Jag är ensam med lillgrodan inatt, mannen jobbar. Fick i början av kvällen en sån himla olustkänsla i kroppen. Vi hade det lite stökigt, jag försökte få grodan att sova på andra sidan än vad han alltid gör (sköterskan på BVC tyckte inte om att han alltid sover på vänster sida på natten trots att vi är jättenoga med att ha honom i andra positioner på dagen och han inte alls har någon påverkan på huvudet) vilket han VÄGRADE och blev lite ledsen och hunden valde att mitt i en amning hoppa ner från sängen och vilja gå ut. När jag då inte kom på en gång kissade hon i hallen trots att hon nyss varit ut (hon har en tendens att tycka att man kan gå på toa inne när det är väldigt kallt och mycket snö.
). Detta försökte jag torka upp medan grodan inte alls ville acceptera att jag la ifrån mig honom, för ovanlighetens skull krävde han att bli buren konstant.
Jag var verkligen trött och från ingenstans så kände jag en oro för att jag kanske skulle tappa tålamodet. Det var en sån sjukt obehaglig känsla som liksom kröp i mig, och jag vet inte vart den kom ifrån? Jag har aldrig gjort det och jag har aldrig varit nära, inte nu heller. Men ändå var oron där och fick mig att må sjukt dåligt. Gick då och gjorde en kaksmet för att få i mig socker (
) och satte på en serie, vilket gjorde att jag blev pigg och obehagskänslan försvann. Känns dock jobbigt även såhär i efterhand för sådär vill jag inte må igen.
Speciellt inte när det känns som att det aldrig skulle hända.
Någon som känt lika?
