Vinterföräldrar -17/18, del 5

Status
Stängd för vidare inlägg.
Nu blev jag fundersam, ni kanske kan hjälpa.

Ni som gått på babymassage, vad har ni använt för olja?

Och eventuellt ni andra som kan saker - är olivolja dåligt för huden?!

ÖF/BVC här rekommenderade olivolja för babymassage eller annan vegetabilisk olja eftersom de tas upp bäst av huden.

Men nu fick jag höra i en fb grupp att olivolja förstör hudbärriären?!! Försökte googla men hittade ingen säker källa, bara att nån studie gjorts 2013 - men stod inte så mycket mer än att de hade jämfört olivolja och solrosolja och den andra var bättre. Inget om vad för sorts olja eller något annat...
Vi använder kallpressad kokosolja. Aldrig hört att olivolja skulle vara dåligt men har heller inte sökt särskilt mycket info i ämnet.
Det enda är att jag har ett vagt minne av att det gärna får vara en kallpressad olja
(Har inte gått på babymassage men har en bebis som jag masserar;))
 
Angående det här med att vara tidig, normal eller sen med att lära sig saker som bebis.
Som någon skrev så pratas det ju mest om vad folks bebisar kan och väldigt lite om det de inte kan så det är lätt hänt att man tycker att alla andras bebisar kan så mycket tidigt.

Sen finns det för- och nackdelar med att lära sig saker tidigt. Två exempel:
- Om barnet lär sig gå/ta sig fra väldigt tidigt har det ofta mycket mindre förstånd och självbevarelsedrift. Men å andra sidan kanske en hel del frustration släpper om man har ett barn som vill mycket.
- Om barnet börjar prata bra tidigt är det lätt hänt att man lite glömmer bort hur litet barnet är och förväntningarna på att barnet ska förstå och kunna förklara/svara för sina handlingar blir större. Men samtidigt kan det underlätta i vardagen när barnet t.ex. kan berätta vad som är fel.

Det är ju sällan som det faktiskt är något "fel" så jag tänker att man får försöka koppla bort de tankarna. Så kan man istället njuta av lugnet innan man får jaga en vild tvååring 37 varv runt gården på förskolan innan man kan ta sig hem.
(Ovan nämnda tvååring hade aldrig något intresse för att vända sig åt något håll men en dag vid 6 månaders ålder visade han att han kunde och så var det bra med det. Han har heller aldrig byggt med klossar som är en såndär typisk småbarnsgrej. Men han kan, det vet jag! Däremot visade han upp många andra färdigheter tidigt i sitt liv. T.ex att skruva ur glödlampor och stjäla mat ur kylskåpet:grin::rofl:)
 
Vi använder kallpressad kokosolja. Aldrig hört att olivolja skulle vara dåligt men har heller inte sökt särskilt mycket info i ämnet.
Det enda är att jag har ett vagt minne av att det gärna får vara en kallpressad olja
(Har inte gått på babymassage men har en bebis som jag masserar;))

Kallpressad kör vi med, kändes bäst :up:

Nä eller hur, olivolja används ju ändå i mycket hudvård, även apoteket säljer ju sånt.. Och personalen som lär ut babymassage har ju gått kurs och borde veta tycker jag. Hitta ju som sagt ingen säker källa som säger att det är dåligt heller
 
Ha, sambon nattade kotten medan jag var ute i trädgården. Kommer in efter en timme, fortfarande nattning. Duschar och pysslar, hamnar framför tvn... Tillslut har det gått över 2timmar men allt är tyst. Visserligen har han varit svårnattad sista dagarna men tyckte det tog lång tid, så messade in till sambon och frågade "stackare, somnar han aldrig?". Det går några minuter, sen svarar sambon "jodå, jag också" :laugh:
Så lagom synd om honom som legat därinne och trynat en bra stund :p
 
Jag tror det är mycket flaskbarnen som sover länge om nätterna, och tro mig det kan ändras! Bröstmjölken är tunnare om kvällarna, därför som de gärna suger mer och oftare, då det inte blir samma mättnadskänsla som första målet på morgonen när mjölken är fetare (om man pumpar ser man skillnad på morgon/kvälls mjölk).
Jag är än så länge "förskonad" med ett barns om sover hela nätter. Men jag vet att en dag vänder det. Havanna vaknar till och från fortfarande om natten, hon är 2.5år.

Nu rullar redan min tjej, så inte heller där kan jag säga så mycket. Men på föräldragruppen igår pratade vi om det (av anledning att Ronja började rulla). Att inte ens vid 4 månader "ska" bebis klara det. Man tittar inte på det förens runt 6 månaders ålder. Så var inte orolig för att John tar sin tid, ibland är det bättre än en som springer iväg (som Ronja gör). Jag önskar att hon hade väntat ett tag till med att rulla.
Vid 4 månader ska barnen vara så starka i nacken att man inte behöver hålla om nacken på samma sätt, samt kunna sitta med stöd (tex, i ditt knä osv). Men mycket mer krav än så ska det enligt vårt bvc inte vara.

Jag tror att sociala medier ofta stressar mammor, då de som är tidiga visar hur duktiga deras tidiga barn är och det blir nästan som en tävling. Vilket ger mammor som har barn som är mer "normala" i utvecklingen prestationsångest och funderingar kring om deras bebis är sen.

Ja, flaskbarnen verkar ha sovit länge en längre tid men jag såg en tråd där det var bara helammade bebisar som också sov hela nätterna. Men jag vet inte, vi pratade om det på föräldragruppen igår och då sa sköterskan att det ofta är mammor med lite mindre mjölkproduktion som utan problem kan sova en hel natt. Jag vet ju med mig att jag har väldigt mycket mjölk och efter att ha lyssnat på en mamma som var helt knäckt över att hennes mjölk bevisligen inte räckte till (bebis på tre månader gick till och med ner i vikt och hon ammade alltid på båda brösten och efter det visade han ändå tydliga tecken på hunger) så känner jag bara att jag lätt kan vakna på natten och amma eller pumpa en gång. Föredrar det framför att inte ha tillräckligt med mjölk alla dagar i veckan.

Jag tror också att sociala medier lätt stressar, för som ni tar upp så skriver ju oftast mammor som har tidiga bebisar om vad dom kan göra och då är det lätt att tro att "alla" kan det utom ens egna.
 
2. Det är de inte, men det är dem man får höra om :p. Min äldsta hade vänt sig någon gång innan sexmånaderskontrollen (som han gjorde när han var 6 månader korrigerat), mellanbarnet skulle jag tro att var något tidigare men han kom inte heller rullande ut ur magen ;) (men var sedan rätt tidig med att gå, så det tog sig ;)).

Tror också det! Och det är ju så, en del barn är tidiga med det fysiska, andra med annat. John är mer en kille som sitter och observerar och snackar, där har han kommit ganska långt, men det fysiska verkar han inte så sugen på att vidareutveckla.. och det är väl inget fel med det tänker jag. :)
 
@Sofie_B vår tjej visar heller inga tecken på att rulla. Hon är stark i nacken, men det tyckte jag att hon blev lite grann "över en natt" från att inte ha kunnat/velat lyfta huvudet så mycket till att verkligen kunna så jag tänker att utvecklingen för de små kanske inte är så linjär? Rätt var det är så kanske det lossnar. Jag försöker att inte bry mig så mycket om hur andra barn är och hur tidigt de gör saker. Jag tänker att det finns för- och nackdelar både med att vara sen och tidig motorisk, så länge det är inom normalspannet (som ju är rätt brett). Jag började gå när jag var nio månader, det hoppas jag faktiskt inte att vår dotter gör...

Jag tänker egentligen rätt lika och tycker ju att det är väldigt skönt att man kan lägga ifrån sig bebisen och veta att han inte tar sig någonstans. Det kommer bli mycket mer passande när han väl sätter fart så jag njuter av hans stillsamhet ett tag till tror jag! :D
 
Jag är väl en av dom som upplever att min bebis är tidig motoriskt. Tänker att det blir lite så att de föräldrar som har en tidig bebis pratar om det, men ingen säger väl "näe, nu är bebis 14 veckor och har fortfarande inte vänt sig!" :D därav att "alla" har det.
Sen märker du kanske av det just för att du inte upplever John som tidig, precis som det känns för mig som om "alla" har bebisar som sover järnet, eftersom kotten inte gör det... :)

Tror också precis så, att det blir lätt att man pratar om det som gör att ens bebis sticker ut. Och att man reagerar extra på det som ens egna bebis inte gör. :)
 
Nu blev jag fundersam, ni kanske kan hjälpa.

Ni som gått på babymassage, vad har ni använt för olja?

Och eventuellt ni andra som kan saker - är olivolja dåligt för huden?!

ÖF/BVC här rekommenderade olivolja för babymassage eller annan vegetabilisk olja eftersom de tas upp bäst av huden.

Men nu fick jag höra i en fb grupp att olivolja förstör hudbärriären?!! Försökte googla men hittade ingen säker källa, bara att nån studie gjorts 2013 - men stod inte så mycket mer än att de hade jämfört olivolja och solrosolja och den andra var bättre. Inget om vad för sorts olja eller något annat...

Har itne varit på babymassage, men vi smörjer/masserar med mandelolja eller kallpressad kokosolja. Mandeloljan är för övrigt grym om dom har blivit lite röda i rumpan!
 
Angående det här med att vara tidig, normal eller sen med att lära sig saker som bebis.
Som någon skrev så pratas det ju mest om vad folks bebisar kan och väldigt lite om det de inte kan så det är lätt hänt att man tycker att alla andras bebisar kan så mycket tidigt.

Sen finns det för- och nackdelar med att lära sig saker tidigt. Två exempel:
- Om barnet lär sig gå/ta sig fra väldigt tidigt har det ofta mycket mindre förstånd och självbevarelsedrift. Men å andra sidan kanske en hel del frustration släpper om man har ett barn som vill mycket.
- Om barnet börjar prata bra tidigt är det lätt hänt att man lite glömmer bort hur litet barnet är och förväntningarna på att barnet ska förstå och kunna förklara/svara för sina handlingar blir större. Men samtidigt kan det underlätta i vardagen när barnet t.ex. kan berätta vad som är fel.

Det är ju sällan som det faktiskt är något "fel" så jag tänker att man får försöka koppla bort de tankarna. Så kan man istället njuta av lugnet innan man får jaga en vild tvååring 37 varv runt gården på förskolan innan man kan ta sig hem.
(Ovan nämnda tvååring hade aldrig något intresse för att vända sig åt något håll men en dag vid 6 månaders ålder visade han att han kunde och så var det bra med det. Han har heller aldrig byggt med klossar som är en såndär typisk småbarnsgrej. Men han kan, det vet jag! Däremot visade han upp många andra färdigheter tidigt i sitt liv. T.ex att skruva ur glödlampor och stjäla mat ur kylskåpet:grin::rofl:)

Tror också det och så får man försöka njuta av det som är positivt med just det egna barnets utveckling. :up:
 
Idag jobbar jag min första heldag (09-18). Har haft lite ångest över det då John nu är i utvecklingssteg 3 och är rätt orolig av det, plus att han dom senaste gångerna farmor har vaktat honom har blivit superstressad när jag kommit hem. Han trivs med henne och är glad hela tiden (och det ser och hör jag att han är när jag kommer hem också) men när jag kommer inom synhåll och pratar med honom så bara skriker han rakt ut i någon typ av halvpanik. Det har känts jättejobbigt i mammahjärtat för så har han inte gjort tidigare (och aldrig med pappa). Vi pratade om det i föräldragruppen igår och då är det tydligen jättevanligt, men att andras bebisar gör så redan när dom har varit borta 10-15 min för att duscha (?) så sköterskan tyckte inte att man behövde tänka på det så länge han är nöjd under tiden jag är borta. För mig känns det dock lite jobbigt eftersom han inte har gjort så tidigare, så jag bestämde mig för att åka hem för all amning idag istället för att dom får ge urpumpad mjölk i flaska (han är med sin pappa 09-15 och sen farmor 15-18). Det känns skönt att i alla fall ge honom den tryggheten och närheten nu när jag ska vara borta så länge för första gången.
 
Idag jobbar jag min första heldag (09-18). Har haft lite ångest över det då John nu är i utvecklingssteg 3 och är rätt orolig av det, plus att han dom senaste gångerna farmor har vaktat honom har blivit superstressad när jag kommit hem. Han trivs med henne och är glad hela tiden (och det ser och hör jag att han är när jag kommer hem också) men när jag kommer inom synhåll och pratar med honom så bara skriker han rakt ut i någon typ av halvpanik. Det har känts jättejobbigt i mammahjärtat för så har han inte gjort tidigare (och aldrig med pappa). Vi pratade om det i föräldragruppen igår och då är det tydligen jättevanligt, men att andras bebisar gör så redan när dom har varit borta 10-15 min för att duscha (?) så sköterskan tyckte inte att man behövde tänka på det så länge han är nöjd under tiden jag är borta. För mig känns det dock lite jobbigt eftersom han inte har gjort så tidigare, så jag bestämde mig för att åka hem för all amning idag istället för att dom får ge urpumpad mjölk i flaska (han är med sin pappa 09-15 och sen farmor 15-18). Det känns skönt att i alla fall ge honom den tryggheten och närheten nu när jag ska vara borta så länge för första gången.

Tror jag läst nånstans att många bebisar/småbarn blir ledsna när mamman eller pappan kommer när de varit ifrån varandra, även om de haft det bra under tiden. Det är som att de kommer på att föräldern varit borta. Vet inte hur sant det är.

Strongt att börja jobba så mycket redan! Själv börjar jag fundera på om jag ska vara hemma ett år till, för jag förstår inte hur jag skulle få ihop livet med två småttingar och jobb... Jag känner att jag skulle nog inte göra ett så bra jobb som det är nu. Det är ju fullt upp hela tiden som det är, förstår inte hur jag skulle orka med mer grejer. Funderade först på att börja deltid i augusti, så att jag och pappan jobbar/är hemma omlott under ht. Men jag känner att det skulle bli för hattigt och svårt med planering osv i mitt yrke. I augusti -19 är ju L närmre 2, och storebror 3,5. Då borde livet vara lite lättare tänker jag...
 
Okej, det är en suddig bild men vad tror den samlade bukeexpertisen... det vita är inget blänk utan en liten prick som inte försvinner om jag gnuggar på den, dvs ingen matrest etc. Är det en tand på g, tror ni? :o

IMG_20180426_102117.webp
 
Tror jag läst nånstans att många bebisar/småbarn blir ledsna när mamman eller pappan kommer när de varit ifrån varandra, även om de haft det bra under tiden. Det är som att de kommer på att föräldern varit borta. Vet inte hur sant det är.

Strongt att börja jobba så mycket redan! Själv börjar jag fundera på om jag ska vara hemma ett år till, för jag förstår inte hur jag skulle få ihop livet med två småttingar och jobb... Jag känner att jag skulle nog inte göra ett så bra jobb som det är nu. Det är ju fullt upp hela tiden som det är, förstår inte hur jag skulle orka med mer grejer. Funderade först på att börja deltid i augusti, så att jag och pappan jobbar/är hemma omlott under ht. Men jag känner att det skulle bli för hattigt och svårt med planering osv i mitt yrke. I augusti -19 är ju L närmre 2, och storebror 3,5. Då borde livet vara lite lättare tänker jag...

Ja, det är precis så det känns, som att han inser att jag ju har varit borta när han ser mig och så blir han alldeles panikslagen över det. Man ser liksom hur paff han blir och sen bara skriker han rakt ut (inte gråter utan skriker liksom).

Tack. :) Förstår att det måste vara jättesvårt med två så små! Jag har bra support av mannen och farmor och kan oftast styra mina tider själv (plus att jag mestadels jobbar hemifrån) så det är ganska lindrigt. Ibland som nu måste jag dock vara på plats. Jag är lite tudelad kring det där att jobba så mycket så tidigt för det känns inte helt optimalt för bebis, men samtidigt tänker jag att det också är det som gör att jag kommer kunna vara hemma med honom tills han är minst 2 år och även när mannen är hemma så att han har oss båda. För- och nackdelar med allt. :) Men det där med att inte göra ett sånt bra jobb - hög igenkänning på den! När det är viktiga saker är det som att hjärnan steppar upp, men annars är jag rätt korkad faktiskt. Säger fel, glömmer ord, glömmer vilken månad det är osv.. Så jag vet inte hur mycket jag faktiskt bidrar med om jag ska vara helt ärlig. :o:p
 
Guuuud, vet ni vad jag gjorde igår när jag var på öppna förskolan för föräldraträffen? När vi var klara så ammade jag John och sen skulle vi gå till toan för att byta blöja. Man måste gå igenom hela lokalen för att komma till toan. När jag har bytt blöjan klart så tittar jag ner. Då har jag gått runt med linnet neddraget och båda tuttarna hängandes framme. O_o:rofl: HAHA! Jag har helt liksom släppt känslan kring tuttarna som något privat, dom är bara matverktyg nu och inget jag ens reflekterar över att visa för andra. Inser dock att andra kanske inte känner likadant och föredrar om jag inte går runt med dom helt nakna... :angel:
 
Guuuud, vet ni vad jag gjorde igår när jag var på öppna förskolan för föräldraträffen? När vi var klara så ammade jag John och sen skulle vi gå till toan för att byta blöja. Man måste gå igenom hela lokalen för att komma till toan. När jag har bytt blöjan klart så tittar jag ner. Då har jag gått runt med linnet neddraget och båda tuttarna hängandes framme. O_o:rofl: HAHA! Jag har helt liksom släppt känslan kring tuttarna som något privat, dom är bara matverktyg nu och inget jag ens reflekterar över att visa för andra. Inser dock att andra kanske inte känner likadant och föredrar om jag inte går runt med dom helt nakna... :angel:

Haha! Jag har inte gjort precis så (tack och lov ;) ) men känner igen känslan av att brösten numera är synonymt med bebismat. Jag har ammat lite varstans och bryr mig inte längre om vem eller vilka som är närvarande. Trodde jag skulle tycka att amningen var lite jobbig av det skälet men nä, jag är helt obrydd.
 
Haha! Jag har inte gjort precis så (tack och lov ;) ) men känner igen känslan av att brösten numera är synonymt med bebismat. Jag har ammat lite varstans och bryr mig inte längre om vem eller vilka som är närvarande. Trodde jag skulle tycka att amningen var lite jobbig av det skälet men nä, jag är helt obrydd.

Hehe, nä, det ska du nog vara glad för. :p men det är verkligen intressant hur drastiskt det förändrades när bebis kom till världen, jag hade nog inte heller kunnat föreställa mig det!
 
Hm.. idag har jag och mannen haft ett samtal som jag förstått skulle komma, har mer varit en fråga om när han skulle lyfta det och inte om. Det är nämligen så att vi alltid har varit väldigt fysiska med varandra, både närhetsmässigt och sexuellt och det är något som är viktigt för oss båda i en relation och något vi behöver för att må bra. Eller ja, behövde för min del... för just nu gosar jag faktiskt hellre med bebis (:o). Jag förstår att han tycker att det är jättejobbigt och jag behöver nog jobba lite med det här, men känslan inom mig är att det är sån otroligt kort tid som John är lillgroda och vill vara supernära med sin mamma och jag och mannen har ju hela livet på oss. Han gillade inte riktigt det tankesättet, konstigt nog. :p För mig är det en sak när bebis inte är närvarande eller när någon annan håller i honom, men att lägga ifrån mig honom för att vi ska mysa känns bara konstigt (om han inte ligger nöjd dvs). Och stressande.

Hur gör ni andra? Hur känner ni? Hur känner era män? Jag känner att det är sån kort period av livet och att det inte är någon stress om det blir mindre närhet och sex nu, men det är å andra sidan lätt för mig att säga som inte känner något egentligt behov av det. För mannen blir det ju en annan femma. Jag förstår att bebisgoset kanske inte ger honom lika mycket som för mig, tror att mycket sitter i hormoner och anknytningen mor och bebis emellan. När vi väl myser eller har sex är det superhärligt och njutningsfullt, men det går nog väldigt lång tid emellan gångerna om jag ska vara ärlig..
 
Ja, det är precis så det känns, som att han inser att jag ju har varit borta när han ser mig och så blir han alldeles panikslagen över det. Man ser liksom hur paff han blir och sen bara skriker han rakt ut (inte gråter utan skriker liksom).

Tack. :) Förstår att det måste vara jättesvårt med två så små! Jag har bra support av mannen och farmor och kan oftast styra mina tider själv (plus att jag mestadels jobbar hemifrån) så det är ganska lindrigt. Ibland som nu måste jag dock vara på plats. Jag är lite tudelad kring det där att jobba så mycket så tidigt för det känns inte helt optimalt för bebis, men samtidigt tänker jag att det också är det som gör att jag kommer kunna vara hemma med honom tills han är minst 2 år och även när mannen är hemma så att han har oss båda. För- och nackdelar med allt. :) Men det där med att inte göra ett sånt bra jobb - hög igenkänning på den! När det är viktiga saker är det som att hjärnan steppar upp, men annars är jag rätt korkad faktiskt. Säger fel, glömmer ord, glömmer vilken månad det är osv.. Så jag vet inte hur mycket jag faktiskt bidrar med om jag ska vara helt ärlig. :o:p

Med sonen började jag jobba när han var 10 månader, det kändes lagom då. Men om det var t ex en stökig natt kunde man dela på det på ett annat sätt än nu när det blir två att ta hand om. Känner att det kanske skulle bli för mycket med både mycket att göra hemma OCH på jobbet. Och på det bygga klart huset, fixa trädgården, planera bröllop... Vi har ju ingen släkt alls i närheten så ingen avlastning/hjälp om det inte planeras långt i förväg.
När jag räknade på det och såg att dagarna räcker till nästa höst kände jag faktiskt ett lugn sprida sig i kroppen. Nog för att det vore kul att jobba lite och använda hjärnan, men det får vänta helt enkelt. Har inte bestämt något än, men det var väldigt skönt att känna att möjligheten finns.
 
Hm.. idag har jag och mannen haft ett samtal som jag förstått skulle komma, har mer varit en fråga om när han skulle lyfta det och inte om. Det är nämligen så att vi alltid har varit väldigt fysiska med varandra, både närhetsmässigt och sexuellt och det är något som är viktigt för oss båda i en relation och något vi behöver för att må bra. Eller ja, behövde för min del... för just nu gosar jag faktiskt hellre med bebis (:o). Jag förstår att han tycker att det är jättejobbigt och jag behöver nog jobba lite med det här, men känslan inom mig är att det är sån otroligt kort tid som John är lillgroda och vill vara supernära med sin mamma och jag och mannen har ju hela livet på oss. Han gillade inte riktigt det tankesättet, konstigt nog. :p För mig är det en sak när bebis inte är närvarande eller när någon annan håller i honom, men att lägga ifrån mig honom för att vi ska mysa känns bara konstigt (om han inte ligger nöjd dvs). Och stressande.

Hur gör ni andra? Hur känner ni? Hur känner era män? Jag känner att det är sån kort period av livet och att det inte är någon stress om det blir mindre närhet och sex nu, men det är å andra sidan lätt för mig att säga som inte känner något egentligt behov av det. För mannen blir det ju en annan femma. Jag förstår att bebisgoset kanske inte ger honom lika mycket som för mig, tror att mycket sitter i hormoner och anknytningen mor och bebis emellan. När vi väl myser eller har sex är det superhärligt och njutningsfullt, men det går nog väldigt lång tid emellan gångerna om jag ska vara ärlig..

Hmm ja L är 5 månader imorgon, vi har kanske fått till det 2-3 gånger sen hon föddes... sista månaderna av graviditeten blev det inte heller något, kändes bara obehagligt och obekvämt. L är visserligen en bebis som inte vill ligga och sova själv, så jag har oftast en bebis på eller bredvid mig, och det känns ju inte så sexigt. Med två små barn hemma finns varken tid, ork eller energi för någon av oss oftast :grin: Men jag tänker som du, att det är en kort period, redan om några månader kommer det vara lättare.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Låst
Gravid - 1år Eftersom vi fyllt den gamla tråden startar jag en ny. Kopierar in vad jag tror är den senaste listan. Mars 28/2, KarinStarfighter, 33...
102 103 104
Svar
2 071
· Visningar
117 874
Senast: lillebill
·
Gravid - 1år Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller...
Svar
13
· Visningar
1 913
Senast: Sofie.S
·
  • Låst
Gravid - 1år Återigen dags för en ny tråd för vinterföräldrar (som autocorrect vill ha till vinterförvaring :p ) och vinterbarn. Lägger in listan...
99 100 101
Svar
2 003
· Visningar
97 858
Senast: YaHilweh
·
Gravid - 1år Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller...
Svar
11
· Visningar
832
Senast: YaHilweh
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp