Idag känner jag mig lite knäckt. Vet att man aldrig ska jämföra med andra men när det är föräldragrupp är det nästan oundvikligt...
Under 1,5 timme låg de jämnåriga bebisarna i huvudsak "själva" på filt på golvet och tittade, sov och pratade lite, kanske ammade en stund och sen somnade igen. Alternativt satt lugnt i knäet och kikade runt.
På samma tid hann vi: ligga på golvet (med mig som underhållning, inte själv), bli buren på mage runt i rummet (samma vy är tråkigt), bli buren upprätt, vaggad, sitta i knäet (med leksak), ner på golvet igen, ligga lite på mage, tillbaka i knäet, äta, nästan somna, börja skrika, bli buren igen, tillbaka på golvet.... Sen åkte vi hem.
Känner mig helt dränerad på energi av att han är nöjd så korta stunder. Samtidigt som jag skäms för att jag gnäller, han är ju också helt underbar när han är glad och nöjd. Han sover också helt okej, nu när vi lyckas sova ute i vagnen, nästan 3 timmar i sträck nu på eftermiddagen tex. Men att somna när man lägger ifrån sig honom på en filt lite snabbt, det skulle liksom aldrig hända.
Ibland blir jag tokig vid tanken på att jag ska underhålla den här bebisen dag ut och dag in i flera månader till... och sen skäms jag, som sagt...