Hoppar in från annan tråd. Tror det är rätt vanligt att man som 3-åring kallar sig själv för sitt namn. Iaf jag säger barnets namn och inte du? Precis som man inte säger jag utan ”mamma” om sig själv?Här har talet utvecklats i raketfart under jullovet. Vi undrar lite hur han egentligen klarade av att vara tyst i 2,5 år med tanke på hur mycket han har att säga nu
Det är också mycket känslor och något större utbrott per dag, men han är också så fin på att reflektera om vad han känner och vad som hänt. Kan tex säga "jag vill göra X nu" där X är något han vet att man inte får (tex sparkas) och så kan vi prata om vad man ska göra istället. Eller så kommer han och säger att han är "väldigt ledsen" för något, eller som nyss, att det "blev tokigt med tågbanan" när han hittat på något bus.
Han är plötsligt väldigt medveten om vad han tycker om för mat, musik och andra grejer. "E gillar den/inte" recenserar han typ 30 gånger om dagen
Säger era barn förresten namnet eller "jag" om sig själva? E säger namn konsekvent om sig själv, men kan däremot kalla andra för både namn/mamma etc och du.
/ logopeden