"Skönt" att höra att ni är fler som upplever "amningshjärnan". Det fyller ju en funktion och har ett biologiskt syfte men gud vad frustrerande det är!
John har nu gått in i tredje utvecklingssteget och det med besked! Nu är kvällsoron som han visade i utvecklingssteg 1 tillbaks (utvecklingssteg 2 passerade för oss ganska omärkt förbi). För oss stämmer det nästan obehagligt bra med när han ska gå in i utvecklingsstegen och det är så skönt att ha det att luta sig tillbaks på för annars hade jag blivit så himla orolig för honom. Från att aldrig gråta så bara stortjuter han i en timme ungefär och hade jag inte vetat att det är pga utvecklingssteget hade jag trott att han skulle ha ont på något sätt.
Två andra saker jag tänker på;
1. John börjar sova allt längre intervaller på natten. Jag läser om bebisar som sover hela natten på fb (känns som att aaaaaalla gör det) och John sover gärna 4-5 h. Skulle säkert kunna sova längre också men efter 3-5 h vaknar jag med sprängande, buckliga bröst som jag verkligen vill amma ur. Inatt fick han tömma ena och så pumpade jag ur det andra för jag visste att han bara skulle orka amma ett och det andra hade aldrig klarat sig 4-5 h till. Jag vet inte om jag bara ska härda ut, många säger ju att brösten anpassar sig, men kan dom verkligen förstå skillnad på dag och natt? Eller kommer produktionen gå ner överlag då?
2. Det känns också som att "alla" bebisar är så tidiga i sin motorik. Det är inte John (jämförelsevis). Han är långt ifrån att vilja vända sig själv. Vi har gjort några väldigt assisterade vändningar i slow motion men då ser han livrädd ut och gör ingen som helst ansträngning för att hjälpa till/ta emot sig, så jag tror att det dröjer innan han vågar sig på att testa själv. Han är dock stark i nacken och har börjat ta/hålla/skaka på saker så jag tycker att han verkar vara i fas.
