Vinterföräldrar -17/18 del 4

[Positron]

Så fort de är stora nog att få upp farten när de springer (dvs passerat ”toddler-åldern”) så tar den en enda ramling på grus/asfalt innan det går hål och såren ser i princip ut som om de ramlat barbenta

(Läkaren på bvc idag tog båda stora barnen för flickor, trots att de sa ifrån, och när jag sedan började prata om lilla A:s storebröder fick jag en förvirrad fråga om hur många barn vi har . Lilla A är i alla fall fyra veckor idag, 55 cm/4870 g.)

Misstänkte att det var så. Jag antar att leggingsens tid är förbi när det blir väder som inte kräver ytterkläder på benen

 

[Monifa]

Vi har inte pratat nått närmare om hur mannen ska vara ledig men jag () har iallafall tänkt att han är pappaledig de veckor jag är i Sundsvall nästa vår för studier. Längre än så har jag inte tänkt, jag har 2,5 års studier kvar på distans där han i teorin inte behöver gå på dagis men blir väl inskolning när han är 1,5-2 år beroende på hur mannen känner för hösten 2019.

 

[Monifa]

Idag har jag tränat hund på brukshundsklubben utan barn Kändes konstigt, han är ju inte direkt jobbig att ha med sig men det stjäl ändå fokus så för träningens skull var det skönt. Och det hade gått bra hemma, ingen akuthungrig bebis

 

[FeatherCloud]

Kotten måste ha förstått att vi fick hem baby brezzan igår, för han har ätit fler flaskor än nånsin inatt

 

[cili]

**klippt i citatet** det känns också väldigt egoistiskt för det lägger över en hel del tungt jobb på pappan. T.ex så innebär det att en femtedel av alla nätter ligger helt på honom och lika många nattningar.

Klippte ut en liten bit ur ditt citat. Varför skulle just detta vara ett problem? Varför måste du finnas tillgänglig alla nätter? Det gör ju att du automatiskt tar andra tider när han jobbar? En femtedel är väldigt lite, det finns ju fortfarande gott om utrymme att dela det totala antalet nätter lika om man så önskar. Jag kan inte låta bli att tänka att ovanstående nog knappast skulle sagts av en man

 

[cili]

Sparven är sondfri sedan strax över en vecka, eftersom den gick sönder och behövde dras ut lite halvakut. Hon har sedan dess inte kommit upp i rekommenderad mängd mat en enda dag, trots att dom räknar på miniminivå för henne. Men hon har ändå gått upp i vikt, så det avvaktas med ny sond tills vidare.
Hon är en rätt glad unge. Ibland kan hon inte äta för att hon skrattar för mycket

 

[AraSlei]

Klippte ut en liten bit ur ditt citat. Varför skulle just detta vara ett problem? Varför måste du finnas tillgänglig alla nätter? Det gör ju att du automatiskt tar andra tider när han jobbar? En femtedel är väldigt lite, det finns ju fortfarande gott om utrymme att dela det totala antalet nätter lika om man så önskar. Jag kan inte låta bli att tänka att ovanstående nog knappast skulle sagts av en man

Jag tjuvläser bara men jag tänkte på samma sak som du.
En femtedel av alla nätter med din sambo som ensam, innebär ju att fyra femtedelar av nätterna delas på eller att du har ansvar för dem @Positron .

 

[Imogen]

Så fort de är stora nog att få upp farten när de springer (dvs passerat ”toddler-åldern”) så tar den en enda ramling på grus/asfalt innan det går hål och såren ser i princip ut som om de ramlat barbenta

Jaha ja som enda byxor ute är det ju inte så praktiskt. Men jag tänker mer att det är olika användningsområden. Precis som slitstarka jeans är opraktiskt eller obekvämt under overall eller inomhus.

 

[Positron]

@cili @AraSlei Ja ni har alldeles rätt i att en man knappast resonerar på det viset. Jag har sett till att gifta mig med en man som faktiskt gör det så jag ser inte varför jag ska låta bli bara för att göra ett statement när jag lever i en omtänksam relation där vi bryr oss om varandra. Vi lever väldigt jämställt, det kan till och med vara så att det tippar över åt att min man har den traditionella kvinlliga rollen Jag för min kamp för en ökad jämställdhet genom att försöka visa upp hur man kan ha det och genom att peppa kvinnorna i min omgivning att kräva/ta för sig mer.

Det finns mer till historien som faktiskt är anledningen till varför jag tänker som jag gör.
Vårt första barn har haft riktigt risiga nätter fram tills i vintras när han började närma sig 2 år. Nu är de bara lite småtuffa periodvis då är det extremt tufft att behöva ta så många nätter i sträck (han hade normalt 7-12 uppvak per natt och tog morgon vi 4-5 och är inte det lugna barnet). Och att då haft en sån natt, dra sig upp vid den tiden på morgonen för att se till att huliganen inte har ihjäl sig själv och sedan ensam försöka rodda det hela tills jag sovit vad jag behöver funkar kanske 1-2 nätter men sen behöver man en paus och då är det 3-4 såna pass kvar. Det bästa för vårt välbefinnande har varit att ta varannan natt/varannan morgon.
Det är såklart inte givet att det blir likadant med nätterna med barn nr 2 men bara att tänka tillbaka på det får mig att vilja gräva ner mig(som ett tillägg kan jag nämna att sonens nätter ordnade upp sig i samband med att jag började jobba dagtid pga graviditeten. Skulle inte förvåna att han är så känslig som person att han behöver ha den inrutade tillvaron med oss föräldrar)

OM jag gör valet att börja jobba dagtid så är det både för min hälsas skull(skiftarbete är ju inte det bästa...) och för familjens välbefinnande. Vi får mer tid tillsammans allihop och det går ju att gå ner i tjänstgöringsgrad för att få mer tid med barnen(i så fall gör vi det båda två).

Långt svar blev det!

Men! Jag är glad att ni reagerar! Det hade jag också gjort med tanke på hur jag skrev mitt inlägg

 

[Positron]

Bvc-besök avklarat. Tremånadersvaccinering och andra dosen rotavaccin. Hon är lite svårare att trösta än vad storebror var, han nekade aldrig bröstet
7.4 kg och nästan 64 cm lång.

Storebror är krasslig och hemma från förskolan men nu sover båda barnen och jag passar på att beskåda kaoset från soffan

 

[YaHilweh]

Nu har vi bokat dop!
Jäklar vad svårt det är att få det att gå ihop. Min släkt är från Öland sambons är från Göteborg.
Sambons släkt jobbar mån-fre eller är föräldralediga = enkla
Min släkt jobbar obekväma tider, vi har skörden att tänka på, helger jobbas/är lediga olika. Min bror jobbar på sjön i 6v perioder... Sedan är de gamla på min sida skruttiga, så nu bokade vi dop på Öland!

 

[Monifa]

Vi debuterade i sjal på promenad idag. Han sov gott och det var så skönt. Ska minivandra med mamma i sommar och hoppas att han fortsätter att tycka att sjal är nice. Önskar mig en bärjacka men det tar emot att köpa en ny även fast att den jag tittar på inte kostar så mycket. Känns liksom onödigt att köpa nytt när den bara lär användas nu i vår + hösten (möjligen lite i sommar) och det finns inga begagnade.

 

[supersonic]

@Positron frågade du om test när du var på bvc?
*nyfiken i en strut*

 

[Positron]

@Positron frågade du om test när du var på bvc?
*nyfiken i en strut*

Hon tyckte inte att det var aktuellt innan ett års ålder eftersom det fortfarande finns en chans att det växer bort. Så hon tycker att jag ska prova lite då och då och hon tyckte dessutom att jag skulle prova med mjölkprodukter 1-2 veckor i stöten vilket för mig känns helknasigt om hon reagerar efter en smörgås med bregott och ost på. Men jag tänkte att den didkussionen kan vi ta en annan dag för idag var jag inte alls sugen på det.

Jag vet att det skrevs en del om mjölkfritt smör precis när jag nörjade utesluta mjölkprodukter. Har ni provat narurli vegan bredbart? Supergott enligt mig! Jag ersätter bregott mer än gärna med det

 

[FeatherCloud]

Idag känner jag mig lite knäckt. Vet att man aldrig ska jämföra med andra men när det är föräldragrupp är det nästan oundvikligt...
Under 1,5 timme låg de jämnåriga bebisarna i huvudsak "själva" på filt på golvet och tittade, sov och pratade lite, kanske ammade en stund och sen somnade igen. Alternativt satt lugnt i knäet och kikade runt.

På samma tid hann vi: ligga på golvet (med mig som underhållning, inte själv), bli buren på mage runt i rummet (samma vy är tråkigt), bli buren upprätt, vaggad, sitta i knäet (med leksak), ner på golvet igen, ligga lite på mage, tillbaka i knäet, äta, nästan somna, börja skrika, bli buren igen, tillbaka på golvet.... Sen åkte vi hem.

Känner mig helt dränerad på energi av att han är nöjd så korta stunder. Samtidigt som jag skäms för att jag gnäller, han är ju också helt underbar när han är glad och nöjd. Han sover också helt okej, nu när vi lyckas sova ute i vagnen, nästan 3 timmar i sträck nu på eftermiddagen tex. Men att somna när man lägger ifrån sig honom på en filt lite snabbt, det skulle liksom aldrig hända.

Ibland blir jag tokig vid tanken på att jag ska underhålla den här bebisen dag ut och dag in i flera månader till... och sen skäms jag, som sagt...

 

[Positron]

Idag känner jag mig lite knäckt. Vet att man aldrig ska jämföra med andra men när det är föräldragrupp är det nästan oundvikligt...
Under 1,5 timme låg de jämnåriga bebisarna i huvudsak "själva" på filt på golvet och tittade, sov och pratade lite, kanske ammade en stund och sen somnade igen. Alternativt satt lugnt i knäet och kikade runt.

På samma tid hann vi: ligga på golvet (med mig som underhållning, inte själv), bli buren på mage runt i rummet (samma vy är tråkigt), bli buren upprätt, vaggad, sitta i knäet (med leksak), ner på golvet igen, ligga lite på mage, tillbaka i knäet, äta, nästan somna, börja skrika, bli buren igen, tillbaka på golvet.... Sen åkte vi hem.

Känner mig helt dränerad på energi av att han är nöjd så korta stunder. Samtidigt som jag skäms för att jag gnäller, han är ju också helt underbar när han är glad och nöjd. Han sover också helt okej, nu när vi lyckas sova ute i vagnen, nästan 3 timmar i sträck nu på eftermiddagen tex. Men att somna när man lägger ifrån sig honom på en filt lite snabbt, det skulle liksom aldrig hända.

Ibland blir jag tokig vid tanken på att jag ska underhålla den här bebisen dag ut och dag in i flera månader till... och sen skäms jag, som sagt...

Jag har haft det precis som du så jag vet hur det känns. Din beskrivning av föräldragruppen är på pricken lik min situation för två år sedan.
Det kommer att bli bättre! Och du gör ditt bästa och är en lika bra mamma som de andra och din bebis är en lika bra bebis som de andra.

Men så tänker jag, lite så här "på andra" sidan av den där tuffa perioden, att du kanske kunde se över uppdelningen av föräldraledigheten för att kunna dela lite mer på den här tuffa tiden? Även om du får vänta två månader på att förändringen ska ske så har du ändå ett datum för när det händer

 

[Evenstar]

Idag känner jag mig lite knäckt. Vet att man aldrig ska jämföra med andra men när det är föräldragrupp är det nästan oundvikligt...
Under 1,5 timme låg de jämnåriga bebisarna i huvudsak "själva" på filt på golvet och tittade, sov och pratade lite, kanske ammade en stund och sen somnade igen. Alternativt satt lugnt i knäet och kikade runt.

På samma tid hann vi: ligga på golvet (med mig som underhållning, inte själv), bli buren på mage runt i rummet (samma vy är tråkigt), bli buren upprätt, vaggad, sitta i knäet (med leksak), ner på golvet igen, ligga lite på mage, tillbaka i knäet, äta, nästan somna, börja skrika, bli buren igen, tillbaka på golvet.... Sen åkte vi hem.

Känner mig helt dränerad på energi av att han är nöjd så korta stunder. Samtidigt som jag skäms för att jag gnäller, han är ju också helt underbar när han är glad och nöjd. Han sover också helt okej, nu när vi lyckas sova ute i vagnen, nästan 3 timmar i sträck nu på eftermiddagen tex. Men att somna när man lägger ifrån sig honom på en filt lite snabbt, det skulle liksom aldrig hända.

Ibland blir jag tokig vid tanken på att jag ska underhålla den här bebisen dag ut och dag in i flera månader till... och sen skäms jag, som sagt...

Jag känner också igen mig! Sonen var sällan nöjd, det skulle hända något hela tiden och man fick bära, roa och underhålla...
L som jag ändå anser vara en lugn och relativt enkel bebis skulle nog inte heller legat nöjd så länge. Somna själv kan ingen av dem, L sover nästan bara i famnen/intill en fortfarande och ibland lite i vagnen/bilen.

 

[FeatherCloud]

Jag har haft det precis som du så jag vet hur det känns. Din beskrivning av föräldragruppen är på pricken lik min situation för två år sedan.
Det kommer att bli bättre! Och du gör ditt bästa och är en lika bra mamma som de andra och din bebis är en lika bra bebis som de andra.

Men så tänker jag, lite så här "på andra" sidan av den där tuffa perioden, att du kanske kunde se över uppdelningen av föräldraledigheten för att kunna dela lite mer på den här tuffa tiden? Även om du får vänta två månader på att förändringen ska ske så har du ändå ett datum för när det händer

Tack
Jag vet ju hur du beskrivit din äldsta och det underlättar att känna/veta att det blir bättre. Samtidigt är det nästan en sorg (och det är ju lite sjukt i sig... med en frisk och fantastisk bebis!) att jag känner mig så begränsad av detta, när jag såg så mycket fram emot att vara föräldraledig...

Absolut en tanke att se över vår fördelning Sambon kommer ju vara hemma i alla fall alla fredagar from. denna veckan, så lite bättre blir det. Sen tror jag vi löser det rätt bra över sommaren, men tror kanske att vi nog kommer börja gå omlott betydligt tidigare än november som var ursprungliga planen.

 

[Positron]

Tack
Jag vet ju hur du beskrivit din äldsta och det underlättar att känna/veta att det blir bättre. Samtidigt är det nästan en sorg (och det är ju lite sjukt i sig... med en frisk och fantastisk bebis!) att jag känner mig så begränsad av detta, när jag såg så mycket fram emot att vara föräldraledig...

Absolut en tanke att se över vår fördelning Sambon kommer ju vara hemma i alla fall alla fredagar from. denna veckan, så lite bättre blir det. Sen tror jag vi löser det rätt bra över sommaren, men tror kanske att vi nog kommer börja gå omlott betydligt tidigare än november som var ursprungliga planen.

Tiden kommer gå fortare än vad du tror och rätt vad det är så är ni förbi den allra jobbigaste perioden som är när de är så pyttiga. Det blir betydligt lättare när de kan ta för sig lite mer av livet själva, sitta, krypa, gå osv!

Just därför tänker jag att det kan vara fint att dela upp föräldraledigheten på ett annat vis så att ni båda hjälps åt med den tuffaste tiden och båda får njuta när det blir lättare
Men vad skönt att ni redan har ordnat så att ni får långhelg tillsammans!

Sen måste jag tillägga att dom där krävande barnen, dom är och blir helt fantastiska individer! Jag är helt övertygad om att de har något alldeles speciellt

 

[FeatherCloud]

Tiden kommer gå fortare än vad du tror och rätt vad det är så är ni förbi den allra jobbigaste perioden som är när de är så pyttiga. Det blir betydligt lättare när de kan ta för sig lite mer av livet själva, sitta, krypa, gå osv!

Just därför tänker jag att det kan vara fint att dela upp föräldraledigheten på ett annat vis så att ni båda hjälps åt med den tuffaste tiden och båda får njuta när det blir lättare
Men vad skönt att ni redan har ordnat så att ni får långhelg tillsammans!

Sen måste jag tillägga att dom där krävande barnen, dom är och blir helt fantastiska individer! Jag är helt övertygad om att de har något alldeles speciellt

Det tror jag du har rätt i! Jag är så orimligt stolt och glad över min glada, fina, nyfikna bebis som gör så mycket så tidigt
Men jag längtar också så efter att han ska bli lite större, kunna ta för sig lite på egen hand, och så småningom kanske också kunna tala om vad som felas