Fick kallelsen idag till ultaljud. Jag hade nog inte fatta att parnerstoppet gällde även vid det

.
Känner mig både ledsen (både för min egen del men framförallt för min sambo) och känslan av att ultraljudet plötsligt inte alls känns rolig. Det här är ju nått vi ska uppleva tillsammans. Blev uppriktigt omåttligt ledsen, tårarna rinner.
När det gäller vårt barn så gör vi liksom allt tillsammans. Vid första barnet var han med på nästa alla besök på mvc och när grabben föddes har vi sedan gått på nästan alla BVC tillfällen tillsammans. Nu känns det jätte konstigt