Vinterföräldrar 17/18 del 7

[FeatherCloud]

Alltså 3årsåldern... Aldrig tidigare, inte ens när E var bebis och jag deprimerad, har jag känt mig så otillräcklig och lost som förälder.

Har för länge sedan tappat räkningen på antalet utbrott vi har på en dag här hemma. Det ska inte gås till förskolan, inte hem, inte ätas middag/frukost/lunch, inte byta om från pyjamas, inte gå ut, inte plocka undan... Och även om vi gör något roligt så urartar det alltid helt oväntat. Allt är fel och dumt och svaret på allt är att kasta alla saker åt skogen eller ta sönder och sen skratta. Och mitt tålamod är verkligen noll nu.

Till saken hör att vi väntar syskon till slutet av sommaren (vilket vi såklart är glada för) och även om jag mår fysiskt bra så mår huvudet skit. Sedan december har jag haft något som nog bara kan jämföras med konstant pms, utöver trötthet och annat. Jag känner mig som Sveriges sämsta mamma precis varje dag när tålamodet tryter och nån sorts pedagogik är 50 mil bort... Och nu känner jag mig redo att säga upp mig som mamma, ungefär.

Så idag blev det ingen särskilt glad uppdatering, men ganska ärlig och skriven i affekt efter senaste utbrottet.

Är det fler av vinterbarnen som har.. nära till känslorna just nu?

 

[Monifa]

Alltså 3årsåldern... Aldrig tidigare, inte ens när E var bebis och jag deprimerad, har jag känt mig så otillräcklig och lost som förälder.

Har för länge sedan tappat räkningen på antalet utbrott vi har på en dag här hemma. Det ska inte gås till förskolan, inte hem, inte ätas middag/frukost/lunch, inte byta om från pyjamas, inte gå ut, inte plocka undan... Och även om vi gör något roligt så urartar det alltid helt oväntat. Allt är fel och dumt och svaret på allt är att kasta alla saker åt skogen eller ta sönder och sen skratta. Och mitt tålamod är verkligen noll nu.

Till saken hör att vi väntar syskon till slutet av sommaren (vilket vi såklart är glada för) och även om jag mår fysiskt bra så mår huvudet skit. Sedan december har jag haft något som nog bara kan jämföras med konstant pms, utöver trötthet och annat. Jag känner mig som Sveriges sämsta mamma precis varje dag när tålamodet tryter och nån sorts pedagogik är 50 mil bort... Och nu känner jag mig redo att säga upp mig som mamma, ungefär.

Så idag blev det ingen särskilt glad uppdatering, men ganska ärlig och skriven i affekt efter senaste utbrottet.

Är det fler av vinterbarnen som har.. nära till känslorna just nu?

Vidar är i det stora ganska enkel att ha och göra med. Men ohja, stora känslor kommer.

Följer en del bra Instagramkonton som iallafall givit mig lite vägledning. Typ biglittlefeelings och vadallaforaldrarbordefaveta

 

[FeatherCloud]

Vidar är i det stora ganska enkel att ha och göra med. Men ohja, stora känslor kommer.

Följer en del bra Instagramkonton som iallafall givit mig lite vägledning. Typ biglittlefeelings och vadallaforaldrarbordefaveta

Jo det gör jag också, plus flera andra bra. Jag hänger med i teorin men när det väl gäller så håller jag inte ihop ändå. Och så mår jag mest sämre av att läsa och påminnas om hur det kunde vara.

 

[Monifa]

Jo det gör jag också, plus flera andra bra. Jag hänger med i teorin men när det väl gäller så håller jag inte ihop ändå. Och så mår jag mest sämre av att läsa och påminnas om hur det kunde vara.

Ah okej, men man är ju inte heller mer än människa viktigt att komma ihåg när det skiter sig totalt. Sen som du skriver är inte tålamodet på topp heller och det hjälper ju sällan hehe.

 

[Cattaflajna]

Alltså 3årsåldern... Aldrig tidigare, inte ens när E var bebis och jag deprimerad, har jag känt mig så otillräcklig och lost som förälder.

Har för länge sedan tappat räkningen på antalet utbrott vi har på en dag här hemma. Det ska inte gås till förskolan, inte hem, inte ätas middag/frukost/lunch, inte byta om från pyjamas, inte gå ut, inte plocka undan... Och även om vi gör något roligt så urartar det alltid helt oväntat. Allt är fel och dumt och svaret på allt är att kasta alla saker åt skogen eller ta sönder och sen skratta. Och mitt tålamod är verkligen noll nu.

Till saken hör att vi väntar syskon till slutet av sommaren (vilket vi såklart är glada för) och även om jag mår fysiskt bra så mår huvudet skit. Sedan december har jag haft något som nog bara kan jämföras med konstant pms, utöver trötthet och annat. Jag känner mig som Sveriges sämsta mamma precis varje dag när tålamodet tryter och nån sorts pedagogik är 50 mil bort... Och nu känner jag mig redo att säga upp mig som mamma, ungefär.

Så idag blev det ingen särskilt glad uppdatering, men ganska ärlig och skriven i affekt efter senaste utbrottet.

Är det fler av vinterbarnen som har.. nära till känslorna just nu?

Åh grattis!!

Här är det också mycket känslor om dagarna. Vissa dagar har vi mer energi för att bemöta det än andra, är väl bara så det är Hon går ganska ofta iväg och vill vara själv i nån minut sen kommer hon tillbaka glad igen.

Annars kommer jag själv ihåg när jag väntade lillasyster att jag hade många dagar när jag kände mig otillräcklig (har ju fortfarande såklart) men fler då. Orken fanns ju helt enkelt inte när man var gravid.

 

[astilbe]

Alltså 3årsåldern... Aldrig tidigare, inte ens när E var bebis och jag deprimerad, har jag känt mig så otillräcklig och lost som förälder.

Har för länge sedan tappat räkningen på antalet utbrott vi har på en dag här hemma. Det ska inte gås till förskolan, inte hem, inte ätas middag/frukost/lunch, inte byta om från pyjamas, inte gå ut, inte plocka undan... Och även om vi gör något roligt så urartar det alltid helt oväntat. Allt är fel och dumt och svaret på allt är att kasta alla saker åt skogen eller ta sönder och sen skratta. Och mitt tålamod är verkligen noll nu.

Till saken hör att vi väntar syskon till slutet av sommaren (vilket vi såklart är glada för) och även om jag mår fysiskt bra så mår huvudet skit. Sedan december har jag haft något som nog bara kan jämföras med konstant pms, utöver trötthet och annat. Jag känner mig som Sveriges sämsta mamma precis varje dag när tålamodet tryter och nån sorts pedagogik är 50 mil bort... Och nu känner jag mig redo att säga upp mig som mamma, ungefär.

Så idag blev det ingen särskilt glad uppdatering, men ganska ärlig och skriven i affekt efter senaste utbrottet.

Är det fler av vinterbarnen som har.. nära till känslorna just nu?

Jag känner delvis igen mig. Här får man oftast dela upp påklädningen eftersom han sällan vill klä på sig, alla kläder är obekväma och gör ont. Och att klä på en hal ål är inte så lätt. Vi försöker i den mån det går välja våra strider, busar fram mycket (typ pratar tvärtomspråk och säger att han absolut inte får tvätta händerna etc=jättekul att göra det).

Vi väntar ju också syskon till sommaren och speciellt första trimestern hade jag inte mycket tålamod till övers Och då har jag normalt ganska långt tålamod. Han hade samtidigt en period med extra jobbiga läggningar, var mer än en gång jag var redo att säga upp mig som mamma då. Det har tack och lov (för hela familjen) lagt sig nu

 

[FeatherCloud]

Ikväll testade vi tvärtomspråk för att få barnet att äta sin mat. "Du får absolut inte smaka korven!"

Han äter glatt, nöjt och med trotsigt gnistrande ögon två bitar korv och skriker sen "Du får inte förbjuda mig saker! Och inte du heller!" till mig och pappan

 

[Heulwen]

Alltså 3årsåldern... Aldrig tidigare, inte ens när E var bebis och jag deprimerad, har jag känt mig så otillräcklig och lost som förälder.

Har för länge sedan tappat räkningen på antalet utbrott vi har på en dag här hemma. Det ska inte gås till förskolan, inte hem, inte ätas middag/frukost/lunch, inte byta om från pyjamas, inte gå ut, inte plocka undan... Och även om vi gör något roligt så urartar det alltid helt oväntat. Allt är fel och dumt och svaret på allt är att kasta alla saker åt skogen eller ta sönder och sen skratta. Och mitt tålamod är verkligen noll nu.

Till saken hör att vi väntar syskon till slutet av sommaren (vilket vi såklart är glada för) och även om jag mår fysiskt bra så mår huvudet skit. Sedan december har jag haft något som nog bara kan jämföras med konstant pms, utöver trötthet och annat. Jag känner mig som Sveriges sämsta mamma precis varje dag när tålamodet tryter och nån sorts pedagogik är 50 mil bort... Och nu känner jag mig redo att säga upp mig som mamma, ungefär.

Så idag blev det ingen särskilt glad uppdatering, men ganska ärlig och skriven i affekt efter senaste utbrottet.

Är det fler av vinterbarnen som har.. nära till känslorna just nu?

Visst förekommer det mycket humör och utbrott här! Jag tror det är viktigt att man kan säga förlåt till sina barn om man tappar humöret i vissa situationer. Och samtalar om olika händelser efteråt, kramas och blir sams. Det kan bara stärka relationen.

 

[astilbe]

Visst förekommer det mycket humör och utbrott här! Jag tror det är viktigt att man kan säga förlåt till sina barn om man tappar humöret i vissa situationer. Och samtalar om olika händelser efteråt, kramas och blir sams. Det kan bara stärka relationen.

Ja det tycker jag också känns viktigt. Vi försöker prata mycket om olika känslor och be om ursäkt om vi tappat humöret. G var så söt häromdagen efter att jag blivit lite onödigt irriterad och sagt åt honom. När jag kom för att säga förlåt sa han bara ”jag blir också lite irriterad ibland, det är okej”

 

[FeatherCloud]

Vi pratar också mycket om känslor, och är noga med att säga förlåt om vi tappat humöret eller liknande. E är också ganska bra på att berätta om sina känslor, säga om han är arg, ledsen eller glad. Senaste dagarna har varit bättre. Eller, humöret hos E är oförändrat nyckfullt och hett, men vi har lyckats betydligt bättre med att hålla oss lugna. Jag börjar dagen/slutar jobbet innan hämtning med att intala mig själv att saker inte kommer flyta på och att han kommer protestera vilket iallafall gör att jag är beredd och inte lika lätt blir irriterad.

Senaste eftermiddagarna har vi haft några totala sammanbrott (när vi sagt nej till några olika saker) , men som ändå slutat bra. Jag och sambon har varit lugna, sagt att det är okej att bli besviken, ledsen och gråta, men hållt fast vid att nej betyder nej. Och det har funkat, gått över tillslut, och gett en ganska harmonisk och gosig kille efteråt. Jag väntar mig garanterat bakslag i framtiden, men just nu känns det ljusare

 

[Cattaflajna]

Här pratar vi också mycket känslor och ber om ursäkt om vi tappar humöret. Hon är väldigt duktig på att berätta vilka känslor hon har under dagen och vill gärna ta upp det själv och prata igenom igen efter.

 

[soom]

Grattis till alla 3-åringar! Och grattis @FeatherCloud och @astilbe till kommande syskon!

Hittills gillar jag treårsåldern, tror jag. Hon har börjat leka lite (i mitt tycke) roligare lekar, och hon har börjat bli en aning mer självständig. Visst har hon åsikter och humör, men det har hon alltid haft, och nu är det lättare att hantera. Dels kan man faktiskt resonera, dels funkar "du får inte" otroligt bra för att få henne att göra nåt. Och så kommer det så många roliga funderingar.
Fast det är svårt att göra rätt ibland. "Mamma, kan du följa med?" och när man gör det "NEEEEJ du får inte komma in!"

Om en vecka ska hon byta avdelning till storbarn. Hemma är hon ofta en liten bebis, vilket jag tror är en reaktion på kommande föränding. Säger man nåt om nya avdelningen så förvandlas hon genast till bebis, oavsett vad hon höll på med. Det kommer säkert bli jättebra på nya avdelningen, men just nu känns det tveksamt om en veckas inskolning till kommer räcka.

 

[FeatherCloud]

@soom
E är också en liten bebis rätt ofta, vill ligga i min famn och dricka (vatten)flaska ibland, och så kommer det ofta när han vill ha nappen... Han går fortfarande på småbarnsavdelning och vet inte om syskonet än, men jag gissar att det är en reaktion på att han bytt till eget rum och vi pratat om att han börjar bli stor.

Spännande med ny avdelning! Får hon med sig kompisar i bytet? Här tror jag det är aktuellt med byte tidigast till hösten. I den mindre gruppen går E med barnen födda 17,så jag hoppas han får följa med över till storbarn om hans kompisar byter i höst och de tycker han är redo. Dom är ofta på storbarnsavdelningen redan nu och E gillar framförallt att dom har smålego där

 

[soom]

@soom
E är också en liten bebis rätt ofta, vill ligga i min famn och dricka (vatten)flaska ibland, och så kommer det ofta när han vill ha nappen... Han går fortfarande på småbarnsavdelning och vet inte om syskonet än, men jag gissar att det är en reaktion på att han bytt till eget rum och vi pratat om att han börjar bli stor.

Spännande med ny avdelning! Får hon med sig kompisar i bytet? Här tror jag det är aktuellt med byte tidigast till hösten. I den mindre gruppen går E med barnen födda 17,så jag hoppas han får följa med över till storbarn om hans kompisar byter i höst och de tycker han är redo. Dom är ofta på storbarnsavdelningen redan nu och E gillar framförallt att dom har smålego där

Två barn till ska flytta upp. Hon tyr sig mest till de vuxna, men brukar prata om två andra barn, tyvärr inte de som ska flytta upp. Gissar att de kommer upp till hösten.

Intressant att åldersindelning görs så olika, födda 17 blir ju 4 i år. Hos oss görs bytet när de är 3, exakt när beror nog främst på platstillgång tror jag (kan alltså vara nyss fyllda 3 eller närmre 4). Å andra sidan låter det inte som att E går med ettåringarna utan att det görs nån åldersindelning redan, så är det inte hos oss, utan L går just nu med 1-3-åringar.

 

[FeatherCloud]

Två barn till ska flytta upp. Hon tyr sig mest till de vuxna, men brukar prata om två andra barn, tyvärr inte de som ska flytta upp. Gissar att de kommer upp till hösten.

Intressant att åldersindelning görs så olika, födda 17 blir ju 4 i år. Hos oss görs bytet när de är 3, exakt när beror nog främst på platstillgång tror jag (kan alltså vara nyss fyllda 3 eller närmre 4). Å andra sidan låter det inte som att E går med ettåringarna utan att det görs nån åldersindelning redan, så är det inte hos oss, utan L går just nu med 1-3-åringar.

Både och, skulle jag säga. Hans avdelning har barn födda 17-19 (vet dock inte om någon 20 fått plats eller hur många 19barn det är, det är oftast lång kö..) men de är indelade i grupper stor del av tiden, de större och mindre småbarnen. E som ju är född tidigt 18 går med 17barnens grupp eftersom pedagogerna tycker att han blir understimulerad annars

Men ja, lite olika. Men att förskolan är populär och man ofta får köa 1 år gör väl förstås att småbarnsgruppen blir äldre än där man får plats lätt. På förra förskolan hade de en period en hel avdelning med 1åringar, lite skillnad

 

[soom]

Så L var på föris tre dagar förra veckan. I helgen blev hon snorig igen, så denna veckan lär hon inte komma iväg. Hon har varit där totalt åtta dagar i februari. Nästa vecka ska hon börja på nya avdelningen. Då har hon fått tre dagars inskolning. Det känns inte bra och jag är sjukt stressad över det.

Gud vad jag är less på förkylningar och coronarestriktioner.

 

[FeatherCloud]

Så L var på föris tre dagar förra veckan. I helgen blev hon snorig igen, så denna veckan lär hon inte komma iväg. Hon har varit där totalt åtta dagar i februari. Nästa vecka ska hon börja på nya avdelningen. Då har hon fått tre dagars inskolning. Det känns inte bra och jag är sjukt stressad över det.

Gud vad jag är less på förkylningar och coronarestriktioner.

Åh, jag håller verkligen med. Och det låter inte helt optimalt med 3 dagar bara, även om barn kanske ofta är flexibla. Går det inte fortsätta med inskolningen när hon är frisk?

 

[FeatherCloud]

Idag hade E berättat på förskolan att han ska bli storebror. Det är intressant, eftersom vi inte sagt något till honom än
Barn uppfattar tydligen en hel del...

 

[soom]

Åh, jag håller verkligen med. Och det låter inte helt optimalt med 3 dagar bara, även om barn kanske ofta är flexibla. Går det inte fortsätta med inskolningen när hon är frisk?

Dom förlänger inskolningen. Så skönt!

 

[FeatherCloud]

En knapp månad sen E fick eget rum nu. Inatt sov han för första gången själv fram till 6 på morgonen, sen vaknade sambon och hörde hur E letade efter napp och gick över, sen sov dom 2 timmar till. Jag räknar det ändå som att han nu sovit sin första natt helt själv

Känns skönt att det gått så himla smidigt, och han är så stolt över sin säng Nu ska vi "bara" ta bort blöja och napp, helst innan lilla syskonet kommer. Funderar på om det är bäst att vänta med pott/toaträning till vi är långlediga i sommar, om det blir besvärligt att gå på fsk "under tiden".. (med potentiellt många olyckor etc)