Vi hade ju extremt tidiga morgnar med stora barnet under en lång period. För oss blev det bara värre av att natta senare men det behöver ju inte betyda att det blir det för er! Om ni bestämmer er för att testa andra läggtider måste ni ge det en chans, testa i minst ett par veckor för det tar tid för kroppen att ställa om sig.Inatt slog kotten upp ögonen 03:16
Stora blå ögon som illstirrade på mig, och två små händer som dels puttade bort alla försök att peta in nappen, och dels började riva och slita och undersöka sängkläderna... Sen sov han högst sporadiskt resten av morgonen.
Känner att vi måste byta taktik, för han har gått från att vakna runt 5 till att vakna mellan 3 och 4 på 1,5 månad.
Läser jag "experters" råd sägs det ju att man bör natta tidigt hellre än sent, tvärtom mot vad man skulle kunna tro, när ens bebis vaknar i ottan. Kotten nattas ju dock runt 18:30-19 nuförtiden, (jämfört med tex resten av min föräldragrupps bebisar där väl ingen somnar före 20:30-21 och sen vaknar normalt på morgonen) så jag vet inte om vi kan prova så himla mycket tidigare. (När problemen började nattade vi ofta 19:30, tycker det talar mot att tidigarelagd nattning skulle hjälpa)
Istället provade vi idag att lägga in en extra, kort sovtid när orken började tryta och sen hålla honom uppe till 19:30. Testar det några dagar nu, ev skjuta det framåt 19:45, och se om det ändrar något.
Vill helst inte tulla för mycket på våra barnfria kvällar heller, om ni förstår hur jag menar...
Tänker också införskaffa vaggfötter till sängen. Iallafall på dagtid sover han alltid riktigt bra när vi lyckas sova om när han vaknar. Kanske kan vaggning också på natten funka, det är ju så han somnar i vagnen om dagarna...
Har någon annan några tankar om vad vi kan testa? Eller är det helt lönlöst att försöka påverka en morgonpigg bebis?
Sen tänker jag att det heller inte är fel att testa redan vid 18.
Jag är helt inne på att sömn föder sömn, ju bättre han sover på dagarna desto större chans till bra sömn på nätterna.
Tyvärr måste jag skriva att vi aldrig hittade något som hjälpte för oss mer än att det blev värre av att ha honom vaken längre/minska dagssömnen. Tids nog gick det över och han vaknar numera oftast mellan 05 och 06. Det som tärde mest var nog att vi inte förlikade oss med läget utan testade alla tips vi fick och då blev vi ännu mer slutkörda.
Man får ta alla chanser till återhämtning och låta det som inte ger energi eller är livsviktigt stå tillbaka. Jag minns fortfarande alla gånger jag slängde upp honom i selen och gick och gick och gick ute i vinternatten för att få honom att somna om och hålla sig sovandes för att inte "vänja" dig vid att ta morgon så tidigt. Så här på andra sidan kan det kännas rätt fint ändå, allt man gjorde och fortfarande gör för sitt barn. Men då, då var det mycket ångest och två rätt bittra föräldrar för vi hade verkligen ingen som förstod vad vi gick igenom.
Kämpa på