Vinterföräldrar 21/22 del 2

[gulakatten]

@Voeux Jag förstår! Och du ska såklart inte göra nåt du inte känner funkar eller som du känner dig obekväm med. Jag var kräksnervös första gången jag skulle till mammagruppen och tänkte ställa in men min man peppade mig och följde med dit (men stannade inte) och det har gjort mig och dottern mycket gott! Det är sen dess jag vågar vara ute och själv och göra saker, innan dess var jag mycket mer begränsad. Just att tvingas ut har funkat för mig - eftersom jag varit tvungen att acceptera att dottern får haka på även om det inte känns optimalt liksom.

Menar inte att pusha dig alls! Men vill bara dela med om hur det varit för mig . Låter jättebra att du har vänner att prata med men för mig i alla fall var det just detta att komma UT som var viktigt. Innan gick jag mest promenader i sjal och kortare stunder, nära hemma liksom.

 

[Voeux]

I efterhand undrar jag varför jag höll i så länge med att pumpa när amningen inte fungerade, jag blev ju så fruktansvärt låst och kom aldrig iväg på någonting, känner sååå igen känslan av att liksom aldrig komma igång med föräldraledigheten "på riktigt". Så mycket lättare när vi började ge ersättning och allt bara funkade!

+ Köp lite nya kläder som passar och känns rätt NU, helt hopplöst att gå och vänta på att sådan man haft tidigare ska passa det är ju liksom inte säkert att de någonsin gör det. Lättare att komma ut när man sen har något man känner sig bekväm i också.

+Förlåt för "gör si, gör så" Gör såklart det som passar dig, ovan är bara vad jag själv tänker att jag kunnat göra annorlunda!

Skönt att höra att jag inte är ensam. Kastar amningsnapparna nu, det får bära eller brista känner jag. Så vi får se! Ser fram emot mjölkstockning framför. Framför allt med tanke på att vi ska på bröllop i Toscana om två veckor

När vi kommer hem från Toscana ska jag nog bosätta mig i stugan precis hela sommaren. Lär behöva det för att återhämta mig Hunden och jag får gå fria på tomten. Inget projekt att komma ut och göra saker, bara lite pyssel på tomten och öppna dörrar.

 

[Madalitso]

Lite nedstämd idag. Jag kan inte fatta att min kropp fortfarande mår så fruktansvärt dåligt. Jag har ont i knän och rygg och bär fortfarande varenda gravidkilo. Amningen går ju som ni vet - sådär. Jag kommer knappt utanför dörren på grund av ovan tillsammans med stressen över skrikiga barnvagnspromenader. Jag kommer inte i ett enda plagg i min garderob så jag bor fortfarande i mjukiskläder och känner mig allmänt isolerad och trasig.

Lillan blir snart 4 månader och jag vet inte men.. jag hade verkligen trott att jag skulle må bättre nu. Jag VET att en graviditet och amning är en stor belastning för kroppen men ändå känns det som att jag är den enda mamman i hela stan som inte kommer vidare. Som inte lyckas komma igång med aktiva dagar utan bara.. är instängd här och inte orkar/klarar någonting alls

Det låter jättetufft! Kan säga att jag var inte så aktiv vid 4 månader heller. DEt är okej att det tar tid.

Men också, tycker du det känns för tufft så be om hjälp! Och kom ihåg att förlossningsdepression kan uppkomma när som helst under barnets första år, så även om det var okej när de screenade vid 8 veckor så kan det komma sen. Så om det är så att allt bara känns jobbigare och jobbigare så kan det vara en ide att prata med någon.

 

[Voeux]

Det låter jättetufft! Kan säga att jag var inte så aktiv vid 4 månader heller. DEt är okej att det tar tid.

Men också, tycker du det känns för tufft så be om hjälp! Och kom ihåg att förlossningsdepression kan uppkomma när som helst under barnets första år, så även om det var okej när de screenade vid 8 veckor så kan det komma sen. Så om det är så att allt bara känns jobbigare och jobbigare så kan det vara en ide att prata med någon.

Jag tror att det främst är kroppen som är jobbigt. Jag har haft träning som största intresse hela livet och kunde till och med träna 3-4 dagar i veckan nästan hela graviditeten. Sen blev det förlossning med kejsarsnitt och bebisbubbla med strulig amning som gjort att kroppen plötsligt är fullkomligt trasig. Jag har aldrig varit såhär trött och aldrig haft såhär ont. Aldrig inte kunnat få åtminstone lite luft på en rask promenad varje dag. Så jag tror om jag bara kan börja röra lite på mig igen så kommer nog huvudet med därefter. Har alltid använt träningen/aktivitet som ett sätt att hålla min psykiska hälsa i schack så det är extra tufft att inte kunna göra det nu.

 

[Madalitso]

Jag tror att det främst är kroppen som är jobbigt. Jag har haft träning som största intresse hela livet och kunde till och med träna 3-4 dagar i veckan nästan hela graviditeten. Sen blev det förlossning med kejsarsnitt och bebisbubbla med strulig amning som gjort att kroppen plötsligt är fullkomligt trasig. Jag har aldrig varit såhär trött och aldrig haft såhär ont. Aldrig inte kunnat få åtminstone lite luft på en rask promenad varje dag. Så jag tror om jag bara kan börja röra lite på mig igen så kommer nog huvudet med därefter. Har alltid använt träningen/aktivitet som ett sätt att hålla min psykiska hälsa i schack så det är extra tufft att inte kunna göra det nu.

Finns det någon lite enklare träning du hade kunnat göra hemma? Med bebis i babysitter eller på golvet, om det hade hjälpt att bara känna att du gör något för att får tillbaks kroppen.

 

[gulakatten]

@Voeux Men kan inte partnern ta barnet efter jobbet så du kommer ut på en promenad varje dag? Det lär ju göra stor skillnad för dig!

 

[jeennnnyy]

Nej faktiskt inte. Fick inbjudan i mars av BVC till en föräldragrupp men träffen låg 2 h efter ett vanligt BVC besök så jag visste inte hur jag skulle få ihop det att gå utanför dörren två gånger den dagen, eller hänga kvar på BVC i 2 h. Därefter var jag med i en WhatsApp grupp de gjort och de bjöd in till barnvagnspromenad men jag orkade inte det heller. Så jag tackade nej och gick ur gruppen. Har inte orkat ha press på mig att komma ut på utsatta tider när det känts övermäktigt att ens komma ut med hunden när han behöver. Så jag har nog tänkt lite att jag har er, och vänner som nyligen fått barn som jag pratar en del med.

Nyfiken fråga, vad är det som gör det så svårt för dig att komma ut? Jag tänker att just tider att passa kan vara bra att ha för att du ska märka att det faktiskt funkar

 

[Voeux]

Nyfiken fråga, vad är det som gör det så svårt för dig att komma ut? Jag tänker att just tider att passa kan vara bra att ha för att du ska märka att det faktiskt funkar

Jag tror problemet är att det faktiskt inte funkar. Som nu, är på väg till husvisning. I stället för att maken skulle åka hem kommunalt från jobbet och vi tar bilen så tänkte jag att jag skulle ta bilen till hans jobb och vi åker där ifrån. ”Det BÖR gå” tänkte jag. Dottern gallskrek hela bilresan på 10 min, det var rusningstrafik och jag lyckades inte stanna bilen någonstans. Kom fram och skyndade mig till baksätet och hon var helt högröd och svettig. Fick så ont i magen att jag nu är illamående Vagn och bilstol betyder skrik. För tung för att bära.

 

[Voeux]

@Voeux Men kan inte partnern ta barnet efter jobbet så du kommer ut på en promenad varje dag? Det lär ju göra stor skillnad för dig!

Absolut, och det gör han. Problemet är bara att jag oftast är helt slut på kvällarna och då inte orkar komma ut, utan prioriterar att vila då.

 

[jeennnnyy]

Jag tror problemet är att det faktiskt inte funkar. Som nu, är på väg till husvisning. I stället för att maken skulle åka hem kommunalt från jobbet och vi tar bilen så tänkte jag att jag skulle ta bilen till hans jobb och vi åker där ifrån. ”Det BÖR gå” tänkte jag. Dottern gallskrek hela bilresan på 10 min, det var rusningstrafik och jag lyckades inte stanna bilen någonstans. Kom fram och skyndade mig till baksätet och hon var helt högröd och svettig. Fick så ont i magen att jag nu är illamående Vagn och bilstol betyder skrik. För tung för att bära.

Jag tänker att det ändå funkar om det måste funka Men då kanske hon får skrika lite för att du ska må bättre? Kanske kan vagn vara en vanesak? Mitt ena barn skrek när han åkte vagn endel när hen var liten, men jag hade syskon att hämta/lämna och massor av logistik som behövde till, barnet var liksom tvunget att åka vagn. Slutade också skrika jämt rätt fort. Om du ser det som att du faktiskt måste ut kanske det lättare att leva med skrik.

 

[gulakatten]

Absolut, och det gör han. Problemet är bara att jag oftast är helt slut på kvällarna och då inte orkar komma ut, utan prioriterar att vila då.

Ok, är du så slut förstår jag att det är tufft. Dubbeldagar en tid så du får avlastning?

 

[gulakatten]

Jag tänker att det ändå funkar om det måste funka Men då kanske hon får skrika lite för att du ska må bättre? Kanske kan vagn vara en vanesak? Mitt ena barn skrek när han åkte vagn endel när hen var liten, men jag hade syskon att hämta/lämna och massor av logistik som behövde till, barnet var liksom tvunget att åka vagn. Slutade också skrika jämt rätt fort. Om du ser det som att du faktiskt måste ut kanske det lättare att leva med skrik.

@Voeux Jag tänker samma. Även om det är hemskt och vidrigt så dör hon inte av att skrika 10 minuter i bilen. Vår dotter har börjat skrika i bilen nu (förut helt nöjd) men fortsätter vi köra så slutar hon efter 10-15 minuter. Hemskt - men ska vi nånstans så får det ju lov att gå bara.

 

[Voeux]

Jag tänker att det ändå funkar om det måste funka Men då kanske hon får skrika lite för att du ska må bättre? Kanske kan vagn vara en vanesak? Mitt ena barn skrek när han åkte vagn endel när hen var liten, men jag hade syskon att hämta/lämna och massor av logistik som behövde till, barnet var liksom tvunget att åka vagn. Slutade också skrika jämt rätt fort. Om du ser det som att du faktiskt måste ut kanske det lättare att leva med skrik.

Om jag kunde välja att ignorera det/vänja mig så skulle jag. Men jag blir ärligt talat så stressad att jag vill kräkas. Så om jag mår dåligt av att inte komma ut, så mår jag betydligt sämre av hennes skrik.

 

[gulakatten]

Om jag kunde välja att ignorera det/vänja mig så skulle jag. Men jag blir ärligt talat så stressad att jag vill kräkas. Så om jag mår dåligt av att inte komma ut, så mår jag betydligt sämre av hennes skrik.

Jag förstår, det är hemskt verkligen! Jag gick aldrig ut med min dotter i vagnen under den perioden som hon skrek i den. Pallade inte med skriket.

Jag funderade på bärsele eftersom du säger att hon är för tung. Har du provat en riktigt stadig en? Typ manduca? Den du har är himla snygg och vi köpte också en sån men den är väldigt mycket rackligare än manducan som må vara fulare men som är riktigt stadig och går att bära länge med. Jag är otroligt svag efter en helt stillasittande graviditet + snitt men manducan går väldigt bra att bära i. Min flicka är förvisso väldigt lätt men ändå fick jag ont av Najellen när jag testade den. En tanke bara!

 

[Voeux]

Svarar ikapp ikväll

 

[Voeux]

Sådär, nu är vi hemma från husvisning.

@gulakatten jag tycker Najell har funderat bra rent ergonomiskt däremot tycker jag att det blivit tungt och varmt om vi varit ute längre än en kort sväng. Köpte Najell för att det skulle vara en mindre och sval sele och det är den, men eftersom man är mage mot mage så mycket jag ändå att det blir väldigt varmt och svettigt emellan. Så tycker det funkar för kortare ärenden typ som att gå ut med hunden en kort sväng i parken eller gå till mataffären, men rinner ändå av svett efteråt

Önskar som sagt att jag kunde stänga av öronen är hon skriker men jag får verkligen världens magknip. Pågår det längre tid då som en bilresa eller på väg hem med vagn så blir jag tillslut illamående och det tar lång tid innan det går över. En kompis undrade om jag ville komma över på fredag men jag blir stressad bara jag tänker på 30 min i bil ensam med henne. Så då blir det att jag drar mig för att åka till ställen, och eftersom jag måste ut med hunden mitt på dagen och det är en pers i sig så blir det tufft med ytterligare promenader/träning/sociala aktiviteter. Barnvagn plus hund blir kaos, han tjuter när hon skriker så ja, ni kan ju se det framför er.. Det hjälper ju inte heller att vi har liten gallerhiss, en trapp utan hiss och sen fullsmockat med folk ute på gatorna.

Ja, vi får fundera på våra alternativ. Dubbla föräldradagar absolut, men det avlastar ju enbart vissa dagar och någonstans önskar jag ju att jag kan få ordning på detta så det fungerar att vara själv. Hon kommer ju bli större och det kanske i sig hjälper. Som @Madalitso skrev så får det bli små träningspass hemma när jag orkar tillsvidare (och såklart promenader med varierande kvalité). Just nu känner jag mig bara som världens sämsta som inte lyckas

 

[gulakatten]

@Voeux Fattar att det är tufft med vagn och skrikande bebis och hund. Det ÄR stressande när de skriker och att bara ignorera det är lättare sagt än gjort. Så lider helt klart med dig! Känns dig inte dålig för att du inte är "igång" än riktigt - alla gör det här i olika takt och är olika brydda om olika saker. Vissa går ut och går med vagnen fastän bebisen skriker, andra (som jag) fixade inte det och lät bli helt enkelt tills det blev bättre.

Nu ska jag komma med råd och vill du inte läsa så behöver du inte! Vill inte vara jobbig, peppig person så ignorera om du vill .

Jag tror att en stadigare bärsele skulle göra skillnad eftersom du säger att det blir tungt. Det ÄR skillnad med en mer ordentlig sele än Najellen. Jag har testat båda och trots lätt bebis känner jag stor skillnad. Jag är supersvag i kroppen och hade inte orkat bära min bebis i najellen mer än kortare stunder. Så om du vill slänga lite pengar på problemet kan du ju testa en Manduca eller liknande. Kan ju inte skada!

Angående dubbeldagarna: Jag är med på att du vill lösa det själv och att det inte är en långsiktig lösning. Men för att kunna få avlastning vissa dagar vore det kanske en bra grej ändå? Det är lättare att hantera skrik och stress när man är två som hjälps åt och det gör att man sen vågar mer när man är själv. Man är dessutom två som kan klura på lösningar, man ser olika saker och har olika idéer. Du verkar ha haft det så kämpigt, med amning och bebis som inte gillar vagn etc och då kan ju uppbackning en tid framöver vara en jättebra grej för att få en paus och stöd? Att vara två hemma är ju semester jämfört med att vara hemma själv!

 

[Dorinda]

Jag tror problemet är att det faktiskt inte funkar. Som nu, är på väg till husvisning. I stället för att maken skulle åka hem kommunalt från jobbet och vi tar bilen så tänkte jag att jag skulle ta bilen till hans jobb och vi åker där ifrån. ”Det BÖR gå” tänkte jag. Dottern gallskrek hela bilresan på 10 min, det var rusningstrafik och jag lyckades inte stanna bilen någonstans. Kom fram och skyndade mig till baksätet och hon var helt högröd och svettig. Fick så ont i magen att jag nu är illamående Vagn och bilstol betyder skrik. För tung för att bära.

Bara som pepp, läs om du vill.
Min unge hatade oxå vagn och bil! För oss vände det när han blev stor nog att kunna mutas med telefonen. När han var i typ din unges ålder så började han titta på Bolibompa baby. Det räddade våra bilresor.
Innan var vi oxå helt sluuuuut efter tio min i bilen, och det var något vi inte ville utsätta varken oss eller babyn för så vi åkte helt enkelt väldigt lite bil.
Men jag kör fortfarande inte själv med honom.

En skillnad för oss är dock att sele fungerar. Då är han nästan alltid nöjd. Så nu har jag alltid en sele under vagnen, så när han börjar bli gnällig tar jag bara upp honom i selen. Jag får inget nöja av promenaden om babyn är missnöjd. Synd att det inte är en lösning som fungerar för er.

 

[FeatherCloud]

Min lilla E hatade babyskyddet och bilen första månaderna. Hon blev varm och började skrika och blev ännu varmare, ännu argare osv osv. Tillslut åkte hon bil i bara blöjan, trots att det var typ november Det vände när vi tog bort extrakudden som skulle vara i första tiden, då fick hon mer plats och blev mycket nöjdare. Nu älskar hon bilen även om hon sällan sover där.

 

[gulakatten]

Min lilla E hatade babyskyddet och bilen första månaderna. Hon blev varm och började skrika och blev ännu varmare, ännu argare osv osv. Tillslut åkte hon bil i bara blöjan, trots att det var typ november Det vände när vi tog bort extrakudden som skulle vara i första tiden, då fick hon mer plats och blev mycket nöjdare. Nu älskar hon bilen även om hon sällan sover där.

Det där med värmen alltså! Jag tror vår dotter hatade vagnen i början för att hon var för varm. Så vagnen funkar jättebra nu så länge vi inte gosar till det med filtar och overaller utan istället har henne på ett lammskinn, lagom med kläder på och så en tunn muslinfilt. Blir hon för varm blir hon vansinnig.