Vinterföräldrar 2015-2016 #4

[Balahé]

Ja, min sambo sa det namnet vi har redan dagen efter att jag plussade och då blev det arbetsnamnet. Egentligen inget namn vi hade särskilt starka känslor för men det växte på oss och det var så självklart när han kom ut och faktiskt var en kille att det var det han skulle heta! Men jag själv var väldigt nervös i och med att vi hade kallat honom för pojknamn hela graviditeten att jag skulle ha svårt att ta in om det blev en flicka. Så nästa graviditet får det bli ett mer könsneutralt arbetsnamn

Men vi hade ett annat pojknamn som vi känt starkt för som vi alls inte var sugna på sen, inte ens som mellannamn.

Däremot har jag haft många funderingar kring varför förlossningsbarnmorskan gjorde som hon gjorde angående könet på bebisen. Vi visste inte vad det skulle bli och när han var ute och inlindad i en massa varma handdukar och låg på mitt bröst och vi frågade vad det blev så svarade hon att hon inte visste det kändes så jävla konstigt. Så om vi ville veta könet behövde vi med andra ord öppna upp alla lager med varma handdukar för att själva kolla efter och det kändes så fruktansvärt onödigt när han var så pass ny och en annan var tämligen matt efter en förlossning.

Det kan inte var så att bm inte tittade efter då? Att hon helt enkelt prioriterade att linda in bebis varmt och lägga upp honom till dig? Nu var ju vår förlossning lite knepig på många sätt, men här kollade de APGAR, räknade tår osv först efter en stund (APGAR kollas ju med lite mellanrum). Först låg hon hos mig en stund, sedan kollade de henne och hon fick åka in på neo-akuten (minns inte vad det egentligen hette, akutteamet med läkare, sjuksköterskor osv, tror att det var 8 pers i rummet då) en vända.

 

[Jenka]

Jag har inget minne av att jag la märke till att de kollade nånting... Inte förrän de väger men det var långt senare. Apgar och sånt finns ju såklart registrerat men det kollade de väl när han låg på mitt bröst. Antar jag, får fråga sambon sen.
De frågade oss efter en stund om vi kollat kön, sambon hade koll då.

 

[Positron]

Det kan inte var så att bm inte tittade efter då? Att hon helt enkelt prioriterade att linda in bebis varmt och lägga upp honom till dig? Nu var ju vår förlossning lite knepig på många sätt, men här kollade de APGAR, räknade tår osv först efter en stund (APGAR kollas ju med lite mellanrum). Först låg hon hos mig en stund, sedan kollade de henne och hon fick åka in på neo-akuten (minns inte vad det egentligen hette, akutteamet med läkare, sjuksköterskor osv, tror att det var 8 pers i rummet då) en vända.

Så kan det säkert vara. Jag tänkte väl att det var en sån sak man inte missade.

Jag har förmodligen bara hängt upp mig på det och när jag hört med andra i min närhet har alla fått veta direkt (utan att behöva kolla efter själva) och då har det känts ännu märkligare

 

[Saigon]

Så kan det säkert vara. Jag tänkte väl att det var en sån sak man inte missade.

Jag har förmodligen bara hängt upp mig på det och när jag hört med andra i min närhet har alla fått veta direkt (utan att behöva kolla efter själva) och då har det känts ännu märkligare

Min kom ju med akutsnitt när jag var sövd. När jag vaknade upp i op-salen var det en hel del folk i rummet. De rapporterade att barnet mådde bra nu men var skickad till neo-iva. Jag frågade efter en stund om det var en flicka eller pojke. Ingen visste. Blev utkörd till uppvaket. Nya sköterskor där. Frågade dem samma. Nej, de visste inte. Då började jag tycka att allt kändes helt overkligt och att jag nog bara hade inbillat mig att jag hade fött barn. För jag hade inget barn på bröstet och ingen kunde berätta ngt om mitt barn (och min sambo satt i bilen på väg in. Totalchockad). Blev bara beordrad om att sova. Tillslut hade dock en sköterska gått iväg och frågat så att jag fick reda på det när jag vaknade nästa gång.
Jag förstår att allt gick oerhört snabbt och att prio låg på helt andra saker än könet. Men jag tycker ändå att ngn av alla de som var inblandade kunde haft till uppgift att förmedla info om barnet till den nyförlösta modern i chock. Särskilt i de fall där man inte omgående får träffa barnet. För anknytningens skull behöver man få känsla av individen och inte bara, som under graviditeten, det ogreppbara "barn".

 

[Positron]

Min kom ju med akutsnitt när jag var sövd. När jag vaknade upp i op-salen var det en hel del folk i rummet. De rapporterade att barnet mådde bra nu men var skickad till neo-iva. Jag frågade efter en stund om det var en flicka eller pojke. Ingen visste. Blev utkörd till uppvaket. Nya sköterskor där. Frågade dem samma. Nej, de visste inte. Då började jag tycka att allt kändes helt overkligt och att jag nog bara hade inbillat mig att jag hade fött barn. För jag hade inget barn på bröstet och ingen kunde berätta ngt om mitt barn (och min sambo satt i bilen på väg in. Totalchockad). Blev bara beordrad om att sova. Tillslut hade dock en sköterska gått iväg och frågat så att jag fick reda på det när jag vaknade nästa gång.
Jag förstår att allt gick oerhört snabbt och att prio låg på helt andra saker än könet. Men jag tycker ändå att ngn av alla de som var inblandade kunde haft till uppgift att förmedla info om barnet till den nyförlösta modern i chock. Särskilt i de fall där man inte omgående får träffa barnet. För anknytningens skull behöver man få känsla av individen och inte bara, som under graviditeten, det ogreppbara "barn".

Ja det där var ju ännu konstigare än hur det var för mig. Jag hade förmodligen tyckt att det var jättejobbigt i ditt fall. För mig är det mest en irriterande fråga som jag aldrig fick ställt till personalen.
Jag tänker att de vet att, förutom att barnet är friskt, könet är en ganska angelägen information för de flesta.
Så frågan är om det är så irrelevant för personalen och de är så fokuserade på sitt arbete att de inte lägger märke till det eller om de har riktlinjer att gå efter.

 

[Saigon]

Ja det där var ju ännu konstigare än hur det var för mig. Jag hade förmodligen tyckt att det var jättejobbigt i ditt fall. För mig är det mest en irriterande fråga som jag aldrig fick ställt till personalen.
Jag tänker att de vet att, förutom att barnet är friskt, könet är en ganska angelägen information för de flesta.
Så frågan är om det är så irrelevant för personalen och de är så fokuserade på sitt arbete att de inte lägger märke till det eller om de har riktlinjer att gå efter.

Tror inte det är riktlinjer. Men kanske är det så vanligt idag att ta reda på kön i förväg att momentet att tala om det efter förlossning har fallit bort hos vissa?

 

[Sedna]

Så kan det säkert vara. Jag tänkte väl att det var en sån sak man inte missade.

Jag har förmodligen bara hängt upp mig på det och när jag hört med andra i min närhet har alla fått veta direkt (utan att behöva kolla efter själva) och då har det känts ännu märkligare

Jag födde vaginalt och när jag haft barnet på bröstet ett par minuter kanske (tidsuppfattning var ju helt ur spel) frågade bm om vi kollat vad det var för kön, det hade vi inte och inte bm heller. Jag hade en okomplicerad förlossning men bm var mer fokuserad på att få upp barnet på mitt bröst och bedöma barnets och min hälsa än att kolla könet. Jag tyckte det kändes bra och välprioriterat.

 

[inverterad]

Tror inte det är riktlinjer. Men kanske är det så vanligt idag att ta reda på kön i förväg att momentet att tala om det efter förlossning har fallit bort hos vissa?

Hoppar in från sommartråden. Jag har läst intressant forskning om just hur barnet introduceras för föräldrarna, och att i USA eller om det var Storbritannien är det tydligen ganska vanligt att barnet liksom presenteras för barnafadern som sitter bredvid den nyförlösta modern, och att fadern då får uppgiften att berätta för moder och andra i rummet vad barnet har för kön. Jag kommer inte riktigt ihåg vad forskarna hade dragit för slutsats av detta, men det är intressant det där med hur könet avslöjas och hur viktigt/inte viktigt det är, och vem det är som får i uppgift att avgöra vad barnet har för kön. Ibland är det ju inte helt enkelt att se vad barnet har för kön heller.

 

[Balahé]

Nu har vi klarat av drygt första dygnet av två hemma utan pappan. Han är på tjänsteresa och vi roar oss själva. Hittills har det gått bra, inga större sammanbrott för någon av oss

Det börjar märkas att hon behöver lite mer stimulans nu. De dagar vi bara går hemma är hon gärna lite mer gnällig och drar och sliter i allt hon kommer åt. Är vi däremot på någon aktivitet under dagen är hon nöjdare. Imorgon blir aktiviteten en tur till däckfirman

 

[Riru]

Nu kryps det dagligen här! Går hyfsat bra förutom när det blir bråttom, då faller han pladask på mage och börjar sprattla med armar och ben

 

[Balahé]

Vi var och badade idag och det hände en kul grej. Dottern har dille på bollar och har också lärt sig att säga just "boll". Sedan kallar hon än så länge det mesta som är runt för boll, äpplen tex. När vi var i bassängen badade en kille med rakat huvud samtidigt. Han stod med ryggen mot oss och hade sjunkit ner i vattnet så att bara huvudet stack upp. Vad hörde man då? Jo, ett glatt "boll" från ungen som samtidigt pekade på hans huvud Kan väl säga att vi hade lite svårt att hålla masken Han var jättetrevlig och hade en bebis på 10,5 mån, så han hade nog bara skrattat om han hört, men man vet ju aldrig med folk.

 

[Jenka]

Ångest här hemma idag, för imorgon börjar jag jobba! Men det blir nog bra.

 

[Evenstar]

Ångest här hemma idag, för imorgon börjar jag jobba! Men det blir nog bra.

Förstår dig helt! Jag har en månad kvar...

 

[Milosari]

8 mån koll förra veckan, han vägde in på 10,7 kg och drygt 74 cm. I helgen åkte han på magsjuka . Pappa var borta på fest och jag var ensam hemma när lillen först kräktes över hela sängen och några timmar senare fick diarré (som dock stannade i blöjan!). Han har varit något närhetstörstande men i övrigt helt opåverkad. Det verkar som tur är inte göra ont i magen. Kanske något han satt i sig snarare än magsjuka? Men vi håller honom hemma från barnaktiviteterna någon dag till för säkerhets skull.

 

[YaHilweh]

Här har vi haft ordentligt med nattskräck i två nätter

 

[Balahé]

Här har vi haft ordentligt med nattskräck i två nätter

Fy vad jobbigt. Hoppas att det går över fort. Barnen ska vad jag förstår inte minnas något av det, men det måste vara hemskt att inte kunna hjälpa.

 

[Riru]

Här har vi haft ordentligt med nattskräck i två nätter

Googlade på detta och inser att det måste vara det som vi har haft här under en tid nu. Har inte fattat vad det är då tröst, tända lampan, gå ut ur rummet, visa leksaker/bok m.m. inte hjälper och det händer varje natt ungefär vid samma tid. Läste att man bara ska lägga sig bredvid och vara där men det går ju inte, han kan skrika hur länge som helst Försöker allt möjligt, ibland funkar något för att nästa gång inte funka alls.

 

[YaHilweh]

Vi har nog haft problemet ett tag, men vart riktigt jäkligt några nätter nu. håller i sig ca 2h/gång ibland hjälper det att klia på ryggen, men långt ifrån alltid.
Här funkar det inte att ta upp, lägga bredvid, gunga, prata, sjunga. Känns som att vihar testat allt men att inget fungerar. I natt var det som värst mellan 04.00-06.00 hon sover fortfarande men bara skriker. skriker så hon överför skräcken på oss, hemskt är det!

 

[Evenstar]

Fy så hemskt med nattskräck. Det har vi inte märkt av men har jobbiga nätter ändå just nu Några gånger har han vaknat mitt i natten och varit pigg, har varit tvungen att gå runt med honom i bärselen nån timme innan han somnat om. Men senaste nätterna har det varit att han äter så mycket! Han har vaknat varje-varannan timme och käkat en ny flaska. Då äter han ändå rätt bra på dagarna. Och inatt mådde han inte bra stackarn, vaknade flera gånger. Tog morgon vid 4. Nu har en förkylning brutit igenom och han nyser och snorar och är blank i ögonen. Och bajsar!

 

[Balahé]

Grattis på födelsedagen @Evenstar!