saker funkar när jag går hem, men det känns ändå bra att även hon ser det så.:p

Annars rullar det på, lite sprattel ungefär varannan dag, och lite stickande känsla i ligamenten i ljumskarna (tror jag)
Magen fortsatt lika liten/stor som innan graviditeten, och när jag vägde mig i helgen låg jag kvar på inskrivningsvikten. Får se om BMs våg säger samma imorgon...
 
Vi har gått officiellt med att vi är gravida nu. Det är roligt med alla positiva reaktioner man får och chefen var också glad, trots nyckelposition på stressigt jobb. Den enda som inte varit glad är en kollega till min man som håller på och surar och pikar för att han kommer få mer att göra och inte kan resa bort. Blä.

Jag funderar på förlossningen redan nu, är lite nervös. Hur känner ni andra inför det? Är ni rädda och för vad? Har ni bestämt hur ni ska göra med bedövning etc? Snitt?
 
Jag funderar på förlossningen redan nu, är lite nervös. Hur känner ni andra inför det? Är ni rädda och för vad? Har ni bestämt hur ni ska göra med bedövning etc? Snitt?

Jag vill ha snitt. Sonen föddes med akutsnitt efter igångsättning, 16 dagar över tiden. Vill inte gå igenom en sån procedur igen.
Väntar på remiss till sjukhuset för att träffa läkare. Är "bara" i v 26, remissen skulle skickas ut i v 30-34... Så här är det verkligen väntans tider...
 
Tänker också ganska mycket på förlossningen @Heulwen
Har alltid, så länge jag kan minnas, haft en stark men odefinierad rädsla vid tanken på att föda barn.

Var som yngre ganska inställd på snitt pga detta. Just nu är jag mest inne på att min rädsla grundar sig i kontrollbehov och att jag inte alls vet vad som kommer hända, men tex smärtan skrämmer mig såklart också (trots hög smärttröskel i allmänhet), eller framförallt att inte veta hur jag kommer reagera på den... Hoppas jag kan få hjälp, kunskap och verktyg att hantera det framöver. Också nyfiken på hur ni andra tänker!
 
Är i vecka 19 nu med nytt bm-besök imorgon och RUL nästa vecka. I måndags berättade jag för min chef, vars spontana reaktion var "vad kul!!!"
Har haft lite ångest för hela grejen eftersom vi har massor att göra och är underbemannade sedan tidigare. Självklart är det chefens uppgift och inte min att saker funkar när jag går hem, men det känns ändå bra att även hon ser det så.:p

Vi har gått officiellt med att vi är gravida nu. Det är roligt med alla positiva reaktioner man får och chefen var också glad, trots nyckelposition på stressigt jobb. Den enda som inte varit glad är en kollega till min man som håller på och surar och pikar för att han kommer få mer att göra och inte kan resa bort. Blä.

Så bra att ni fått bra reaktioner (även om man kan tycka att det är en självklarhet från en proffsig chef)! :) Jag berättade också i måndags, trots att jag ligger långt efter er. Tror jag har berättat tidigare för varje graviditet, första gången väntade jag till efter RUL och andra gången till typ vecka 15. Kanske beroende på att det blivit svårare att dölja för varje gång :o
 
Jag funderar på förlossningen redan nu, är lite nervös. Hur känner ni andra inför det? Är ni rädda och för vad? Har ni bestämt hur ni ska göra med bedövning etc? Snitt?

Jag tänkte förtränga att ungen ska ut tills att det är dags, typ... Mina rädslor handlar än så länge mest om saker som kan hända innan BF +/- 2 veckor.

Förlossning - jag födde med akutsnitt första gången och vaginalt andra. Fördelen med snittet var att det inte gjorde ett dugg ont under tiden, nackdelen att det gjorde desto ondare efteråt (plus att jag hade väldigt svårt att komma på benen, men det vet jag inte om det var relaterat till snittet som sådant eller att jag legat i bäckenhögläge i åtta dygn innan utan lov att lämna sängen). Nackdelen med en vaginal förlossning var att det gjorde desto ondare under tiden, däremot var återhämtningen en baggis i jämförelse. Är inställd på en till vaginal förlossning om allt går bra. Bedövning - min enda åsikt i frågan är en (eventuellt obefogad) rädsla för sterila kvaddlar (bara för att det låter så läskigt), annars tänker jag att jag tar vad de har (och jag hinner få...).
 
Samma förutsättningar som mig då, med moderkaka i framvägg och första barnet, men här sparkas det vilt! Började känna ordentligt strax efter RUL och sedan har det ökat för varje vecka :angel::D

/ Hösttrådare som knappt kan somna på kvällen och är "bara" i v 28;)

Åh, jag hoppas att jag också kommer känna henne snart! Det är så surrealistiskt att se någon boxas och snurra runt på skärmen och veta att det händer inuti mig utan att jag märker något :confused:

Angående förlossningen så tänker jag inte så mycket på den än, men jag är ganska smärttålig och inte rädd för att möta smärta. Jag ser nog snarare fram emot att få uppleva en förlossning.

På torsdag har jag lönesamtal och tänkte berätta om graviditeten för chefen. Det ser jag inte fram emot, vi är också underbemannade och jag är involverad i ett projekt som är inne i en ganska känslig fas 2018. Men det kan inte hjälpas, jobbet får klara sig utan mig.
 
Tänker också ganska mycket på förlossningen @Heulwen
Har alltid, så länge jag kan minnas, haft en stark men odefinierad rädsla vid tanken på att föda barn.

Var som yngre ganska inställd på snitt pga detta. Just nu är jag mest inne på att min rädsla grundar sig i kontrollbehov och att jag inte alls vet vad som kommer hända, men tex smärtan skrämmer mig såklart också (trots hög smärttröskel i allmänhet), eller framförallt att inte veta hur jag kommer reagera på den... Hoppas jag kan få hjälp, kunskap och verktyg att hantera det framöver. Också nyfiken på hur ni andra tänker!

Har du fått något erbjudande om stödsamtal?

Jag tror jag dels är rädd för smärta, trots att jag är smärttålig så känns smärta just där som ganska skrämmande/obehaglig. Sedan är jag oroad att jag ska spricka och få komplikationer med inkontinens.
 
Jag tänkte förtränga att ungen ska ut tills att det är dags, typ... Mina rädslor handlar än så länge mest om saker som kan hända innan BF +/- 2 veckor.

Förlossning - jag födde med akutsnitt första gången och vaginalt andra. Fördelen med snittet var att det inte gjorde ett dugg ont under tiden, nackdelen att det gjorde desto ondare efteråt (plus att jag hade väldigt svårt att komma på benen, men det vet jag inte om det var relaterat till snittet som sådant eller att jag legat i bäckenhögläge i åtta dygn innan utan lov att lämna sängen). Nackdelen med en vaginal förlossning var att det gjorde desto ondare under tiden, däremot var återhämtningen en baggis i jämförelse. Är inställd på en till vaginal förlossning om allt går bra. Bedövning - min enda åsikt i frågan är en (eventuellt obefogad) rädsla för sterila kvaddlar (bara för att det låter så läskigt), annars tänker jag att jag tar vad de har (och jag hinner få...).

Det som händer +- 2 veckor innan BF, tänker du på att det kan komma utan att du är förberedd liksom första gången?

Jag har alltid trott jag velat ha snitt, men det du skriver om lång återhämtning är inte lockande, inte när man ska amma och ha sig, samt gärna vill ha de bästa förutsättningarna att orka första tiden. Men planerat snitt känns samtidigt i fas med att jag bättre kan kontrollera vad som händer. Tror ändå jag lutar åt vaginalt. Har alltid sagt att jag vill ha så mycket bedövning som möjligt men med spinal ökar risken att spricka, suck.
 
Jag är inte säker på att jag förstått helt vad jag har för alternativ vad gäller vilken form av ledighet jag kan ta ut. Men antar att det är föräldrapenningen jag går hem på? Det företag jag arbetar för har inte systemet för att spara semesterdagar utan man får en klumpsumma i maj varje år med inarbetad semesterersättning alternativt 12% varje månad. Så semesterdagar har jag inga att ta av. Och förutsatt att jag inte får några problem relaterade till graviditeten så har jag ju inte rätt till havandeskapspenning, om jag förstått rätt?

Men jag har redan nu svårt med sömnen efter nattpassen, men jag hoppas att det är en tillfällig period som det var i första trimestern och att det blir bättre igen, annars får jag försöka få till någon sorts deltidssjukskrivning..
Lite sent svar men jag har helt gått in i semestermode :D
Du kan ju alltid ansöka om graviditetspeng? Om inte företaget kan erbjuda dig dagtidstjänst är det möjligt att det beviljas. Annars finns det ju fler alternativ; obetald semester, föräldrapenning (man kan ta ut innan barnet är fött) eller sjukskrivning.

Om du redan har svårt med sömnen efter nattpassen så är du ju påverkad av graviditeten? Om du går till läkaren på vc kommer det med all säkerhet inte vara några problem med sjukskrivning.
 
Jag vill inte ha snitt. Självklart förstår jag att behövs det snitt är det för att någon av oss eller båda riskerar sitt liv. Men jag vill verkligen föda, jag vill veta hur ont det gör och hur processen innan känns och ALLT! Jag vill bara ha lustgas sen har jag ännu inte läst mig in i olika ställningar men där litar jag på bm.

Jag har berättat på jobbet och det har gått bra. Det är inte hemligt (det syns) men inte gått ut med det i sociala medier.
 
När det kommer til förlossningen så längtar jag! Vi hade en fantastisk förlossning med sonen:heart

Jag har också ett stort kontrollbehov men jag försökte släppa på alla förväntningar och tankar på hur jag ville ha det. Det enda jag sa var att jag ville undvika eda men att jag litade på barnmorskornas bedömning så om de tyckte att det var läge för det så ville jag att de skulle säga till.

Jag tror att inställningen till förlossningen gör en hel del.
Och så kan jag rekommendera "föda utan rädsla". Jag läste en gång i mitten av förra graviditeten och när jag började bli lite nervös mot slutet så plockade jag fram den och bläddrade igenom det som kändes viktigt.
 
Jag vill inte ha snitt. Självklart förstår jag att behövs det snitt är det för att någon av oss eller båda riskerar sitt liv. Men jag vill verkligen föda, jag vill veta hur ont det gör och hur processen innan känns och ALLT! Jag vill bara ha lustgas sen har jag ännu inte läst mig in i olika ställningar men där litar jag på bm.

Jag har berättat på jobbet och det har gått bra. Det är inte hemligt (det syns) men inte gått ut med det i sociala medier.
Så kände jag också! Förutom lustgas kan jag rekommendera tens och att bada. I badet var det lätt att känna sig "tung" under värken och jag har väldigt lätt att slappna av i vatten så det passade i alla fall mig perfekt.
 
Har du fått något erbjudande om stödsamtal?

Jag tror jag dels är rädd för smärta, trots att jag är smärttålig så känns smärta just där som ganska skrämmande/obehaglig. Sedan är jag oroad att jag ska spricka och få komplikationer med inkontinens.
Låter som om vi har lite lika rädslor.
Nej, inget sånt än, men tänkte nämna det imorgon hos bm och se vad hon säger om det. Hintade om det första gången vi träffades men hennes inställning då var mest "lika bra du vänjer sig vid att inte har kontroll, för så kommer det vara framöver!" lite bekymmerslöst klämkäckt sådär. Inte en reaktion som hjälper mig, kan jag säga...
 
Det som händer +- 2 veckor innan BF, tänker du på att det kan komma utan att du är förberedd liksom första gången?

Jag har alltid trott jag velat ha snitt, men det du skriver om lång återhämtning är inte lockande, inte när man ska amma och ha sig, samt gärna vill ha de bästa förutsättningarna att orka första tiden. Men planerat snitt känns samtidigt i fas med att jag bättre kan kontrollera vad som händer. Tror ändå jag lutar åt vaginalt. Har alltid sagt att jag vill ha så mycket bedövning som möjligt men med spinal ökar risken att spricka, suck.

Jag nojar för allt möjligt: än så länge är jag mest kvar i risken för missfall (även om jag logiskt sett inser att den inte bör vara jättestor efter att ha sett ett pickande hjärta i v 13), sedan risken att de ska hitta något fel på RUL, sedan risken för en för tidig födsel... Tacka vet jag när bebisen är ute och fullgången och man kan titta på den :p

Rörande återhämtning så har jag ju också hört historier från folk som nästan studsat upp från kejsarsnitt också, så det måste ju inte vara som för mig. Men det är ju samtidigt en stor operation. Får du stöd från din BM i dina funderingar?
 
Så kände jag också! Förutom lustgas kan jag rekommendera tens och att bada. I badet var det lätt att känna sig "tung" under värken och jag har väldigt lätt att slappna av i vatten så det passade i alla fall mig perfekt.

Ja tens glömde jag! Bad är jag också öppen för :)

Såg att du skrev om boken föda utan rädsla, den har jag tänkt läsa också.

Ser fram emot förlossningen :D längtat så länge efter hela graviditeten och förlossningen att jag (än så länge) känner mig som ett barn dagen innan julafton hehe.
 
Låter som om vi har lite lika rädslor.
Nej, inget sånt än, men tänkte nämna det imorgon hos bm och se vad hon säger om det. Hintade om det första gången vi träffades men hennes inställning då var mest "lika bra du vänjer sig vid att inte har kontroll, för så kommer det vara framöver!" lite bekymmerslöst klämkäckt sådär. Inte en reaktion som hjälper mig, kan jag säga...
Tråkigt bemötande:down:

För mig så hjälpte det att läsa in mig på olika scenarion. Jag är sån som fungerar och mår bättre ju mer info jag har på förhand. Så om jag inte i förhand kan veta hur just förlossningen kommer att bli så blir lösningen för mig att ta reda på så mycket som möjligt. Om allt:D
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kultur JUNI 24/6 Annie Lööf, före detta partiledare, jurist 25/6 Renée Nyberg, programledare 26/6 Axel Gordh Humlesjö, journalist 27/6...
13 14 15
Svar
294
· Visningar
22 160
Senast: Rie
·
Gravid - 1år Fy tusan vad det tar emot att skriva detta men jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag känner inte igen mig själv sen jag blev gravid...
2 3
Svar
47
· Visningar
8 078
Senast: Bapelsin
·
Tjatter I denna evighetslånga vinter så måste det vara fler än jag som längtar efter våren. Och vad passar då bättre än en omgång med Secret...
23 24 25
Svar
482
· Visningar
18 024
Senast: Barbabelle
·
  • Artikel Artikel
Dagbok 28. juni.... Telefon från Rehabiliteringsscentret Vintersol på Teneriffa... "Du fick mejl från oss igår, kan du läsa igenom och svara...
Svar
5
· Visningar
1 062

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp