Vi har haft en jättebra period nu både vad gäller sömn och utveckling. En mycket glad kille som nu lärt sig att ta sig upp alldeles själv med stöd mot soffan, en stol, spjälsängen osv. Sen spatserar han stolt runt, himla stadig på foten! Men det där men att ta sig ner har han inte kommit på än så det är ett evigt passande för att han inte ska trilla raklång. Försöker lära honom att sätta sig ner och det går iaf framåt.
Han har sovit hela nätter också, somnat vid halv åtta och sovit till åtta på morgonen i egen säng.
Men nu har han varit förkyld ett par dagar. Febrig, hostig, rosslig i halsen och täppt i näsan. Lägg på ett par tänder som ska fram också. Så natten till igår vaknade han var tionde minut hela natten. Jag var som en urvriden trasa på dagen och började gråta när en macka gick sönder. Inatt har han vaknat en gång i timmen och varit tokledsen. Sambon skulle ta honom inatt för att jag skulle få sova (upp å jobba kl halv fem) men det höll bara en timme innan han kom upp med honom. Så sen har han sovit och jag varit vaken - som vanligt.  Vet inte varför E varit så ledsen när han vaknat, en kombination av allt elände skulle jag tro. Men första gången när sambon kom upp med en otröstlig liten slutade han inte gråta förrän jag lade ner honom och knäppte upp blöjan, då blev det tvärtyst. Provade sen det på natten när han vaknade igen och det funkade varje gång... Vette tusan jag...
Nu kommer sambon börja jobba igen på måndag, ser inte direkt fram emot att ha en trött och less gubbe att samsas med tillsammans med en sjukling... Men det blir väl bättre. E börjar inskolning på dagis om en månad så fram tills dess kommer jag ta ut lite semester samt att mamma kommer ställa upp massor och vara barnvakt. Hoppas att dagis kan innebära att man hinner med vardagen lite bättre så att jag kan börja komma igång med hästen igen. Har så vansinnigt dåligt samvete över henne så det är inte klokt...
Han har sovit hela nätter också, somnat vid halv åtta och sovit till åtta på morgonen i egen säng.
Men nu har han varit förkyld ett par dagar. Febrig, hostig, rosslig i halsen och täppt i näsan. Lägg på ett par tänder som ska fram också. Så natten till igår vaknade han var tionde minut hela natten. Jag var som en urvriden trasa på dagen och började gråta när en macka gick sönder. Inatt har han vaknat en gång i timmen och varit tokledsen. Sambon skulle ta honom inatt för att jag skulle få sova (upp å jobba kl halv fem) men det höll bara en timme innan han kom upp med honom. Så sen har han sovit och jag varit vaken - som vanligt.  Vet inte varför E varit så ledsen när han vaknat, en kombination av allt elände skulle jag tro. Men första gången när sambon kom upp med en otröstlig liten slutade han inte gråta förrän jag lade ner honom och knäppte upp blöjan, då blev det tvärtyst. Provade sen det på natten när han vaknade igen och det funkade varje gång... Vette tusan jag...
Nu kommer sambon börja jobba igen på måndag, ser inte direkt fram emot att ha en trött och less gubbe att samsas med tillsammans med en sjukling... Men det blir väl bättre. E börjar inskolning på dagis om en månad så fram tills dess kommer jag ta ut lite semester samt att mamma kommer ställa upp massor och vara barnvakt. Hoppas att dagis kan innebära att man hinner med vardagen lite bättre så att jag kan börja komma igång med hästen igen. Har så vansinnigt dåligt samvete över henne så det är inte klokt...