Vinterföräldrar -17/18, del 5

[Sofie_B]

Med sonen började jag jobba när han var 10 månader, det kändes lagom då. Men om det var t ex en stökig natt kunde man dela på det på ett annat sätt än nu när det blir två att ta hand om. Känner att det kanske skulle bli för mycket med både mycket att göra hemma OCH på jobbet. Och på det bygga klart huset, fixa trädgården, planera bröllop... Vi har ju ingen släkt alls i närheten så ingen avlastning/hjälp om det inte planeras långt i förväg.
När jag räknade på det och såg att dagarna räcker till nästa höst kände jag faktiskt ett lugn sprida sig i kroppen. Nog för att det vore kul att jobba lite och använda hjärnan, men det får vänta helt enkelt. Har inte bestämt något än, men det var väldigt skönt att känna att möjligheten finns.

Förstår det! Jag beundrar er alla som får det att gå ihop med två små (eller fler) och allt roddande som hör vardagen till och inte har avlastning av släkt och familj. Det kan inte vara lätt alla gånger!

 

[Evenstar]

Okej, det är en suddig bild men vad tror den samlade bukeexpertisen... det vita är inget blänk utan en liten prick som inte försvinner om jag gnuggar på den, dvs ingen matrest etc. Är det en tand på g, tror ni?

Visa bifogad fil 14034

Svårt att se på bilden men mycket möjligt Sonen var 4-5 månader när han fick sin första tand, då hade dreglandet, bitandet och gnällandet hållit på i många veckor innan. Gemensamt för alla hans tandsprickningar var att det nästan alltid hörde ihop med feber och löst bajs...
Min mamma föddes med tänder
L verkar inte ha lika bråttom, och hon är inte ett dugg intresserad av mat heller så där är hon raka motsatsen till hur brorsan var

 

[Sofie_B]

Hmm ja L är 5 månader imorgon, vi har kanske fått till det 2-3 gånger sen hon föddes... sista månaderna av graviditeten blev det inte heller något, kändes bara obehagligt och obekvämt. L är visserligen en bebis som inte vill ligga och sova själv, så jag har oftast en bebis på eller bredvid mig, och det känns ju inte så sexigt. Med två små barn hemma finns varken tid, ork eller energi för någon av oss oftast Men jag tänker som du, att det är en kort period, redan om några månader kommer det vara lättare.

Ja, förstår det. Men skönt att ni verkar vara på samma plan kring det?

John går oftast att lägga ifrån sig men han sover hellre nära eller på mig och då vill jag gärna att han ska få göra det. Som inatt, då hade jag varit uppe och pumpat och när jag kom tillbaks låg dom båda och sov i varsin ände av sängen. Jag funderade då om jag skulle krypa upp och skeda mannen, men sen tänkte jag att John ska ju vara ifrån mig hela dagen idag så då prioriterade jag att tanka oss båda med närhet. Och då är det ju inget jag måste göra, utan jag aktivt väljer bebis framför mannen. Förstår att det är tungt för honom och förstår att det är jobbigt att höra. Men det är liksom så hela min kropp känner. Bebisgos förre mannengos och att jag måste ta chansen nu när jag har den. Att jag bittert kommer ångra att inte myst med bebis så mycket jag kunnat för att mysa med mannen.

(nu behöver ju inte allt vara svart eller vitt och det är det inte heller. Det är inte så att vi aldrig myser, men mycket mindre än vanligt och mycket mindre än vad vi skulle kunna göra om jag bara prioriterade lite annorlunda utan att för den sakens skull förskjuta bebis)

 

[leoparden]

Hm.. idag har jag och mannen haft ett samtal som jag förstått skulle komma, har mer varit en fråga om när han skulle lyfta det och inte om. Det är nämligen så att vi alltid har varit väldigt fysiska med varandra, både närhetsmässigt och sexuellt och det är något som är viktigt för oss båda i en relation och något vi behöver för att må bra. Eller ja, behövde för min del... för just nu gosar jag faktiskt hellre med bebis (). Jag förstår att han tycker att det är jättejobbigt och jag behöver nog jobba lite med det här, men känslan inom mig är att det är sån otroligt kort tid som John är lillgroda och vill vara supernära med sin mamma och jag och mannen har ju hela livet på oss. Han gillade inte riktigt det tankesättet, konstigt nog. För mig är det en sak när bebis inte är närvarande eller när någon annan håller i honom, men att lägga ifrån mig honom för att vi ska mysa känns bara konstigt (om han inte ligger nöjd dvs). Och stressande.

Hur gör ni andra? Hur känner ni? Hur känner era män? Jag känner att det är sån kort period av livet och att det inte är någon stress om det blir mindre närhet och sex nu, men det är å andra sidan lätt för mig att säga som inte känner något egentligt behov av det. För mannen blir det ju en annan femma. Jag förstår att bebisgoset kanske inte ger honom lika mycket som för mig, tror att mycket sitter i hormoner och anknytningen mor och bebis emellan. När vi väl myser eller har sex är det superhärligt och njutningsfullt, men det går nog väldigt lång tid emellan gångerna om jag ska vara ärlig..

Jag har väldigt lite sexlust. Hade det även som gravid, då mina slemhinnor blev ökentorra och jag fick jättemycket kliande flytningar. Nu tycks PH-balansen vara återställd och jag känner mig fysiskt redo för sex, men inte direkt sugen ärligt talat. Vi har haft några "snabbisar" men då mest för närheten och min sambos skull. Jag har inte fått orgasm eftersom vi helt enkelt inte haft den tid som jag känner krävs för att jag ska kunna slappna av tillräckligt. Jag tror även att amningen påverkar lusten till det negativa - att ha någon som hänger vid bröstet så många timmar om dagen gör liksom att jag gärna vill ha min kropp ifred resterande timmar. Bebis sover mellan mig och sin pappa och jag kan sakna att sova sked med sambon, men samtidigt är det så mysigt och praktiskt att ha bebis där hon är just nu att jag inte är beredd att försöka lägga henne i egen säng än. Min sambo är väldigt förstående, och vi är fortfarande ganska kramiga och fysiska mot varandra för övrigt, men just sexlivet är rätt dött just nu.

 

[supersonic]

@Sofie_B med första barnet hade vi sex första gången när hon var 11 månader. Hon var en igel på mig i princip konstant så jag hade verkligen ingen sexlust alls. I normala fall gillar jag dessutom när sambon smeker mina bröst, men under tiden jag ammade kändes det bara väldigt olustigt. Sambon var väldigt förstående båda gångerna (med barn nummer två som mest låg och sov kom lusten tillbaka betydligt snabbare) och nöjde sig med att kramas och skeda istället.

 

[FeatherCloud]

Här är sambon också betydligt mer sugen och närhetstörstande än jag, men så var det även innan graviditet och bebis, så han är nog van

Men jag har nog ändå ett större mys- och närhetsbehov än innan. För mig är det också en helt annan närhet med sambon än den jag får av kotten, liksom kravlös. Iom att jag kämpat en del med att hitta bra flyt med bebis har jag nog upplevt bebis som "krävande" (även om jag tycker det ser lite illa ut i skrift) och det har tagit till nu nästan innan jag riktigt kan njuta av att gosa med honom.
Hos sambon däremot kryper jag gärna upp om kvällarna när kotten somnat och tankar energi och känner att vi är två om det här

 

[Heulwen]

OMG, bebis somnade av sig själv i babynestet ikväll!

 

[Heulwen]

Hon somnade även av sig själv en gång hos svärföräldrarna i soffan idag! Men sedan var det gnällfest när hon vaknade.

 

[Heulwen]

Förresten-vet någon om det är farligt för små bebisar att få sol på sig genom fönsterglas? Hon är väldigt nöjd i babysittern just nu men hon sitter i solen.

 

[Sofie_B]

Tack alla för att ni har delat med er! Imorse tog jag tag i mig själv och lät John ligga och snacka med sig själv medan jag och mannen låg nära och myste. Det var verkligen superhärligt så jag ska ta tag i mig själv lite oftare. Kanske bara välja bebisgos före mannengos 7 av 10 ggr eller något sådant. Tänker att det nog blir lite lättare när John blir tillräckligt stor för att läggas tidigare också, just nu går han och lägger sig med oss så det blir skönt sen när vi får några timmar ensamma på kvällen.

John sov för övrigt det längsta han har sovit ett svep inatt, 6 h innan han vaknade för att amma.

 

[FeatherCloud]

Här har kotten fått sitt 3-månadersvaccin idag - imorgon blir lillen 3 månader! (Äntligen, min första milstolpe! )

Stackarn skrek hjärtskärande när han fick sprutorna, men slutade är han fick napp och sen lite mat. Bvc-sköterskan sa att många föräldrar säger att det är det värsta dom hört när bebisen vaccineras, jag tycker nog hans kvällsorosskrik har varit värre .
Han lät dessutom nästan lika den gången jag råkade klippa honom i tummen, och då var det ju jag som gjort fel, så det kändes nog ändå värre.
Sen har han mer eller mindre sovit resten av dagen i sambons famn. Gråter när han är vaken, men med lite mat så somnar han om igen.

Kurvorna pekar för övrigt rakt upp, 63cm och 6145gram, han har vuxit 12 cm och dubblat sin vikt på dessa 3 månader

 

[FeatherCloud]

Hur tänker ni andra med alvedon vid vaccination, ni som haft anledning att fundera? Har läst mig till att det ju inte bör ges förebyggande, men vad är anledning nog att ge? Bara feber eller att liten har ont och gråter?

Sambon och jag har nämligen totalt olika inställning till detta. Jag tar "gärna" (missförstå mig rätt ) värktabletter om jag har ont i huvudet eller mensvärk etc medan sambon i princip ska vara döende först. Han menar iaf att kotten inte nödvändigtvis har ont när han gråter utan att det kanske "bara känns annorlunda" för honom och att man "inte behöver vara rädd för att ha ont" (ja, det skiner kanske igenom att jag inte tyckte det var några superargument att applicera på en 3-månaders) Samtidigt som jag kanske är lite väl orestriktiv med smärtstillande ibland och heller inte vill överdriva...

Hur tänker ni andra?

 

[Positron]

Nu är det många tankar som ryms i mitt huvud.
Det tog inte lång tid efter att jag bestämt mig för att försöka byta till en dagtidstjänst innan det fanns en att söka. Nu är intervju inbokad och första tanken är då att hur ska min mossiga hjärna lyckas hålla sig skärpt och prestera under en hel intervju?!
Och sen är det ju så klart det här med föräldraledigheten... jag vet ju att de, om jag får tjänsten, kommer vilja att jag börjar så snart som möjligt. Och då får jag lite småpanik för det har precis blivit mysigt, roligt och våååår! Förra gången var jag hemma på heltid i 8 månader och det kändes lagom. Hoppas man kan lyckas förhandla sig ditåt... jag tänker att de får ju räkna med tre månaders uppsägningstid och om rekryteringsprocessen drar ut liiite på tiden så tror jag att det kan bli bra
Och sen så klart att det gnager att jag tänkt vara föräldraledig på deltid efter att mannen tagit ut lika mycket på heltid som jag. Men det är så långt fram i tiden att jag inte tänker nämna det.
Och allt kanske är ett icke-problem för det är inte säkert att jag får jobbet

 

[Positron]

Utvecklingssprång 4 bjöd idag på en kvarts paus i en p-ficka 1.5 km hemifrån på väg till stallet pga hel-ilsk bebis som var tvungen att stå och kolla på bilarna som körde förbi innan vi kunde köra vidare. Min man tyckte att jag kunde kört de 5 minuter det är till stallet, jag lyckades inte förmedla hur det lät.

 

[FeatherCloud]

Spännande med ev nytt jobb! @Positron Skulle också ha svårt att säga smarta saker på en intervju
Jag ska iväg på planeringsdagar med jobbet om en månad och känner att jag måste steppa upp redan för att ens komma ihåg vad det är vi gör

 

[FeatherCloud]

Utvecklingssprång 4 bjöd idag på en kvarts paus i en p-ficka 1.5 km hemifrån på väg till stallet pga hel-ilsk bebis som var tvungen att stå och kolla på bilarna som körde förbi innan vi kunde köra vidare. Min man tyckte att jag kunde kört de 5 minuter det är till stallet, jag lyckades inte förmedla hur det lät.

Förlåt men
Dock impad av att du förstod att det var det hon ville

 

[Positron]

Spännande med ev nytt jobb! @Positron Skulle också ha svårt att säga smarta saker på en intervju
Jag ska iväg på planeringsdagar med jobbet om en månad och känner att jag måste steppa upp redan för att ens komma ihåg vad det är vi gör

Jag ska öva på att säga smarta saker dagligen
Jag har turen med en förälder som ofta håller i rekryteringsprocesser som kan drilla mig hårt
Visst är det spännande men det är samma arbetsgivare och ett snarlikt jobb men med lite mer ansvar.

 

[Positron]

Förlåt men
Dock impad av att du förstod att det var det hon ville

Inte särskilt imponerande, vi kör ofta på trial and error
Hon ville inte äta, ville inte greja med leksak och enda stunden hon var tyst var när hon fick stå i mitt knä och titta på bilatna som swishade förbi

Men jag får eventuellt stryka det där med fjärde utvecklingssprånget. Väldigt ledsen bebis som inte kan ligga ner och sova. Röd bakom örat och blir ledsen när man trycker lite lätt på örat. Jag var själv öronbarn så det är med ångest jag minns smärta.
Vi får ge alvedon och se om det kan vänta tills vi kan åka värdcentralen imorgon.

 

[Heulwen]

Hur tänker ni andra med alvedon vid vaccination, ni som haft anledning att fundera? Har läst mig till att det ju inte bör ges förebyggande, men vad är anledning nog att ge? Bara feber eller att liten har ont och gråter?

Sambon och jag har nämligen totalt olika inställning till detta. Jag tar "gärna" (missförstå mig rätt ) värktabletter om jag har ont i huvudet eller mensvärk etc medan sambon i princip ska vara döende först. Han menar iaf att kotten inte nödvändigtvis har ont när han gråter utan att det kanske "bara känns annorlunda" för honom och att man "inte behöver vara rädd för att ha ont" (ja, det skiner kanske igenom att jag inte tyckte det var några superargument att applicera på en 3-månaders) Samtidigt som jag kanske är lite väl orestriktiv med smärtstillande ibland och heller inte vill överdriva...

Hur tänker ni andra?

Jag tycker nog man kan ge det till en liten som inte förstår varför hen har ont, skillnad när man är äldre och kan "resonera" om smärtan och förstå vad den beror på. Så länge man inte överskrider maxdosen och inte ger det i långa perioder tycker jag man kan köra på. Vi gav Alvedon-droppar två gånger när hon fick akut magknip av Rota-vaccinet.

 

[Heulwen]

Inte särskilt imponerande, vi kör ofta på trial and error
Hon ville inte äta, ville inte greja med leksak och enda stunden hon var tyst var när hon fick stå i mitt knä och titta på bilatna som swishade förbi

Men jag får eventuellt stryka det där med fjärde utvecklingssprånget. Väldigt ledsen bebis som inte kan ligga ner och sova. Röd bakom örat och blir ledsen när man trycker lite lätt på örat. Jag var själv öronbarn så det är med ångest jag minns smärta.
Vi får ge alvedon och se om det kan vänta tills vi kan åka värdcentralen imorgon.

Stackarn! Hoppas det inte är öroninflammation eller dylikt.